Han tror att jag försöker manipulera honom

[mandalaki]

Jag blev faktiskt lite kräkfärdig på allvar och kunde alltför väl sätta in mina egna kissar i scenariot (nu är de tack och lov friska *peppar, peppar*). Plus att deras matte är en total kärring med noll tolerans för djurmisshandel så risken för att det faktiskt skulle hända är minimal.

Japp, jag blåste en säkring när jag läste det där. Jag undviker alltid nogsamt att läsa om djur som plågas av människor. Jag. Klarar. Bara. Inte. Av. Det. Men här hoppade det upp i ansiktet på mig när jag var helt oförberedd - och då skiter jag faktiskt i vad jag skriver. TS behöver ju akut och rent fysiskt rädda sin katt från ungarna (vilket hon också verkar göra genom att vägra dem att komma dit). Att hantera situationen med en sambo som är så konflikträdd att han vägrar kommunicera är inte lika akut, det innebär ingen risk för någons liv och lem.

 

[stjarnhimmel]

Jag har väldigt svårt för sådan kollektiv åldersdiskriminering i formen tycker inte om människor. Barn är individer, de är människor som pga sin ringa ålder tillhör den gruppen.

Att kategoriskt ej tycka om barn tycker jag är väldigt osympatiskt, oavsett PK-status. Det är nog värt att jobba med och förstå för ens egen skull, vad det är för egenskaper hos dessa individer som föder ogillandet
.

Sedan finns det ingen anledning att skaffa barn, vara barnvakt eller något annat för det.

Men att på förhand döma ut en människa enbart pga ålder är inte sunt.

För övrigt är barnen också individer som ska ta ansvar för sitt beteende. Är barnen äldre än 3-4 så vet de hur man beter sig i 99% av fallen och tål visst rejäla utskällningar för sitt beteende.

Fast även om barn är individer finns det ju många saker som är gemensamt för barn bla pga att deras hjärnor etc inye är utvecklade. Och däribland då empati.

Jag ogillar inte barn pga deras ålder, det vore ju märkligt. Men jag har svårt för att barn i allmänhet inte har lärt sig att man inte säger saker som sårar andra. Tex i fredags var jag på middag och mittemot mig och min kompis satt en barnfamilj med två barn. Den ena familjen pekar på min kompis och säger
-Mamma vad ful den flickan är
Det andra barnet tittar på min kompis och säger
-Mamma jag vill inte sitta vid den där tanten. Hon är äcklig.
Och ja.. Jag har svårt för att barn inte förstår att man sårar folk och att man inte kan säga vad som helst. Jag har också åtskilliga gånger fått höra att jag är ful och tjock av barn, aldrig av vuxna. Och jag gillar människor som inte sårar andra.

I detta fallet känner jag föräldrarna litegrann och jag tycker att de är vettiga personer. Men jag tycker det ändå verkar vara svårt för många barn att ha empati för andra människor och inte såra. Och jag tycker inte att det bara är något enstaka barn utan en hel del barn med till synes vettiga föräldrar är taskiga. Vi har ju i en annan tråd haft många som berättar att de saknade empati som barn. Och jag har svårt för människor utan empati.

 

[Lena Furberg]

Hur gamla är TS och mannen? Jag har lagt märke till att bland de yngre idag är det lättare att kommunicera via just sms, snapchat osv osv än öga mot öga. Många unga idag tycks ha svårt med direkt livekommunikation. På mobilen via text kan det däremot "pratas" i det oändliga. Men ansikte mot ansikte är en helt annan sak.

Men fullt så unga är kanske inte TS och hennes partner?

 

[sjoberga]

Fast även om barn är individer finns det ju många saker som är gemensamt för barn bla pga att deras hjärnor etc inye är utvecklade. Och däribland då empati.

Jag ogillar inte barn pga deras ålder, det vore ju märkligt. Men jag har svårt för att barn i allmänhet inte har lärt sig att man inte säger saker som sårar andra. Tex i fredags var jag på middag och mittemot mig och min kompis satt en barnfamilj med två barn. Den ena familjen pekar på min kompis och säger
-Mamma vad ful den flickan är
Det andra barnet tittar på min kompis och säger
-Mamma jag vill inte sitta vid den där tanten. Hon är äcklig.
Och ja.. Jag har svårt för att barn inte förstår att man sårar folk och att man inte kan säga vad som helst. Jag har också åtskilliga gånger fått höra att jag är ful och tjock av barn, aldrig av vuxna. Och jag gillar människor som inte sårar andra.

I detta fallet känner jag föräldrarna litegrann och jag tycker att de är vettiga personer. Men jag tycker det ändå verkar vara svårt för många barn att ha empati för andra människor och inte såra. Och jag tycker inte att det bara är något enstaka barn utan en hel del barn med till synes vettiga föräldrar är taskiga. Vi har ju i en annan tråd haft många som berättar att de saknade empati som barn. Och jag har svårt för människor utan empati.

Jag tycker helt enkelt att det är ett osympatiskt drag att döma människor som ointressanta innan man ens träffat individen. Oavsett vad det handlar om. I en annan tråd diskuteras Tinder. Ganska osympatiskt att bedöma huruvida man ska tycka att en människa är intressant via en enda bild (om jag förstått det hela korrekt).

Jag gillar inte barn, de är ointressanta människor.
Jag gillar inte mörkhyade, de är ointressanta människor.
Jag gillar inte äldre samer, de är ointressanta människor.
Jag gillar inte äldre damer, de är ointressanta människor.
Jag gillar inte kineser, de är ointressanta människor.

Är exempel på fördomar, som om man accepterar dem och använder dem är högst osympatiska. Skulle jag själv ha sådana, skulle jag arbeta aktivt för att motverka dem - för att vara en bra medmänniska i mina ögon.

Sedan får givetvis varje individ göra som man vill - alla kan knappast sträva efter att vara bra medmänniskor i just min definition.

Däremot skulle till exempel:
Jag gillar inte barn som sårar andra människor inte ha något med osympatiskt att göra. Det gäller en bråkdel av gruppen barn och kan knappast anses vara förståeligt beteende för någon äldre än 4-5 år. Och redan då ska det inte accepteras.

Jag gillar till exempel inte äldre damer som sårar andra människor heller.

Så precis:
Jag ogillar inte barn pga deras ålder, det vore ju märkligt.

 

[FannyN]

Hans stolpskott till tidigare flickvänner verkar ha passat bra! Kaka söker maka liksom. Han låter som vidrigt pappamaterial och det finns knappt nåt mer avtändande! Stackars katt och stackars barn!
Och sen är inte relationen bättre än kommunikationen. Att kunna prata om allt helt osminkat är a och o. Kåt och förälskad kan man väl bli ändå tänker jag utan att bli ihop?

 

[tanten]

Tror han är lite naiv. Han har en dumsnäll inställning till mycket, så att han skulle säga det av elakhet tror jag inte. Men han fattar definitivt inte grejen med att mina djur inte är mina ägodelar, de är älskade familjemedlemmar för mig. Det är alltid svårt att likställa (eller ja, likställa kanske är fel ord)husdjur med barn, speciellt när det handlar om någon som är barnlös versus någon som HAR barn.
Han fattar helt enkelt inte det som att hans barn FÖRSÖKER skada min katt, men när jag upprepar att "katten är stressad, den vill inte, den mår dåligt" och barnen inte slutar jaga den, ja, då är det ju någon kabel som inte är rätt ansluten i hjärnkontoret på dem, eller så förstår de inte (deras mamma har en chiuaua med närmast hjärndött temperament som de får slita och släpa på hur mycket de vill utan att nåt egentligen händer, så det kan vara att de är vanan trogen) och då vill jag att han går in och förklarar att katten djävlar kan avlida i en hjärtattack om de inte slutar på momangen. Men han ser inte gråtonerna, och det gör det svårt för mig att få honom att fatta.

Jo mer jag läser desto mer tycker jag det låter som om du är tillsammans med ett projekt. Dvs att allt skulle bli bra bara han ändrar sig.
Alternativt att allt skulle bli bra bara du ändrar dig.

Förhållanden ska vara lätta och enkla och det ska finnas god vilja.

Spring åt andra hållet.

/tanten

 

[tanten]

Åh herregud vad bra uttryckt. Funderar på att tatuera in det i pannan, men det blir kanske lite långt...

Skriv det i någon bok och nämn @Petruska på försättsbladet?

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker helt enkelt att det är ett osympatiskt drag att döma människor som ointressanta innan man ens träffat individen. Oavsett vad det handlar om. I en annan tråd diskuteras Tinder. Ganska osympatiskt att bedöma huruvida man ska tycka att en människa är intressant via en enda bild (om jag förstått det hela korrekt).

Jag gillar inte barn, de är ointressanta människor.
Jag gillar inte mörkhyade, de är ointressanta människor.
Jag gillar inte äldre samer, de är ointressanta människor.
Jag gillar inte äldre damer, de är ointressanta människor.
Jag gillar inte kineser, de är ointressanta människor.

Är exempel på fördomar, som om man accepterar dem och använder dem är högst osympatiska. Skulle jag själv ha sådana, skulle jag arbeta aktivt för att motverka dem - för att vara en bra medmänniska i mina ögon.

Sedan får givetvis varje individ göra som man vill - alla kan knappast sträva efter att vara bra medmänniskor i just min definition.

Däremot skulle till exempel:
Jag gillar inte barn som sårar andra människor inte ha något med osympatiskt att göra. Det gäller en bråkdel av gruppen barn och kan knappast anses vara förståeligt beteende för någon äldre än 4-5 år. Och redan då ska det inte accepteras.

Jag gillar till exempel inte äldre damer som sårar andra människor heller.

Så precis:
Jag ogillar inte barn pga deras ålder, det vore ju märkligt.

Nej det är inte en bråkdel barn som sårar.
Men du kanske inte råkar ut för det? Om du tex ser ut som normen.
Så om barn är individer liksom vuxna varför är det bara barn som säger sårande kommentarer och pekar?
Om jag tex går ut bland folk med två nära vänner där den ena har bla en brännskada och den andra har ett unikt utseende bla pga trafikolycka och jag själv är gravt överviktig så kommer i de flesta fall något barn kommentera, peka, skratta åt oss etc
Inga vuxna gör så.
Jag tror du helt enkelt inte ser det.

 

[sjoberga]

Nej det är inte en bråkdel barn som sårar.
Men du kanske inte råkar ut för det? Om du tex ser ut som normen.
Så om barn är individer liksom vuxna varför är det bara barn som säger sårande kommentarer och pekar?
Om jag tex går ut bland folk med två nära vänner där den ena har bla en brännskada och den andra har ett unikt utseende bla pga trafikolycka och jag själv är gravt överviktig så kommer i de flesta fall något barn kommentera, peka, skratta åt oss etc
Inga vuxna gör så.
Jag tror du helt enkelt inte ser det.

Vi kanske båda har ett perspektiv och upplevelser som inte beskriver den objektiva sanningen.

Jag är övertygad om att det bara är en bråkdel av barn som kommenterar utseenden, pekar och skrattar. En bråkdel innebär inte nödvändigtvis väldigt få, kanske är bråket 1/5 ?.

Sedan när det gäller vuxna så åtminstone tiofaldigas bråket, kanske mer, till kanske 1/100. För övrigt har jag observerat just det av vuxna och reagerat på det.

 

[stjarnhimmel]

Vi kanske båda har ett perspektiv och upplevelser som inte beskriver den objektiva sanningen.

Jag är övertygad om att det bara är en bråkdel av barn som kommenterar utseenden, pekar och skrattar. En bråkdel innebär inte nödvändigtvis väldigt få, kanske är bråket 1/5 ?.

Sedan när det gäller vuxna så åtminstone tiofaldigas bråket, kanske mer, till kanske 1/100. För övrigt har jag observerat just det av vuxna och reagerat på det.

Det finns ingen objektiv sanning. Detta är ett diskussionsforum och där delger man sina erfarenheter. Ingen människa är objektiv.
Jag tycker det är märkligt att du kan avgöra att det är en bråkdel av barnen. Det är det du ser utifrån din vardag. jag tycker det är bättre att istället erkänna att man inte själv har den erfarenheten.
Det är samma sak som att jag som född i sverige inte skulle uttala mig säkert om huruvida invandrare blir illa behandlade i vardagen. Det kan förekomma även om jag själv inte ser det

 

[sjoberga]

Det finns ingen objektiv sanning. Detta är ett diskussionsforum och där delger man sina erfarenheter. Ingen människa är objektiv.
Jag tycker det är märkligt att du kan avgöra att det är en bråkdel av barnen. Det är det du ser utifrån din vardag. jag tycker det är bättre att istället erkänna att man inte själv har den erfarenheten.
Det är samma sak som att jag som född i sverige inte skulle uttala mig säkert om huruvida invandrare blir illa behandlade i vardagen. Det kan förekomma även om jag själv inte ser det

Jag befinner mig ofta i verkligheten och observerar många barn som möter medmänniskor som har avvikande utseende och i normalfallet beter de sig inte på det sätt som du pekar på.

Om man är den som blir pekad på tror jag att siffran 20% gör att man blir utsatt för det väldigt ofta.

 

[stjarnhimmel]

Jag befinner mig ofta i verkligheten och observerar många barn som möter medmänniskor som har avvikande utseende och i normalfallet beter de sig inte på det sätt som du pekar på.

Om man är den som blir pekad på tror jag att siffran 20% gör att man blir utsatt för det väldigt ofta.

Vi tycker olika helt enkelt.
Min mening är att anledningen till att jag har svårt för barn är att jag så ofta blivit sårad och ledsen av barns kommentarer och även sett barn göra det mot vänner
Därför umgås jag hellre med vuxna än barn

 

[vallhund]

Har du ingen självrespekt?
Varför tillåter du en karl o hans avkomma att behandla dig o din katt så respektlöst?

 

[Petruska]

Skriv det i någon bok och nämn @Petruska på försättsbladet?

Och skicka mig 30% av intäkterna!

 

[tanten]

För att fortsätta på barn-spåret....
Barn har inte det civilisationsfilter som vuxna har. Har man dessutom inte råkat i sådana situationer tidigare så blir det lätt fel.

Som min kompis lilla flicka som satt med mamma på sjukhuset och det kommer in en väldigt mörkhyad läkare i rummet och hon blir rädd och säger -hjälp mamma, en apa.
samma flicka blev sedan bästis med en mörkhyad pojke och de har väl nu varit nära kompisar i 30 år eller så.

Allt har en första gång. Om föräldrar och andra vuxna då inte beter sig vettigt så begriper inte barnet bättre.

Jag råkade ut för att en liten flicka i badhusets dusch tittade på mig och sedan kom fram. Hon frågade -varför har du bara ett? Jag förklarade att bröstet blivit sjukt och att doktorn tagit bort det. Jaha sa hon, och så var det bra med det.

Jag blev rejält mobbad i lågstadiet. Efter det har jag varit rädd för barn. De ÄR otäcka. Just för att de kan häva ur sig eller göra de mest korkade, sårande och illvilliga kommentarer och saker.
Och det är de vuxnas fel anser jag.

 

[Oldie]

Plöjde tråden men hittade ingen uppgift om hur gamla barnen är? (kanske missade det)

Aldrig att jag hade tolererat nåt sånt av dels mitt eget eller andras barn. Punkt. Å andra sidan hade vi ett menageri hemma när sonen var liten så han fick vackert lära sig från början. (inte för att han behövde det)

 

[stjarnhimmel]

För att fortsätta på barn-spåret....
Barn har inte det civilisationsfilter som vuxna har. Har man dessutom inte råkat i sådana situationer tidigare så blir det lätt fel.

Som min kompis lilla flicka som satt med mamma på sjukhuset och det kommer in en väldigt mörkhyad läkare i rummet och hon blir rädd och säger -hjälp mamma, en apa.
samma flicka blev sedan bästis med en mörkhyad pojke och de har väl nu varit nära kompisar i 30 år eller så.

Allt har en första gång. Om föräldrar och andra vuxna då inte beter sig vettigt så begriper inte barnet bättre.

Jag råkade ut för att en liten flicka i badhusets dusch tittade på mig och sedan kom fram. Hon frågade -varför har du bara ett? Jag förklarade att bröstet blivit sjukt och att doktorn tagit bort det. Jaha sa hon, och så var det bra med det.

Jag blev rejält mobbad i lågstadiet. Efter det har jag varit rädd för barn. De ÄR otäcka. Just för att de kan häva ur sig eller göra de mest korkade, sårande och illvilliga kommentarer och saker.
Och det är de vuxnas fel anser jag.

Bra skrivet.


Jag har funderat lite mer och inser att jag också är rädd för barn. Jag är rädd för den där brutala ärligheten dvs att barn inte stoppar sig på samma sätt som vuxna oftast gör
Den där brutala ärligheten kan vara så himla sårande. Dvs ett barn som tycker jag är ful har i många fall inga problem att säga det.

 

[Centaur]

Har inte läst hela tråden. Om hans ex är så knäpp som du säger så är han väl kanske uppfostrad att tro att alla kvinnor är manipulerande och han reagerar som om du är likadan. Vilket möjligtvis kan lösas med parterapi om han är intresserad av det.

Men det med katten skulle för mig vara tillräckligt för att be båda honom och hans elaka bortskämda ungar att dra åt helvete. Är inte intresserad av att ha djurplågare i min närhet. Absolut nolltolerans!

 

[Lovisaleonora]

För mig är deal brejkern att snubben inte har den respekt för djur som jag anser att alla halvhyfsade individer har. Jag hade nog satt honom på båten redan när jag anade det draget, jag kan omöjligt tända på någon som framstår som ett sådant ryggradslöst kräk.

Jag är djurmänniska. TS snubbe är det inte. För mig hade det räckt där. Att han sedan anser att det är kattens problem att hans ungar är vidriga mot katten säger ungefär allt vilken personkategori han tillhör. De jag inte tänder på om det så hade räddat hela den mänskliga rasen.

 

[mandalaki]

@Filifjonkan_ - jag tycker att du resonerar vettigt i dina inlägg och att du reagerar sunt mot det du måste reagera mot. Jag tror nog att du kommer att komma fram till en lösning på det här rätt snart. Du beskriver honom inte direkt som en toppensnubbe och det är toppensnubbar man ska ha.