Får jag fråga varför den blev utdömd och avelsto? Många försämrar ju just aveln för dem väljer betäcka utdömda hästar som inte håller för just ridning. Men kanske i ditt fall var yttre trauma? Avla på hästar som inte visat sig hålla för ridning är inte helt ok. Är ju inte konstigt hållbarheten blir avseendevärt sämre eftersom många gör så.
Är väl högst inviduellt om man ser sin häst som en pryl eller familjemedlem.
Jo är många det är lättvindigt beslut ta bort en häst gärna dem som gör det gång efter gång. Och köper nya.
. Oftast har de ju själva förstört dem.
Hon blev utdömd pga hälta på ett framben som inte gav med sig. Hon blev halt efter att ha landat lite tokigt efter ett hinder på en hoppträning som 5-åring. Vi behandlade henne massor med gånger med tuppkam bla (kommer inte ihåg exakt allt) och tillslut så föreslog veterinären den då nya metoden stötvågsbehandling. Den var då ännu inte godkänd hos försäkringsbolagen som behandlingsmetod och mina föräldrar som stod för kalaset tyckte att det skulle bli för dyrt att genomföra dessa behandlingar. Veterinären var då så ”snäll” och sa att han kunde skriva det som en annan behandling i journalen så försäkringsbolaget skulle ersätta. Så hon genomgick flera omgångar med stötsvågsbehandling och varje gång fick vi åka 15 mil enkel väg för att genomföra den. Hon blev mycket bättre av den och vi provade att försiktigt sätta igång henne efter veterinärens instruktioner, men hältan återkom. Så veterinären gav upp, vi hade då hållit på i 1,5 år drygt. Men vi ville så klart inte avliva då det var en riktigt fin häst så hon såldes som avelssto till ett stuteri i mellansverige.
Här uppe i norr på den tiden hade vi inga duktiga equiterapeuter eller liknande. Det fanns en som bankade lite på ryggen med en klubba men inte mer än så.
Den nya ägaren ville prova att sätta igång stoet efter att hon fått sitt första föl då hon så gärna ville prova att rida henne. Nya ägaren anlitade regelbundet en equiterapeut till sina tävlingshästar och denne råkade se stoet i hagen och sa att ”den där har stora problem”. Det visade sig att hon var väldigt sned i stora delar av kroppen och framför allt bäckenet. Inte konstigt att hon var som en huggorm och skrämde iväg både skötare och hovslagare under dräktigheten.
Stoet fick hjälp med ryggen och regelbunden massage flera år framöver. Jag köpte tillbaka henne ett par år senare då ägaren till stuteriet tyckte att hon var för vass för att ha kvar där. I takt med att hon blev bättre i ryggen förbättrades hennes humör och hon fungerade som ridhäst på hobbynivå hos mig till hon blev 18 år.
Efter att jag hade sålt stoet till stuteriet köpte vi en annan häst. Och när vi då skulle prova ut sadel till den så upptäcktes det att sadeln till stoet som jag hade köpt ny från en välkänd sadelmakare/utprovare från södra sverige (hen var på sadelprovarturne genom landet) var helt sned i bommen. Man såg det tydligt när den nya sadelutprovaren visade mig det. Bak och framvalvet pekade åt olika håll.
Så jag tror att det faktum att hästen var så sned i kroppen och att sadeln var så sned bidrog till att hältan inte försvann trotts att vi gjorde all det vi då kunde göra.
Stoet fick flera avkommor, flera har gått falsterbo som unghästar och sedan fortsatt tävla på hög nivå. Hon har flera barnbarn som är lovande, ett blev ett av de högst bedömda på treårstestet i sin årgång och kvalade till Flyinge. Första avkomman som hon fick på stuteriet var länge hos proffsryttare innan hon själv sattes i avel. Några avkommor är fina hobbyhästar som tävlar på lätt/msv nivå. Så jag tror inte hållbarheten på stoet var problemet i detta fall. Dock håller jag med om att man inte bör sätta alla skadade ston i avel just pga att inte avla på ston med dålig hållbarhet.
Absolut finns de de som lättvindigt avlivar häst efter häst. Men enligt min uppfattning så är det en minoritet. De allra flesta gör nog det dem kan utifrån sina förutsättningar för att få hästen bra innan de tar beslut om avlivning. Förutsättningarna kan dock se olika ut tänker jag, vissa kanske kan göra ”allt” och vissa kanske bara kan göra en liten del av olika anledningar. Ekonomi, kunskapsnivå, vilken hjälp finns att tillgå, hur möjligheterna i stallmiljön är, hur hästen mår av att vara konvalescent osv.
Ja många på listan var hältrelaterade åkommor. Och precis som du säger går många hältor att rehaba bort. Men har alla förutsättningarna till det? Och hur många köper en halt häst som kanske möjligtvis kommer att bli bra om man inte har möjlighet att rehaba utan vill sälja? Det är en sak att lämna utdömda hästar till ett proffs som har tid och kunskap och förutsättningar för att göra allt det som går gällande rehab för hästen. Det är få vanliga hobbyryttare som har samma förutsättningar och jag tycker att det blir fel att jämföra de två. Så klart är det jätte sorgligt att hästar avlivas i stället för att få den vård och rehab de behövt. Men hellre då avliva om förutsättningarna för rehab inte finns än att hästen ska plågas med återkommande problem eller säljas från ställe till ställe.