Hästar döms ut alldeles för lätt

Jag har i flera år hävdat att användbarhetsdelen i hästförsäkringen är hästarnas värsta fiende. Utan den hade nog många hästägare varit betydligt mer noga med att ta väl hand om sina hästar....

Köper man en bil som går sönder får man bita i det sura äpplet och betala eller skrota. Varför ska inte samma kunna gälla för häs
Jag har i flera år hävdat att användbarhetsdelen i hästförsäkringen är hästarnas värsta fiende. Utan den hade nog många hästägare varit betydligt mer noga med att ta väl hand om sina hästar....

Köper man en bil som går sönder får man bita i det sura äpplet och betala eller skrota. Varför ska inte samma kunna gälla för hästar?
I många år haft halvblod och ponnyer som är/varit försäkrade. De senaste 10 åren haft fullblod. Har de haft skador har vi rehebat och antingen har de kommit tillbaka fullt ut eller hållt för lättare träning. Det vare sig de varit försäkrade eller ej🤔.Så även om de får skador så går det att ordna ett fint liv för de flesta men man får då räkna med pengaförlust.
På över trettio år den ponnyåren har vi tagit bort en blind häst, en vi inte kunde rehaba tillbaka till lättare träning och en var så svår att rida att han lätt blivit en vandrnrspokal.
 
Jag måste erkänna att jag blev lite irriterad över hur artikel är skriven.
För det första över ordvalet ”slaktas”. Det är få hästar i Sverige som går till slakt, de flesta hästar avlivas och går till destruktion eller begravs. Sedan känner jag att det genomgående är en väldigt överlägsen attityd i artikeln och det är nog lätt att ha det när man som skribent är en erfaren hästkarl som har en typ av topposition inom ridsporten. Det är lätt då att att ha åsikter om hur vanliga, mindre duktiga ryttare bör agera.

All ryttare kan inte vara proffs, och även proffsens hästar går sönder. Skillnaden är att de har råd, tid och möjlighet att kosta på en lång och kanske tidskrävande rehab på sina hästar. Ser jag till mig själv så har jag inte alls samma möjligheter. Här uppe i norra norrland finns det inga ”rehabmänniskor” för häst, vi har duktiga equiterapeuter som kan hjälpa till, men ingen som kan komma och hjälpa till en eller flera gånger i veckan, ingen som kan se hur min ridning hänger ihop med hästens problem, ingen rehabklinik med olika verktyg osv. Dessutom har vi långt till veterinär så att åka på många veterinärbesök är både svårt tidsmässigt och dyrt i form av resekostnad.

Jag har haft två hästar som blivit utdömda. Den ena blev triangelmärkt och blev avelssto. Vi åkte då i början på 00-talet 30 mil tur och retur i stort sett varannan vecka till duktig veterinär hela hösten och vintern för att försöka få henne frisk.
Den andra hästen var 4 år och visade sig bla vara helt trasig i haserna båda bakbenen pga lösa benbitar som inte hade upptäckts innan hon skickades söderut för inridning och försäljning som 3-åring. Hon hade även stora problem i rygg/bäcken som enligt ET skulle ta länge och vara svåra att få till.
Jag var gravid när jag köpte henne så longerade och tömkörde lite och han rida henne en handfull gånger sedan när bäbis var ute innan jag förstod att något var fel. Var till veterinär 20 mil bort flera gånger men hästen fick mer och mer problem, ramlade omkull i hagen pga bakbenen, sparkade rakt ut med det benet som var värst helt utan förvarning så det var tillslut svårt att ta hand om henne. Tog bort henne ett år efter att jag köpt henne och då hade hon mest bara gått i hagen hos mig. Hon hade varit hos proffsryttare nere i Skåne innan jag köpte henne och även röntgats och vetbesiktats där ua. Men när jag visade filmer därifrån för både min ET och veterinär så säger dem att hästen har problem redan där, att det syns tydligt. När jag pratar med ryttaren där så berättar hen om en gång när hästen helt plötsligt ramlar omkull när de leder den i ridhuset. Men ingen där reagerar på att något kan vara fel. Så det är inte bara amatörryttarna som inte tar tecken på skador på allvar.

Jag tror det är väldigt få som väljer att avliva en häst helt utan att försöka behandla/ rehaba. Det är inget lätt beslut att ta. Men jag skulle säga att de flesta hobbyryttare inte har tid och råd att lägga ner det som krävs på rehab, och dessutom saknas kunskapen. Många hästar blir svårhanterade när de har ont/ vilar/ inte får gå som vanligt. De flesta har hästen inackorderad och det kan bli svårt att få andra i stallet att vilja ta hand om hästen, tex vid in och utsläpp.

Det är så många aspekter i det hela att jag inte tycker att det går att säga att hästar avlivas för lättvindigt. Jag tror att ägarna i de flesta fall gör det de kan utifrån sina förutsättningar.
 
Det finns ju ett jätteproblem i form av att kunskapen om sund träning är rätt låg samtidigt som vi avlat fram rörligare hästar som pga större gång, mer överrrölighet och även till viss del högre blod etc blir svårare att rida. De är känsligare fysiskt och psykiskt. Och ryttarkunskapen/hanteringen hänger inte med i utvecklingen.

Jag som jobbar mycket inom rehab och dressyr vet ju hur många hästar som funkar kanon med en viss typ av träning. Men där ryttaren inte förmår få till den typen av träning. Visst skulle de kunna lära sig förutsatt att hästen tål felridning fysiskt och psykiskt. Men det är tyvärr inte inom en rimlig tidsram i många fall.
Jag tycker det är trist att inte lösgjordhet, balans och lätt kontakt/lätta hjälper premieras över flashighet. Det ger i mina ögon allmänheten en bild av att den spända, framtunga ridningen som är rent osund är bra. Nu börjar det väl sprida sig mer och mer kunskap. Men det är fortfarande långt kvar innan folk slutar rida i slitage.

Min sambo är inom rehab och är en del i ett team som jobbat åt DKs största försäkringsbolag och varit sista chansen för många hästar. De har handplockat spetskompetenser i form av veterinär, kiropraktor(human och häst), hovslagare, tandläkare, sjukgymnast(human och häst) och rehabtränare. De har genom att de olika kompetenserna tar ett helhetsgrepp kunnat rädda väldigt många hästar. Plus att de ju så klart lär sig väldigt av varandras kunskap och kan även vid eget jobb enklare rekommendera kunder vidare till andra kompetenser.
Men man samarbetar på ett annat sätt inom olika kompetenser i DK. Och de använder en annan tandvård som varit otroligt viktig i att få väck hältor och minska besvär av kissing spines etc. Där ligger Sverige många år efter. Jag får ofta be rehabkunder byta tandläkare. Många hästar har problem i munnen. Och det leder till problem i käkled som sedan påverkar nacken. Det finns ett skäl till att atlaskotan kallas "av och på-knappen". Har man låsningar där påverkar det hela kroppen negativt och leder oftast till fler låsningar och spänningar.
Så käkleden och att tänderna är biomekaniskt gjorda är otroligt viktigt.

Jag hade inte velat sälja häst till främling på prov. Det finns så mycket okunskap att man i så fall riskerar att få hem en häst som är paj och antingen är osäljbar en period eller iaf droppat rejält i pris.
Jag är själv en sådan som behåller mina hästar. Men trots det tycker jag nog att många borde sälja sin häst och skaffa något mer lämpligt för både häst och ryttares skull. om de inte säljer riskerar man än mer att det blir skador, på häst eller ryttare.

Det är en jättefin tanke att man inte ska avliva djur. Jag har själv förut slagit mig blodig för att rädda alla hästar. Men grejen är ju den att de som kan hålla en paj individ synmptomfri kan tillräckligt mycket för att inte ta på sig det. De som vill rädda hästarna är tyvärr sådana som inte har kunskap och i vissa fall inte heller pengar nog.

Det finns en sådan enorm okunskap gällande vad som är sund och osund träning. Jag vet ju hur många som helst som fått veta att hästen har ont pga tex kissing spines eller tex överansträngt bakknän och måste rehabas. Då gör man det för samma tränare man ridit för då man via ridningen framkallat smärtan. Man gör då en miniomläggning av träningn ihop med tränaren som inte fattade att träningen var fel eller ens såg att hästen hade besvär.
Om min tränare ser till att jag rider så att hästen går sönder och inte ens ser att hästen har ont under våra pass så är ju inte det den personen jag tror är absolut bäst på rehab. Att tävla GP är inte detsamma som att kunna rida hållbart.
Ytterligare ett problem är ju att de flesta rehabtränare ju egentligen inte kan så där väldigt mycket. Många har gått någon snabbkurs och har aldrig utbildat hästar till någon form av nivå. De vill jobba med djur och i många fall så var det väl så att de inte var så duktiga tränare. Så då blev det rehab. För det fanns ont om sådana.
Och i vissa fall köper man en aquatrainer för att det ju är bra. Och ja, det är jättebra om man vet hur man bäst använder den.
Om någon bryr sig mer om pengar än häst så är det väl försäkringsbolagen. Varje vanlig hältutredning kostar 10000 ungefär. Sen beroende på vad man hittar, om man hittar rätt, ganska många tusenlappar att behandla. Ofta blir hästen halt igen.

Självklart accepterar försäkringsbolaget en utdömning på en häst där undersökning/behandlingskostnad lär komma upp i eller över livvärde, utan att blinka, för det är det mest ekonomiska beslutet i situationen.

Det är hästarna som kommer i kläm.

Det står också tydligt i inlägget att försäkringsbolagen väljer såklart betala ut livvärdet än en behadling som kostar massa pengar. Men om man tog bort livvärdet eller begränsade det till ett maxtak oavsett vad du hade köpt hästen för så kanske saker och ting fått en förändring?
 
Det finns ju ett jätteproblem i form av att kunskapen om sund träning är rätt låg samtidigt som vi avlat fram rörligare hästar som pga större gång, mer överrrölighet och även till viss del högre blod etc blir svårare att rida. De är känsligare fysiskt och psykiskt. Och ryttarkunskapen/hanteringen hänger inte med i utvecklingen.

Jag som jobbar mycket inom rehab och dressyr vet ju hur många hästar som funkar kanon med en viss typ av träning. Men där ryttaren inte förmår få till den typen av träning. Visst skulle de kunna lära sig förutsatt att hästen tål felridning fysiskt och psykiskt. Men det är tyvärr inte inom en rimlig tidsram i många fall.
Jag tycker det är trist att inte lösgjordhet, balans och lätt kontakt/lätta hjälper premieras över flashighet. Det ger i mina ögon allmänheten en bild av att den spända, framtunga ridningen som är rent osund är bra. Nu börjar det väl sprida sig mer och mer kunskap. Men det är fortfarande långt kvar innan folk slutar rida i slitage.

Min sambo är inom rehab och är en del i ett team som jobbat åt DKs största försäkringsbolag och varit sista chansen för många hästar. De har handplockat spetskompetenser i form av veterinär, kiropraktor(human och häst), hovslagare, tandläkare, sjukgymnast(human och häst) och rehabtränare. De har genom att de olika kompetenserna tar ett helhetsgrepp kunnat rädda väldigt många hästar. Plus att de ju så klart lär sig väldigt av varandras kunskap och kan även vid eget jobb enklare rekommendera kunder vidare till andra kompetenser.
Men man samarbetar på ett annat sätt inom olika kompetenser i DK. Och de använder en annan tandvård som varit otroligt viktig i att få väck hältor och minska besvär av kissing spines etc. Där ligger Sverige många år efter. Jag får ofta be rehabkunder byta tandläkare. Många hästar har problem i munnen. Och det leder till problem i käkled som sedan påverkar nacken. Det finns ett skäl till att atlaskotan kallas "av och på-knappen". Har man låsningar där påverkar det hela kroppen negativt och leder oftast till fler låsningar och spänningar.
Så käkleden och att tänderna är biomekaniskt gjorda är otroligt viktigt.

Jag hade inte velat sälja häst till främling på prov. Det finns så mycket okunskap att man i så fall riskerar att få hem en häst som är paj och antingen är osäljbar en period eller iaf droppat rejält i pris.
Jag är själv en sådan som behåller mina hästar. Men trots det tycker jag nog att många borde sälja sin häst och skaffa något mer lämpligt för både häst och ryttares skull. om de inte säljer riskerar man än mer att det blir skador, på häst eller ryttare.

Det är en jättefin tanke att man inte ska avliva djur. Jag har själv förut slagit mig blodig för att rädda alla hästar. Men grejen är ju den att de som kan hålla en paj individ synmptomfri kan tillräckligt mycket för att inte ta på sig det. De som vill rädda hästarna är tyvärr sådana som inte har kunskap och i vissa fall inte heller pengar nog.

Det finns en sådan enorm okunskap gällande vad som är sund och osund träning. Jag vet ju hur många som helst som fått veta att hästen har ont pga tex kissing spines eller tex överansträngt bakknän och måste rehabas. Då gör man det för samma tränare man ridit för då man via ridningen framkallat smärtan. Man gör då en miniomläggning av träningn ihop med tränaren som inte fattade att träningen var fel eller ens såg att hästen hade besvär.
Om min tränare ser till att jag rider så att hästen går sönder och inte ens ser att hästen har ont under våra pass så är ju inte det den personen jag tror är absolut bäst på rehab. Att tävla GP är inte detsamma som att kunna rida hållbart.
Ytterligare ett problem är ju att de flesta rehabtränare ju egentligen inte kan så där väldigt mycket. Många har gått någon snabbkurs och har aldrig utbildat hästar till någon form av nivå. De vill jobba med djur och i många fall så var det väl så att de inte var så duktiga tränare. Så då blev det rehab. För det fanns ont om sådana.
Och i vissa fall köper man en aquatrainer för att det ju är bra. Och ja, det är jättebra om man vet hur man bäst använder den. Det är ju inte bara att stoppa in hästen och köra som det görs på många ställen.
Plus att vad lär sig ägaren av aquatrainern? Och vilka hjälper får hästen inlärt som går att ta med upp i sadeln? Inget och inga! En bra rehabtränare ska kunna utbilda ryttaren i att rida sunt och kunna lära in avsuttet hjälper som man kan ta med upp i sadeln för att kunna formge och balansera upp hästen.

Kan man rida lösgjort i balans brukar även hästar med diverse defekter kunna rehabiliteras och hållas symptomfria. Men det kan kräva veterinärbehandling, tandjobb, hovis, kiro och mycket träning. Oh så ska man ha tur att hitta kunnigt folk med dessa kunskaper. Och vilja kämpa.
Iom de förutsättningarna så dömer många veterinärer ut hästar som de vet kan funka kanon hos rätt person. För chansen att allt detta klaffar är väldigt liten.
Och jag tror man förenklar det när man lägger det på veterinärer och försäkringsbolag. Det handlar om utbildning i mina ögon. Och där måste väl alla kompetenser gå ihop för att bryta det här mönstret. Det gäller ju även domarkåren.
Är ett komplext problem.
Men jag tror att som jag skrev ta bort livvärdet eller sätt ett maxtak så kanske detta mönster bryts?! Någonstans måste man ju börja med att jobba för en förändring.
Är aveln, dålig ridning, prestige fort fram pengar som är grundorsak.
Folk får väl lära sig köpa hästar utöver sin plånbok. Sen är det ju i många fall återkommade ägare ryttare som gång på gång pajar sina hästar. Det kan väl ändå inte vara slumpen?
 
Senast ändrad:
Jag måste erkänna att jag blev lite irriterad över hur artikel är skriven.
För det första över ordvalet ”slaktas”. Det är få hästar i Sverige som går till slakt, de flesta hästar avlivas och går till destruktion eller begravs. Sedan känner jag att det genomgående är en väldigt överlägsen attityd i artikeln och det är nog lätt att ha det när man som skribent är en erfaren hästkarl som har en typ av topposition inom ridsporten. Det är lätt då att att ha åsikter om hur vanliga, mindre duktiga ryttare bör agera.

All ryttare kan inte vara proffs, och även proffsens hästar går sönder. Skillnaden är att de har råd, tid och möjlighet att kosta på en lång och kanske tidskrävande rehab på sina hästar. Ser jag till mig själv så har jag inte alls samma möjligheter. Här uppe i norra norrland finns det inga ”rehabmänniskor” för häst, vi har duktiga equiterapeuter som kan hjälpa till, men ingen som kan komma och hjälpa till en eller flera gånger i veckan, ingen som kan se hur min ridning hänger ihop med hästens problem, ingen rehabklinik med olika verktyg osv. Dessutom har vi långt till veterinär så att åka på många veterinärbesök är både svårt tidsmässigt och dyrt i form av resekostnad.

Jag har haft två hästar som blivit utdömda. Den ena blev triangelmärkt och blev avelssto. Vi åkte då i början på 00-talet 30 mil tur och retur i stort sett varannan vecka till duktig veterinär hela hösten och vintern för att försöka få henne frisk.
Den andra hästen var 4 år och visade sig bla vara helt trasig i haserna båda bakbenen pga lösa benbitar som inte hade upptäckts innan hon skickades söderut för inridning och försäljning som 3-åring. Hon hade även stora problem i rygg/bäcken som enligt ET skulle ta länge och vara svåra att få till.
Jag var gravid när jag köpte henne så longerade och tömkörde lite och han rida henne en handfull gånger sedan när bäbis var ute innan jag förstod att något var fel. Var till veterinär 20 mil bort flera gånger men hästen fick mer och mer problem, ramlade omkull i hagen pga bakbenen, sparkade rakt ut med det benet som var värst helt utan förvarning så det var tillslut svårt att ta hand om henne. Tog bort henne ett år efter att jag köpt henne och då hade hon mest bara gått i hagen hos mig. Hon hade varit hos proffsryttare nere i Skåne innan jag köpte henne och även röntgats och vetbesiktats där ua. Men när jag visade filmer därifrån för både min ET och veterinär så säger dem att hästen har problem redan där, att det syns tydligt. När jag pratar med ryttaren där så berättar hen om en gång när hästen helt plötsligt ramlar omkull när de leder den i ridhuset. Men ingen där reagerar på att något kan vara fel. Så det är inte bara amatörryttarna som inte tar tecken på skador på allvar.

Jag tror det är väldigt få som väljer att avliva en häst helt utan att försöka behandla/ rehaba. Det är inget lätt beslut att ta. Men jag skulle säga att de flesta hobbyryttare inte har tid och råd att lägga ner det som krävs på rehab, och dessutom saknas kunskapen. Många hästar blir svårhanterade när de har ont/ vilar/ inte får gå som vanligt. De flesta har hästen inackorderad och det kan bli svårt att få andra i stallet att vilja ta hand om hästen, tex vid in och utsläpp.

Det är så många aspekter i det hela att jag inte tycker att det går att säga att hästar avlivas för lättvindigt. Jag tror att ägarna i de flesta fall gör det de kan utifrån sina förutsättningar.
Får jag fråga varför den blev utdömd och avelsto? Många försämrar ju just aveln för dem väljer betäcka utdömda hästar som inte håller för just ridning. Men kanske i ditt fall var yttre trauma? Avla på hästar som inte visat sig hålla för ridning är inte helt ok. Är ju inte konstigt hållbarheten blir avseendevärt sämre eftersom många gör så.
Är väl högst inviduellt om man ser sin häst som en pryl eller familjemedlem.
Jo är många det är lättvindigt beslut ta bort en häst gärna dem som gör det gång efter gång. Och köper nya.
. Oftast har de ju själva förstört dem.
 
Senast ändrad:
Det står också tydligt i inlägget att försäkringsbolagen väljer såklart betala ut livvärdet än en behadling som kostar massa pengar. Men om man tog bort livvärdet eller begränsade det till ett maxtak oavsett vad du hade köpt hästen för så kanske saker och ting fått en förändring?
Ja det är försäkringssystemet som driver utvecklingen och det är där en möjlig lösning finns och inte att uppmana folk att hitta en rik, skicklig person som kan ta sig an hästen och själv avstå från försäkringspremien.
 
Jag måste erkänna att jag blev lite irriterad över hur artikel är skriven.
För det första över ordvalet ”slaktas”. Det är få hästar i Sverige som går till slakt, de flesta hästar avlivas och går till destruktion eller begravs. Sedan känner jag att det genomgående är en väldigt överlägsen attityd i artikeln och det är nog lätt att ha det när man som skribent är en erfaren hästkarl som har en typ av topposition inom ridsporten. Det är lätt då att att ha åsikter om hur vanliga, mindre duktiga ryttare bör agera.

All ryttare kan inte vara proffs, och även proffsens hästar går sönder. Skillnaden är att de har råd, tid och möjlighet att kosta på en lång och kanske tidskrävande rehab på sina hästar. Ser jag till mig själv så har jag inte alls samma möjligheter. Här uppe i norra norrland finns det inga ”rehabmänniskor” för häst, vi har duktiga equiterapeuter som kan hjälpa till, men ingen som kan komma och hjälpa till en eller flera gånger i veckan, ingen som kan se hur min ridning hänger ihop med hästens problem, ingen rehabklinik med olika verktyg osv. Dessutom har vi långt till veterinär så att åka på många veterinärbesök är både svårt tidsmässigt och dyrt i form av resekostnad.

Jag har haft två hästar som blivit utdömda. Den ena blev triangelmärkt och blev avelssto. Vi åkte då i början på 00-talet 30 mil tur och retur i stort sett varannan vecka till duktig veterinär hela hösten och vintern för att försöka få henne frisk.
Den andra hästen var 4 år och visade sig bla vara helt trasig i haserna båda bakbenen pga lösa benbitar som inte hade upptäckts innan hon skickades söderut för inridning och försäljning som 3-åring. Hon hade även stora problem i rygg/bäcken som enligt ET skulle ta länge och vara svåra att få till.
Jag var gravid när jag köpte henne så longerade och tömkörde lite och han rida henne en handfull gånger sedan när bäbis var ute innan jag förstod att något var fel. Var till veterinär 20 mil bort flera gånger men hästen fick mer och mer problem, ramlade omkull i hagen pga bakbenen, sparkade rakt ut med det benet som var värst helt utan förvarning så det var tillslut svårt att ta hand om henne. Tog bort henne ett år efter att jag köpt henne och då hade hon mest bara gått i hagen hos mig. Hon hade varit hos proffsryttare nere i Skåne innan jag köpte henne och även röntgats och vetbesiktats där ua. Men när jag visade filmer därifrån för både min ET och veterinär så säger dem att hästen har problem redan där, att det syns tydligt. När jag pratar med ryttaren där så berättar hen om en gång när hästen helt plötsligt ramlar omkull när de leder den i ridhuset. Men ingen där reagerar på att något kan vara fel. Så det är inte bara amatörryttarna som inte tar tecken på skador på allvar.

Jag tror det är väldigt få som väljer att avliva en häst helt utan att försöka behandla/ rehaba. Det är inget lätt beslut att ta. Men jag skulle säga att de flesta hobbyryttare inte har tid och råd att lägga ner det som krävs på rehab, och dessutom saknas kunskapen. Många hästar blir svårhanterade när de har ont/ vilar/ inte får gå som vanligt. De flesta har hästen inackorderad och det kan bli svårt att få andra i stallet att vilja ta hand om hästen, tex vid in och utsläpp.

Det är så många aspekter i det hela att jag inte tycker att det går att säga att hästar avlivas för lättvindigt. Jag tror att ägarna i de flesta fall gör det de kan utifrån sina förutsättningar.
Givetvis ska hästar som lider tas bort.
Men om du kollar listan på vilka åkommor hästarna hade är ju 95% hältrelaterade och har gått rehaba. En häst som ramlar omkull låter ju som något neurologiskt. Givetvis ska en sådan individ få somna in.
 
Givetvis ska hästar som lider tas bort.
Men om du kollar listan på vilka åkommor hästarna hade är ju 95% hältrelaterade och har gått rehaba.
Fast att en åkomma är relaterad till hälta innebär inte per automatik att det går att rehabilitera den. Och vem ska rehabilitera hästarna? Som sagt det finns inte en uppsjö av skickliga personer med resurser och vilja att göra det.
 
Fast att en åkomma är relaterad till hälta innebär inte per automatik att det går att rehabilitera den. Och vem ska rehabilitera hästarna? Som sagt det finns inte en uppsjö av skickliga personer med resurser och vilja att göra det.
Givetvis inte men man kan inte heller döma ut alla pga det. Är ju den vanligaste skadan på ridhästar just hältor. Har väl alla haft någon gång på sin häst skulle jag nästan tro? Är mycket man bör se över. Utevistelse, underlag uppbyggnad m.m. Några kan lyckas med det andra misslyckas med så är det genom att ändra någon detalj.
 
Givetvis ska hästar som lider tas bort.
Men om du kollar listan på vilka åkommor hästarna hade är ju 95% hältrelaterade och har gått rehaba.
Ja vissa hältrelaterade skador går att rehaba men långt ifrån alla. De 19 hästar som valts ut i det här projektet ger knappast någon representativ bild av gruppen "utdömda halta hästar" eftersom man med största sannolikhet noggrant valt ut de som har en möjlighet att bli friska. Många hästar som döms ut pga hälta har skador som inte går att åtgärda.
Problemet är också att sådana här artiklar ger sken av att många hästägare använder sina hästar som slit och släng. Visst finns det sådana men det stora flertalet gör allt de kan för att slippa få sin vän utdömd och ser det som en personlig tragedi när man når vägs ände.
 
Ja det är försäkringssystemet som driver utvecklingen och det är där en möjlig lösning finns och inte att uppmana folk att hitta en rik, skicklig person som kan ta sig an hästen och själv avstå från försäkringspremien.
Fast om man inte kan tänka sig rehaba en häst utan att hitta en rik människa utan hellre ta ut liv , ska man verkligen ha häst då?Eller missförstod jag ditt inlägg?
 
Ja vissa hältrelaterade skador går att rehaba men långt ifrån alla. De 19 hästar som valts ut i det här projektet ger knappast någon representativ bild av gruppen "utdömda halta hästar" eftersom man med största sannolikhet noggrant valt ut de som har en möjlighet att bli friska. Många hästar som döms ut pga hälta har skador som inte går att åtgärda.
Problemet är också att sådana här artiklar ger sken av att många hästägare använder sina hästar som slit och släng. Visst finns det sådana men det stora flertalet gör allt de kan för att slippa få sin vän utdömd och ser det som en personlig tragedi när man når vägs ände.
Artikeln står det att det oftast är återkommande veterinärer som väljer döma ut ist för rehaba.
Varför är det så? Känns som vissa då ger det en chans och andra dömer ut lättvindigt. Så uppfattar jag det iaf.
Tyckte inte listan på problem var några ovanliga åkommor?! Och kan man få hästar utdömda av dessa skäl som du själv säger som har möjlighet att bli friska så fattar jag ju varför man måste poängtera hur lätt det kan vara få en häst utdömd.
Sen undrar jag hur mycket har ägaren själv med i detta och kan påverka en utdömning?
 
Fast om man inte kan tänka sig rehaba en häst utan att hitta en rik människa utan hellre ta ut liv , ska man verkligen ha häst då?Eller missförstod jag ditt inlägg?
Inlägget är skrivet utifrån TS tanke att man om man inte klarar av att hålla hästen frisk med sin ridning så ska man sälja den till någon som klarar det och inte avliva den, och här ser jag knappast en kö av potentiella bra köpare. Jag tror få köper en häst med tanken att de kommer att rida sönder den men alla (nästan alla åtminstone) som tecknar livförsäkring är också beredda att utnyttja den och många gör det hellre än att förlora pengarna och dessutom riskera att hästen far illa utom deras kontroll.
 
För många år sedan fanns det en liknande artikel i Tidningen Ridsport där försäkringsbolagen i egenskap av en av deras veterinärer just behandlade denna fråga.

De hade som experiment köpt upp de utdömda hästarna och rehabiliterat dem friska. Det är ju väldigt häftigt.

I artikeln var det, som i denna, ganska stort fokus på den dåliga ryttaren och skador som ändå så pass allvarliga att det kunde ta 6-12 månader att rehabilitera. Jag tyckte man var väldigt besk i tonen när man anklagade hästägare för att snabbt vilja döma ut hästarna och få försäkringspengarna.

I slutet av artikeln, som en väldigt lågmäld parantes frågades varför projektet avslutades och de sa att det var alldeles för dyrt för att vara lönsamt. :meh:
Liksom, snyggt att anklaga enskilda ägare när man själv inte har råd som försäkringsbolag och bara vill bevisa att alla andra minsann ska.

I mina ögon är det just det som är problemet för den enskilda ägaren.

Man har en enda häst oftast. Om ett försäkringsbolag tycker det är för dyrt att rehabilitera hästar som rutin, hur ska vi vanliga dödliga tycka att det är billigt och värt det?
Det är inte alltid försäkringsbolaget vill ersätta rehab och om de gör det är det trots det väldigt dyrt för en skada men kanske inte vet hur den blir i slutet.
Jag har då inte råd med sådant. Hästar kostar ändå väldigt mycket. Veterinärvård är speciellt dyrt i Sverige när man är försäkrad.

Sedan kommer ju frågan.......om man vill sälja då den är frisk men kanske inte till det jag vill ha den så är ju en trolig reservation något som kommer till. Vill någon köpa en häst med reservation på ett helt ben, en rygg eller vad som helst? Inte jag i alla fall.
 
Inlägget är skrivet utifrån TS tanke att man om man inte klarar av att hålla hästen frisk med sin ridning så ska man sälja den till någon som klarar det och inte avliva den. Jag tror få köper en häst med tanken att de kommer att rida sönder den men alla (nästan alla åtminstone) som tecknar livförsäkring är också beredda att utnyttja den
Att vila en häst frisk är underskattat i många fall.
”Vanligt scenario är att en amatörryttare köper en häst för tävlingsbruk av en skickligare ryttare, som utbildat och tävlat hästen på ett bra sätt fram till köpet. När en häst byter ägare och stall innebär det stora förändringar för hästen. Det är ny ryttare, nya träningsmetoder nytt foder och foderrutiner. Det är nytt underlag på träningsbanor och i hagar. Det är nytt sätt att förbereda hästen för tävling och ofta olika svårighetsgrad och intensitet i både träning och tävling. Det kan också bli statisk träning eller träning där hästen inte går i balans. Att det här totala miljö-och träningsbytet kan påverka hästarna såväl psykiskt som fysiskt är nog de flesta helt överens om. Hästarna kan bli halta av felaktig ridning. Hästarna kan bli istadiga av felaktig ridning. Hästarna kan börja vägra för att ryttarna inte är bra hoppryttare eller att det begärs för mycket av hästen. Hästar vill inte slå sig och börjar då vägra och/eller bli istadiga när ryttarna gör fel. Men en ny ryttare kan självfallet också vara positivt för hästen.”
 
Fast om man inte kan tänka sig rehaba en häst utan att hitta en rik människa utan hellre ta ut liv , ska man verkligen ha häst då?Eller missförstod jag ditt inlägg?
Var går gränsen för rehabilitering man "självklart" gör för att vara en godkänd hästmänniska?

Min häst har varit under rehab i princip sedan 2017 av olika skador som avlöst varandra trots att jag varit försiktig och är både utbildad och kunskapshungrig. Jag har full förståelse om inte alla orkar rehabilitera sin häst på olika sätt i fyra år och leva med ständig oro över nya skador eller att gamla ska gå upp.
 
Artikeln står det att det oftast är återkommande veterinärer som väljer döma ut ist för rehaba.
Varför är det så? Känns som vissa då ger det en chans och andra dömer ut lättvindigt. Så uppfattar jag det iaf.
Det sägs så i artikeln men det hela blir ju en rejäl förenkling. Är det de här veterinärerna som dömer ut snabbt eller är det de här veterinärerna man söker upp eftersom de är kända för att vara bra. I det senare fallet så får de ju de svåra fallen (omöjliga) och om de då klarar säg 40% av de hästarna så har man ju minskat utslagningen istället för att öka den trots att antalet utdömda blir väldigt hög hos just den veterinären. Det finns helt enkelt många aspekter som kan påverka den här typen av statistik.
Tyckte inte listan på problem var några ovanliga åkommor?!
Ja det är vanliga åkommor framförallt som många av orsakerna anges som "hälta" , "ryggont" eller annat som är totalt innehållslöst. En hälta kan vara "trampade snett och var oren i 3 steg" eller "brutet skenben". Listan kan man ty inte dra några slutsatser alls från
Och kan man få hästar utdömda av dessa skäl som du själv säger som har möjlighet att bli friska så fattar jag ju varför man måste poängtera hur lätt det kan vara få en häst utdömd.
Nu vet jag inte riktigt vad du läst in i mitt inlägg. Det du skriver känns på något sätt som om du vrider det till något för mig oigenkännbart. Du får det att låta som om jag håller med om att hästar döms ut lättvindigt och på löpande band vilket jag inte alls står bakom. Jag håller med om att det finns hästar som döms ut som kan rehabiliteras men att det som du ger sken av skulle vara merparten tror jag inte ett ögonblick på.
 
För många år sedan fanns det en liknande artikel i Tidningen Ridsport där försäkringsbolagen i egenskap av en av deras veterinärer just behandlade denna fråga.

De hade som experiment köpt upp de utdömda hästarna och rehabiliterat dem friska. Det är ju väldigt häftigt.

I artikeln var det, som i denna, ganska stort fokus på den dåliga ryttaren och skador som ändå så pass allvarliga att det kunde ta 6-12 månader att rehabilitera. Jag tyckte man var väldigt besk i tonen när man anklagade hästägare för att snabbt vilja döma ut hästarna och få försäkringspengarna.

I slutet av artikeln, som en väldigt lågmäld parantes frågades varför projektet avslutades och de sa att det var alldeles för dyrt för att vara lönsamt. :meh:
Liksom, snyggt att anklaga enskilda ägare när man själv inte har råd som försäkringsbolag och bara vill bevisa att alla andra minsann ska.

I mina ögon är det just det som är problemet för den enskilda ägaren.

Man har en enda häst oftast. Om ett försäkringsbolag tycker det är för dyrt att rehabilitera hästar som rutin, hur ska vi vanliga dödliga tycka att det är billigt och värt det?
Det är inte alltid försäkringsbolaget vill ersätta rehab och om de gör det är det trots det väldigt dyrt för en skada men kanske inte vet hur den blir i slutet.
Jag har då inte råd med sådant. Hästar kostar ändå väldigt mycket. Veterinärvård är speciellt dyrt i Sverige när man är försäkrad.

Sedan kommer ju frågan.......om man vill sälja då den är frisk men kanske inte till det jag vill ha den så är ju en trolig reservation något som kommer till. Vill någon köpa en häst med reservation på ett helt ben, en rygg eller vad som helst? Inte jag i alla fall.
Har en med reservation bak. Egentligen ingen stor grej lös benbit.
Hållt i 13 år. Aldrig varit halt. Är nog till stor del hur man rider och tränar. Vila återhämtning är mycket viktiga grundstenar, varierad träning och mycket utevistelse. Minimalt med kraftfoder eller inget alls bra värde på grovfoder.
 
Jag har Folksam som försäkringsbolag och får ni rehab upp till hela beloppet vilket känns som ett steg helt i rätt riktning, men måste väl rekommenderas av veterinär först.

Enda gången jag fått rehab "på recept" var när jag själv bad om det. Så där kanske veterinärerna kan steppa upp och hjälpa till lite också?
 
Har en med reservation bak. Egentligen ingen stor grej lös benbit.
Hållt i 13 år. Aldrig varit halt. Är nog till stor del hur man rider och tränar. Vila återhämtning är mycket viktiga grundstenar, varierad träning och mycket utevistelse.
Eller så har du haft tur. Vissa benbitar påverkar inte, andra påverkar rejält och så har man de smygande där inget syns men sedan så rasar det helt plötsligt (har en sådan i min bekantskapskrets, man visste inte om benbiten förens det var försent och hästen var 15+)
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
2 858
Senast: Lavinia
·
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 329
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 831
Senast: Anonymisten
·
Övr. Hund Personligen tycker jag att det allmänna debatt-klimatet börjar bli riktigt ruggigt, det har varit det ett tag också. Nu pratar jag...
2 3
Svar
49
· Visningar
7 273
Senast: IngelaH
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp