Fyll i SIF:s medelemsenkät!

[sambaengi]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Det jag tycker man ska börja fundera över är om man strävar efter ett utseende på islandshästen som mer och mer börjar påminna om andra rasers ideal. Islandshästen har fått ett speciellt utseende som är en del av dess charm och varför ska man sträva efter att göra stora förändringar och sträva efter att likna andra raser? Varför strävar man efter att ta bort variationen och göra hästarna lika till utseendet? Varför ska ALLA islandshästar bli högbentare och mer lätta i kroppen? Hur påverkas ridbarheten/balansen/bärigheten? Islandshästen får ju i regel bära tyngre ryttare än andra raser med samma mankhöjd.
Man får inte heller glömma att islandshästen är unik ifråga om att behärska både tölt och pass på det sätt den gör - kommer hästen i framtiden att få svårare för detta?. Hur påverkar man robustheten och hållbarheten?
Hur påverkas rygg och leder av idealet att hästen ska lyfta så högt som möjligt? För det börjar komma fram hästar som har ett otroligt lyft - är det det som bara ska gälla? Hur kommer det att se ut om 15 år om trenden fortsätter? Kommer verkligen islandshästen att vara lika mångsidig framåt i tiden sett?
Personligen tycker jag att ett smidigt, vägvinnande steg med "normallyft" är mycket användbart, både till skogsridning och tävling. Har du en sådan häst så går det alldeles utmärkt att få fram det lilla extra lyftet via bra ridning (även om du inte kanske direkt får en häst som nästan sparkar sig på armbågarna). Vad jag tycker mig se på många håll är att man stirrar sig blind på frambenslyften och glömmer bakbensaktionen. Det kommer fram unghästar med "död" aktion, finns inte någon bakbensaktion, men för ett otränat öga kan det se flott ut....

Sedan är det det där med viljan. Lite villig skriver du - javisst! Men inte mycket villig - för än har vi inte kommit därhän att lynnet alltid hänger ihop med villigheten. Och hur är det med den typ av bedömning vi har nu. Kommer det verkligen fram vid bedömningstillfället vilka hingstar som har riktigt bra lynne? Hur ska man kunna utläsa det av spirit-siffran. Hästen provrids inte. Får den lugna, men mycket samarbetsvilliga hästen (som ju skulle fungera perfekt på en tävling) den spiritsiffra som den förtjänar? Domarna rider ju inte hästen och får kanske det intrycket att hästen är "snäll" och går framåt, men inte bjuder framåt på samma sätt som en häst som har mer vilja men inte riktig samma samarbetsvilja.

Ja, det kanske finns gott om "vanliga" hästar, men var har de bra naturtöltarna tagit vägen? De som går klockren tölt i olika tempon? Varför ska man inte sträva efter att de "vanliga" hästarna ska bli ännu "bättre". Dvs taktrena i gångarterna och med bra lynne.
Man måste se på aveln i stort och inte bara inrikta sig på "tävlingsavel". Det är många som har islandshäst som aldrig deltar i någon gångartstävling. Avelsmålet ska inte inrikta sig mot enbart tävlingsavel, utan i stället se vad som är den gemensamma grunden för en bra häst såväl på tävlingsbana som i skogen. Att de hästar som inte räcker till för tävling skulle vara bra "vanliga" hästar är inte alltid så säkert. Om man inte lyckas definiera vad ett gott lynne är, så kan "restprodukterna" från tävlingsaveln bli oridbara - om man hårddrar det. Om man får fram fler och fler ston med mycket vilja och använder hingstar med mycket vilja, samtidigt som man inte fått med det goda lynnet - dessa hästar kommer inte att kunna ridas på tävling och knappt till vardags heller - om man nu inte råkar bo någonstans där det inte finns några landsvägar och inte har grannar så nära.

Just nu pågår också diskussioner om vad som är bra form på en häst vid tävling, att grova hjälper inte är ovanliga om så inte vid själva tävlingstillfället, så vid uppvärmning osv. Är alltså de normer som gäller för tävlingshästens rörelser och uttryck det som ska styra aveln? De varierar de också....

Heja Freya! Härligt inlägg! Håller helt med dig! Hoppas du kommer på avelsmötet!

Anette

 

[Boj]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Men grundegenskaperna är ju densamme på en vad du kallar för tävlingshäst, fast med en skillnad i en del fall och då är det tydligen viljan som man är rädd för.
Fast nu har ju inte alla "tävlingshästar" en sån enorm monstervilja, även om de lätt kan se ut så med "vissa" ryttare på ryggen.

Man vill ju ha en tävlingshäst som är lättriden, lagom villig då viljan faktiskt kan sätta en del käppar i hjulet för många. Pålitlig, ärlig, och gör vad den ska samt skrämmer inte ryttaren från vettet.

 

[Boj]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Ja, det kanske finns gott om "vanliga" hästar, men var har de bra naturtöltarna tagit vägen? De som går klockren tölt i olika tempon? Varför ska man inte sträva efter att de "vanliga" hästarna ska bli ännu "bättre". Dvs taktrena i gångarterna och med bra lynne

Att många sk "naturtöltare" försvinner har nog mer med ridning att göra, och den vanliga hästen har blivit ännu bättre fast alla ryttare kanske inte har nått dithän.

Så frågan är då, skall man återta den gamla avelsformen för att tilfredställa männsikans behov på bekvämlighet eller skall man sträva efter något ännu bättre.

 

[sambaengi]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Ja, det kanske finns gott om "vanliga" hästar, men var har de bra naturtöltarna tagit vägen? De som går klockren tölt i olika tempon? Varför ska man inte sträva efter att de "vanliga" hästarna ska bli ännu "bättre". Dvs taktrena i gångarterna och med bra lynne

Att många sk "naturtöltare" försvinner har nog mer med ridning att göra, och den vanliga hästen har blivit ännu bättre fast alla ryttare kanske inte har nått dithän.

Så frågan är då, skall man återta den gamla avelsformen för att tilfredställa männsikans behov på bekvämlighet eller skall man sträva efter något ännu bättre.

Men hallå! Det här haltade verkligen! Är det bättre avel när tölten inte är naturlig och finns där av sig själv? Skall det vara en fördel att tölten sitter hårt inne och kräver mer erfarenhet att plocka fram? För vem då? för tävlingsryttare/tränare som kan tjäna pengar på att så många fler måste lämna hästen i träning för att få fram gångarterna?! Nej vet du vad! De bästa hästarna skall ha lätt för alla gångarterna och även för tölt och det skall vi inte tulla på varken för familje- eller tävlingshästaveln!!!

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Du måste missat rätt mycket om du missat att tävlingshästarna fått mer kapacitet, högre lyft, blivit mer högbenta osv det senaste decenniet. Toppavlarna blir nog väldigt besvikna av att höra sådant och jag håller inte med dig för tävlingshästarna har större rörelser nu än för 10 år sedan!

Nej jag har inte missat någonting, men jag undrar varför du tror att just detta skulle utesluta det andra? Jag undrar således, även om hästen har fått längre ben kan den inte gå då?

Viljan i hästen är inte av ondo, för även en nybörjare kan rida en häst som är lite villig. Däremot kan det bli knepigt om lynnet inte är som det ska, här kan krävas en mer erfaren ryttare.

Så om man nu tycker att tävlingsavlen har gått framåt, skall man då försämra den igen eller vaddå?

Själv tycker jag att det egentligen finns gott om "vanliga" hästar, däremot är väl inte alla särskilt välridna och det kan inte aveln medverka till.

Om du läst alla tidigare inlägg så pratar vi om att bevara BÅDE OCH, dvs det skall finnas hingstar både för tävlingsavel och familjehästavel, precis som det alltid gjort på Island! Det skall finnas hela den genetiska variation som gjort islandshästen så mångsidig och vi skall inte rata bort alla familjehingstar, kraftigt byggda hingstar, normalhögbenta osv bara för att stöpa alla islandshästar i en tävlingsform och på så vis sudda ut 1000 års hästavel av robusta bruks- och familjehästar! Tävlingshästarna på Island är fortfarande i minoritet men här i Sverige är de överrepresenterade pga att vi svenskar alltid skall vara så byråkratiska och centralstyra allting i och stöpa allt efter en form!

Suck! Börjar bli trött på att förklara samma sak om igen...

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Ja, och min känsla är nog att de där alldeles hopplösa grisepassarna och de med "omöjligt" lynne snarare blivit färre än fler under senare år. Eller så har vi kanske lärt oss att rida och utbilda våra hästar bättre?

Jag vill nog mena att jag under mina tidiga kontakter med islandshästar mötte betydligt fler stressade, springiga och "överkänsliga" hästar än vad jag gör nuförtiden. Men, som sagt, jag kanske också rider bättre....

Du är den första jag hört med den åsikten! Alla andra jag pratat med är verkligen bekymrade över att de där lugna hästarna som tolerade allt för 20 år sedan, har minskat i antal och att de heta nervösa hästarna ökat, trots att de inte fötts upp vilda på Island! För man måste beakta uppväxten också! Islandsfödda hästar kan vara känsligare pga att de levt mer eller mindre vilda i 4-5 år och upplevt stressen av infångande, våldsam inridning, transport, export osv.

Anette

 

[freyja]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Att många sk "naturtöltare" försvinner har nog mer med ridning att göra, och den vanliga hästen har blivit ännu bättre fast alla ryttare kanske inte har nått dithän.

Så frågan är då, skall man återta den gamla avelsformen för att tilfredställa männsikans behov på bekvämlighet eller skall man sträva efter något ännu bättre.

Så din värdering är att en naturtöltare är en sämre häst - kanske för att den många gånger inte har den höga aktionen kanske.......

"behov av bekvämlighet" nääää - snarare tänka efter och inte vara alltför klåfingrig och snabb med att förändra för mycket utan att veta konsekvenserna. Människan har varit mycket aktiv med att "förbättra" olika raser under de senaste hundra åren - ibland med förödande konsekvenser.

 

[_HESTUR_]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Både och är verkligen den springande punkten här.
Det ena ska verkligen inte utesluta det andra.
Men idag finns det flest röster som pratar för en smal, högbent häst med stora extrema rörelser.
Man har satt upp et avelsmål som efterlevs dåligt, det är inte med sanningen överensstämmande. Det är inte avelsmålet som premieras, det är en ensidig typ av häst.
Allt för många hingstar faller under den magiska gränsen med förklaringen "för grov". För grov för vad?! Bra gång, och då menar jag taktren och naturlig, kommer i skymundan eftersom hästen inte extremlyfter på sina ben och har en stabil kropp.
Snart kommer vi att ha en minisaddlebread istället för en islandshäst.

Jag vill att bredden värnas om, dvs alla typer av islandshästar.
Idag klagar många avlare på att de inte får lönsamhet i sin avel, nej, det kanske inte är så konstigt, man producerar helst hästar för en promille tävlingsryttare, medan den stora massan inte eftersöker den produkt man producerar.
Varför skulle jag vilja köpa skrapet som inte dög till tävling, dvs biprodukten av toppavel, när det inte är det jag vill ha, dvs en smal, högbent häst med sämre gångarter som är svåra att plocka fram annat än för ett proffs?

Familjehästen med lätt för tölt är hårdvaluta idag, den är snudd på värd sin vikt i guld.

Snart kommer det enda sättet att få en sådan häst vara att ta de bra, friska stona och kombinera dom med dom grova hingstarna med naturlig lätthet för takt och gång och mindre av det som idag kallas vilja. Med vilja menar jag samarbetsvilja, inte viljan att rusa, vilket jag anser vara fallet hos många hästar idag.

Jag kan säga såhär, kunde jag och ägde rätt hästar så skulle jag använda mig av en egen hingst till friska ston och producera den häst jag tror på, men idag anses vi dummare än genomsnittet då fri avel inte fritt kan bedrivas som på Island. Där finns fortfarande urhästen, tack vare att människor får tänka själva och följa sitt eget avelsmål. Där samexisterar prestationsaveln med bruksaveln.

Jag önskar och hoppas att de nya avelsreglerna med friskintyg för hingsten ska räcka för att få avla den islandshäst som så många efterfrågar. Men jag tror att SIF kommer att få fortsätta som förut, vilket är synd, det drabbar rasen på lång sikt.

Marita

 

[freyja]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

.

Ville bara tillägga...
En unghäst med HÖG benaktion kräver MYCKET mer uppbyggnadsarbete vid inridning och träning när det gäller muskulatur och kondition. De blir mycket trötta mycket snabbt. Är de dessutom långbenta och lätta i kroppen får de stora problem med balansen.

 

[Boj]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Nej min värderinga av tölthäst ligger på denna nivå, först och främst handlar det om vem man diskuterar med därför att alla är inte kapabla att avgöra om vi pratar om naturtöltare eller inte. Hur det är i ditt fall kan jag inte uttala mig om, därför att jag inte känner dig och vet var dina värderingar och kunskaper ligger.

Min erfarenhet över lag från sk naturtöltare är.
1. Häst som visserligen har en lateral benföring, men tölt är det inte trots ägaren frenetiska påståenden. Detta också som enda gångart.

2. Häst som har fysiska blockeringar, och använder tölten/grisepass som avlastande och kan således alltså bara gå i den gångarten.

3. Häst som har fått hjälp med sina fysiska blockeringar, men då glömde man stela och stumma muskler. Så denna häst kan helt enkelt inte prestera en diagonal gångart, endast en lateral.

För visst finns det en och annan sk naturtöltare, men inte fasen är dom många inte. Och i många fall har dessa hästar vissa spänningar, som inte brukar vara önskvärda på turridning.

Sen kommer vi till den ekonomiska biten, räck upp handen alla uppfödare som vill producera denna önskade häst till en kostnad av runt 45-50000 kr.
Sanningen är ju den att det som kallas tävlingshäst i eran mun, kostar lika mycket at ta fram som familje hästen. Kruxet är bara att tävlingshästen har en sk större möjlighet att inbringa en större summa pengar än familje hästen.

De tänkbara tävlingshästarna som inte går att sälja för de pengar uppfödaren önskar, är ofta de hästar man kan få till kanonpris.

 

[sambaengi]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Både och är verkligen den springande punkten här.
Det ena ska verkligen inte utesluta det andra.
Men idag finns det flest röster som pratar för en smal, högbent häst med stora extrema rörelser.
Man har satt upp et avelsmål som efterlevs dåligt, det är inte med sanningen överensstämmande. Det är inte avelsmålet som premieras, det är en ensidig typ av häst.
Allt för många hingstar faller under den magiska gränsen med förklaringen "för grov". För grov för vad?! Bra gång, och då menar jag taktren och naturlig, kommer i skymundan eftersom hästen inte extremlyfter på sina ben och har en stabil kropp.
Snart kommer vi att ha en minisaddlebread istället för en islandshäst.

Jag vill att bredden värnas om, dvs alla typer av islandshästar.
Idag klagar många avlare på att de inte får lönsamhet i sin avel, nej, det kanske inte är så konstigt, man producerar helst hästar för en promille tävlingsryttare, medan den stora massan inte eftersöker den produkt man producerar.
Varför skulle jag vilja köpa skrapet som inte dög till tävling, dvs biprodukten av toppavel, när det inte är det jag vill ha, dvs en smal, högbent häst med sämre gångarter som är svåra att plocka fram annat än för ett proffs?

Familjehästen med lätt för tölt är hårdvaluta idag, den är snudd på värd sin vikt i guld.

Snart kommer det enda sättet att få en sådan häst vara att ta de bra, friska stona och kombinera dom med dom grova hingstarna med naturlig lätthet för takt och gång och mindre av det som idag kallas vilja. Med vilja menar jag samarbetsvilja, inte viljan att rusa, vilket jag anser vara fallet hos många hästar idag.

Jag kan säga såhär, kunde jag och ägde rätt hästar så skulle jag använda mig av en egen hingst till friska ston och producera den häst jag tror på, men idag anses vi dummare än genomsnittet då fri avel inte fritt kan bedrivas som på Island. Där finns fortfarande urhästen, tack vare att människor får tänka själva och följa sitt eget avelsmål. Där samexisterar prestationsaveln med bruksaveln.

Jag önskar och hoppas att de nya avelsreglerna med friskintyg för hingsten ska räcka för att få avla den islandshäst som så många efterfrågar. Men jag tror att SIF kommer att få fortsätta som förut, vilket är synd, det drabbar rasen på lång sikt.

Marita

Tack Hestur! Det inlägget var mitt i prick!

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Nej min värderinga av tölthäst ligger på denna nivå, först och främst handlar det om vem man diskuterar med därför att alla är inte kapabla att avgöra om vi pratar om naturtöltare eller inte. Hur det är i ditt fall kan jag inte uttala mig om, därför att jag inte känner dig och vet var dina värderingar och kunskaper ligger.

Min erfarenhet över lag från sk naturtöltare är.
1. Häst som visserligen har en lateral benföring, men tölt är det inte trots ägaren frenetiska påståenden. Detta också som enda gångart.

2. Häst som har fysiska blockeringar, och använder tölten/grisepass som avlastande och kan således alltså bara gå i den gångarten.

3. Häst som har fått hjälp med sina fysiska blockeringar, men då glömde man stela och stumma muskler. Så denna häst kan helt enkelt inte prestera en diagonal gångart, endast en lateral.

För visst finns det en och annan sk naturtöltare, men inte fasen är dom många inte. Och i många fall har dessa hästar vissa spänningar, som inte brukar vara önskvärda på turridning.

Sen kommer vi till den ekonomiska biten, räck upp handen alla uppfödare som vill producera denna önskade häst till en kostnad av runt 45-50000 kr.
Sanningen är ju den att det som kallas tävlingshäst i eran mun, kostar lika mycket at ta fram som familje hästen. Kruxet är bara att tävlingshästen har en sk större möjlighet att inbringa en större summa pengar än familje hästen.

De tänkbara tävlingshästarna som inte går att sälja för de pengar uppfödaren önskar, är ofta de hästar man kan få till kanonpris.

Du har då verkligen en alldeles egen hemsnickrad definition på naturtöltare och den går rakt emot det vi har diskuterat här på forumet.

Den mer allmänna definitionen för en naturtöltare är en häst som har lätt för en klockren tölt och bär sig själv från början. Den behöver inte kämpa för att hitta tölten eller bärigheten. En sådan häst är oftast en sk 4½ gångare och har 4 klockrena gångarter samt passanlag. Vid inridning finns dessa 4 gångarter rena redan från början liksom bärigheten.Tölten och bärigheten är medfödd och naturlig.

Men de har oftast inte jättelika lyft men brukar däremot vara bland de snabbaste töltarna. Och sådana finns. Har och har haft några stycken, islandsfödda eller danskfödda, samt har lyckats föda upp några själv genom att använda mig av dessa individer. Hade bla annat ett sto som töltade klockrent och så mjukt så man satt helt stilla, på lösa tyglar och så fort så travhästen fick galoppera jämte för att hänga med. Stoet var då bara 6 år gammal! Islandsfödd efter gårdshingst, givetvis! Till saken hör att hon hade en lika stark och snabb trav, riktig "flygande" monté-trav faktisk!

Dessutom var hon pålitlig, 100 trafiksäker och på alla sätt familjehäst! Framåt men lätt att få stopp på och mjuk i munnen. En riktigt lyxig töltmulle. Men några höga lyft hade hon däremot inte! Det är sådana hästar de flesta vill ha. Lättridna, framåt med mjukt lydigt sinne, trygga och pålitliga i all terräng och trafik. De som känner mig tutade på mig när de körde förbi och hon rörde inte en fena förrän jag bad om det och då flöt vi fram längs marken.

De hästar som är för heta för att vara familjehäst men inte platsar i tävlingssammanhang säls ofta till "kanonpris" för köparen och stor förlust för uppfödaren! Och hur många av de tävlingsavlade har det lilla extra som gör att det går att få ut några pengar för dem??? Det är mindre förlust att avla en bra familjehäst än en medelgångare med väldigt hett lynne. Den senare är mycket riktigt billigare än en bra familjehäst! Och det finns massor av dem! Tyvärr blir de dessutom ofta vandringspokaler...

Anette

 

[freyja]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

De hästtyper du nämner är INTE naturtöltare enligt min åsikt och vad jag kan utläsa inte enligt din åsikt heller??

Jag kan ju i alla fall hjälpa dig med definitionen av vad JAG menar med en naturtöltare. För det första är en naturtöltare en häst som väljer tölten som naturlig första gångart för att den behärskar tölten till fulländning - helt naturligt - inte beroende på mentala problem eller kroppsliga smärtor.....

En naturtöltare för mig är en häst som töltar med "klockren" fyrtakt med mjukt, långt och smidigt steg och som har en fjädrande och smidig rygg och "mjuk" hals - inga spänningar där inte. ....
Hästen visar alla gångarter (väl åtskilda) men föredrar tölten som föl/unghäst och när man rider in den så "bara finns" tölten där från medeltempo upp till snabbt tempo. Det behövs inte någon "töltsättning". Hästen har inte heller några svårigheter att gå i trav och galopp när den vant sig vid ryttarens vikt, men det kräver en tids muskelträning innan hästen klarar av att gå i lika snabbt tempo i dessa gångarter som den kan gå i tölt.
Har haft den stora förmånen att ha några stycken naturtöltare i min ägo och det är något alldeles särskilt att rida en sådan häst.

 

[Boj]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Precis och dessa hästar är få, kanske får du en sån häst på 1000 födda föl.

De jag räknade upp ovan är inte något hemsnickeri, detta är rent taget ur verkligheten och baserad på de erfarenheter jag har av behandlade hästar.

 

[freyja]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Där har vi ett bra avelsmål - att öka antalet "naturtöltare" som föds här i Sverige (och naturligtvis även sträva efter en stark och funktionell exteriör).

Apropå inte så hårt styrd avel....
Satt och tittade på en video från Island där fem föl bla fanns med. Alla var robusta och kraftigt byggda. SAMTLIGA gick i smidig fyrtaktigt tölt och gick ibland över till en spänstig trav - en fröjd för ögat....

 

[sambaengi]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Nu tog du i! 1 på 1000 födda föl tror jag är en väldigt låg siffra! Det föds ca 1000 islandshästar i Sverige per år och bra mycket mer än ett av de fölen föds som naturtöltare! Men de är fortfarande för få och det är ju en del av pudelns kärna i varför vi vill förändra avelsmålet. På Island är %andelen högre av naturtöltare pga gårdsaveln där man utgått från bekväma, pålitliga, framåt och arbetsvilliga hästar, lätta att rida in med gångarterna naturligt!

Men det är den beskrivning Freya och jag ger som är naturtöltare. Det du beskrev som "naturtöltare" är ju grisepassare och gångartsblandare samt problemhästar, det är INTE naturtöltare! Har inte hört någon annan kalla det för naturtöltare! Att det sedan finns okunnigt folk som inte ser skillnad på tölt och grisepass det är en helt annan sak. Begreppet naturtöltare är en häst som av sig själv har en klockren mjuk tölt och lätt rullar utan problem i olika tempon och utan stelhet.

Klockren mjuk tölt kan man bara få om hästen är felfri för det finns ingen gångart som får så mycket problem att vara ren som just tölt om någon kota ligger fel, hästen har sträckt en muskel osv. Sådant märks kanske inte i alls i skritt, trav och galopp men när man kommer till tölten så leder sådana problem till rollningar, ej ren fyrtakt, boghälta, passaktighet eller travaktighet.Sedan är det ju så att finns det inga problem tar man inte ut och behandlar hästen! Även om jag numera regelbundet kollar mina hästar så tog jag tidigare bara ut någon om det var problem och det är så de flesta gör! Så de här hästarna får du tyvärr nästan aldrig träffa! Mina naturtöltare hade jag inte någon som behandlade tex. Så ditt underlag är ju knappast representativt, det är ju hästar med problem du behandlar!

Anette

 

[Silverkedjan]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Naturtöltare är ett spännande avelsmål. Det är inte riktigt mitt men nära, och jag tar gärna naturtöltarna som "spill" när det inte blir bra tävlingshästar

Man kan välja att lägga sig lite åt fem- eller fyrgångshållet när man siktar på att avla dem. Åt femgångshållet riskerar man alla problem Boj beskriver, åt fyrgångshållet att hästarna måste sättas ordentligt i tölten innan den blir naturlig under ryttare. (Det är å andra sidan oftast en flottare typ av tävlingshäst, naturtöltaren har inte alltid kanontrav på bana)

Min erfarenhet är att det inte går så bra att avla naturtöltare genom att korsa två naturtöltare. Det klyvs ut både grisepassare och travtöltare.

Jag tror att naturtöltaren förutom mycket starka fyrtaktsanlag (som jag tror är ett "eget" anlag och inte hör ihop med passen) behöver en lagom svag trav och lagom svag pass... Eller snarare en exakt avvägning av laterala och diagonala anlag.

Enklaste sättet att åstadkomma detta är att avla på en förälder med stark "lätt" tölt och mycket pass - den behöver inte kunna trava alls, och finns traven ska den inte vara dominerande - , samt en förälder med stark "lätt" tölt och mycket trav (väljer trav i frihet, lättsamlad i trav utan taktproblem under ryttare) - helt utan pass.

Vad gäller tölten är hastigheten oerhört viktig. Förmågan att relativt tidigt i ridhästkarriären oviktad kunna komma upp i riktigt snabb tölt verkar vara mer kopplad till fyrtaktsanlaget än förmågan att kunna dansa med höga lyft i långsammare tempo (vilket ofta mer är en träningsfråga)

Exempel på detta är tex att Tyr som är en extrem fyrgångare har fått enklast avkommor med femgångsston med mkt pass och tölt.

Ett annat exempel att Hrafnketill ett led bak kombinerat med fyrgångare ger bättre hästar med naturlig tölt än första generationen. (Han kanske inte fick så många rena fyrgångsston men många betäcker hans döttrar med fyrgångshingstar)

Man ska inte vara rädd för att avla på något som "bara" är en pusselbit i avkomman! Själv skulle jag inte tveka att betäcka ett rent fyrgångssto med en femgångshingst med tidigt bra tölt även om han helt saknade trav. För att kompensera ett passaktigt sto utan trav skulle jag välja en ren fyrgångshingst med snabb ökad tölt.

Dessa avelstyper är förmodligen bättre på att avla naturtöltare än vad naturtöltarna själva är

Nu ska jag sluta annars kan jag bluddra om detta i evigheter

 

[Boj]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Men det är den beskrivning Freya och jag ger som är naturtöltare. Det du beskrev som "naturtöltare" är ju grisepassare och gångartsblandare samt problemhästar, det är INTE naturtöltare! Har inte hört någon annan kalla det för naturtöltare! Att det sedan finns okunnigt folk som inte ser skillnad på tölt och grisepass det är en helt annan sak. Begreppet naturtöltare är en häst som av sig själv har en klockren mjuk tölt och lätt rullar utan problem i olika tempon och utan stelhet.

Det var lite intressant, just därför att du hade en annan åsikt om detta tidigare. Då handlade det just om att de flesta hästarna hade problem i ryggen, och att du anlitade kiropraktor från Island. Att just många människor inte kunden se skillnaden på det här, klockren töltare och problemhästar.

Klockren mjuk tölt kan man bara få om hästen är felfri för det finns ingen gångart som får så mycket problem att vara ren som just tölt om någon kota ligger fel, hästen har sträckt en muskel osv. Sådant märks kanske inte i alls i skritt, trav och galopp men när man kommer till tölten så leder sådana problem till rollningar, ej ren fyrtakt, boghälta, passaktighet eller travaktighet.

Tvärtom så syns ryggproblem väldigt tydligt i just trav och galopp, i övrigt håller jag med. Framförallt traven är en riktig vägvisare, om hästen fortfarande kan prestera den.

 

[sambaengi]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Men det är den beskrivning Freya och jag ger som är naturtöltare. Det du beskrev som "naturtöltare" är ju grisepassare och gångartsblandare samt problemhästar, det är INTE naturtöltare! Har inte hört någon annan kalla det för naturtöltare! Att det sedan finns okunnigt folk som inte ser skillnad på tölt och grisepass det är en helt annan sak. Begreppet naturtöltare är en häst som av sig själv har en klockren mjuk tölt och lätt rullar utan problem i olika tempon och utan stelhet.

Det var lite intressant, just därför att du hade en annan åsikt om detta tidigare. Då handlade det just om att de flesta hästarna hade problem i ryggen, och att du anlitade kiropraktor från Island. Att just många människor inte kunden se skillnaden på det här, klockren töltare och problemhästar.

Klockren mjuk tölt kan man bara få om hästen är felfri för det finns ingen gångart som får så mycket problem att vara ren som just tölt om någon kota ligger fel, hästen har sträckt en muskel osv. Sådant märks kanske inte i alls i skritt, trav och galopp men när man kommer till tölten så leder sådana problem till rollningar, ej ren fyrtakt, boghälta, passaktighet eller travaktighet.

Tvärtom så syns ryggproblem väldigt tydligt i just trav och galopp, i övrigt håller jag med. Framförallt traven är en riktig vägvisare, om hästen fortfarande kan prestera den.

Jag har inte uttryckt någon annan åsikt utan du gör egna tolkningar av det jag skriver precis som egen tolkning av vad en naturtöltare är!Jag har ALDRIG anlitat någon chiropraktor från Island! Jag anlitar en svensk equiterapeut resp en dansk veterinär. Jag säger att en häst som inte har problem och har klockren takt, tar man inte ut chiropraktor/equiterapeut till i regel men det gör man med dem som har problem och därför träffar du inte de problemfria naturtöltarna! Däremot BORDE man kolla alla hästar regelbundet vilket jag gör sedan drygt 4 år tillbaka men gjorde inte tidigare! De flesta hästar har OAVSETT var de är födda någon kota som ligger fel i nacken (vanligast) eller ryggen. Många får nackproblem vid födseln, särskilt om stoet fölar för första gången. De som fångats in våldsamt löper större risk, mest vad gäller nacken, inte ryggen! Det har inte att göra med om hästen är naturtöltare heller!

Jag har inte själv importerat så många naturtöltare och det är 5 år sedan jag slutade köpa islandsfödda hästar pga eksemrisken! Dessutom har jag själv föresdragit mer pigga hästar, hästar med tävlingstemperament och stam och alltså avlat sådana, men de senaste åren har jag insett att genomsnittsislänningen bara blur hetare och att jag inte vill bidra till att endast avla tävlingshästar, särskilt som de flesta vill ha familjehästar.

Jag och min equiterapeut samt en känd veterinär och terapeut som jag nämnt tidigare i detta forum, har den uppfattningen att det första som krånglar är tölten, inte traven, och detta gäller såväl nack- som ryggproblem, detta pga av den samling som tölten kräver samtidigt som hästen skall gå korrekt i nacken. Du kan visst se det i traven men det ger inte samma utslag som i tölten. I tölt ger hästen inte sällan uttryck för en ryggkota eller nackkota genom att inte vara taktren, gångartsblanda och rolla medan traven brukar bli ren om än ovillig. Ett sto som fölat och fått ont i bäckenet och korset efter, brukar visa sig ovillig att tölta och trava med bakdelen efter sig, men dock i ren tvåtakt medan tölten blir travaktig eller passaktig.

Oren trav brukar mer röra sig om boghälta och låsningar i framknäna enligt min erfarenhet. Däremot kan det visa sig som ovilja att trava och hellre tölta eller passa om hästen har ont i tex sitt bäcken eller korset, då i en låg form och framtung form. Hur hästen reagerar beror dessutom på dess gångartsanlag. Jag använder inte heller rena chiropraktorer utan equiterapeut eller veterinär med kompletterande utbildning. Rena chiropraktorer tycker jag saknar väsentliga delar för att se helheten. Går själv hellre till naprapat eller osteopat än en chiropraktor. Men den personliga fallenheten och kunskapen är viktigare än titeln.

Slutligen; en häst med svåra ryggproblem får givetvis problem med alla gångarter. Och det är oftast först de med svåra problem som söker hjälp och där stämmer dina teorier, vilket ytterligare talar för att du inte kommit i kontakt med så många friska djur. Många små förskjutningar i nacken visar sig endast i tölten som en rollning, styvare i ena sidan osv men det syns inget i traven. Först när det gått riktigt långt syns problemen även i trav och galopp. Då handlar det inte sällan om att hästen gått så länge så det blivit mycket ojämnt musklad. Jag beskrev dessutom EN FRISK naturtöltare och tänkte hålla mig till det ämnet. Jag avsåg inte diskutera en sjuk häst med gångartsproblem!

Anette

 

[sambaengi]

Sv: Fyll i SIF:s medelemsenkät!

Naturtöltare är ett spännande avelsmål. Det är inte riktigt mitt men nära, och jag tar gärna naturtöltarna som "spill" när det inte blir bra tävlingshästar

Man kan välja att lägga sig lite åt fem- eller fyrgångshållet när man siktar på att avla dem. Åt femgångshållet riskerar man alla problem Boj beskriver, åt fyrgångshållet att hästarna måste sättas ordentligt i tölten innan den blir naturlig under ryttare. (Det är å andra sidan oftast en flottare typ av tävlingshäst, naturtöltaren har inte alltid kanontrav på bana)

Min erfarenhet är att det inte går så bra att avla naturtöltare genom att korsa två naturtöltare. Det klyvs ut både grisepassare och travtöltare.

Jag tror att naturtöltaren förutom mycket starka fyrtaktsanlag (som jag tror är ett "eget" anlag och inte hör ihop med passen) behöver en lagom svag trav och lagom svag pass... Eller snarare en exakt avvägning av laterala och diagonala anlag.

Enklaste sättet att åstadkomma detta är att avla på en förälder med stark "lätt" tölt och mycket pass - den behöver inte kunna trava alls, och finns traven ska den inte vara dominerande - , samt en förälder med stark "lätt" tölt och mycket trav (väljer trav i frihet, lättsamlad i trav utan taktproblem under ryttare) - helt utan pass.

Vad gäller tölten är hastigheten oerhört viktig. Förmågan att relativt tidigt i ridhästkarriären oviktad kunna komma upp i riktigt snabb tölt verkar vara mer kopplad till fyrtaktsanlaget än förmågan att kunna dansa med höga lyft i långsammare tempo (vilket ofta mer är en träningsfråga)

Exempel på detta är tex att Tyr som är en extrem fyrgångare har fått enklast avkommor med femgångsston med mkt pass och tölt.

Ett annat exempel att Hrafnketill ett led bak kombinerat med fyrgångare ger bättre hästar med naturlig tölt än första generationen. (Han kanske inte fick så många rena fyrgångsston men många betäcker hans döttrar med fyrgångshingstar)

Man ska inte vara rädd för att avla på något som "bara" är en pusselbit i avkomman! Själv skulle jag inte tveka att betäcka ett rent fyrgångssto med en femgångshingst med tidigt bra tölt även om han helt saknade trav. För att kompensera ett passaktigt sto utan trav skulle jag välja en ren fyrgångshingst med snabb ökad tölt.

Dessa avelstyper är förmodligen bättre på att avla naturtöltare än vad naturtöltarna själva är

Nu ska jag sluta annars kan jag bluddra om detta i evigheter

Jag avlar inte på hästar med dålig trav, ingen trav, markbundna grisepassare osv. Jag avlar på hästar som har 4 gångarter eller fem och alla skall visa ren skritt, trav, tölt och galopp och inga rörelser under 7,5 men det räcker! Jag har avlat på rena naturtöltare med jämna fyra gångarter hos båda djuren och då fått rena naturtöltare med jämna fina gångarter. Men jag är också noga med att även exteriören är korrekt samt ganska likartad på båda djuren. Jag vill ha en rund rejäl stark bakdel, ganska raka hasleder, lika långa underben som överben, rund rygg, hellre kort än lång, ej överbyggd, ej lågt ansatt hals, bakben och framben i samma längdproportioner.

Jag är också noga med vad som ligger bakåt i generationerna. Om det bakom en naturtöltare ligger en grisepassare eller travtöltare och jag använder 2 sådana så finns det risk för gendubblering av grisepassanlaget eller att jag får en tregångare. Men om det i generationer ligger naturtöltare bakom då brukar det också bli naturtöltare, så jag håller inte med resonemanget. Däremot kan man få bra naturtöltare genom att kombinera en bra fyrgångare med en bra femgångare. Den bästa häst jag någonsin ägt och tillika den bästa naturtöltaren, var av kombinationen ren fyrgångare med en naturtöltande femgångare med mycket pass men med 5 bra och väl åskiljda och smidiga gångarter.

Jag anser att båda föräldradjuren måste ha bra grundgångarter (minst 7,5) samt bra och klockren tölt (minst 7,5). För att få en bra naturtöltare skall antingen båda eller en vars 4-gångare och en femgångare, om man generaliserar lite. Man skall inte glömma att se bakåt i generationerna. I år fick vi tex en femgångare efter två naturtöltande 4-gångare varav den ena ligger ganska mycket åt 4-gångshållet till!

Att använda två väsensskilda föräldradjur är mer riskabelt och ett större lotteri. Man kan lika gärna som att få det bästa från båda få det sämsta från båda dvs en grissepassare med lätt för trav men ingen tölt! Om man avlar på djur som inte skiljer sig alltför mycket från varandra är chansen att få ett bra resultat större. För att ta ett drastiskt exempel har jag sett en korsning islandshäst/halvblod och det är en av de fulaste hästar jag sett, ren tregångare med väldigt mediokra gångarter! Han har fått det sämsta från båda raser och helt fel kombinationer som stort huvud, trippande ponnygång, tung, lång kropp, korta smala ben, smal o kort hals. halvblodstunn man osv. Hua!

Det är bekant i all avel att vill man någorlunda vara säker på avkommans egenskaper så får inte föräldradjurens egenskaper skilja sig alltför mycket från varandra! Så bedriver jag min avel. Däremot är jag ytterst försiktig att betäcka 4-gång med enbart 4-gång och 5-gång med enbart 5-gång, såvida inte de båda föräldradjuren har stark trav och tölt. Jag vill varken ha 3-gångare eller femgångare utan trav! Att chansa på att kombinera en 5-gångare utan trav med en 4-gångare med svag tölt är inget för mig!

Anette