Gifted children, intelligenta barn

[Inte_Ung]

Det är osmakligt att det finns så mycket förakt för de kunskaper som skall driva den forskning som alla väntar på vidare till att rädda världen.
Någon annan skall göra det men ingen får vara denna andra.

 

[Hiddeous]

Men det måste väl göras när dottern fått någon typ av livsgnista tillbaka? När hon inte är självmordsbenägen?
Jag förstår att det är bra att träna det sociala och det gör säkert TS också. Dock ser jag att dottern först måste uppnå någon typ av grundnivå i sitt mående innan man övar på svagheter.

Vad grundar du detta på?Jag skulle inte sätta likhetstecken mellan uttalanden om att "jag inte vill leva längre" och självmordsbenägenhet. Barn är ofta drastiska i sina sätt att uttrycka sig. Inte heller skulle jag göra tolkningen att tomheten som hon upplever bäst fylls med mattetal.

 

[Blueberry]

Jag fick ett pressmeddelande om en konferens i går, och tänkte på den här tråden.
http://skola.karlstad.se/sarskiltbegavadeelever/

Flytta till Karlstad vettja
Det har varit matematikläger (eventuellt internationellt?) här under sommaren, med bland annat ett barn som gick i fjärde klass och som pluggade matte b och c på gymnasienivå.

 

[sorbifolia]

Men det måste väl göras när dottern fått någon typ av livsgnista tillbaka? När hon inte är självmordsbenägen?

Jag förstår att det är bra att träna det sociala och det gör säkert TS också. Dock ser jag att dottern först måste uppnå någon typ av grundnivå i sitt mående innan man övar på svagheter. Om det gör troligtvis genom att äntligen få någon som kan svara på hennes frågor, utmana henne att tänka i hennes storlek av intelligens, att lära henne det som hon så hungrigt söker så skulle jag se det som nummer ett. När det är uppnått finns ju en grund att jobba ifrån.

Om vi låtsas att någon knappt har någon armstyrka alls men är svinduktig på att läsa böcker varje dag får befinna sig i ett bibliotek fullt med böcker som denne absolut inte får röra. Istället får personen ägna dagarna i ända att öva på att göra armhävningar. Typ 20000st. Fastän personen har träningsvärk efter gårdagen. Och fastän personen gång på gång försöker få tag på en bok och få en paus och göra något roligt. Alla skulle ju tycka synd om den personen. Ingen skulle när dagen i biblioteket är slut ta med personen hem och tvinga denne att göra ännu fler armhävningar.

Visst liknelsen är extrem. Men det finns ändå en likhet. Jag hade aldrig någonsin tvingat mitt barn till något liknande. Och jag hade definitivt försökt hitta ett bibliotek där man får läsa böcker och bara behöver göra armhävningar på gymnastiklektionerna. Då hade vi kanske till och med kunnat lägga till rehabgympa hemma eller gått på styrketräning tillsammans en gång i veckan.

Mvh Miks

Håller helt med att man absolut inte ska neka henne det hon tycker är roligt och interessant! Men det behöver inte vara antigen eller, man kan göra både och.

Om vi tar ditt exempel så vore det t.ex. lämpligt att "kräva" ett visst antal armhävningar innan hon blev belönad med att få läsa en bok.

 

[Inte_Ung]

Det har varit matematikläger

Läger är ett fantastiskt sätt att träna det sociala på under former som man gillar för övrigt.
Vilket ämnen som helst är bra att samlas runt.

 

[Mabuse]

Språk är också färdighetsämnen, och kräver mest sittfläsk av alla ämnen. Himla mycket utantillinlärning av glosor, och dessutom viss medfödd talang för att sätta i hop glosorna och forma rätt ljud och intonation handlar det om där. Och matematik räknas ju också som ett språk, men kräver mindre sittfläsk om man är intresserad och begåvad.

Jag tror att "de som inte har det i sig" beträffande samhällsvetenskaperna, egentligen "inte har det i sig beträffande akademiska studier" överhuvudtaget.

Vi är helt överens om att övning gör mästaren.

Låt mig gissa, du har inte läst språk på universitetsnivå?

När det gäller de som inte har det i sig med samhällsvetenskapen, så har en del av dem t ex en ingenjörs- eller läkarexamen, så de tycks ju ha viss akademisk förmåga. Bara inte när det gäller samhällsvetenskap.

 

[Raderad medlem 6459]

Låt mig gissa, du har inte läst språk på universitetsnivå?

Jag har diskuterat detta med @Liran tidigare och har för mig att hen bara pluggat språk på nybörjarnivå på universitetet, dvs helt utan förkunskaper. Därav hävdar hen ofta att man ska sitta och nöta glosor (nåt jag aldrig gjorde under mina språkstudier på universitetet - men då läste jag ju inte som nybörjare).

 

[Badger]

Vi är överens. Som jag redan sagt, att rabbla decimalerna i pi har inget med matematisk begåvning att göra. Femåringen som själv härleder talet pi, är definitivt mattebegåvad och bör få specialundervisning för att utveckla sin gåva.

Vad menar du med att tänka bredare? Så länge jag har levt har det talats om att öka intresset för teknik och "hård" naturvetenskap som fysik genom satsningar i skolan. Resultatet har varit klent. Kanske den bästa reklamen för fysikstudier är att fysikstudenterna får behålla sin status som intelligenselit.

Det är kanske svårt om det är så i ett land att många, även lärare, kanske speciellt i lägre klasser, tycker att matematik är svårt och kräver begåvning. Då förmedlar de inte bara den känslan utan är kanske inte heller så bra på matte själva och känner att de inte kan åtgärda sina problem med matte genom träning. Det lär påverka deras reaktioner inför matematiskt begåvade elever negativt eftersom eleven kan räkna snabbare än de själva, de kanske inte vågar ta fram den där miniräknaren utan tror att de förlorar ansiktet då.

Lösningen på det problemet för eleverna är ju inte att göra matematiken ännu mer mystisk för allmänheten -däribland lärarna, utan att behandla den som ett ämne vilket som helst. Ett ämne som man kan lära sig till acceptabel nivå genom att öva på det. Inte heller att "öka intresse" känns lika viktigt som att reptetera eftersom ökat intresse utan möjlighet att lära är noll värt. Det är inlärning och övning som ger kunskaper, intresset kan möjligen ge att man vill öva och läsa, men om man inte vill så duger tydligen bara trist repetition bra utan intresse också för ökad skicklighet.

Tydligen hanterar vi även matte på ett annorlunda sätt i Sverige jämfört med andra länder. Tydligen handlar det mycket om att på lektionerna räkna tal och få hjälp medan andra kanske lägger större tyngd på att berätta om matte på lektionerna och öva sedan. (enligt bekant mattelärare på gymnasiet som använder den osvenska modellen.)

 

[Liran]

Låt mig gissa, du har inte läst språk på universitetsnivå?

När det gäller de som inte har det i sig med samhällsvetenskapen, så har en del av dem t ex en ingenjörs- eller läkarexamen, så de tycks ju ha viss akademisk förmåga. Bara inte när det gäller samhällsvetenskap.

Språk är det ämnesområde jag har näst mest poäng inom! Och det tar tid att plugga språk. Tack och lov kan man läsa in glosor i kollektivtrafiken, köer och alla andra ställen där man är tvingad till stand-by-läge. Annars tror jag inte att det hade blivit så många tentor och poäng.

Men varken moderna eller klassiska språk hör ju till samhällsvetenskaperna, utan till humaniora. Jag tycker att det är jätteintressant att du har identifierat en speciell samhällsvetenskaplig begåvning! Vilka beståndsdelar ingår i den tycker du, utom god svensk eller engelsk språkfärdighet, eftersom det är svårt att skriva bra uppsatser utan ett bra språk?

 

[Hiddeous]

Det lär påverka deras reaktioner inför matematiskt begåvade elever negativt eftersom eleven kan räkna snabbare än de själva, de kanske inte vågar ta fram den där miniräknaren utan tror att de förlorar ansiktet då.

Jag tänker att matematiken mer än andra ämnen lider av diverse mytbildningar som försvårar inlärning. Det blir nästan lite mystiskt, trots att det borde förhålla sig mot motsatt sätt. Eller det som du nämner, det där med huvudräkning. Jättebra att träna sig i det, men matematik handlar inte om att snabbast kunna räkna ut någonting i huvudet. Det är ju lätt att tro att det skulle vara viktigt, särskilt för ett barn, men det är ju en sak som vi som vuxna borde kunna avmystifiera.

 

[Badger]

Nej, varje ingenjör läser inte enkelt in en ekonomexamen. Det vet jag, eftersom jag har sett ingenjörer misslyckas med sina ekonomistudier för att de inte greppar hur samhällsvetenskap fungerar.

Däremot tycks det ju odlas en självbild i ingenjörskretsar, av dina inlägg att döma, om matematiken som den mest exklusiva av kompetenser?

Jag som har läst ekonomi med en del dryga ingenjörer vet att de anser att de lätt läser in en ekonomexamen . Men jag har tyvärr ingen kontroll på hur de lyckades . (Vilket faktiskt är relevant, tydligen kör folk oftare dubbelkurser än man skulle kunna tro, sägs det inom univ.admin där jag jobbade en kortis.)

 

[Mabuse]

Jag har diskuterat detta med @Liran tidigare och har för mig att hen bara pluggat språk på nybörjarnivå på universitetet, dvs helt utan förkunskaper. Därav hävdar hen ofta att man ska sitta och nöta glosor (nåt jag aldrig gjorde under mina språkstudier på universitetet - men då läste jag ju inte som nybörjare).

Nej, det är väl ungefär lika stor skillnad på nybörjarnivå och avancerad nivå i språk som i matematik. Jag har själv bara läst språk till magisternivå, men min mamma doktorerade i språk, och jag kan inte påstå att det verkade särskilt enkelt. Att behärska språket ifråga på nivån att man förstår vad glosorna betyder är ju bara början, att t ex kunna översätta, uttrycka sig precist på olika stilnivåer, analysera grammatik - det är väl ungefär som skillnaden mellan att greppa de fyra räknesätten och läsa matematik på magisternivå.

 

[Liran]

Jag har diskuterat detta med @Liran tidigare och har för mig att hen bara pluggat språk på nybörjarnivå på universitetet, dvs helt utan förkunskaper. Därav hävdar hen ofta att man ska sitta och nöta glosor (nåt jag aldrig gjorde under mina språkstudier på universitetet - men då läste jag ju inte som nybörjare).

Har läst både engelska där jag ju hade förkunskaper och annat språk. Det är omöjligt att både förstå och tala innan man kommit upp i den kritiska gränsen på några tusen ord då det plötsligt lossnar. Men jag vill betona att jag pluggade en hel del glosor i engelskan som är ett ordrikt språk också, så pass att jag når toppnivå på alla inhemska engelska språktest.

 

[Badger]

Språk är också färdighetsämnen, och kräver mest sittfläsk av alla ämnen. Himla mycket utantillinlärning av glosor, och dessutom viss medfödd talang för att sätta i hop glosorna och forma rätt ljud och intonation handlar det om där. Och matematik räknas ju också som ett språk, men kräver mindre sittfläsk om man är intresserad och begåvad.

Jag tror att "de som inte har det i sig" beträffande samhällsvetenskaperna, egentligen "inte har det i sig beträffande akademiska studier" överhuvudtaget.

Vi är helt överens om att övning gör mästaren.

Tycker nog också din uppfattning om språkinlärning verkar lite virrig. På universitetet är det mer av -här är en bok, glosorna kommer på tentan. Jag känner inte igen din beskrivning ett dugg och då har jag tagit A, B engelska och kört A franska på universitetet

Btw är jag urkass på matte, ingen talang alls, men det hindrade inte mig att gå ut med acceptabla betyg i det och klara en del Nationalekonomi. (Eller snarare jag har ingen talang på något område inte språk heller, men matte är värre än de övriga.)

 

[Mabuse]

Jag som har läst ekonomi med en del dryga ingenjörer vet att de anser att de lätt läser in en ekonomexamen . Men jag har tyvärr ingen kontroll på hur de lyckades . (Vilket faktiskt är relevant, tydligen kör folk oftare dubbelkurser än man skulle kunna tro, sägs det inom univ.admin där jag jobbade en kortis.)

De som lyckas kombinerar ofta ind ek med ekonomi, där finns en del överlapp. Sen vet jag några som läst teknisk fysik och ekonomi, där ser har gått har det antingen varit en sån där "golden boy" som har lätt för sig med allt, lite övermänniskastuket (jag lärde känna två sådana som student, den ena är nu en berömd författare, den andre är diplomat - utöver att vara superbegåvade akademiskt var de också exceptionellt socialt begåvade), eller att man hankar sig igenom textämnena, och sen fokuserar på räkneämnena, typ nationalekonomi och finance, och i grupparbeten specialiserar sig på att vara den som sköter räknandet, och slår sig ihop med andra som är duktiga på resten.

 

[Mabuse]

Har läst både engelska där jag ju hade förkunskaper och annat språk. Det är omöjligt att både förstå och tala innan man kommit upp i den kritiska gränsen på några tusen ord då det plötsligt lossnar. Men jag vill betona att jag pluggade en hel del glosor i engelskan som är ett ordrikt språk också, så pass att jag når toppnivå på alla inhemska engelska språktest.

Menar du på allvar att ni satt och pluggade glosor när du läste engelska på universitetsnivå? Här blir man ju allvarligt bekymrad för hur det står till på en del högskolor, vart var det någonstans?

 

[a1agnlju]

Jag vet inte, men är det inte dags att återgå till ursprungsfrågan istället för att bråka om vilken utbildning som är mest intelligenskrävande. Alla utbildningar har sin nytta menar jag.

 

[Badger]

tog bort a1agnlju har rätt

 

[a1agnlju]

tog bort a1agnlju har rätt

I know!

 

[Liran]

Nej, det är väl ungefär lika stor skillnad på nybörjarnivå och avancerad nivå i språk som i matematik. Jag har själv bara läst språk till magisternivå, men min mamma doktorerade i språk, och jag kan inte påstå att det verkade särskilt enkelt. Att behärska språket ifråga på nivån att man förstår vad glosorna betyder är ju bara början, att t ex kunna översätta, uttrycka sig precist på olika stilnivåer, analysera grammatik - det är väl ungefär som skillnaden mellan att greppa de fyra räknesätten och läsa matematik på magisternivå.

Nej, inte är det jag som har sagt att det är enkelt att plugga språk på någon nivå. Det finns inga genvägar eller tenta-lätt-metoder.

Man måste dunka in den grundvokabulär och basgrammatik som krävs för att föra en konversation som inte haltar när man börjar från noll. Engelska har jag läst till magisternivå, det tog sina timmar, men var inte svårt på det sättet att man klurar en halv dag på varför en mening ser ut som den gör, (och jag fick högsta betyg på uppsatserna). Som sagt mer sittfläsk och tid än problemlösning.