Hemmafruar utan barn?

[dobbis]

Fast hur många försörjer sig på riktigt helt själva? Jag vet enormt många människor som inte är hemmafruar, men som lever ett liv som är beroende av andra för att funka.

Precis! Räck upp handen alla ni som skulle klara er utan make/sambo utan att sänka eran nuvarande standard över huvudtaget.

Jag kan börja

 

[vallhund]

Precis! Räck upp handen alla ni som skulle klara er utan make/sambo utan att sänka eran nuvarande standard över huvudtaget.

Jag kan börja

Samma här.

 

[rutans]

Jag är förvånad över hur elitistisk denna tråden är. För mig blir det en knepig diskussion när annars smarta och öppna människor totalt fördummar människor som väljer att inte ha ett förvärvsarbete! Vad är det som gör att folk tror att bara ett arbete kan vara utvecklande och stimulerande för hjärnan för en person?

Vad är det på jobbet som är så enormt fantastiskt att jag inte kan få samma stimulation och utveckling på fritiden med de aktiviteter man gör där? Eller är det bara så att de människorna som tror att ett arbete är så viktigt själva har en enormt trist fritid?

Jag har inga som helst problem att fylla mitt liv med utvecklande och roliga saker, men framförallt handlar det väl om vad personerna själva vill få ut av sitt liv? Vem sätter standarden för att alla måste vara så djävla utvecklade då?? Kan man inte få vara nöjd och glad över det man har och det livet man lever oavsett hur samhällsutvecklande det är?

Att fördumma människor som inte förvärvsarbetar är väldigt trångsynt. Det finns gott om smarta, driftiga kvinnor som aldrig jobbat en dag i sina liv, precis som det finns gott om enormt korkade män som aldrig bidrar med någonting intellektuellt trots att de har en lön och ett arbete.

Det har också skrivits tidigare att arbete inte bara ger erfarenheter, utveckling och utmaningar. Du påverkar även möjligheterna åt olika håll för dig själv och du kan på ett annat vis påverka samhället. Sedan verkar många låst fast sig vid att arbete måste vara anställning hos ett företag. Enskilda arbetar också.

 

[Fruentimber]

Vad är det som gör att folk tror att bara ett arbete kan vara utvecklande och stimulerande för hjärnan för en person?

Lönearbete, mind you. Annars blir man per automatik trist, grå, okreativ, icke-intressant och totalt isolerad som människa.

 

[Fruentimber]

Jag tycker inte det är förringande, i vart fall inte om man har en massa intressanta saker för sig. Däremot upplever jag att det kan vara fruktansvärt riskabelt. Och att det är en situation som kan vara svår att ändra på längre fram i livet (yrkesval, pension etc.)

Jag upplever det som förringande i sättet man talar om kvinnor som väljer att vara hemmafru. Man föreställer sig en hel rad olika scenarion som man inte ens vill diskutera med hemmafrun, bara ovanför dennes huvud. Det är förringande. Att det är riskabelt är bara en del av diskussionen som har uppstått de senaste sidorna. De andra delarna av diskussionen består av hur denne hemmafru kan tänkas vara som individ och vad hon väljer att göra av dagarna. Som att vara isolerad, fika sig igenom dygnets timmar, eller ej kunna bidra till ett kreativt och intressant förhållande pga avsaknaden av lönearbete.

 

[Fruentimber]

Man shoppar väl också? Och går på tillställningar av olika slag? Gärna bredvid sin man som nån slags trofé ? Så var det åtminstone när jag växte upp.

Du pratar uppenbarligen om något helt annat.

 

[Fruentimber]

Det som stör mig allra mest är att diskussionen inte är allmängiltig - den är inriktad mot kvinnor och kritiserar deras val.

Exakt så, vilket jag varnade för redan sida 1.

 

[Mia_R]

Det finns ett flertal hemmafruar i tråden och än fler wanting-to-be-hemmafru, men istället för att vända sig med sina funderingar till hemmafruarna så för några användare en diskussion om hur det minsann måste vara att vara hemmafru och hjälper varandra att spä på sina föreställningar.

Jag har läst hela tråden men kan faktiskt inte påminna mig att jag sett några wannabes? Slippa jobba, ja, bli försörjd av ens partner, nej? Jag skulle lätt kunna fylla mina dagar med utvecklande och roliga saker utan att gå till jobbet men aldrig i livet att jag skulle vilja vara beroende av någon annan för min försörjning! Tack men nej tack.

 

[Inte_Ung]

Kan man inte få vara nöjd och glad över det man har och det livet man lever oavsett hur samhällsutvecklande det är?

Där så handlar det ju om delaktigheten i samhället och inte om individens eget nöje.
Jag anser faktiskt att om man vill ha del av den fria sjukvården, fria skolan och infrastrukturen som vi har här i Sverige så skall man också bidra till den efter förmåga.
Annars så åker man ju snålskjuts på andra.

 

[Inte_Ung]

Precis! Räck upp handen alla ni som skulle klara er utan make/sambo utan att sänka eran nuvarande standard över huvudtaget.

Jag kan börja

Räcker upp handen.
Men himmel vad jag skulle sakna honom.

 

[hastflicka]

Yep!

 

[sjoberga]

Ja man kan ju göra det lätt för sig.
Hade jag (som utgett mig för att vara hemmafru) aldrig sagt att jag haft ett flertal jobb som jag inte ansett vara utvecklande och utmanande, så hade du knappast klämt in kommentaren "att du inte räknar med att någon som kam tänka sig vara hemmafru ska förstå", om det bara varit en allmän diskussion om hur alla jobb kan vara utmanande och utvecklande.

Nu citerar du på samma nivå som Hänt Extra, varsågod att fortsätta själv på den nivån.

 

[Petruska]

Jag upplever det som förringande i sättet man talar om kvinnor som väljer att vara hemmafru. Man föreställer sig en hel rad olika scenarion som man inte ens vill diskutera med hemmafrun, bara ovanför dennes huvud. Det är förringande. Att det är riskabelt är bara en del av diskussionen som har uppstått de senaste sidorna. De andra delarna av diskussionen består av hur denne hemmafru kan tänkas vara som individ och vad hon väljer att göra av dagarna. Som att vara isolerad, fika sig igenom dygnets timmar, eller ej kunna bidra till ett kreativt och intressant förhållande pga avsaknaden av lönearbete.

Nej. Det där om förhållanden skrev jag. Och du vägrar att se att jag pratar om relationen mellan försörjare och försörjd som ojämbördig. Det är inte så att jag framställer den lönearbetande mannen som den intreassanta och den försörjda som ointressant. Det jag ifrågasätter är förutsättningarna för relationen, utifrån dessa parters inbördes maktasymmetri. De går ju längre i ojämställdhet än vad samhället i stort gör.

 

[rutans]

Precis! Räck upp handen alla ni som skulle klara er utan make/sambo utan att sänka eran nuvarande standard över huvudtaget.

Jag kan börja

Ja, lätt.

 

[escodobe]

Precis! Räck upp handen alla ni som skulle klara er utan make/sambo utan att sänka eran nuvarande standard över huvudtaget.

Jag kan börja

Räcker upp handen!

 

[Dentaku]

Delen med traditionella könsroller har faktiskt tagits upp flera gånger.
Jag har dessutom helt medvetet skrivit efter att personer hellre velat se sig som frivilligt arbetslösa skrivit just det. Men det är fortfarande kvinnor som till största del blir försörja av män.

Ja, den har tagits upp - men det är hemmafruar som diskuteras som grupp och det är väldigt många inlägg som inte problematiserar företeelsen utifrån könsroller utan tillskriver just kvinnor som blir försörjda av sin (manliga) partner egenskaper.

 

[Dentaku]

Precis! Räck upp handen alla ni som skulle klara er utan make/sambo utan att sänka eran nuvarande standard över huvudtaget.

Jag kan börja

Jag sitter tungt på mina händer. Även om det skulle innebära att jag saknade en viktig del av min integritet så har jag och min man en livsstil som är beroende av hans inkomst, vilken är avsevärt högre än min, trots att han inte är någon höginkomsttagare. Ekonomiskt skulle han klara tillvaron utan mig, jag skulle inte klara mig utan honom.
Men jag ser inte riktigt problemet med det. Jag har varit tvungen att anpassa mig till en rejäl sänkning av min inkomst tidigare och om min man försvinner är det ju bara att göra samma resa igen, även om det då naturligtvis kommer att vara fruktansvärt jobbigt av andra anledningar.

 

[rutans]

Ja, den har tagits upp - men det är hemmafruar som diskuteras som grupp och det är väldigt många inlägg som inte problematiserar företeelsen utifrån könsroller utan tillskriver just kvinnor som blir försörjda av sin (manliga) partner egenskaper.

Tråden handlar specifikt om hemmafruar.

I övrigt så uppfattar jag att det tillskrivits åsikter som många överhuvudtaget inte nämnt och att det är mest andra som blivit kallade dum i huvudet och liknande.

 

[Petruska]

Ja, den har tagits upp - men det är hemmafruar som diskuteras som grupp och det är väldigt många inlägg som inte problematiserar företeelsen utifrån könsroller utan tillskriver just kvinnor som blir försörjda av sin (manliga) partner egenskaper.

Jag undrar detta ärligt: Vem tillskriver kvinnor som blir försörjda av sina män egenskaper? Och av dessa, vilka problematiserar inte mannens läge i en försörjar-försörjd-relation?

Jag ser ett väldigt dåligt utgångsläge för en jämbördig relation, när vi pratar om att en försörjer en annan. Men det är ju inte direkt egenskaper hos de involverade personerna. Dessutom är det ju många som öht inte vill ha en jämbördig relation, det ser vi ju ofta på buke. Jag tycker förvisso att även det är en sorts problem, även om de berörda själva inte tycker det.

 

[sjoberga]

Lönearbete, mind you. Annars blir man per automatik trist, grå, okreativ, icke-intressant och totalt isolerad som människa.

Vilket ingen hävdat.

Däremot är jag av åsikten att kunna prestera arbete som någon annan part än make/maka uppskattar och värderar till den grad att de är beredda att betala skäligt för det, är något alldeles eftersträvansvärt i jämställdhets-, självständighets- och beroendemening.