Hemmafruar utan barn?

[Inte_Ung]

fortsattar att forringa hammafru rollen.

Men vad är den rollen då?
Jag har så svårt att få grepp på det.

 

[MalinJ]

Jag förstår fördelen för dig.
Men vad är fördelen för din man med den uppdelningen?
Eller spelar det ingen roll i det stora hela om du drar in en inkomst eller ej?

Jag trodde den frågeställningen hörde hemma i din förra tråd? Men okej, jag kan ta den.

Pengar är ett medel för att kunna leva det liv man vill ha och vi lever båda precis det liv vi vill leva. Att jag är nöjd med mitt liv är en fördel för min man och tvärtom. För att vi bryr oss om varandra. Vi kan se det upplägget som en fördel eftersom ingen av oss behöver försaka något viktigt som vi kunde haft om jag istället hade jobbat. För nej, min inkomst hade inte spelat någon väsentlig roll i det stora hela.

Jag är som sagt hemmavarande utan krav på inkomst. Med det är inte sagt att jag inte har tillfört ekonomin något. Jag har under årens lopp letat upp lämpliga fastigheter att bo och/eller investera i. Jag har drivit ett antal omfattande renoveringsprojekt av gamla fallfärdiga hus. Genom min utbildning inom konstruktion, produktutveckling och design samt ett genuint intresse för äldre byggnader, har jag kunnat verka som både projektledare, arkitekt, inköpare, inredare, samordnare och till viss del hantverkare. Resultaten har varit riktigt gynnsamma, både för mitt välmående, min personliga utveckling vår ekonomi.

Vi har nu, tack vare det "arbetet/intresset", ett antal fastigheter som har ökat i värde med åtskilliga miljoner, en hel del pengar placerade efter vinstgivande försäljningar samt hyresintäkter som i princip motsvarar en normal heltidslön.

Jag summerar med att jag inte har några krav på egna inkomster, men jag är ingen hemmafru. Min makes lön går till oss båda, liksom förtjänsterna av mina byggprojekt. Hans lön är betydligt större och visst, däri ligger det automatiskt en viss maktobalans, men det är inget som känns av och därmed får det vara så. Samma maktobalans hade funnits om jag hade haft en anställning med normal lön.

Och självklart har vi garderat för min pension, eventuell skilsmässa eller min makes eventuella bortgång. Jag skulle få det riktigt bra, även om jag inte skulle få det lika bra som om vi fortsätter leva tillsammans eller som min man vid ev separation då hans inkomster även fortsättningsvis blir höga.

 

[stjarnhimmel]

Det låter som oklart om vad hemmafru är?
@MalinJ låter som du jobbar men inte har en anställning?

 

[Inte_Ung]

Vi har nu, tack vare det "arbetet/intresset"

Om du hade varit man så hade det i stället hetat att du drev en lönsam egen verksamhet.
Inte att du var hemma-man.
Jag personligen skulle inte kalla det för hemmafru om man driver fastighetsprojekt.

 

[MalinJ]

Om du hade varit man så hade det i stället hetat att du drev en lönsam egen verksamhet.
Inte att du var hemma-man.
Jag personligen skulle inte kalla det för hemmafru om man driver fastighetsprojekt.

Jag kallar mig ju inte heller för hemmafru. Och vi driver det naturligtvis som företag, men det är inget dagligt arbete direkt.

 

[Dentaku]

Det är väl ändå precis vad denna tråd har kokat ner i. Ett flertal användare som häver ur sig den ena förringande och nedvärderande om hur det är att vara hemmafru och som spär på varandra, istället för att föra en faktisk diskussion.

Jag håller(OCH jag är liberal ). Det som stör mig allra mest är att diskussionen inte är allmängiltig - den är inriktad mot kvinnor och kritiserar deras val. Om det enbart hade handlat om strukturer där t ex kvinnor löper större risk att bli ekonomiska förlorare genom att vara den som stannar hemma eller att det är traditionella könsroller som gör att det är mycket vanligare med hemmafruar än hemmamän så hade det varit förståeligt. Men nu tas det även upp hur viktigt det är att vara självständig och ekonomiskt oberoende av sin partner, att en vuxen människa tar ansvar för sig själv och sin egen försörjning och att de som kan tänka sig att bli hemmafruar kanske saknar goda egenskaper som de som vill jobba har. Och då blir det märkligt att man inte släpper ordet hemmafru i diskussionen, eftersom det funnits och finns många män som levt på sina fruars arbete också. Det togs upp tidigt men ledde aldrig till någon riktig diskussion.

Jo så är det ju.
Jag tycker dock att många i tråden drar in sådana projekt som egentligen är företagande med dålig eller ingen lönsamhet.
Antagligen så heter det att mannen satsar på sin (viktiga, manliga) verksamhet när en kvinna försörjer honom och han slipper pressen att dra in pengar.

Vad "hemmafruar" sysslar med på sin fritid är att fika, baka muffins och köpa hästar. Män som försörjs av sina fruar för att de när konstnärsdrömmar och hellre målar tavlor eller skriver dikter i stället för att lönearbeta kallas sällan för "hemmamän", även om det är uppenbart att chansen att de kommer att tjäna pengar på sina alster är lika liten som att "hemmafrun" kommer att sluta som ägare till en världskänd cupcake-kedja eller avla fram en ny Totilas. Jag har svårt att se att dessa personer skulle beskrivas på det generaliserande sätt som hemmafruar gjort i den här tråden också.

 

[Dentaku]

Om du hade varit man så hade det i stället hetat att du drev en lönsam egen verksamhet.
Inte att du var hemma-man.
Jag personligen skulle inte kalla det för hemmafru om man driver fastighetsprojekt.

Det kom upp igen medan jag skrev mitt inlägg, tydligen.

 

[Riru]

Jo det säger att där finns en man som står för försörjningen.

Så personligheten ligger i försörjningen?

 

[Ramona]

Jag är förvånad över hur elitistisk denna tråden är. För mig blir det en knepig diskussion när annars smarta och öppna människor totalt fördummar människor som väljer att inte ha ett förvärvsarbete! Vad är det som gör att folk tror att bara ett arbete kan vara utvecklande och stimulerande för hjärnan för en person?

Vad är det på jobbet som är så enormt fantastiskt att jag inte kan få samma stimulation och utveckling på fritiden med de aktiviteter man gör där? Eller är det bara så att de människorna som tror att ett arbete är så viktigt själva har en enormt trist fritid?

Jag har inga som helst problem att fylla mitt liv med utvecklande och roliga saker, men framförallt handlar det väl om vad personerna själva vill få ut av sitt liv? Vem sätter standarden för att alla måste vara så djävla utvecklade då?? Kan man inte få vara nöjd och glad över det man har och det livet man lever oavsett hur samhällsutvecklande det är?

Att fördumma människor som inte förvärvsarbetar är väldigt trångsynt. Det finns gott om smarta, driftiga kvinnor som aldrig jobbat en dag i sina liv, precis som det finns gott om enormt korkade män som aldrig bidrar med någonting intellektuellt trots att de har en lön och ett arbete.

 

[Petruska]

Jag är förvånad över hur elitistisk denna tråden är. För mig blir det en knepig diskussion när annars smarta och öppna människor totalt fördummar människor som väljer att inte ha ett förvärvsarbete! Vad är det som gör att folk tror att bara ett arbete kan vara utvecklande och stimulerande för hjärnan för en person?

Vad är det på jobbet som är så enormt fantastiskt att jag inte kan få samma stimulation och utveckling på fritiden med de aktiviteter man gör där? Eller är det bara så att de människorna som tror att ett arbete är så viktigt själva har en enormt trist fritid?

Jag har inga som helst problem att fylla mitt liv med utvecklande och roliga saker, men framförallt handlar det väl om vad personerna själva vill få ut av sitt liv? Vem sätter standarden för att alla måste vara så djävla utvecklade då?? Kan man inte få vara nöjd och glad över det man har och det livet man lever oavsett hur samhällsutvecklande det är?

Att fördumma människor som inte förvärvsarbetar är väldigt trångsynt. Det finns gott om smarta, driftiga kvinnor som aldrig jobbat en dag i sina liv, precis som det finns gott om enormt korkade män som aldrig bidrar med någonting intellektuellt trots att de har en lön och ett arbete.

Enligt min mening handlar det att man försörjer sig själv att man har ett slags grundläggande integritet. Sen kan man vara korkad och ha ett tråkigt jobb. Mot de förutsättningarna är det ju en bragd att sörja för sig själv!

 

[cirkus]

Enligt min mening handlar det att man försörjer sig själv att man har ett slags grundläggande integritet. Sen kan man vara korkad och ha ett tråkigt jobb. Mot de förutsättningarna är det ju en bragd att sörja för sig själv!

Så utan egen inkomst saknas en grundläggande integritet?

 

[Ramona]

Enligt min mening handlar det att man försörjer sig själv att man har ett slags grundläggande integritet.

Fast hur många försörjer sig på riktigt helt själva? Jag vet enormt många människor som inte är hemmafruar, men som lever ett liv som är beroende av andra för att funka.

 

[Riru]

Diskussionen är väl en allmän diskussion i det aktuella ämnet, inte en diskussion om enskilda tråddeltagare. Annars har nog 90% av mina inlägg på detta forum varit väldigt missriktade.

Därför att du VET att jag inte KÄNNER dig eller din situation.

Ja man kan ju göra det lätt för sig.
Hade jag (som utgett mig för att vara hemmafru) aldrig sagt att jag haft ett flertal jobb som jag inte ansett vara utvecklande och utmanande, så hade du knappast klämt in kommentaren "att du inte räknar med att någon som kam tänka sig vara hemmafru ska förstå", om det bara varit en allmän diskussion om hur alla jobb kan vara utmanande och utvecklande.

 

[Riru]

Om ni tycker att folk har uppfattat er hemmafruar fel- så berätta gärna. Berätta gärna hur er tillvaro ser ut, vad ni gör på dagarna etc.

Skojar du?

 

[Petruska]

Så utan egen inkomst saknas en grundläggande integritet?

En viktig aspekt av det, ja. Att kunna sörja för sig själv, klara sig själv, fatta egna beslut i ekonomiska frågor. Utan att det bygger på en partners snällhet och generositet.

Barn saknar naturligt den aspekten av integritet. Det är en del i det att vara barn. Goda föräldrar skyddar barnet i dessa avseenden.

Medan kvinnor ännu inte var myndiga - tex i Sverige - var det omöjligt för kvinnor att fullt ut utveckla kapacitet att ta hand om sig själv.

Att istället försörja någon annan är också dåligt för personen på olika vis. Bland annat för att kärleksrelationer blir ojämbördiga av så sned maktfördelning, och för att det tex kan göra att mannen förstår sig själv som generös mot sin partner. Han ger hen. De svarar inte för sig själva, de delar inte jämbördigt.

Det är ju det som är problemet, som jag ser det. Inte om dammsugning är mer eller mindre utmanande än att skala bananer.

 

[Petruska]

Fast hur många försörjer sig på riktigt helt själva? Jag vet enormt många människor som inte är hemmafruar, men som lever ett liv som är beroende av andra för att funka.

Javisst. Bland annat för att hela samhället är ojämställt pga löneskillnader mellan könen. Det bidrar ju inte direkt till jämbördighet i hemmet.

Vad gäller alla sysslor som måste till för att man ska klara vardagen, anser jag att båda parter i en relation bör klara av allt nödvändigt. Så att de åtminstone är jämbördiga i det avaeendet.

 

[cirkus]

En viktig aspekt av det, ja. Att kunna sörja för sig själv, klara sig själv, fatta egna beslut i ekonomiska frågor. Utan att det bygger på en partners snällhet och generositet.

Jag tycker att integritet är väldigt mycket mer än just ekonomi.

 

[Petruska]

Jag tycker att integritet är väldigt mycket mer än just ekonomi.

Absolut. Men jag pratade om en viktig aspekt av integritet. Vilket jag skrev.

 

[cirkus]

Absolut. Men jag pratade om en viktig aspekt av integritet. Vilket jag skrev.

Ja du tycker det ja.

 

[rutans]

Jag håller(OCH jag är liberal ). Det som stör mig allra mest är att diskussionen inte är allmängiltig - den är inriktad mot kvinnor och kritiserar deras val. Om det enbart hade handlat om strukturer där t ex kvinnor löper större risk att bli ekonomiska förlorare genom att vara den som stannar hemma eller att det är traditionella könsroller som gör att det är mycket vanligare med hemmafruar än hemmamän så hade det varit förståeligt. Men nu tas det även upp hur viktigt det är att vara självständig och ekonomiskt oberoende av sin partner, att en vuxen människa tar ansvar för sig själv och sin egen försörjning och att de som kan tänka sig att bli hemmafruar kanske saknar goda egenskaper som de som vill jobba har. Och då blir det märkligt att man inte släpper ordet hemmafru i diskussionen, eftersom det funnits och finns många män som levt på sina fruars arbete också. Det togs upp tidigt men ledde aldrig till någon riktig diskussion.



Vad "hemmafruar" sysslar med på sin fritid är att fika, baka muffins och köpa hästar. Män som försörjs av sina fruar för att de när konstnärsdrömmar och hellre målar tavlor eller skriver dikter i stället för att lönearbeta kallas sällan för "hemmamän", även om det är uppenbart att chansen att de kommer att tjäna pengar på sina alster är lika liten som att "hemmafrun" kommer att sluta som ägare till en världskänd cupcake-kedja eller avla fram en ny Totilas. Jag har svårt att se att dessa personer skulle beskrivas på det generaliserande sätt som hemmafruar gjort i den här tråden också.

Delen med traditionella könsroller har faktiskt tagits upp flera gånger.
Jag har dessutom helt medvetet skrivit efter att personer hellre velat se sig som frivilligt arbetslösa skrivit just det. Men det är fortfarande kvinnor som till största del blir försörja av män.