Hästar döms ut alldeles för lätt

Vad menar du med varaktig hållbarhet? Rätt dåligt av den varan idag precis som artikeln beskriver. Artikeln handla om det antog jag??! 😄Men vems är felet?
Jag har skrivit det tidigare, att de håller åtminstone 2-3 år. Det är knappast ett lyckat projekt om flertalet hästar får tillbaks sina skador inom något år. I så fall är det snarare ett bevis på att det inte fungerade. Att rehabilitera hästar så det blir säljbara är mycket lättare än att få dem helt friska så problemen inte återkommer inom kort. Det framgår inte av artikeln annat än vad hästarna sålts till.
 
Tyvärr få veterinärer som jobbar som Per
Hade en foderhäst som fick hjälp av både vet och sjukgymnast där det visade sig att hon hade gamla muskelskador. Toppenupplägg. Enda felet där var att hästägaren ansåg att man inte skulle lägga sig i veterinärens arbete. Det resulterade i att jag fick inte prata med veterinären förutom fem min på telefon en gång trots jag haft hästen i två år. 😳Där trodde ägaren seriöst att jag kunde inget tillföra🙈.
 
Sen blir det ju lite dubbelt när det som här kryper fram att samma person är emot att kolla upp hästar med diffusa ridbarhetsproblem eftersom "det inte behövs på hobbyhästar, de håller ändå för vanlig ridning" när det så otroligt uppenbart för oss som är ute och ser hobbyhästar hela dagarna inte stämmer...

Så har vi veterinärer som bidrar till detta också; att hästar används fast de har uppenbara problem.
Jag som har en ras som enligt många veterinärer har begränsade gångarter. De är starka i kroppen och tysta med sina smärtor. Många är vi som kommit till veterinären och påtalat att det är ”något som är fel i rörelsemekaniken” och blivit avfärdade och fått instruktioner att ”rida på som vanligt” eftersom det ändå inte påverkar dem negativt i långa loppet.

Senast åkte en bekant vidare till en annan veterinär för en ”second opinion” och fick som tur var rätt sorts hjälp (Den hade medfött problem med knäna som blivit inflammerade) och den lilla skillnad som var hade ryttaren märkt.
 
Tycker ändå det är märkligt med tanke på alla terapeuter, sadelutprovare kiropraktorer, hovslagare osv osv att så många då besitter så dålig kunskap i att få en häst frisk? Tänker så mycket expertis, forskning fakta osv skulle vara helt åt skogen?
Tänker mycket hur överlevde hästarna förr egentligen där vi inte hade något av det förstnämnda. Men i din tolkning så säger du även att ägaren själv inte har tillräcklig kunskap?
Generellt är kunskapen låg om hållbar träning ja. Hos både ägare, tränare, veterinärer etc.

Och att studier görs säger ju tyvärr inte att studierna gjorts på ett vettigt sätt. Man har ju tex genom studier hävdat att dt inte går att flytta hästens vikt bakåt. Jag tror att alla vi som är väldigt intresserade av samling garvar läppen av oss vid sådana uttalanden. Men har man bett 8 GP-ryttare flytta vikten bakåt och det inte blir resultat så undrar man ju inte VARFÖR resultatet uteblev. För rider man GP kan man allt om samling liksom.. Trots att man inte kan samla hästen.
En levad tex är ju inte en stegring som bara uppstår. Den bygger inte på att frambenen stampar av uppåt och därför hamnar vikten bakåt. Utan man utbildar hästen gradvis i att skyffla över vikten bakåt tills frambenen inte bär. Och om man vet hur man gör det kan man arbeta liknande i att "flytta kroppsklumpen" bakåt över de pendlar som benen är även under rörelse.
Så det är svårt och det tar tid. Men visst fan är det möjligt.

Sen är det ju också så att mycket med häst handlar om feeling. Och feeling är väldigt svårt att lära ut. Vissa kan inte lära sig det. Det krävs feeling som tränare, hovslagare, veterinär, sadelutprovare, kiropraktor, ET etc.
Så bara för att man avklarat utbildningen innebär inte att man blir riktigt bra.
Och de utbildningar som redan i sig är grunda, som tex ET-utbildning. En ET ska på rätt kort tid lära sig om en massa olika behandlingsmetoder, träning och förhoppningsvis också lite differentialdiagnosticering. Om det är svårt för veterinärer att utreda hästar med luddiga symptom så kan du ju bara tänka dig hur svårt det blir att på max 2 års utbildning lära sig allt det.
Så givetvis kommer en del ET:ar behandla hästar de inte ska röra. För de har inte kunskap nog om differentialdiagnosticering.

Min sambo är leg kiro för human. Han har 5 års studier som innehåller väldigt mycket mer differntialdiagnosticering. Plus att de får arbeta på döda innan de får röra någon levande. Han har också arbetat som lärare på kirohögskolan. Efter det har han jobbat i team med läkare, sjukgymnast etc många år. Och även ihop med vet etc.
Han kommer ibland ut till stall där hästar är rena veterinärfall. Folk blir jättesura för att han inte vill behandla. Och ofta har ET:ar varit där och behandlat regelbundet. När man väl får hästarna till veterinären är det ibland slakt som enda alternativ. Då har man alltså ridit hästarna iom att ET sagt att den mår kanon. Och man har ridit för tränare. Som inget sagt de heller.

Precis som det finns veterinärer som är för dåliga för att hitta saker. Det är rätt känt vilka man bör åka till för att tex besiktiga inför försäljning eller häva försäkringsreservation iom att de inte kommer hitta ngt.
Ska man köpa häst däremot väljer man ju gärna någon bättre.

Det är ju också så att det är inte lätt att vara den veterinär som är bra på att hitta saker. Det är många som åkt runt till andra veterinärer som äntligen kommer till en bra som antingen behandlar och får ordning på hästen eller dömer ut. Den veterinären blir inte poppis bland sina kollegor iom att den ju hittar fel där de hävdat att det inga finns. Så det är inte helt enkelt för den veterinären. Vissa har ju fått öknamn och blivit illa behandlad av kollegor.
Det finns många sidor av myntet.

Men gemensamt är ju okunskap och brist på feeling ett problem inom alla yrkesgrupper i hästvärlden. Det finns en hel del bra. Men inte tillräckligt.
Det syns ju tex i Agrias statistik och deras forskning.
 
Så har vi veterinärer som bidrar till detta också; att hästar används fast de har uppenbara problem.
Jag som har en ras som enligt många veterinärer har begränsade gångarter. De är starka i kroppen och tysta med sina smärtor. Många är vi som kommit till veterinären och påtalat att det är ”något som är fel i rörelsemekaniken” och blivit avfärdade och fått instruktioner att ”rida på som vanligt” eftersom det ändå inte påverkar dem negativt i långa loppet.

Senast åkte en bekant vidare till en annan veterinär för en ”second opinion” och fick som tur var rätt sorts hjälp (Den hade medfött problem med knäna som blivit inflammerade) och den lilla skillnad som var hade ryttaren märkt.
Ja, islandshästarna har ju dragits med samma problem i form av att de i många fall inte är utåtagerande i smärtan och att veterinärer kan ha svårt att avgöra störningar i rörelsemönstret iom de extra gångarterna och de orena gångarter som kan komma fram i spänning.
Och PRE/Lusse etc har en del veterinärer svårt med iom att de är så rörliga att det är knepigt att böja dem. Och att de kan biljardera av obalans/icke lösgjordhet och av smärtbesvär eller exteriör.

Det är också så att vissa veterinärer är bättre på vissa skador. I vissa fall blir en del veterinärer också lite insnöade på att just den problematiken föreligger hos väldigt många av de hästar de möter. I vissa fall kanske de helt enkelt missar andra saker. Som kan märkas om man tar hästen till en annan vet.

Inom humanvården har man ju ett mer homogent sätt att diagnosticera och behandla. Inom veterinärmedicin iaf inom häst är det lite mer som ett skrå där man jobbar lite olika beroende på vem som lärt upp en etc. Det finns ingen homogen modell riktigt.
Det kan bli rätt olika vård av samma häst.
 
Sen ang att tex palpera fram diagnoser så är iaf jag övertygad om att man kan lära sig känna en himla massa mer saker än gemene veterinär. Just för att man blir bra på det man gör. Och en veterinär lägger inte tid på att lära sig det på samma sätt som någon som endast gör det.
Men här måste man ju kombinera detta med utbildning. Och där brister det ju tyvärr för många massörer, ET etc.

Många veterinärer och för den delen läkare tycker att det är hokuspokus att kunna känna saker via händerna så. Det ska inte gå. Punkt.

Sambon har ju jobbat som kiro för ekipage i över 30 år. Han har alltså klämt igenom en hel del hästar. Han behandlar just med kiropraktik och inte muskulärt. Men ihop med rörelsediagosticering och att känna igenom hur lederna rör sig etc så känner han ju på mjukvävnad med. När man gjort det på så många tusen hästar(och människor) lär man sig känna små, små saker.
Han kan känna igenom en häst och bli säker på att den ska han inte behandla för den har tex inflammation i armbågsleden, ngt skit på röntgen exakt där och där etc. I början då han skickade hästar till veterinärer och sa att "det sitter där" så tyckte ju veterinären mest att "jaja, din tomte till alternativare. Jag är veterinär och har utrustning..". När de sen gång efter gång insåg att "gubbjäveln har fasen rätt och hur kan han veta det?" iom att de själva inte för sitt liv skulle kunna diagnosticera det utan sina apparater och bedövningar etc så blev de lite skakade. Och så var de det ett tag. Men sedan började de lyssna och han kan ringa direkt till dem och säga vad han tror. Så börjar de med stor sannorlikhet att kolla just det.

Det handlar ju inte om telepati eller magi. Utan han känner rent fysiskt otroligt små saker. Och har genom åren lärt sig vad det brukar betyda iom nära samarbete med veterinärer/tandläkare etc.

Sen är det ju så att en häst som rids korrekt, inte råkar ut för ngt oförutsett etc inte ska få spänningar och låsningar. Men en häst kan halka eller vurpa i hagen eller den kan ha stått mer än den bör etc och kan då behöva lite hjälp av kiro innan man genom ridningen kan underhålla en mjuk, stark och fin kropp.
 
Sen ang att tex palpera fram diagnoser så är iaf jag övertygad om att man kan lära sig känna en himla massa mer saker än gemene veterinär. Just för att man blir bra på det man gör. Och en veterinär lägger inte tid på att lära sig det på samma sätt som någon som endast gör det.
Men här måste man ju kombinera detta med utbildning. Och där brister det ju tyvärr för många massörer, ET etc.

Många veterinärer och för den delen läkare tycker att det är hokuspokus att kunna känna saker via händerna så. Det ska inte gå. Punkt.

Sambon har ju jobbat som kiro för ekipage i över 30 år. Han har alltså klämt igenom en hel del hästar. Han behandlar just med kiropraktik och inte muskulärt. Men ihop med rörelsediagosticering och att känna igenom hur lederna rör sig etc så känner han ju på mjukvävnad med. När man gjort det på så många tusen hästar(och människor) lär man sig känna små, små saker.
Han kan känna igenom en häst och bli säker på att den ska han inte behandla för den har tex inflammation i armbågsleden, ngt skit på röntgen exakt där och där etc. I början då han skickade hästar till veterinärer och sa att "det sitter där" så tyckte ju veterinären mest att "jaja, din tomte till alternativare. Jag är veterinär och har utrustning..". När de sen gång efter gång insåg att "gubbjäveln har fasen rätt och hur kan han veta det?" iom att de själva inte för sitt liv skulle kunna diagnosticera det utan sina apparater och bedövningar etc så blev de lite skakade. Och så var de det ett tag. Men sedan började de lyssna och han kan ringa direkt till dem och säga vad han tror. Så börjar de med stor sannorlikhet att kolla just det.

Det handlar ju inte om telepati eller magi. Utan han känner rent fysiskt otroligt små saker. Och har genom åren lärt sig vad det brukar betyda iom nära samarbete med veterinärer/tandläkare etc.

Sen är det ju så att en häst som rids korrekt, inte råkar ut för ngt oförutsett etc inte ska få spänningar och låsningar. Men en häst kan halka eller vurpa i hagen eller den kan ha stått mer än den bör etc och kan då behöva lite hjälp av kiro innan man genom ridningen kan underhålla en mjuk, stark och fin kropp.
Lite på ämnet men ändå inte. Nått som ibland får mig att skratta är när jag masserar min sambo ( och nu menar jag ryggmassage😆) och jag hittar hans ” ömma punkter” och han säger ; jag visste inte ens jag hade ont där😫! Då känner jag saker som nödvändigtvis inte är roten till det onda men som är en bieffekt av problemet. Kan jag hitta det på min sambo kan en skicklig massör , kiropraktor mfl hitta saker på hästarna genom sina händer är jag övertygad om😊
 
Att man kan hitta så många hästar som går att rehabilitera bevisar ju hela tesen att hästar döms ut för lätt. Det måste väl ändå alla i den här tråden hålla med om.

Att det sedan är Agria som ligger bakom ett sådant här projekt och sedan tydligen fimpar det på grund av för höga kostnader är ju en ödets ironi. Eftersom de (och övriga försäkringsbolag) precis som @ameo redan varit inne och nosat på är en av de bidragande orsakerna till att hästar blivit slit och släng varor och trissat upp premierna på försäkringar.

Allt detta i en värld där hästkunskapen holkats ut så jävla mycket att folk på allvar tror att galopp är en fyrtaktig rörelse (hej betyg 2 och 3 i dressyrprovet liksom) och facktidningar blåser upp detta med att rida på "naturbana" som om det det vore något helt nytt. När jag - och många med mig - växte upp kallades det rätt och slätt att rida ut. Något vi dessutom gjorde typ fem dagar i veckan året om.

Däremot det här med att skilja på amatörer och proffs nuförtiden är ju en total omöjlighet eftersom det finns så många sk proffs (alltså de som på något magiskt sätt försörjer sig på sitt hästeri) som inte ens har grundläggande kunskaper inom hästar. Det räckte ju med att se hur många av dessa i min region reagerade när HELA Europa stängdes ner pga EHV-1. De fortsatte precis som vanligt.

Samtidigt finns det amatörer som har koll på det mesta. För den vanliga hobbyryttaren/nybörjaren i sporten är det ju sjukt svårt att skilja dessa åt.

Hur många "proffs" finns det inte därute med slipade sociala media-kanaler som får hur många ryttare som helst i träning för att dessa på fullaste allvar tror att dessa "proffs" vet vad de talar om.

Fälttävlan som är min sport är dessutom extremt unik eftersom nästan vilken clown som helst från vilken banana republic som helst kan få äran att rida ett senior-mästerskap.

Om de sedan faceplantar och eller rider ihjäl sin häst på vägen verkar inte spela någon roll eftersom de från och med nu och för alltid är en "VM, OS eller EM-ryttare". I många nationella förbund belönas ryttare som dessa med tränartitlar (motsvarigheten till A-tränare - om det fortfarande heter så) som vanliga dödliga får lägga år, erfarenhet, tid och pengar på att komma till.

I valet mellan "OS-ryttaren" med sitt flashiga Insta-konto och gratis tränartitel vs. tränaren som gått varenda jävla kurs som erbjuds och har plus 25-30 års erfarenhet på "OS-ryttaren" redan från första början behöver man ju inte vara Einstein för att räkna ut vem som kommer få flest kunder.

För några veckor sedan öppnade en 17-årig lokal influencer sin alldeles egna träningsanläggning. I förra veckan postade hon något typ "å det är så kul att hjälpa unga ryttare med deras ridning och träning". I det stora hela är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta åt det här.

Det enda som är säkert att de som förlorar på detta är hästarna som nu kommer tränas/utbildas av någon som inte har vare sig särskilt mycket erfarenhet tränar och eller hästutbildning. Helt klart är att häst och ridsporten fastnat i en negativt nedåtgående spiral som på något sätt måste stoppas och vändas uppåt igen.
 
Problemet är att man kan A1-försäkra hästar. Det blir inte ekonomiskt lönsamt att försöka rehabilitera. Med det sagt skulle jag ändå påstå att jag aldrig har mött någon som ser sin häst som en slit-och-släng-vara. ALLA jag känner som fått en häst utdömd är förtvivlade, majoriteten har lagt tiotusentals kronor på veterinärvård i hopp om att få sin häst frisk igen.

Jag tror inte bara att det handlar om dålig ridning och okunskap. Jag tror att hästarna är skörare idag, mer överrörliga och därför lättare skadar sig.
 
Problemet är att man kan A1-försäkra hästar. Det blir inte ekonomiskt lönsamt att försöka rehabilitera. Med det sagt skulle jag ändå påstå att jag aldrig har mött någon som ser sin häst som en slit-och-släng-vara. ALLA jag känner som fått en häst utdömd är förtvivlade, majoriteten har lagt tiotusentals kronor på veterinärvård i hopp om att få sin häst frisk igen.

Jag tror inte bara att det handlar om dålig ridning och okunskap. Jag tror att hästarna är skörare idag, mer överrörliga och därför lättare skadar sig.
Jag tror de flesta inte ser sina hästar som slit o släng , men samtidigt vill man inte rannsaka hela sin hästhållning samt se helheten. Vad hjälper det om hästen blir frisk från skada om man inte ändrar sättet och ha sin häst står den snart skadad igen. Alla är ju inte proffs men man kan lära sig på vägen och ta hjälp.
 
Problemet är att man kan A1-försäkra hästar. Det blir inte ekonomiskt lönsamt att försöka rehabilitera. Med det sagt skulle jag ändå påstå att jag aldrig har mött någon som ser sin häst som en slit-och-släng-vara. ALLA jag känner som fått en häst utdömd är förtvivlade, majoriteten har lagt tiotusentals kronor på veterinärvård i hopp om att få sin häst frisk igen.

Jag tror inte bara att det handlar om dålig ridning och okunskap. Jag tror att hästarna är skörare idag, mer överrörliga och därför lättare skadar sig.
Har sett flertalet i stall som begärt få sina hästar utdömda och ta mig fan lyckats med "sin" veterinär . Inte har jag sett dem fälla en enda tår heller släng köpa nytt.
Skillnad på folk och folk. Vi vanliga som ser hästen som en i familjen har lite mer känslor än det där andra. Vad är det ett arbetsredskap eller en vän? Säger som min vän folk är fan efterblivna.
 
Jag tror de flesta inte ser sina hästar som slit o släng , men samtidigt vill man inte rannsaka hela sin hästhållning samt se helheten. Vad hjälper det om hästen blir frisk från skada om man inte ändrar sättet och ha sin häst står den snart skadad igen. Alla är ju inte proffs men man kan lära sig på vägen och ta hjälp.
Håller fullständigt med. Man kör på precis som vanligt igen och förstår fortfarande inte vad det är i sin ridning hästhållning man gör fel?! Man säger jag har bara otur så skyller man på hästen i vanlig ordning att det måste ju givetvis vara något fel på den för jag själv gör ju inget fel alls. Där är det nog 95% av återkommande skador med en sådan ägare. Oftast spelar det ju ingen roll vilken häst dem har även om dem köper nya, för det är ju samma visa.
 
Har sett flertalet i stall som begärt få sina hästar utdömda och ta mig fan lyckats med "sin" veterinär . Inte har jag sett dem fälla en enda tår heller släng köpa nytt.
Skillnad på folk och folk. Vi vanliga som ser hästen som en i familjen har lite mer känslor än det där andra. Vad är det ett arbetsredskap eller en vän? Säger som min vän folk är fan efterblivna.
Hur vet du vad de känner kring att behöva ta bort hästen? Bara för att du inte ser dem gråta betyder ju inte att de inte sörjer sin häst. Man ska akta sig för att anta hur andra människor känner eller tänker kring detta.
 
Hur vet du vad de känner kring att behöva ta bort hästen? Bara för att du inte ser dem gråta betyder ju inte att de inte sörjer sin häst. Man ska akta sig för att anta hur andra människor känner eller tänker kring detta.
Men snälla du med över 30 år i olika stall och i min inriktning har jag lärt känna en hel del hästfolk.
Kan räkna upp en 10 tal personer jag känner väl där jag vet deras synsätt på häst..
Ingen bebis som majoriten annars brukar se sina hästar på😂 bara för det är unikt för dig behöver det inte vara det för andra. Talar utifrån min erfarenhet. Men övervägande har sörjt är väl oftast det man gör?! Oavsett om det är skada eller åldersrelaterat.
 
Har sett flertalet i stall som begärt få sina hästar utdömda och ta mig fan lyckats med "sin" veterinär . Inte har jag sett dem fälla en enda tår heller släng köpa nytt.
Skillnad på folk och folk. Vi vanliga som ser hästen som en i familjen har lite mer känslor än det där andra. Vad är det ett arbetsredskap eller en vän? Säger som min vän folk är fan efterblivna.

Och jag har fått övertala veterinär att inte döma ut. Det är verkligen en komplex fråga.
 
Och jag har fått övertala veterinär att inte döma ut. Det är verkligen en komplex fråga.
Men du som ägare har väl rätt till vad du vill så länge det inte handlar om onödigt lidande. Att triangelmärka sin häst är ju upp till en själv, om man vill ha en viss del ut i livvärdet i stället för att avliva och få ut hela beloppet. Om man nu har livvärde vill säga.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
2 858
Senast: Lavinia
·
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 329
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 831
Senast: Anonymisten
·
Övr. Hund Personligen tycker jag att det allmänna debatt-klimatet börjar bli riktigt ruggigt, det har varit det ett tag också. Nu pratar jag...
2 3
Svar
49
· Visningar
7 273
Senast: IngelaH
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp