Jag associerar också det du skriver till relationer präglade av kontroll, osäkerhet och svartsjuka.
Om jag förstått saken rätt sa din man att han enbart attraherades av dig. För mig är det ett uttalande som syftar till att binda någon till sig, till att utmåla att förhållandet är så unikt och fantastiskt så det kan ingen annan ens föreställa sig. Det ställer i sin tur krav på partnern att "prestera" i kärlek upp till den nivån, och det skapar ett slags "rätt" att bli besviken när partner misslyckas med det - mannen skapar sig en sådan "rätt", alltså.
Jag hade bedömt risken att bli både kontrollerad och slagen av en man som sa så som högre än "genomsnittet" så att säga.
Jag tolkar sådana uttalanden som att mannen inte känner sina egna känslor på ett riktigt tryggt sätt, jag tolkar in att han inte är riktigt hemma i sina känslor (sina generella känslor, alltså, inte enbart dem för sin partner) och att han inte är trygg i att agera i sina känslor. Vilket i sin tur betyder att jag inte heller kan vara trygg med honom, i alla fall inte hela tiden.
För mig ligger det därför nära till hands att tolka det du skriver som uttryck för en förväxling mellan kärlek och kontroll.
Jag tycker naturligtvis inte som i ditt andra stycke, men jag tror på fullt allvar att en man som lugnt kan älska en kvinna och utan oro tänka på att hon - precis som han - ibland tycker att andra är attraktiva, är en bättre man att leva med en den andra sorten. Bättre i betydelsen känslomässigt tryggare.
