Tycker ändå det är märkligt med tanke på alla terapeuter, sadelutprovare kiropraktorer, hovslagare osv osv att så många då besitter så dålig kunskap i att få en häst frisk? Tänker så mycket expertis, forskning fakta osv skulle vara helt åt skogen?
Tänker mycket hur överlevde hästarna förr egentligen där vi inte hade något av det förstnämnda. Men i din tolkning så säger du även att ägaren själv inte har tillräcklig kunskap?
Generellt är kunskapen låg om hållbar träning ja. Hos både ägare, tränare, veterinärer etc.
Och att studier görs säger ju tyvärr inte att studierna gjorts på ett vettigt sätt. Man har ju tex genom studier hävdat att dt inte går att flytta hästens vikt bakåt. Jag tror att alla vi som är väldigt intresserade av samling garvar läppen av oss vid sådana uttalanden. Men har man bett 8 GP-ryttare flytta vikten bakåt och det inte blir resultat så undrar man ju inte VARFÖR resultatet uteblev. För rider man GP kan man allt om samling liksom.. Trots att man inte kan samla hästen.
En levad tex är ju inte en stegring som bara uppstår. Den bygger inte på att frambenen stampar av uppåt och därför hamnar vikten bakåt. Utan man utbildar hästen gradvis i att skyffla över vikten bakåt tills frambenen inte bär. Och om man vet hur man gör det kan man arbeta liknande i att "flytta kroppsklumpen" bakåt över de pendlar som benen är även under rörelse.
Så det är svårt och det tar tid. Men visst fan är det möjligt.
Sen är det ju också så att mycket med häst handlar om feeling. Och feeling är väldigt svårt att lära ut. Vissa kan inte lära sig det. Det krävs feeling som tränare, hovslagare, veterinär, sadelutprovare, kiropraktor, ET etc.
Så bara för att man avklarat utbildningen innebär inte att man blir riktigt bra.
Och de utbildningar som redan i sig är grunda, som tex ET-utbildning. En ET ska på rätt kort tid lära sig om en massa olika behandlingsmetoder, träning och förhoppningsvis också lite differentialdiagnosticering. Om det är svårt för veterinärer att utreda hästar med luddiga symptom så kan du ju bara tänka dig hur svårt det blir att på max 2 års utbildning lära sig allt det.
Så givetvis kommer en del ET:ar behandla hästar de inte ska röra. För de har inte kunskap nog om differentialdiagnosticering.
Min sambo är leg kiro för human. Han har 5 års studier som innehåller väldigt mycket mer differntialdiagnosticering. Plus att de får arbeta på döda innan de får röra någon levande. Han har också arbetat som lärare på kirohögskolan. Efter det har han jobbat i team med läkare, sjukgymnast etc många år. Och även ihop med vet etc.
Han kommer ibland ut till stall där hästar är rena veterinärfall. Folk blir jättesura för att han inte vill behandla. Och ofta har ET:ar varit där och behandlat regelbundet. När man väl får hästarna till veterinären är det ibland slakt som enda alternativ. Då har man alltså ridit hästarna iom att ET sagt att den mår kanon. Och man har ridit för tränare. Som inget sagt de heller.
Precis som det finns veterinärer som är för dåliga för att hitta saker. Det är rätt känt vilka man bör åka till för att tex besiktiga inför försäljning eller häva försäkringsreservation iom att de inte kommer hitta ngt.
Ska man köpa häst däremot väljer man ju gärna någon bättre.
Det är ju också så att det är inte lätt att vara den veterinär som är bra på att hitta saker. Det är många som åkt runt till andra veterinärer som äntligen kommer till en bra som antingen behandlar och får ordning på hästen eller dömer ut. Den veterinären blir inte poppis bland sina kollegor iom att den ju hittar fel där de hävdat att det inga finns. Så det är inte helt enkelt för den veterinären. Vissa har ju fått öknamn och blivit illa behandlad av kollegor.
Det finns många sidor av myntet.
Men gemensamt är ju okunskap och brist på feeling ett problem inom alla yrkesgrupper i hästvärlden. Det finns en hel del bra. Men inte tillräckligt.
Det syns ju tex i Agrias statistik och deras forskning.