Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

[Mirre]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Vi tar inte upp Isak varje gång han piper lite om vi vet att han bara vill upp.
Just för att han inte ska lära sig att han får komma upp så fort han låter lite. Men vi skiter ju såklart inte i honom för det när han skriker.
Självklart får han mycket tid, uppmärksamhet och närhet.
Det gäller ju att veta varför han skriker.
Oftast blir han nöjd av att få nappen och lite uppmärksamhet.
Även om vi inte tar upp honom direkt. Förutsatt att han är mätt och torr då.
vi bär honom mycket ändå

Att inte väcka barn som sover håller jag med om dock.
ibland måste man ju men då får man (alla fall vi) också ledsna och lättretade barn.

 

[Mirre]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Precis! Jag menar inget illa men jag skulle blivit skitförbannad om nån kom och sa åt mig att ta upp barnet/trösta barnet osv åt mig när jag efter vem vet hur många gånger förklarat för mitt barn att den ska sluta med en sak och då markerar genom att inte börja trösta och dalta med denne! Sorry men då är jag hellre kall för att slippa stå ut med det fler gånger..

Eller ibland när man själv tröstar och tröstar sin bebis och gamla tanter säger typ "kan du inte trösta henne hon gråter" NO SHIT tror de inte jag märkt det??

Håller med.
Tycker inte alls om när någon talar om för mig
hur jag ska sköta mitt barn. Var till bvc för ett par dar sen.
Varmt så in i och Isak hade en riktigt dålig dag. Skrek för minsta lilla och ingenting var bra. Satt även och grina i väntrummet då. Mitt emot mig satt en äldre tant och kommenterade hela tiden.
"Men han vill inte ha nappen, den är inget god ju (tänkte nästan fråga om hon smakat på den själv)" "Ge honom mat istället, nappen vill han ju inte ha"

Jag blev grymt irriterad och det kände ju Isak såklart och skrek ännu mer. Vad kärringen (ursäkta ) inte visste var att Isak alltid blir ledsen och kinkig när det är för varmt (vem blir inte det licksom), att han ätit precis innan och dessutom kände att jag var både stressad och irriterad.

 

[TinyWiny]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

KL

Gnist har välartade barn och har höjt rösten vid ett antal tillfällen. Tiny-winy har inte gjort det och har mönsterbarn, hon också. Ska man våga dra slutsatsen (förutsatt att dessa mödrar talar sanning, vilket jag antar här) att det finns fler än ett rätt när det gäller att uppfostra unga och att skrika/inte skrika inte är vad som är mest avgörande när det gäller hur ungdomarna utvecklas?

Visst har jag höjt rösten!
När de har varit på väg att springa ut i gatan eller när de bråkat med varandra!

Men jag har hellre tagit pratvägen än skrikvägen, när jag var sjuk en period och inte orkade vara konsekvent så insåg jag att ju mer jag skrek och tjatade desto mer fick jag skrika och tjata och desto osäkrare blev barnen.

Min bästa tid som förälder var när jag insåg att det var ok att säga, jag måste fundera på det, när barnen frågade om de fick det eller detta.

Jag behövde inte ha dåligt samvete för att jag sa nej i stundens hetta utan kunde tänka över och ge ett ärligt svar.

Att man inte skriker åt varandra betyder inte att man undviker oenigheter och dispyter, det betyder att man istället för att hetsa upp sig och börjar skrika diskuterar sig fram till en lösning, mitt barn har lika stor rätt till sin åsikt som jag har.

Och givetvis talar jag sanning, det finns ingen andledning för mej att ljuga.

 

[cirkus]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

jag säger som Gnist.

Jag har rytit åt mina barn och jag har blivit förbannad.
Jag har väldigt svårt att förstå vitsen med att INTE visa även känslan arg.

Ingenting är ju svartvitt, i första hand är detju diskutera som gäller, och självklart har barnet rätt till en åsikt.

Men en provocerande unge som beter sig illa och skiter för stunden i vad man säger. Ja, då har iallafall jag blivit förbannad och vet ni vad, det har fungerat.

 

[Mirre]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

öö? det är såna som dig som gör ungar odrägliga..som curlar baren.. har inga barn men när jag var liten å jag inte fick glass exempel så la jag mig ner i affären och skrek..min mamma gick iväg(hon hade ju koll på mig) då kom jag på att jag fick inget för att göra så..

ungar skriker ibland för att få uppmärksamhet och det är fel sätt att skaffa sig uppmärksamhet, om man då ger uppmärksamhet, ger detta dåliga signaler och ungen gör självklart om det..

Man får ju självklart se till att barnet inte har gjort illa sig eller nåt..

Så gjorde jag med. 1 gång. Min mamma gjorde då likadant som din.
Otroligt effektivt, jag gjorde aldrig om det igen.
Brosan slängde sig också på golvet i affären och då gjorde styvfar likadant. Funkade också, då blev det istället pinsamt för brosan som snabbt lärde sig att det inte var nån ide att trotsa.

 

[Sara-Ida]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Att man inte skriker åt varandra betyder inte att man undviker oenigheter och dispyter, det betyder att man istället för att hetsa upp sig och börjar skrika diskuterar sig fram till en lösning, mitt barn har lika stor rätt till sin åsikt som jag har.
Och givetvis talar jag sanning, det finns ingen andledning för mej att ljuga.

Jovisst. Men det är du som bestämmer - punkt slut. Jag kan bli rätt matt över denna "demokratianda" som följer med den här sortens resonemang. Tydligt ledarskap är också viktigt.

Jag menar inte att du ljuger, men alla föräldrar har en förmåga att framhålla sina barns fantastiska egenskaper och hur väluppfostrade de är...

 

[Gnist]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Personligen skulle jag vilja påstå att mina barn är helt "normala"

De är inga värstingar men heller inte alltid små änglar

På det stora hela taget är de sociala, lättsamma, trevliga, artiga, hjälpsamma, ansvarstagande etc., men även solen har ju sina fläckar

Skulle de inte ha några "brister" alls, skulle jag tycka det var väldigt onaturligt

Jag är heller inte en mamma som påstår att "det skulle aaaaldrig mitt barn göra/säga" med 120% tvärsäkerhet, som jag träffat på några föräldrar som gör.

 

[mino]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jesper Juul säger att det är bra att visa hur man är som person och inte försöka dölja det genom att låtsas som att man inte är arg när man är det. Han kommer inte med några generella riktlinjer för hur föräldrar ska bete sig, däremot hur de ska förhålla sig.

För övrigt skulle jag vilja säga att man begår ett allvarligt fel som förälder om man tror att mänsklig samvaro kan reduceras till generella principer. Barn är individer! Vuxna är individer! Att tro att det bara finns ett pedagogiskt sätt att hantera alla situationer och att de gäller för alla barn och alla vuxna är jättekonstigt. För ett tag sen läste jag en kritik av Kometmetoden där man bytt ut ordet "barn" mot "din man". Helt plötsligt blev det tydligt hur otroligt konstigt det är att tro att uppfostran och mänsklig kan sammanfattas i en rad alltid rådande principer:

Gick idag förbi en ung kvinna med en bråkande pojkvän som hon knuffade upprepade gånger i och röt TYST åt Jag sa lugnt åt henne att "krama grabben stället" , attan vilken utskällning jag fick. Men det här var en ung grabb i 20-årsåldern?, han fattade ju inte vad hon ville. Jag hade själv inga föräldrar i livet när jag gifte mig och man får ju lära sig, hade inte svårt när ngn. äldre sa ngt. ofta fick man bra tips. Ett tips fick jag som jag alltid använt:
Väck aldrig män som sover! och krama dem så fort de är ledsna!
Med tiden lade jag själv till, Krama dina pojkvänner så mycket som möjligt! Jag vet att det kanske inte alltid går att kramas men då kan man ju klappa dem på kinden i alla fall. Första flickvännen är ju killens hela värld så där i tonåren.

 

[Allimac76]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jesper Juul säger att det är bra att visa hur man är som person och inte försöka dölja det genom att låtsas som att man inte är arg när man är det. Han kommer inte med några generella riktlinjer för hur föräldrar ska bete sig, däremot hur de ska förhålla sig.

För övrigt skulle jag vilja säga att man begår ett allvarligt fel som förälder om man tror att mänsklig samvaro kan reduceras till generella principer. Barn är individer! Vuxna är individer! Att tro att det bara finns ett pedagogiskt sätt att hantera alla situationer och att de gäller för alla barn och alla vuxna är jättekonstigt. För ett tag sen läste jag en kritik av Kometmetoden där man bytt ut ordet "barn" mot "din man". Helt plötsligt blev det tydligt hur otroligt konstigt det är att tro att uppfostran och mänsklig kan sammanfattas i en rad alltid rådande principer:

Menar du att en 3-4 åring har samma mentala kapacitet att tolka beteenden (sina egna och andras) som en 20 åring?

Vem har sagt att man ska låtsas att man inte är arg? Man kan vara bestämd och säga till utan att skrika.
Att lära sitt barn att man hanterar konflikter genom att ryta "tyst" verkar för mig inte speciellt konstruktivt.
Jag tror faktiskt inte att Juul heller påstår att det är att föredra att skrika åt barnet.
Det är att skrika åt barnet jag talar om, inte att sätta gränser eller visa känslor. Att skrika och vara aggressiv är ett dåligt sätt att hantera en konflikt, det är nog de flesta överens om, varför ska man då behandla sitt barn så? Att det kan hända ändå, trots goda föresatser, det säger jag ingenting om, men det är inte att föredra. Då är man fel ute om man tror det.
De flesta tycker väl att barnen ska lära sig att inte skrika då de vill någonting? Varför är det då att föredra att man själv gör det? Helt ofattbar inställning.

Det är väl främst Sara Ida som påstår att psykologer sagt att det är bra att man skriker och ryter åt barnen, men är det vad du resonerar om? Menar du att det är det Juul säger? Av det lilla jag läst av honom handlar det mer om ett kompetent barn, att barnet ska våga, vilket inte är synonymt med att föräldern skriker och är aggressiv.
Att vara arg och att vara aggressiv behöver inte vara samma sak. ¨

 

[TinyWiny]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Personligen skulle jag vilja påstå att mina barn är helt "normala"

De är inga värstingar men heller inte alltid små änglar

På det stora hela taget är de sociala, lättsamma, trevliga, artiga, hjälpsamma, ansvarstagande etc., men även solen har ju sina fläckar

Skulle de inte ha några "brister" alls, skulle jag tycka det var väldigt onaturligt

Jag är heller inte en mamma som påstår att "det skulle aaaaldrig mitt barn göra/säga" med 120% tvärsäkerhet, som jag träffat på några föräldrar som gör.

Håller med dej i varenda ord men nu slipper jag skriva det själv

 

[TinyWiny]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jovisst. Men det är du som bestämmer - punkt slut. Jag kan bli rätt matt över denna "demokratianda" som följer med den här sortens resonemang. Tydligt ledarskap är också viktigt.

Jag menar inte att du ljuger, men alla föräldrar har en förmåga att framhålla sina barns fantastiska egenskaper och hur väluppfostrade de är...

Fattar inte riktigt vad du menar

Om mina barn har bra argument för sin sak så säger jag inte nej för att det är jag som ska bestämma!
Större insikt än så har jag, att lära sina barn att argumentera och stå för det som de tycker är rätt är en viktig del i barnets väg till harmonisk vuxen. (ogillar ordet uppfostran, det låter som stryk/rädsla för represalier i mina öron)

 

[Gnist]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jag anser nog också att jag är en högst "normal" mamma.

99,5% av tiden är jag snäll, tålmodig etc. men även min sol har sina fläckar

Ex. När jag varit stressad, svarat på samma tjat 26 ggr, så har det nog hänt att jag fräst i rätt ordentligt, eller när tonårsdottern (14 år nu) i fjol gnällde och tjatade över att hon ville fara någonstans där sprit och annat elände flödar (hamnfest el. dyl) och svaret är nej, nej och åter nej och hon ändå fortsatt gnälla och tjata med högre och upprördare (läs argare) stämma hela tiden så har tålamodet till slut försvunnit för mig och då har hon tydligt märkt det också på både röst och minspel misstänker jag.

Jag har alltså inte för vana att skrika åt mina barn, men nog har det hänt alltid.

Ska tillägga att gnat och tjat har ungarna kommit fram till att det aldrig lönar sig i det här huset = ytterst sällsynt att det händer, men i bland så glömmer de sig, de små liven

 

[Sara-Ida]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Vem har sagt att man ska låtsas att man inte är arg? Man kan vara bestämd och säga till utan att skrika.

Hur man gör det är egentligen ganska ointressant, menar jag. Det är kroppsspråket som avslöjar hur förbannad och utflippad mamma är, och det är aggressionen som barnen uppfattar som otäckt, är min personliga teori. Inte skriket i sig.

 

[Sara-Ida]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Om mina barn har bra argument för sin sak så säger jag inte nej för att det är jag som ska bestämma!
Större insikt än så har jag, att lära sina barn att argumentera och stå för det som de tycker är rätt är en viktig del i barnets väg till harmonisk vuxen. (ogillar ordet uppfostran, det låter som stryk/rädsla för represalier i mina öron)

Jag har hittills aldrig träffat på ett barn som betett sig illa och lyckats backa upp det med vettiga argument. Lögner, möjligen.

 

[TinyWiny]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Hur man gör det är egentligen ganska ointressant, menar jag. Det är kroppsspråket som avslöjar hur förbannad och utflippad mamma är, och det är aggressionen som barnen uppfattar som otäckt, är min personliga teori. Inte skriket i sig.

Min pappa är en sådan människa som skriker, vrålar och slog vilt omkring sig när han blev arg, det var faktiskt inte slagen jag blev räddast för, även om jag ibland trodde att han skulle slå ihjäl mej så var det vrålen och skriken som jag mådde sämst av.
Det hade varit mycket bättre om han hade kunnat diskuterat sansat, så att det skulle på något sätt vara bra att skrika på sina barn kan jag inte förstå.

 

[Sara-Ida]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Min pappa är en sådan människa som skriker, vrålar och slog vilt omkring sig när han blev arg, det var faktiskt inte slagen jag blev räddast för, även om jag ibland trodde att han skulle slå ihjäl mej så var det vrålen och skriken som jag mådde sämst av.
Det hade varit mycket bättre om han hade kunnat diskuterat sansat, så att det skulle på något sätt vara bra att skrika på sina barn kan jag inte förstå.

Det låter som din pappa var lite extremfall. Jag tycker diskussionen håller på att bli aningen onyanserad. Jag håller med Mino: barn är individer, vuxna är individer, man får anpassa sig efter det. För mycket argumenterande gillar jag inte heller. Barn ska ha respekt för vuxna, för de har inte bestämmanderätt förrän de är vuxna. En viktig princip att komma ihåg.

 

[Allimac76]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Min pappa är en sådan människa som skriker, vrålar och slog vilt omkring sig när han blev arg, det var faktiskt inte slagen jag blev räddast för, även om jag ibland trodde att han skulle slå ihjäl mej så var det vrålen och skriken som jag mådde sämst av.
Det hade varit mycket bättre om han hade kunnat diskuterat sansat, så att det skulle på något sätt vara bra att skrika på sina barn kan jag inte förstå.

Jo, så var min låtsaspappa också.
Det tog mig många år att komma till insikt över att jag faktiskt har ett värde och inte bara är en skit som man skriker åt.

 

[Allimac76]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Hur man gör det är egentligen ganska ointressant, menar jag. Det är kroppsspråket som avslöjar hur förbannad och utflippad mamma är, och det är aggressionen som barnen uppfattar som otäckt, är min personliga teori. Inte skriket i sig.

Så aggression och skrik är helt okej enligt din teori?

Anser du också att det är okej att barnen skriker och visar aggression? Om de vill ha någonting eller inte vill det mamma vill till exempel.

 

[Sara-Ida]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Anser du också att det är okej att barnen skriker och visar aggression? Om de vill ha någonting eller inte vill det mamma vill till exempel.

Ja, och det gör väl barn - rätt ofta. Skillnaden är att barn inte vet eller förstår att det är fel. Det måste föräldrarna lära dem. Men att mamma själv tappar humöret inför ett barn som missköter sig rejält och vägrar lyda kan jag förstå. Och jag tycker inte att det är något problem, egentligen.

 

[Sara-Ida]

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jo, så var min låtsaspappa också.
Det tog mig många år att komma till insikt över att jag faktiskt har ett värde och inte bara är en skit som man skriker åt.

Fast det låter inte riktigt normalt. Att en i övrigt balanserad person kan tappa humöret – helt okej, och kanske till och med bra i vissa fall. En person som beter sig som din pappa gjorde låter ytligt sätt inte särskilt balanserad. Då blir man givetvis rädd. Oberäkneliga personer är obehagliga.