Ja, verkligen!
Ja, de är de ju, så det behövs göra färre inkorsningar om man hittar de rätta individerna i en ras som inte ligger väldigt nära och fler om man väljer ras som ligger nära.
Men din ekvation bygger på att det är i första hand raser som korsas, i verkligheten måste man lägga lika stort fokus på att det är en hane och en tik, två individer, som korsars.
I verkligheten, dvs om man verkligen går in för att göra detta i praktiken, kommer man nog lägga stort fokus på att ta reda på hur olika egenskaper nedärvs. Ffa via observationer på hundar som redan är korsade men sedan naturligtvis genom att utvärdera avkommor och den avel man bedriver.
Nej, det är inte så svårt att det inte går. Ex mina hundar är lika homogena i sina mentala egenskaper som vilken ras som helst även om det är taget från väldigt många raser. Det handlar ju bla om att när jag valt en hund av en enda raser så har jag nästan aldrig valt en hund som i sig själv och/eller beträffande sina linjer är väldigt rastypiska, utan det man vill är ju att det ska vara så likt det man söker som möjligt...och det är nödvändigtvis inte en hund som är så lik sin egen rasstandard som möjligt.
Det finns såklart inavlade hundar även bland hundar som ej är FCI-reggade. Det är inte det jag säger. Jag pratar generellt. Generellt är det så att man i prestationsavel vill ha hundar som håller och då tar man in nytt blod så ofta man behöver och har möjlighet. Dessutom är det sällan den egna populationen bygger på snäva linjer från begynnelsen av att föreningen gjorde en ras av det. Ex Samojeden, man tog några få vita individer från samojedfolkets hundar, de vita var förmodligen redan nära släkt. Katastrof!!! Ren tragedi. Och sådant jävla översitteri att sen kalla sitt inavelsexperiment för Samojedhundar medans Samojedfolkets hundar kallas för blandraser. En uppochned-vänd värld.
