Försvara

[prinsessfeminist]

Men visst, när jag bröt benet på promenad för ett par år sedan var det ju inte frågan om att ringa ambulans. Jag ringde min syster och kröp i 20min för att komma till en väg där hon kunde nå mig med bilen. Sen fick jag själv krypa runt och stoppa hunden i bagaget innan jag kunde hiva in mig själv...

En ärrad hjälte, minsann. Nu låter det ganska dråpligt, men jag antar att det inte var kul...

 

[escodobe]

Rottweilern jag hade var ju helt värdelös som skydd. Rent bortsett från att han varesig blev speciellt rädd eller arg på spökerna på korningen så agerade han Idiotmagnet! Jag har aldrig träffat på så mycket idioter, knäppskallar och folk som skulle prata med en som när jag hade honom och åkte mycket kollektivtrafik. Speciellt illa var det på kvällar och nätter. Jag höll på att bli tokig! Jag vet inte vilket som var värst, puckona som skulle provocera hunden till utfall, de som skulle klappa, de som var rädda (ellet låtsades vara det) eller de som sluddrigt skulle berätta sitt livs historia. Hunden drog till sig betydligt mer problem än om jag var själv.

Tacka vet jag pälsråttan. Det är bara barn och pensionärer som vill prata.
Det underligaste är att till och med är färre som släpper fram sina hundar? Visserligen vrålar ju den lille men man tycker ju att folk skulle ha mer respekt för vad 40 kilo rottweiler kan göra med deras hundar? Det gör ju knappt ont när den lille bits liksom.

 

[prinsessfeminist]

Rottweilern jag hade var ju helt värdelös som skydd. Rent bortsett från att han varesig blev speciellt rädd eller arg på spökerna på korningen så agerade han Idiotmagnet! Jag har aldrig träffat på så mycket idioter, knäppskallar och folk som skulle prata med en som när jag hade honom och åkte mycket kollektivtrafik. Speciellt illa var det på kvällar och nätter. Jag höll på att bli tokig! Jag vet inte vilket som var värst, puckona som skulle provocera hunden till utfall, de som skulle klappa, de som var rädda (ellet låtsades vara det) eller de som sluddrigt skulle berätta sitt livs historia. Hunden drog till sig betydligt mer problem än om jag var själv.

Tacka vet jag pälsråttan. Det är bara barn och pensionärer som vill prata.
Det underligaste är att till och med är färre som släpper fram sina hundar? Visserligen vrålar ju den lille men man tycker ju att folk skulle ha mer respekt för vad 40 kilo rottweiler kan göra med deras hundar? Det gör ju knappt ont när den lille bits liksom.

Min rottis var för tuff för mig. Hon tog över och ville vara boss i alla lägen hon kunde tänka sig och hon avskydde att bli emotsagd av vare sig mig, andra hundar eller andra människor.

En gång kom en granne in i huset när hon låg i hallen. Denna unga granne hade sett mig huta åt hunden när hon grinade illa om man bad henne flytta sig och hon inte ville det. Så grannen säger: "lägg av! Flytta på dig!" och tänker kliva över henne där hon ligger morrandes i hallen.

Hunden blev helt vansinnig och flög upp och skällde ut henne och motade henne mot dörren. Själv hör jag bara detta arga skall och kommer springandes för att se vad som hände. Grannflickan står vid dörren och säger skärrat att hon "bara sade till lite, inte behöver hon bli sååå arg?"

Hunden ifråga får jag avstyrt och kommenderar henne att gå och lägga sig i korgen, men hon är sur. Efter den incidenten tålde hon inte grannflickan mer och visade alltid sura miner. Långsint som få.

(hon bet dock inte grannen)

 

[Monstermom]

En ärrad hjälte, minsann. Nu låter det ganska dråpligt, men jag antar att det inte var kul...

Det var faktiskt inte så illa (så här i efterhand ). Det värsta var i början, när hundskrället trodde matte hittat på en jätteskojig ny lek när jag kröp omkring i buskarna sådär och han skuttade omkring och både stötte till benet och lyckades sno kopplet runt det och knycka till - det var inte skönt, det minns jag än!

Men man hade ju nånting att göra den dan i alla fall.
(Jag är enormt smärttålig - när smärtan väl gått över. )

 

[escodobe]

Min rottis var för tuff för mig. Hon tog över och ville vara boss i alla lägen hon kunde tänka sig och hon avskydde att bli emotsagd av vare sig mig, andra hundar eller andra människor.

En gång kom en granne in i huset när hon låg i hallen. Denna unga granne hade sett mig huta åt hunden när hon grinade illa om man bad henne flytta sig och hon inte ville det. Så grannen säger: "lägg av! Flytta på dig!" och tänker kliva över henne där hon ligger morrandes i hallen.

Hunden blev helt vansinnig och flög upp och skällde ut henne och motade henne mot dörren. Själv hör jag bara detta arga skall och kommer springandes för att se vad som hände. Grannflickan står vid dörren och säger skärrat att hon "bara sade till lite, inte behöver hon bli sååå arg?"

Hunden ifråga får jag avstyrt och kommenderar henne att gå och lägga sig i korgen, men hon är sur. Efter den incidenten tålde hon inte grannflickan mer och visade alltid sura miner. Långsint som få.

Min rottis var som Tigger i nalle phu. Glad, intensiv, snäll och tämligen korkad.

Däremot var kan orädd av sig och tuff (lite hårdare) än de andra hundar jag haft på så sätt. Han grälade med elstaketet några gånger.

Men han saknade i princip helt skärpa och försvarslust.

 

[AliceZeta]

Rottweilern jag hade var ju helt värdelös som skydd. Rent bortsett från att han varesig blev speciellt rädd eller arg på spökerna på korningen så agerade han Idiotmagnet! Jag har aldrig träffat på så mycket idioter, knäppskallar och folk som skulle prata med en som när jag hade honom och åkte mycket kollektivtrafik. Speciellt illa var det på kvällar och nätter. Jag höll på att bli tokig! Jag vet inte vilket som var värst, puckona som skulle provocera hunden till utfall, de som skulle klappa, de som var rädda (ellet låtsades vara det) eller de som sluddrigt skulle berätta sitt livs historia. Hunden drog till sig betydligt mer problem än om jag var själv.

Tacka vet jag pälsråttan. Det är bara barn och pensionärer som vill prata.
Det underligaste är att till och med är färre som släpper fram sina hundar? Visserligen vrålar ju den lille men man tycker ju att folk skulle ha mer respekt för vad 40 kilo rottweiler kan göra med deras hundar? Det gör ju knappt ont när den lille bits liksom.

Ha ha, det förvånar mig inte alls att en rottweiler attraherar knäppskallar och fyllon. Många ser dom nog som tuffa hundar som det är lite spännande att vara nära... Vågar man då klappa lite också... Så wow!

När jag tänker efter så va mitt ex en sån som attraherade fyllon och div oddballs. Fanns det någon inom synhåll så kom dom fram, alltid vänskaplig, pratade och hängde efter
Jobbigt sånt där....

 

[SiZo]

Självironi är en bra egenskap att ha.

Ni vet ju inte ens situationen när min hund försvarade mig liksom, och ändå antar ni att hon var trängd och försvarade sig själv. Jag kan upplysa er om att hon var LÖS och inte trängd överhuvudtaget och gick emellan. Den hunden var faktiskt alltid lös.

Jag tror faktiskt att hundar kan överraska en. Min mor hade en tik som älskade ALLA. Lite som min. Hon hade därför inte en tanke på hunden när en främmande man drog in henne i ett buskage. Sedan hörde hon ett rikigt ursinnesvrål från den snälla gulliga hunden som aldrig har visat någon sådan sida, en halv sekund efter vrålade mannen och min mor kom undan. Hon såg givetvis inte vad exakt som hände, men av mannens ljud att döma så blev han rejält biten.

KL

Den där kidnappningshistorien är jag inte förvånad över att hunden inte reagerar faktiskt. Dels skadade de ju inte föraren utan tog honom bara, det är med andra ord en ganska lurig situation för hunden att läsa av, framförallt som de flesta hundarna är lärda att man inte får bita människor Jag tror att utgången hade visat fler hundar som gått i försvar om de istället hade misshandlat föraren eller liknande.

 

[vallhund]

Ni vet ju inte ens situationen när min hund försvarade mig liksom, och ändå antar ni att hon var trängd och försvarade sig själv. Jag kan upplysa er om att hon var LÖS och inte trängd överhuvudtaget och gick emellan. Den hunden var faktiskt alltid lös.

Jag tror faktiskt att hundar kan överraska en. Min mor hade en tik som älskade ALLA. Lite som min. Hon hade därför inte en tanke på hunden när en främmande man drog in henne i ett buskage. Sedan hörde hon ett rikigt ursinnesvrål från den snälla gulliga hunden som aldrig har visat någon sådan sida, en halv sekund efter vrålade mannen och min mor kom undan. Hon såg givetvis inte vad exakt som hände, men av mannens ljud att döma så blev han rejält biten.

KL

Den där kidnappningshistorien är jag inte förvånad över att hunden inte reagerar faktiskt. Dels skadade de ju inte föraren utan tog honom bara, det är med andra ord en ganska lurig situation för hunden att läsa av, framförallt som de flesta hundarna är lärda att man inte får bita människor Jag tror att utgången hade visat fler hundar som gått i försvar om de istället hade misshandlat föraren eller liknande.

Vilka ni/vi? Varför citerar du mig i ett inlägg som uppenbarligen riktar sig till flera o inte ens berör det jag skrev i mitt inlägg?

Självklart kan hundar överraska oss, vad trodde du?

 

[SiZo]

Vilka ni/vi? Varför citerar du mig i ett inlägg som uppenbarligen riktar sig till flera o inte ens berör det jag skrev i mitt inlägg?

Självklart kan hundar överraska oss, vad trodde du?

Svaren på de frågorna är så uppenbara att jag inte ens ids svara på dem.
Du skrev ju innan att du inte trodde mig. Så är det jämt på hundbuke. Ingen tror en och allt man gör är fel.

 

[vallhund]

Svaren på de frågorna är så uppenbara att jag inte ens ids svara på dem.
Du skrev ju innan att du inte trodde mig. Så är det jämt på hundbuke. Ingen tror en och allt man gör är fel.

Om du inte ids svara så föreslår jag att du slutar skriva inlägg här.

 

[Biomon]

Mitt ex kunde bete sig våldsamt och hotfullt mot mig, och befann hans hund sig i närheten då så ställde den sig mellan oss och skällde och morrade mot honom tills han backade. Skulle någon annan person ha betett sig likadant mot mig eller hundens ägare så är jag ganska säker på att den skulle ha gjort mer än så. Men då var det en hund med stark vakt- och försvarsinstinkt, vilket ägaren bara uppmuntrade.

Min egen hund har en helt annan mentalitet och skulle knappast försvara mig/oss annat än genom att skälla och morra. Nu är han iofs bara valp, men inget tyder hittills på att han skulle anfalla en annan människa.