Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Är jag ute och rider och hon blir rädd så ryter jag faktiskt riktigt regält åt henne att lägga av tillsammans med ev. en spark i sidan eller ett rap på rumpan, sen är det bra och resten av ridturen är hon inte rädd och skulle hon bli tittig igen så räcker det med att bara höja rösten.

så skulle jag aldrig göra mot ett djur som är rädd. Knappast rappa till det eller skälla. Det handlar ju om rädsla, ska man då skälla och rappa till det för den blev rädd ? Det får jag inte i hop alls. Bestämd är en annan sak, men skälla och rappa..nej det är ju helt på tok fel.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

En annan sak ang den eleganta klädda mamman. Ja, på nåt vis kanske det stämmer...I mitt hus bor en elegant klädd och fin mamma med en 4-åring. Varje gång man ser dom ute så går hon i raketfart och ungen hänger inte med. Den springer efter och ropar/gråter JÄMT: Mamma vänta...mamma vänta !. Och den eleganta mamman bara trippar på i sina höga klackar. Ibland har det hänt hon stannat upp och vrålat efter ungen...som absolut INTE har så långa ben så den kan hänga med i hennes fart. ibland tar hon tag i ungens arm och sliter bokstavligen med sig ungen...som får springa ÄNNU fortare för att hinna. Givetvis gråtandes då.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Slutligen ang kritik. Jag tror folk måste se skillnaden mellan konstruktiv kritik och kritik. Ordet kritik i sig har BÅDE positiv och negativ innebörd..men nästan alla uppfattar det som negativt konstigt nog.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Många barn far idag illa - och vet ni - det börjar luta åt en övervikt av de välutbildades och välsituerades barn som socialen får in anmälningar om.

Det där tolkar jag som att som att en övervikt av välutbildades och valsituerades barn far illa och därför anmäls till socialen. jag hoppas att jag tolkar dig fel.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Nu vägrar jag tro att alla barn är likadana. Och sömnbrist, trötthet, dålig dag mm kan säkert leda till att alla mödrar tappar humöret då och då. Dock knappast en kränkning. Jag anser att det går en våldsam inflation i att vara "kränkt" och "fråntagen rättigheter" i dagens barnuppfostran.

Jag tror inte på att det finns några perfekta föräldrar. Ibland blir man helt enkelt för arg på sitt barn och blir lite onödigt hård i rösten eller drar med barnet lite för hårt. Det ingår på något sätt i livet att förbereda barnen på att människor inte är perfekta, inte ens mamma och pappa.

Givetvis finns en gräns för vad som kan tillåtas men jag tror inte en minut på att det finns perfekta föräldrar. Jag håller helt med dig. Det är inte automatiskt en kränkning av barnet om en förälder av olika anledningar tappar humöret.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Har inte läst alla svar men jag bor precis vid en kiosk, VÄLDIGT ofta ser jag helt uppgina barn som gråter krokodiltårar för att deras värld rasat samman för att de inte fått barbiekort eller godis/glass eller vad det kan vara... de ser HELT uppgivna ut (jag jag kommer ihåg känslan det ÄR ju så det känns) men jag tycker knappast synd om barnet för det o tycker absolut inte att det är något att storgråta över eller att man ska behöva lyfta upp en 4-åring (att sitta i knä är väl en sak men att bära 4-åringar som om de vore bäbisar o köra de i vagn har jag lite svårt för, mysa är en sak men att trösta genom att bära för att ungen inte fått godis.. njae inte min grej).

Jag skulle nog bli arg om jag blev kritiserad, däremot om någon satt sig på huk o sagt till mitt barn att den kanske skulle försöka lyssna på mamma (när någon sa till mig då jag var liten blev jag KNÄPPTYST direkt medens mammas tjat hörde jag knappt) skulle jag nog bara bli tacksam.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Det här blev en intressant diskussion, det är alldeles tydligt att vi ser det från olika synvinklar. Jag brydde mig inte om att mamman blev arg på mig, det var mest ett konstaterande. Men de flesta som svarat tyckte det var huvudpunkten. Jag tycker fortfarande att behandlingen av den lilla grabben var mycket värre. Anledningen till varför han storgrät vet jag inte - det spelar väl ingen roll alls, men att mamman gick mycket fort, ryckte honom hårt i armen flera gånger TROTS att han sprang så fort han kunde och hon RÖT tyst fler gånger. Jag kom gåendes bakifrån. Han storgrät, men ingen som helst trots, slängde sig inte på marken, kasade inte osv.
Jag är ingen vän av fri uppfostran, trots att det var populärt på 70-t. då jag blev vuxen. Mina barn är födda på 80-t. Lugn och ro, ingen stress, ute mycket, sitta på hästar tidigt, lära sig flaska lamm på en gård i nvSkåne. Kunde arbeta deltid tills den yngsta (som snodde nicket - ja, hon kan gott skaffa ett eget) fyllde 10. Men jag grälade INTE på ett storgråtande barn, TRÖSTA först, sedan när allt är lugnt kan man prata.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Ett problem för oss som läser tråden är att vi har problem att veta hur allvarlig situationen var. Så det är svårt att ta ställning egentligen.

Det är helt klart värt en diskussion. Man skall inte lägga sig i i onödan men å andra sidan så far barn illa hela tiden just för att ingen lägger sig i. Det är en svår diskussion.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Blir illa berörd av det du skriver iaf, man kanske inte orkar trösta alla gånger, eller så ignorerar man barnet om barnet är arg eller trotsig, men många föräldrar är så kalla.Har en bekant som jag aldrig sett krama sin son, bara skälla, hon är lika gammal som jag men fick barn strax efter hon fyllt 18.
Hon blev uppfostrad likadant, hennes mamma satt bara & rökte under fläkten när de var hemma & enda uppmärksamheten hon fick var när hon gjorde ngt dumt, då straffades hon med utegångsförbud & skäll, fast hon säkert bara ville ha uppmärksamhet.
Sånt verkar gå mkt i arv, beteende.
Det är inte snällt att förnedra barn, tex genom att rycka & dra fast de försöker hinna med så gott de kan.Finns många exempel på förnedring.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

KNAPPLÅN

*Ingen vet varför barnet grät, vi vet inte vad som hänt innan. Fakta.
*Vi vet att mamman skrek(?)/fräste/sade TYST åt barnet som grät på ett sätt som av TS uppfattades som rätt hårt. Fakta.

Min fundering är om man verkligen vinner någonting alls på att bete sig som mamman gjorde. Var det så fel av TS att yttra sig, eller är det så att man ska sköta sig själv och skita i andra? Allt TS gjorde var att tilltala mamman verbalt, hon frågade varför mamman inte tröstade barnet i stället.
För mamman var det provokativt, det förstår vi alla. Hon var nog redan uppstressad av barnets gråt, och lets face it, ingen förälder gillar att ifrågasättas i sin föräldrarroll. Men hur fel var det? Är detta någonting som är destruktivt för mamman? Knappast. Om hon inte klarar av en enkel fråga från en okänd tonåring (?) på stan, hur ska hon då klara av de utmaningar hennes barn ställer henne inför? Jag tycker att man upprörs lite för mycket å mammans vägnar i den här tråden.
OM det var så att hon var för sträng mot sitt barn, onödigt sträng, och det var så att barnets förtvivlan eskalerade pågrund av mammans hårda inställning, då kan det vara bra att någon sade någonting, för kanske mamman då får en tankeställare.
Att TS blev utskälld, det är väl heller inte någonting att hetsa upp sig över, det hade hon väl nästan förtjänat ;)

Hjälper det verkligen att bli arg och otålig på sitt barn på det här viset? Nu vet vi ju inte vad som orsakade konflikten, men om det var så att barnet trotsat och velat ha någonting som mamman sagt nej till, tjänar det någonting till att mamman fortsätter att utöva sträng uppfostran ute vid bilen? Är inte konflikten egentligen vunnen eftersom barnet inte fick det den ville ha, och att då trösta sitt ledsna barn knappast leder till några kompikationer? Man har ju inte givit med sig.
Jag tror att man som förälder agerar som mamman i TS exempel för att man är trött och stressad, inte för att det är det bästa att göra. Jag tror att alla föräldrar (i princip) hamnar i den situationen någon gång, då man inte orkar vara klok och förstående, utan blir arg på barnet. Men det innebär ju inte att det är det ENDA alternativet. Jag tycker att man ska försöka vara så förstående mot sina barn man kan, de är inte vuxna i den åldern, och resonerar inte som vuxna. En arg mamma kan nog vara mycket läskigt, och med största sannolikhet var det närhet och uppmärksamhet det barnet behövde.
VAD hade mamman förlorat på det?
Det handlar väl inte om någon sorts prestigekamp?
Argument som att alla kan tappa humöret, det köper jag, men inte att det på någotvis skulle vara att föredra att dra ut på konflikten. Det var ju ett litet barn.

Ska vi nu curla föräldrarna också? Stryka dem medhårs och blunda då de beter sig tokigt? Jag blir snart förälder, och jag hoppas att jag kommer att kunna hantera om någon människa kommenterar mig ute i vida världen, det kommer kanske att inträffa. Säkerligen blir man sur, men är det destruktivt?
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

*lån*

Det måste vara underbart att vara helt felfri och att aldrig någonsin tappa tålamodet och göra/säga något fel, oavsett hur illa någon uppför sig eller hur stressad man är..

:bow: till er perfekta som lyckas med det :bow:
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

öö? det är såna som dig som gör ungar odrägliga..som curlar baren.. har inga barn men när jag var liten å jag inte fick glass exempel så la jag mig ner i affären och skrek..min mamma gick iväg(hon hade ju koll på mig) då kom jag på att jag fick inget för att göra så..

Ja,de bästa föräldrarna som vet allt är ju just de utan barn...*ironi* :grin:

Jag kan dessutom inte alls se var "TiniWiny" curlar sina barn.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Men om jag formulerar om frågan då ??? Är det så mycket jobbigare att vara förälder idag än på 80-/90- talet ??? Jag ser fler stressade och arga föräldrar nu än då. Vi var många som använde Anna Wahlgrens Barnaboken för bra tips (även om hon upprepade sig en massa), öppna förskola, kyrkans barntimmar och andra äldre mammor med flera barn var god hjälpmedel. (Jag hade flera i omgivningen med 4-5 barn och i kommunen jag bor nu finns ett antal stora familjer, 6-10 barn. F d kommunalrådet har 10, egna och extra.) Hade rätt bra dagis också. Hur/varifrån lär ni er fostra/trösta/peppa era barn idag ???
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Jag blir snart förälder, och jag hoppas att jag kommer att kunna hantera om någon människa kommenterar mig ute i vida världen, det kommer kanske att inträffa. Säkerligen blir man sur, men är det destruktivt?

Ja, det tror jag. Att bli påhoppad av en främling på stan har bara en enda effekt - nämligen att du blir fly förbannad, känner dig som en dålig mor och går i aggressiv försvarsställning. Vad annat kan man förvänta sig? Lägg till att du kanske har haft gräl med din sambo, inte sovit ordentligt på två år, inte har någon tid för dig själv och taskig ekonomi - då är nog det sista du (och din familj) behöver är någon viktigpetter som sakligt påpekar att du hanterar situationen fel.

Det är säkert bra med kritik och rådgivning ibland, men det ska komma från rätt person i rätt läge.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Delvis KL..
Trösta gör man när det läge, fostra lite strängare när det är läge.
Prata gör man också, men ibland så har iallafall jag behövt ta i lite mer.

Jag hade inte heller uppskattat om någon som inte vet vad som hänt kom och sa till mig att göra på ngt annat sätt med mitt barn. Oavsett om jag curlar eller är sträng.
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

öö? det är såna som dig som gör ungar odrägliga..som curlar baren.. har inga barn men när jag var liten å jag inte fick glass exempel så la jag mig ner i affären och skrek..min mamma gick iväg(hon hade ju koll på mig) då kom jag på att jag fick inget för att göra så..

Sådär gjorde min kusin med. Min moster, hennes mamma, gjorde då likadant, en dag när hon aldrig slutade eller lyssnade på henne, slängde sig på golvet och skrek att hon också ville ha godis. :D Det var fullt med folk i affären. Kan säga att hon aldrig mer gjorde så igen och hon tyckte att hennes mamma var den pinsammaste männsikan i världen ;)
 
Sv: Har föräldrar slutat bära/lyfta upp sina barn ??

Blev någonting bättre av att hon blev tillsagd att hon gjorde fel? Antagligen inte. "Ingreppet" var således helt onödigt och skapade bara ännu mer frustration hos mamman.

Så länge det inte handlar om fysisk eller psykisk misshandel anser jag inte att folk ska lägga sig i på det sättet.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 040
Senast: Anonymisten
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 627
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 229
Senast: Gunnar
·
Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
25 994
Senast: Amk
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp