Har känslor för oss båda

[samband67]

Det kan man kanske, men du är ju uppenbart inte nöjd? Då spelar det mindre roll hur bra dina vänner har det.


Personligen har jag varit med om liknande. Började dejta en man som efter 2-3 månader sa att han hade känslor för en annan som han träffade för sex ibland. De hade också haft en längre relation tidigare. Det var väldigt tydligt att hon var hans förstahandsval och att han hade dragit som en avlöning om hon gett minsta vink till att vilja mer än vara kk. Det dealen fungerade inte för mig.

Om han tagit upp betydligt tidigare att han var för öppna förhållanden kanske det varit annorlunda, men att han dolde det kändes skumt. I mitt fall var mannen dessutom bara för öppet förhållande för hans del, han ville att jag skulle vara monogam. Den dealen funkade inte heller

 

[samband67]

Det kan man kanske, men du är ju uppenbart inte nöjd? Då spelar det mindre roll hur bra dina vänner har det.


Personligen har jag varit med om liknande. Började dejta en man som efter 2-3 månader sa att han hade känslor för en annan som han träffade för sex ibland. De hade också haft en längre relation tidigare. Det var väldigt tydligt att hon var hans förstahandsval och att han hade dragit som en avlöning om hon gett minsta vink till att vilja mer än vara kk. Det dealen fungerade inte för mig.

Om han tagit upp betydligt tidigare att han var för öppna förhållanden kanske det varit annorlunda, men att han dolde det kändes skumt. I mitt fall var mannen dessutom bara för öppet förhållande för hans del, han ville att jag skulle vara monogam. Den dealen funkade inte heller…

Får se hur det blir

 

[Voeux]

Ett allmänt inlägg om monogami. Jag har haft poly/öppna relationer, och har även idag delvis en sådan. Jag har ofta fått frågan om jag inte blir svartsjuk, eller hur jag inte kan bry mig. Men jag tycker att det är ett konstigt sätt att se på det, att kriteriet för en öppen relation ska vara att man inte blir svartsjuk och att man inte bryr sig alls vad ens partner är ute och gör. Det klart jag gör, och det klart jag blir. Det är min partner. Men det folk glömmer bort är att monogami också kommer med baksidor för många. Begränsningar och kraven som kommer med att vara en människas enda sexuella kontakt. Känslan av att begränsa någon annan. Det frågar ingen om. Hur känns det att behöva vara den som ska tillhandahålla allt behov av närhet och sex som en annan människa har? Hur känns det att varken du eller din partner någonsin kommer få uppleva en första kyss igen? Vi antar att det här såhär folk vill ha det, och ändå är otrohet långt ifrån ovanligt.

För mig är svartsjuka en väldigt enkel känsla att hantera i jämförelse med känslan att begränsa en person jag älskar. Men jag skulle ändå inte kunna andas att sexuella relationer med andra absolut kan skava utan att majoriteten skulle tolka det som att jag gör fel val, eller blir utnyttjad. Så jag vill bara lyfta ämnet till ytan. Att man inte tar en poly/öppen relation med en klackspark behöver inte innebära att det är fel. Det kan också vara en början till att utmana sina tankemönster och väga olika alternativ mot varandra. Så var den resan för mig. Obekväm och läskig i början. Fri och tillfreds idag.

Bara du vet vad som känns bäst för dig. Önskar du dig innerst inne en man som bara är med dig - lyssna på det. Ställ krav. Jag tror inte att längtan efter en man som vill vara fri, när man själv vill något annat, är en bra grund till ett öppnare sätt att tänka på relationer. Men kommer nyfikenheten på olika alternativ någon annanstans ifrån så var lyhörd på det också.

 

[samband67]

Ett allmänt inlägg om monogami. Jag har haft poly/öppna relationer, och har även idag delvis en sådan. Jag har ofta fått frågan om jag inte blir svartsjuk, eller hur jag inte kan bry mig. Men jag tycker att det är ett konstigt sätt att se på det, att kriteriet för en öppen relation ska vara att man inte blir svartsjuk och att man inte bryr sig alls vad ens partner är ute och gör. Det klart jag gör, och det klart jag blir. Det är min partner. Men det folk glömmer bort är att monogami också kommer med baksidor för många. Begränsningar och kraven som kommer med att vara en människas enda sexuella kontakt. Känslan av att begränsa någon annan. Det frågar ingen om. Hur känns det att behöva vara den som ska tillhandahålla allt behov av närhet och sex som en annan människa har? Hur känns det att varken du eller din partner någonsin kommer få uppleva en första kyss igen? Vi antar att det här såhär folk vill ha det, och ändå är otrohet långt ifrån ovanligt.

För mig är svartsjuka en väldigt enkel känsla att hantera i jämförelse med känslan att begränsa en person jag älskar. Men jag skulle ändå inte kunna andas att sexuella relationer med andra absolut kan skava utan att majoriteten skulle tolka det som att jag gör fel val, eller blir utnyttjad. Så jag vill bara lyfta ämnet till ytan. Att man inte tar en poly/öppen relation med en klackspark behöver inte innebära att det är fel. Det kan också vara en början till att utmana sina tankemönster och väga olika alternativ mot varandra. Så var den resan för mig. Obekväm och läskig i början. Fri och tillfreds idag.

Bara du vet vad som känns bäst för dig. Önskar du dig innerst inne en man som bara är med dig - lyssna på det. Ställ krav. Jag tror inte att längtan efter en man som vill vara fri, när man själv vill något annat, är en bra grund till ett öppnare sätt att tänka på relationer. Men kommer nyfikenheten på olika alternativ någon annanstans ifrån så var lyhörd på det också.

Tack för ditt svar.. jag har tänkt på det du skriver att det är jobbigt just nu men kanske kommer att bli bättre så småningom. Jag menar du att leva i en poly relation. Det finns mkt att tänka på just nu.

 

[cewe]

Har tr en man i 9 månader. Vi har starka känslor för varandra. Det som är jobbigt är att han fortfarande tr en kvinna som han har haft en djupare relation till. Nu träffas dom 1-2 ggr i månaden. Dom har sex och umgås.
Han säger att han har mer känslor för mig än för henne.
Han kan inte riktigt släppa henne.
Jag har accepterat att hon finns,även om det är jobbigt.
Hon vet att jag finns och tycker likadant.
Jag hoppas med tiden att han släpper henne mer och mer. Hon har inte så mkt tid att tr honom på pga sina barn.
Är det ngn här inne som har varit med om ngt liknande? Hur hur blev det för er isf?
//

Spring, spring åt andra hållet så fort du bara kan.

 

[samband67]

Spring, spring åt andra hållet så fort du bara kan.

Bra svar..(not)

 

[_Elly_]

Får se hur det blir

Bra svar..(not)

 

[Grazing]

Bra svar..(not)

Det är ett bra svar om du vill något annat och inte vill bli sårad över att bli bortprioriterad, det är inte en trevlig känsla. Som sagt, är du nöjd med upplägget så är det ju bara att fortsätta vad det nu är ni har.

 

[cewe]

Bra svar..(not)

Hade jag vetat för ett och ett halv år sen vad jag vet idag, hade jag tagit det rådet när jag fick det av mina vänner.

 

[Gnist]

Bra svar..(not)

Uppenbarligen skaver relationen.
Om allt varit frid, fröjd, kärlek lycka och nöjdhet hade du ju aldrig skapat tråden så självklart kommer många -med olika ord- att svara "avsluta".

 

[Milosari]

Uppenbarligen skaver relationen.
Om allt varit frid, fröjd, kärlek lycka och nöjdhet hade du ju aldrig skapat tråden så självklart kommer många -med olika ord- att svara "avsluta".

Eller så är det bara väldigt annorlunda och normbrytande och så har man svårt att reda ut vad som är vad av de egna känslorna. Om någon hade gjort en jätteförändring i ditt liv hade du nog också haft känslor av tvivel även om förändringen inte ledde till att ditt liv blev sämre.

 

[Javan]

Får du ha flera eller gäller det endast honom?

 

[Milosari]

Får du ha flera eller gäller det endast honom?

Hon vill inte ha fler har hon skrivit. Hon är monogam.

 

[Trott]

Det jag kan tycka skaver är just att han väntade i tre månader att berätta. Den kille jag dejtar sen ungefär en månad tillbaka träffade jag på en fest (inte på krogen, utan i ett mer privat sammanhang) och han sa efter bara en liten stund att han var poly. Jag har själv ingen erfarenhet av mer "seriösa" relationer med flera, men har ändå haft tankarna på om poly i någon form (för man kan vara poly på många olika sätt!) är något för mig.
Nu håller vi fortfarande på att dejta och känna av läget, och sätta upp vilka ramar jag behöver och är bekväm med. Men hade han väntat i tre månader på att berätta att han är poly, så hade jag känt att han varit oärlig mot mig och inte gett mig förutsättningar att själv avgöra om jag kan acceptera det eller inte innan man investerar mer tid och känslor.

Tycker @Voeux skrev bra inlägg för övrigt.

 

[Grazing]

Hon vill inte ha fler har hon skrivit. Hon är monogam.

Men det är skillnad på vad hon vill och vad hon får vara, vill hon också ha andra så ska hon ju få ha andra. Inte säkert han är okej med det.

 

[Milosari]

Men det är skillnad på vad hon vill och vad hon får vara, vill hon också ha andra så ska hon ju få ha andra. Inte säkert han är okej med det.

Fast det är en helt annan fråga som handlar om ojämställdhet i förhållandet. Att samma regler inte gäller för båda. Det blir lite dumt att anta.

 

[Milosari]

Jag tycker det är synd att fördomarna haglar så tätt så fort någon inte vill leva i ett monogamt förhållande. Det finns MASSOR med orsaker till att det inte passar, och bara några få är att man är ett ärkesvin. De flesta är ungefär som folk är mest, eller kanske lite bättre på att prata eftersom det är en av grundbultarna till att få någon form av flersamhet att fungera.

Men det är ju inte konstigt att man kanske inte har det i en skylt hängande runt halsen med tanke på reaktionerna här. TS var ju inte ute efter något seriöst i början, och då var det väl kanske inte heller läge för honom att vara superseriös och berätta allt om sitt liv. Att vänta ett tag med att berätta är kanske ganska naturligt om överenskommelsen var "bara skoj" och sedan övergick till något mer varaktigt. Att man har känslor för flera är inte heller särskilt konstigt egentligen, och det behöver inte betyda att man tycker mest om den man har träffat längst. Jämför med vänskapsrelationer, det är ju den man klaffar bäst med man gillar mest och kanske vill umgås med med oftast. Och det kan ju vara så att man gillar båda lika mycket, fast man träffar den ena mer än den andra. Men man uppskattar olika saker i sina vänner och värdesätter båda relationerna.

Tyvärr är det också så att det inte räcker med den monogama normen i samhället, det finns också förväntningar på att man ska vara svartsjuka på varandra. Att svartsjuka är ett bevis på kärlek. Det är så himla dumt, svartsjuka är ju bara dåligt för precis alla inblandade. Därmed inte sagt att det inte är naturligt, och för de flesta i flersamma förhållanden är detta något man måste lära sig att handskas med.

Jag har provat lite olika former av flersamhet (i parrelation med varsin extra, som den extra till person i par och som extra till båda i samma par) och jag kan skriva under på att det är inte helt okomplicerat. Men för mig är alternativet något jag verkligen verkligen har provat i över 20 år och det passar tyvärr inte mig. Jag tror också att om man är lite äldre och har en större självkännedom så är förutsättningarna mycket bättre än när man är ung och inte riktigt vet vad man vill. Ibland kan det vara värt att prova något nytt och se var det landar. Ja det finns en risk för sårade känslor, kanske en ganska stor risk. Men handlar livet verkligen om att minimera alla risker? Känns det bra så är det väl bara att fortsätta? Men glöm inte bort att prata, prata och prata. Ni måste förstå varandra om det ska finnas någon chans alls att det ska funka.

 

[Grazing]

Fast det är en helt annan fråga som handlar om ojämställdhet i förhållandet. Att samma regler inte gäller för båda. Det blir lite dumt att anta.

Frågan du svarade på var ju om hon fick ha andra också vilket ju verkligen inte är en självklarhet. Det är inget fel att inte leva i ett monogamt förhållande men då ska ju också det vara lika för båda parter. Sen om den ena väljer att inte ha andra är ju en annan sak.

 

[Milosari]

Frågan du svarade på var ju om hon fick ha andra också vilket ju verkligen inte är en självklarhet. Det är inget fel att inte leva i ett monogamt förhållande men då ska ju också det vara lika för båda parter. Sen om den ena väljer att inte ha andra är ju en annan sak.

Ojämställdhet kommer i så många former, det är enligt mig ett helt eget kapitel och enligt min erfarenhet inte ett dugg vanligare i flersamma förhållanden än i monogama. När man börjar prata om vad ens partner får lov och inte får lov att göra så är det kanske en fråga om vald eller icke vald maktobalans i förhållandet och det ÄR faktiskt inte så tätt knutet till flersamhet.

 

[Grazing]

Ojämställdhet kommer i så många former, det är enligt mig ett helt eget kapitel och enligt min erfarenhet inte ett dugg vanligare i flersamma förhållanden än i monogama.

Nje, tycker nog det är ganska viktigt att inte den ena partnern styr den andra på det sättet och sätter förbud på vissa grejer. Det är en annan grej än ojämställdhet tycker jag nog..