Gifted children, intelligenta barn

Jag vet inte, men är det inte dags att återgå till ursprungsfrågan istället för att bråka om vilken utbildning som är mest intelligenskrävande. Alla utbildningar har sin nytta menar jag.
Så sant, vi får hoppas att flickan som tråden startade med hittar sitt sociala sammanhang, och får de akademiska utmaningar hon behöver i den nya skolan.
 
Jag upplever att de flesta svaren som uppmuntrar TS till att göra något handlar om att öka dotterns sociala förmåga och släppa dotterns intresse för matematik. Tvärt emot vad dottern upplever att hon mår bra av.

Mvh Miks
Mja jag tänkte nog mer på att ge henne läsning tex FoF som ger insikt och läsning i intressen som antimateria istället för att skjutsa över det på en förvirrad fröken och google. Då får hon veta att det inte går att bygga en våg utan att de håller på att bygga en partikelaccelerator i Lund och har en i Cern som kanske kan ta reda på mer snarare, men att de aldrig lyckats se ev antimateria längre än mikrosekunder om ens det. Men utan att säga att det är omöjligt. Hon verkade ju hittat en bättre skola för det övriga.

(Illustrerad vetenskap tex skulle inte alls passa behovet, det är mer smakprov på information. Även om den också är kul att ha såklart.)
 
Menar du på allvar att ni satt och pluggade glosor när du läste engelska på universitetsnivå?:crazy: Här blir man ju allvarligt bekymrad för hur det står till på en del högskolor, vart var det någonstans?
Javisst, jag är väl präglad av att språkprofessorerna i släkten som alltid pluggade glosor i det språk de koncentrerade sig på för tillfället, (språkprofessorer känner en viss social press att kunna prestera litegrann på alla vanligare språk, det kan jag avslöja. Därav gloslapparna.)

En stor vokabulär är en framgångsfaktor i alla språk, det kan du hitta hur många papers som helst om! Jag läste i Stockholm, och jag är väldigt nyfiken på hur du som läste engelska utan att plugga glosor klarar dig på ett inhemskt ordförståelseprov. Har du testat?
 
Menar du på allvar att ni satt och pluggade glosor när du läste engelska på universitetsnivå?:crazy: Här blir man ju allvarligt bekymrad för hur det står till på en del högskolor, vart var det någonstans?

Vi hade en del glosor när jag läste engelska på universitetet (A-kurs) samt franska (kandidatnivå). Det var en del av litteraturkursen; vi fick ett antal ord och uttryck per bok som vi sedan hade prov på.

Inget konstigt med det kan jag tycka.
 
Vi får hoppas att den nya skolan kan hjälpa både mor och barn till en trygg och tillfredsställande skolsituation.

Jag hoppas också att TS hjälper dottern till att hitta egna aktiviteter utanför skolan, som gör dottern lycklig.

Jag hoppas också att dottern när hon blir stor, om hon vill och kan, får bli keramiker, hjärnkirurg, skidlärare eller lokförare.
 
Vi hade en del glosor när jag läste engelska på universitetet (A-kurs) samt franska (kandidatnivå). Det var en del av litteraturkursen; vi fick ett antal ord och uttryck per bok som vi sedan hade prov på.

Inget konstigt med det kan jag tycka.

Detta var Lunds universitet runt 99-00-

Får väl vidare erkänna att trots att jag läser en del skönlitteratur på engelska (inte franska alls numera tyvärr) så finns det en hel del ord som jag inte kan. Igår, senast slog jag upp ett ord; gale (storm) som jag inte kunde. En utökad vokabulär är en del i att lära sig ett språk, och hur kan man öka sin vokabulär utan att plugga ord? Fattar ej.
 
Vi hade en del glosor när jag läste engelska på universitetet (A-kurs) samt franska (kandidatnivå). Det var en del av litteraturkursen; vi fick ett antal ord och uttryck per bok som vi sedan hade prov på.

Inget konstigt med det kan jag tycka.
Men ni fick väl inte listor utan en bok och meddelande om att det skulle bli glosförhör på boken. Sedan fick man väl själv lura ut om man ville hitta ord man inte kunde och plugga in dem eller bara läsa boken.
 
Detta var Lunds universitet runt 99-00-

Får väl vidare erkänna att trots att jag läser en del skönlitteratur på engelska (inte franska alls numera tyvärr) så finns det en hel del ord som jag inte kan. Igår, senast slog jag upp ett ord; gale (storm) som jag inte kunde. En utökad vokabulär är en del i att lära sig ett språk, och hur kan man öka sin vokabulär utan att plugga ord? Fattar ej.
Jag lär mig ord genom att läsa böcker, inte genom att plugga in glosor. Ibland kanske jag slår upp någonting om jag läser en bok men oftast förstår man ju vad ordet betyder genom sitt sammanhang. När man läst det några gånger så sitter det. Jag tror inte riktigt jag märker om jag inte kan ett ord när jag läser.

Men om jag sitter och översätter svenska till engelska eller engelska till svenska så slår jag upp betydligt mer. Då räcker det inte med att förstå själv (det blåser en nedrans massa) utan även förmedla det begripligt (storm, inte kuling) på det andra språket.

Iofs när jag tänker efter, ingen begärde ju på engelskan att man skulle finna på ett svenskt ord som motsvarade det engelska. Det räckte bra att man visste vad det betydde i ett sammanhang.
 
Senast ändrad:
Men ni fick väl inte listor utan en bok och meddelande om att det skulle bli glosförhör på boken. Sedan fick man väl själv lura ut om man ville hitta ord man inte kunde och plugga in dem eller bara läsa boken.

Så var det nog, när jag tänker efter. Men om man inte behöver plugga in några ord på en hel skönlitterär bok (som inte är typ Dan Brown) så har man ju VÄLDIGT goda kunskaper i språket. Vi läste exempelvis Silas Marner. Om man inte behöver kolla upp eller plugga in några ord i den boken, så skulle jag säga att man är på modersmålsnivå vokabulärmässigt.

Vidare, om man vet att man ska få förhör på ord i en bok, så räcker det ju inte att förstå sammanhanget när man läser för att kunna översätta samma ord när det står helt fristående utan sammanhang.
 
Vi hade en del glosor när jag läste engelska på universitetet (A-kurs) samt franska (kandidatnivå). Det var en del av litteraturkursen; vi fick ett antal ord och uttryck per bok som vi sedan hade prov på.

Inget konstigt med det kan jag tycka.

Jo, jag tycker det låter rätt konstigt och lite ledsamt. Till att börja med, vad hade glosor i litteraturkursen att göra? Där borde man väl ägna sig åt litteraturstudier, uttryck och glosor borde väl vara i språkdelen av kursen?

Och sen, vad jag minns av A-kursen så var böckerna och dikterna man läste inte till för att öka på ordförrådet, även om man kanske behövde ha ordboken till hands när man läste för att verkligen förstå, utan för att börja lära sig något om hur man analyserar och kan förstå litteratur. Känns lite uppgivet att se litteraturkursen som en läsövning.
 
Jo, jag tycker det låter rätt konstigt och lite ledsamt. Till att börja med, vad hade glosor i litteraturkursen att göra? Där borde man väl ägna sig åt litteraturstudier, uttryck och glosor borde väl vara i språkdelen av kursen?

Och sen, vad jag minns av A-kursen så var böckerna och dikterna man läste inte till för att öka på ordförrådet, även om man kanske behövde ha ordboken till hands när man läste för att verkligen förstå, utan för att börja lära sig något om hur man analyserar och kan förstå litteratur. Känns lite uppgivet att se litteraturkursen som en läsövning.

Vi är tydligen på helt olika planeter. Over and out.
 
Som naturvetare som levt i 15 år med en språkvetare som har läst en hel del lingvistik, så måste vi hålla i sär läran OM språk och läran AV språk. Att lära sig prata bättre franska eller engelska handlar såklart om att lära sig ord och grammatik. Att lära sig om språk är att förstå hur olika saker hänger ihop, även inom olika språkfamiljer. Varför ser ett visst språk ut som det gör? Nästa nivå är psykolingvistik som en vän till oss doktorerat i. Då har vi läran om hur vi påverkar språk och hur språk påverkar oss bland annat.

Jag läser i princip uteslutande böcker på engleska. Även Silas Marner. Och nej, jag slog inte upp några ord. Men jag kan ingenting om språk. Jag råkar bara vara duktig på engelska eftersom jag har läst mycket engelska och har engelska vänner. Jag kan inte förklara något om den strukturella uppbyggnaden etc.
 
Jo, jag tycker det låter rätt konstigt och lite ledsamt. Till att börja med, vad hade glosor i litteraturkursen att göra? Där borde man väl ägna sig åt litteraturstudier, uttryck och glosor borde väl vara i språkdelen av kursen?

Och sen, vad jag minns av A-kursen så var böckerna och dikterna man läste inte till för att öka på ordförrådet, även om man kanske behövde ha ordboken till hands när man läste för att verkligen förstå, utan för att börja lära sig något om hur man analyserar och kan förstå litteratur. Känns lite uppgivet att se litteraturkursen som en läsövning.
Alternativet att se litteraturkursen både som en möjlighet att öka sina litteraturkunskaper och sin språkfärdighet finns ju också. Och för att göra en riktigt bra litteraturanalys måste man veta exakt vad orden i texten som analyseras betyder och när och hur de används. Svårt utan glosstudier.
 
Detta var Lunds universitet runt 99-00-

Får väl vidare erkänna att trots att jag läser en del skönlitteratur på engelska (inte franska alls numera tyvärr) så finns det en hel del ord som jag inte kan. Igår, senast slog jag upp ett ord; gale (storm) som jag inte kunde. En utökad vokabulär är en del i att lära sig ett språk, och hur kan man öka sin vokabulär utan att plugga ord? Fattar ej.

Absolut, jag lär mig också genom att slå upp. Men det var inte en formell del av kursen när jag läste engelska. Det händer att jag behöver slå upp ord nu också när jag läser i jobbet (verisimilitude, anyone?), och säkert behöver studenterna också det ibland, men det är en del av arbetet mer än huvudsyftet med studierna.
 
Absolut, jag lär mig också genom att slå upp. Men det var inte en formell del av kursen när jag läste engelska. Det händer att jag behöver slå upp ord nu också när jag läser i jobbet (verisimilitude, anyone?), och säkert behöver studenterna också det ibland, men det är en del av arbetet mer än huvudsyftet med studierna.

Lunds universitet, tyckte tydligen (och tycker tydligen fortfarande, kollade kursplanen) att det är ett av huvudsyftena med en språkkurs på universitetet att öka sin vokabulär. Du får gärna tycka att det är tragiskt eller vad det var du skrev.
 
Så var det nog, när jag tänker efter. Men om man inte behöver plugga in några ord på en hel skönlitterär bok (som inte är typ Dan Brown) så har man ju VÄLDIGT goda kunskaper i språket. Vi läste exempelvis Silas Marner. Om man inte behöver kolla upp eller plugga in några ord i den boken, så skulle jag säga att man är på modersmålsnivå vokabulärmässigt.

Vidare, om man vet att man ska få förhör på ord i en bok, så räcker det ju inte att förstå sammanhanget när man läser för att kunna översätta samma ord när det står helt fristående utan sammanhang.
Jag minns inte vad vår bok hette, jätteirriterande. Det var inte en skönlitterär bok utan en som diskuterade filosofi och vetenskap, ca 350 sidor.

En författare använder väldigt sällan ett ord bara en gång i en hel bok. Så om man läser en bok får man ju samma ord upprepat i liknande sammanhang massor av gånger, så det fastnar av sig självt. Förhöret var på orden i sitt sammanhang, inte ur sitt sammanhang. (Första kapitlet tog jag faktiskt ur 20 ord, översatte med kursens lexikon och pluggade in, men det var två av dessa ord som jag missade på tentan, inga andra. De svenska betydelserna ur lexikonet stämde inte med betydelsen i sammanhanget på tentan ;). (Jag läste runt fyra (skönlitterära frivilliga) böcker i veckan på engelska åren innan jag läste kursen. Utöver såklart kursböckerna i ekonomi på engelska.)

Självklart måste man plugga glosor som en röd räv tills man nått antalet som gör att man kan läsa böcker (när jag började läsa på engelska så förstod jag kanske 1/3 av vad som stod men det var spännande nog att läsa på ändå.). Självklart måste man utöka sitt ordförråd på en kurs i engelska! Men det gör man nog genom att hantera språket på kursen i mycket.
 
Senast ändrad:
. Om man inte behöver kolla upp eller plugga in några ord i den boken, så skulle jag säga att man är på modersmålsnivå vokabulärmässigt.
Fast att man inte nöter glosor betyder ju inte att man kan alla ord i svåra böcker? Jag läste rätt avancerad litteratur och givetvis kände jag inte till alla orden sedan tidigare. Men nej, jag satt inte och gjorde gloslistor som jag sen satt och pluggade på hemma. Jag slog upp de ord som jag absolut inte kunde förstå av sammanhanget, vilket inte var särskilt många, för att sedan fortsätta med texterna jag arbetade med. Tanken var ju att analysera litteraturen, inte sitta och nöta ord.

För mig känns det så främmande att sitta med listor med ord som man febrilt ska lära sig utantill. För oss var det mer att man slog upp för att förstå så att man bättre skulle förstå texten, boken.

Äh, jag kan inte förklara.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Min dotter har ärvt intelligens från båda föräldrar och än så länge (femte klass) har hon knappt någonsin behövt läsa på inför prov...
4 5 6
Svar
105
· Visningar
7 370
Senast: Inte_Ung
·
L
Skola & Jobb Dethär är inte aktuellt förmig NU utan det är mest för OM det blir det i fram tiden. Men jag skulle jätte gärna vilja få tips om nån här...
Svar
12
· Visningar
1 124
Senast: Rosett
·
Tjatter Wohooo! Äntligen är sommaren slut och vi får gå tillbaka till skolan! Alla antagningsbesked har skickats ut och ett gäng förväntansfulla...
52 53 54
Svar
1 066
· Visningar
29 287
  • Artikel Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 519
Senast: Pratsch
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp