Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Ja, och det gör väl barn - rätt ofta. Skillnaden är att barn inte vet eller förstår att det är fel. Det måste föräldrarna lära dem. Men att mamma själv tappar humöret inför ett barn som missköter sig rejält och vägrar lyda kan jag förstå. Och jag tycker inte att det är något problem, egentligen.

Att barnet imiterar sina föräldrar tror du alltså inte ett dugg på?
Föräldern kan i princip bete sig hur som helst utan att det får några som helst konsekvenser på barnet?
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Fast det låter inte riktigt normalt. Att en i övrigt balanserad person kan tappa humöret – helt okej, och kanske till och med bra i vissa fall. En person som beter sig som din pappa gjorde låter ytligt sätt inte särskilt balanserad. Då blir man givetvis rädd. Oberäkneliga personer är obehagliga.

Det är ett tydligt exempel på vilka effekter det kan ha om man använder aggression och skrikande som en uppfostringsmetod. Han var riktigt ärlig. Dolde aldrig sina känslor. Tyvärr.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Föräldern kan i princip bete sig hur som helst utan att det får några som helst konsekvenser på barnet?

Det har jag väl aldrig påstått? :confused:
Men vad får dig att tro att uppfostran är så svart eller vitt? Jag antar idén om att något som är dåligt för en individ, kan ha en positiva konsekvenser för någon annan. Vi är så komplicerade att det inte går att säga: så ska man göra, så ska man inte göra. Men att förställa sig för att bli en bättre mamma tror jag verkligen inte på.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Det är ett tydligt exempel på vilka effekter det kan ha om man använder aggression och skrikande som en uppfostringsmetod. Han var riktigt ärlig. Dolde aldrig sina känslor. Tyvärr.

Jag tycker inte att din pappa låter normal alls, måste jag säga.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Det har jag väl aldrig påstått? :confused:
Men vad får dig att tro att uppfostran är så svart eller vitt? Jag antar idén om att något som är dåligt för en individ, kan ha en positiva konsekvenser för någon annan. Vi är så komplicerade att det inte går att säga: så ska man göra, så ska man inte göra. Men att förställa sig för att bli en bättre mamma tror jag verkligen inte på.

Jag har aldrig sagt att det är svart eller vitt.
Du påstod att psykologer hävdar att det är positivt att skrika åt barnen. Att vara ärlig, att inte dölja sina känslor. De inläggen finns säkert kvar.
Det är det jag bestrider.
Att man skriker ibland är säkert ofrånkomligt. Men det finns ingenting positivt med att utsätta sina barn för skrik och aggressivitet. Det är i så fall endast ett ofrånkomligt ont.Det är mänskligt, men det är inte positivt.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jag tycker inte att din pappa låter normal alls, måste jag säga.

Låtsaspappa = den man min mamma bodde ihop med.

Du anar inte hur gott det finns om sådana psykiskt instabila individer.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Låtsaspappa = den man min mamma bodde ihop med.

Du anar inte hur gott det finns om sådana psykiskt instabila individer.

Jag kan ana, och jag förstår att det har varit jobbigt för dig, men jag tycker att det är en annan problematik. Jag tror inte det finns någon som inte har upplevt någon gång att föräldrarna har tappat koncepten och i allmänhet är det ingen fara. De flesta av oss blev full normalt fungerande människor i alla fall, en del till och med starkare och med större självkänsla. Så länge relationen i grunden är ansvarstagande och kärleksfull tror jag inte att uppfostringsmetoderna spelar så stor roll.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Att man skriker ibland är säkert ofrånkomligt. Men det finns ingenting positivt med att utsätta sina barn för skrik och aggressivitet.

Här menar jag att du är svart-vit. Psykologerna har sagt att det KAN vara bra att barnen upplever mänsklig kommunikation som den faktiskt är. Det har, motsägelsefullt nog, ett egenvärde. Sedan beror allt på omständigheter, när det tippar över och blir skadligt. En del individer är mycket känsligare än andra, dessutom.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Det låter som din pappa var lite extremfall. Jag tycker diskussionen håller på att bli aningen onyanserad. Jag håller med Mino: barn är individer, vuxna är individer, man får anpassa sig efter det. För mycket argumenterande gillar jag inte heller. Barn ska ha respekt för vuxna, för de har inte bestämmanderätt förrän de är vuxna. En viktig princip att komma ihåg.

Det är mycket möjligt att han är extrem, extremt bra på att trycka ned och nervärdera dem han anser sig ha rätt att göra så mot, men är en hyllad chef och person stödjare, mycket omtyckt både på arbetsplatsen och i övriga samhället (hans jobb är väldigt allmänhets inriktat eftersom han arbetar som kyrkoherde) så var är hans rätta identitet? som kyrkoherde eller när han slog sina barn?

Nej ditt dravel om att barn mår bra av att man skriker på dem det köper jag inte, barn mår bra av att få visa sina känslor och lära sig hantera dem på ett bra sätt och de mår bra av att föräldrarna diskuterar med dem och visar när de är arga, glada, ledsna, besvikna osv. osv. givetvis ska barn respektera vuxna, men det är vi vuxna som måste respektera barnen först.

Att skrika när man är arg visar ju bara att man som förälder inte har lärt sig hantera sina egna känslor och att man inte kan uttrycka det man känner annat än på detta fattiga vis.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Att skrika när man är arg visar ju bara att man som förälder inte har lärt sig hantera sina egna känslor och att man inte kan uttrycka det man känner annat än på detta fattiga vis.

Jaha. Här fördömer vi friskt.

Om du uppfattar mina inlägg som "dravel" har du sänkt dig till en ganska låg argumentationsnivå. Jag vet inte om det är ett uttryck för att begåvat kunna utrycka sina känslor... Hur som helst, nog argumenterat om den här saken.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jaha. Här fördömer vi friskt.

Om du uppfattar mina inlägg som "dravel" har du sänkt dig till en ganska låg argumentationsnivå. Jag vet inte om det är ett uttryck för att begåvat kunna utrycka sina känslor... Hur som helst, nog argumenterat om den här saken.

Ja jag kan faktiskt inte annat än fördömma en åsikt som baseras på att någon skulle må bra för att någon annan inte kan hantera sina känslor på ett bra sätt.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Igen: du ser inte skillnad på beteende och inställning. Du tror att ett beteende är nyckeln till en lyckad samvaro, dvs allt blir bra bara man inte skriker. Det jag säger (och så som jag uppfattar Sara Ida) är att det är inte skrikbeteendet i sig som är det "farliga" (fö har varken hon eller jag pratat om själva skriket, utan att bli arg). Och läser du Jesper Juul så ser du att han resonerar på samma sätt, han diskuterar inte hur föräldrar bör bete sig utan hur de bör förhålla sig. Det blir bisarrt, som nån sorts hunduppfostran och det var det jag försökte visa med mitt exempel, om man tror att barn är nån sorts maskin där man per automatik alltid hamnar rätt bara man följer vissa beteenderegler.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Ja jag kan faktiskt inte annat än fördömma en åsikt som baseras på att någon skulle må bra för att någon annan inte kan hantera sina känslor på ett bra sätt.

Du har fortfarande inte svara på min fråga: varför uppfostra barn på ett "perfekt sätt", när världen inte ser sådan ut? Folk blir förbannade på varandra hemma vid borden, på jobbet, i sovrummet - det är normalt! Att inte förbereda dem på att det är så människor kommunicerar ibland i trängda situationer är förmodligen mer skadligt än skrikandet i sig. Jag tycker du överdriver något alldeles enormt.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jag haller med dig. Jag uppfostrades namligen i en familj dar man INTE skrek pa varandra, nagonsin. Ingen fick hoja rosten, tappa talamodet, brusa upp, avreagera sig, bli arg osv osv. Sa alla tippade pa ta for varandra och det var verkligen inte halsosamt. Det har dessutom fatt foljden att nu nar vi alla ar vuxna sa kan vi fortfarande inte bli arga pa varandra och saga ifran - gor man det sa forskjuts man fran familjen for all framtid :crazy:
Inte som makens familj dar de regelbundet tjafsar med varandra, blir ovanner, och sen blir de sams igen. For de ar en familj och det ar helt normalt.

Jag tror att det ar bra ibland att overreagera och sen be om ursakt. Och lara sig att acceptera ursakten, diskutera beteendet, varfor det blev som det blev etc. Om inte annat sa ar det manskligt!!!

Men samtidigt far jag val salutera de foraldrar som aldrig nagonsin blir arg och ryter till at sina barn, som aldrig tappar talamodet, som alltid ar korrekta, som aldrig gor fel. Tror arligt talat att jag inte kommer att bli en sadan superperfekt mamma nar mina tjejer ar aldre!
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Du har fortfarande inte svara på min fråga: varför uppfostra barn på ett "perfekt sätt", när världen inte ser sådan ut? Folk blir förbannade på varandra hemma vid borden, på jobbet, i sovrummet - det är normalt! Att inte förbereda dem på att det är så människor kommunicerar ibland i trängda situationer är förmodligen mer skadligt än skrikandet i sig. Jag tycker du överdriver något alldeles enormt.

Ja just därför vill jag fördereda mina barn att kunna hantera konflikter utan att behöva skrika, det kommer inget gott ur att skrika på någon, ingen lyssnar på den som skriker, man lyssnar till den som kan argumentera för sin sak och diskutera sakligt.

Att bli förbannad är givetvis helt normalt, men man behöver inte skrika för att göra sig hörd.

Barn lyssnar te.x inte på en lärare som skriker i ett klassrum, den tappar de respekten för och tycker bara att den är dum.
Men en lärare som kan argumentera för varför de ska göra si eller så lyssnar de på.
Likadant är det överallt i världen, har du någonsin sett en politiker som kan skrika sig till sin vilja? det har inte jag, de är de som kan argumentera för sin sak som får människor med sig, på vad som helst.

Om "folk" inte kan argumentera istället för att skrika, hemma vid bordet, på jobbet eller i sovrummet så är det ju för att de inte har lärt sig hur man bäst får fram sin sak och blir lyssnad på.

Jag kan inte på något vis förstå varför jag ska skrika på barnen för att det är så det ser ut i världen:confused:
Det är väl mycket bättre att ge sina barn verktyg till hur de bäst kan lyckas leva ett bra liv.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jag tror att det ar bra ibland att overreagera och sen be om ursakt. Och lara sig att acceptera ursakten, diskutera beteendet, varfor det blev som det blev etc. Om inte annat sa ar det manskligt!!!

Det här tror jag är en oerhört viktig del i sas sunda konflikter - att bråket, hur illa det än ter sig, slutar i ömsesidig förståelse och respekt. Ofta gör det till och med relationer starkare, märkligt nog. Jag misstänker att försoningen och förlåtelsen uteblev i de gräl som Allimac76 och Tinywiny relaterar till.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jag kan inte på något vis förstå varför jag ska skrika på barnen för att det är så det ser ut i världen:confused:
Det är väl mycket bättre att ge sina barn verktyg till hur de bäst kan lyckas leva ett bra liv.

Och det får man inte om man inte har upplevt den situation man ska lära sig att hantera.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Att bli förbannad är givetvis helt normalt, men man behöver inte skrika för att göra sig hörd.

Hur ska man agera ut sin ilska på ett för dig acceptabelt sätt? Jag tror att du fö aldrig lär få se en politiker som är förbannad bli tagen på allvar. Den som brusar upp och blir emotionell i en debatt har förlorat, oavsett hur den personen kanaliserar sina känslor.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Om "folk" inte kan argumentera istället för att skrika, hemma vid bordet, på jobbet eller i sovrummet så är det ju för att de inte har lärt sig hur man bäst får fram sin sak och blir lyssnad på.

Du gör ett tankefel här. Du säger att bara för att föräldrar ibland brusar upp och skriker ibland lär sig inte barnen att argumentera för sin sak. Varför tror du det?
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 040
Senast: Anonymisten
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 627
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 229
Senast: Gunnar
·
Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
25 994
Senast: Amk
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp