Försvara

[SiZo]

Min förra hund försvarade mig, lite för mkt. Jag fick alltid gå några meter bort på veterinärundersökningar, och veterinären fick hålla sig en bit från mig.

Hon anföll jehovas vittnen en gång. Mamma öppnade dörren och blev lite irriterad. De utbrister "oh vilken söt liten hund" och hon tolkade mammas kroppsspråk klockrent, dessa människor var inte välkomna, och så small det. Tur att hon bara vägde 2,5 kilo... Men jehovas vittnen har inte kommit tillbaks efter det

Jag kommer oxå ihåg en situation i skolan där vi var typ 15-20 hundar och min lärare kliver ur skogen, hundarna larmar, skäller och springer mot henne. Läraren gör utfall och vrålar, ALLA hundar vänder, utom min som gör utfall och vrålar tillbaks!

Nuvarande hund är jag mer osäker på. Hon är rädd för människor, men ändå inte. Hon har noll intresse av andra människor än mig, och kan förvisso hajja till om någon annan ropar hennes namn emellanåt, men oftast är jag hela hennes värld. Hon försvarar mig mot andra hundar, resursförsvar heter det väl?
Jag har inte tänkt på det på det sättet innan utan bara trott att det beror på att hon är socialt missanpassad. Hon är ensamvalp och har ofta helt fel kroppsspråk. Enda gången hon viftar på svansen är när hon hälsar på mig eller är jättefokuserad på mig. Hon kan leka med andra hundar, men svansen går aldrig och hon sträcker alltid upp sig och gör sig stor även när hon inte är stursk... Detta trots att hon umgås mkt med andra hundar, även om hon inte leker så mkt med dem eftersom hon inte verkar veta hur man gör, och oxå är väldigt dålig på att läsa av andra hundar. Hon verkar inte se/höra skillnad på busmorr och allvar.

Hursomhelst så morrade hon till ordentligt häromdagen. Jag hade henne i min famn och pussade på henne medans en polare lutade sig över oss båda och skulle pussa mig i pannan... Jag tror att hon gjorde utfall, men såg inte. Fort åkte hon ner på golvet iaf
Hon skulle med all säkerhet låta en hel del, och oftast räcker väl det som tur är. Men mer... Jag vet inte. Hon har ju terrier i sig, så omöjligt är det inte. Skulle hon försvara mig så skulle hon nog inte backa av att få stryk tillbaks. Hon är mkt tuff på så sätt och väldigt okänslig.

 

[Emuliiaa]

På tal om ambulans! När min sambos pappa fixade i sambons förra lägenhet (endast han och mira där) sträckte han ryggen och blev liggandes på golvet. När hjälp kom (en bekant som skulle ta mira) vägrade hon att flytta på sig från Niklas utan stod kvar och morrade på den bekanta när ambulans kom. Tillslut kom hon väl på att mira älskar sitt halsband mest i hela världen så hon hämtade det = mira kommer springandes hur glad som helst och kunde flyttas på. Men åter igen så tror jag ändå att mira aldrig skulle kunna göra något, men för en mer icke hundvan person kan hon säkert låta skrämmande. Eller hundvan för den delen med men då kanske man har mer koll på hur man ska "göra" i en sån situation?

 

[Snurrfian]

Visst är det så. Men jag tänker som så, att om jag blir liggandes har jag ingen som kan ringa ambulansen ändå...
(Om inte ungarna är här, men då kan de flytta undan hunden också.)

Sen gör det ju knappast någon större skillnad om man har en hund som "bara" hotar eller en som kan tänkas gå till bett, det är inte något ambulanspersonalen lär chansa på oavsett.

Men visst, när jag bröt benet på promenad för ett par år sedan var det ju inte frågan om att ringa ambulans. Jag ringde min syster och kröp i 20min för att komma till en väg där hon kunde nå mig med bilen. Sen fick jag själv krypa runt och stoppa hunden i bagaget innan jag kunde hiva in mig själv...

Jag tänkte mer att man har klarat att ringa men sen tuppar av, men nu pratar vi scenarion som kanske aldrig kommer att inträffa!
Det där med att bryta foten på en promenad har jag funderat många gånger på, jag går oftast rakt ut i skogen, uppe på en rullstensås, det finns många tillfällen när det har varit nära ögat... Och för det första, hur ska en "räddningspatrull" hitta mig? och för det andra, hur ska de få ut mig till farbar väg? Nåja, den dagen den sorgen!

 

[Gabbi]

Min går på rätt rejält om hon eller jag upplever något som avvikande eller hotfullt. Hon har försvarat mig en gång när en kille kom utvinglande ur skogen med en morakniv i handen när vi var på väg hem från jobbet. Hon ställde all sin långa päls på ända på ryggen och vrålade så högt hon kunde och han vände väldigt fort och gick in i skogen igen. Häromdagen gick vi till återvinningsstationen och skulle slänga lite kartonger. En man står vid en annan container och slänger glasflaskor. Hunden noterar honom med reagerar inte och vi går för att slänga våra kartonger. När vi nästan är klara ser jag en rörelse precis bredvid mig i ögonvrån, och i samma sekund lättar hunden från marken på andra sidan i världens språng mot gubben. Det var bara att riva tag i kopplet och slita till så att det tog stopp i luften för hunden och gubben som skulle slänga sin papperskasse i vår container bara tittade på oss och så gick han.
Då var det både lite tacksamt att hunden faktiskt reagerar, men också en smula pinsamt att ha en hund som gör vrålande utfall mot gubbar.

(Om hon skulle bitit? Vet ej och vill inte testa. Troligtvis inte, men hon hade nog gått på väldigt nära med knuffar och skällande.)

 

[Jadzia]

Min förra hund försvarade mig, lite för mkt. Jag fick alltid gå några meter bort på veterinärundersökningar, och veterinären fick hålla sig en bit från mig.

Hon anföll jehovas vittnen en gång. Mamma öppnade dörren och blev lite irriterad. De utbrister "oh vilken söt liten hund" och hon tolkade mammas kroppsspråk klockrent, dessa människor var inte välkomna, och så small det. Tur att hon bara vägde 2,5 kilo... Men jehovas vittnen har inte kommit tillbaks efter det

Jag kommer oxå ihåg en situation i skolan där vi var typ 15-20 hundar och min lärare kliver ur skogen, hundarna larmar, skäller och springer mot henne. Läraren gör utfall och vrålar, ALLA hundar vänder, utom min som gör utfall och vrålar tillbaks!

Det där är inte försvar. Det är social osäkerhet och rädsla. Bara för att en hund morrar och biter ifrån så innebär det inte att hunden besitter försvar. Oftast är det rädsla kombinerat med skärpa, vilket det låter som i det här fallet. Med dig nära så vågar hunden gå på. Flyttar du dig fallerar modet.

 

[vallhund]

Visst är det så. Men jag tänker som så, att om jag blir liggandes har jag ingen som kan ringa ambulansen ändå...
(Om inte ungarna är här, men då kan de flytta undan hunden också.)

Sen gör det ju knappast någon större skillnad om man har en hund som "bara" hotar eller en som kan tänkas gå till bett, det är inte något ambulanspersonalen lär chansa på oavsett.

Men visst, när jag bröt benet på promenad för ett par år sedan var det ju inte frågan om att ringa ambulans. Jag ringde min syster och kröp i 20min för att komma till en väg där hon kunde nå mig med bilen. Sen fick jag själv krypa runt och stoppa hunden i bagaget innan jag kunde hiva in mig själv...

Härom året blev en rottis skjuten av polisen eftersom ambulanspersonalen inte kunde ta sig fram till livlös tjej i en liten park på Söder i Sthlm. Förbipasserande ringde ambulans då tjejen verkade medvetslös. Hon hade tydligen fått för sig att rasta hunden när hon var rejält berusad o lagt sig för att vila med hunden bunden vid ett träd.

 

[Monstermom]

Jag tänkte mer att man har klarat att ringa men sen tuppar av, men nu pratar vi scenarion som kanske aldrig kommer att inträffa!
Det där med att bryta foten på en promenad har jag funderat många gånger på, jag går oftast rakt ut i skogen, uppe på en rullstensås, det finns många tillfällen när det har varit nära ögat... Och för det första, hur ska en "räddningspatrull" hitta mig? och för det andra, hur ska de få ut mig till farbar väg? Nåja, den dagen den sorgen!

Ja, jag blev väldigt medveten om den risken efter jag bröt benet. Framförallt när jag går i skogen runt mitt barndomshem, där finns inte mobiltäckning sen man kommit en liten bit. Men jag kom fram till att antingen oroar jag mig och går, eller så accepterar jag risken och går. Bättre att ha trevligt.

Det går inte att undvika alla risker, så det här är en jag väljer att medvetet utsätta mig för. Det är det värt.

(Däremot händer det att jag lämnar en liten anteckning om ungefär vart jag begett mig, om jag ska ut på nån längre sväng numer. Jag tror inte de nödvändigtvis kan hitta mig ändå, men jag tänker att då får de i alla fall veta ungefär vad som hänt åtminstone. Jag vet hur det är när någon försvinner och vi aldrig får veta vad som hänt...)

Härom året blev en rottis skjuten av polisen eftersom ambulanspersonalen inte kunde ta sig fram till livlös tjej i en liten park på Söder i Sthlm. Förbipasserande ringde ambulans då tjejen verkade medvetslös. Hon hade tydligen fått för sig att rasta hunden när hon var rejält berusad o lagt sig för att vila med hunden bunden vid ett träd.

Usch så hemskt, stackars hund.

 

[SiZo]

Det där är inte försvar. Det är social osäkerhet och rädsla. Bara för att en hund morrar och biter ifrån så innebär det inte att hunden besitter försvar. Oftast är det rädsla kombinerat med skärpa, vilket det låter som i det här fallet. Med dig nära så vågar hunden gå på. Flyttar du dig fallerar modet.

Nej det stämmer inte på den hunden. Det spelade ingen roll vart jag var om hon var missnöjd med hur någon betedde sig, det var bara med veterinären så var fallet. Där var det säkerligen rädsla eftersom hon hade blivit opererad 8 ggr och verkligen avskydde veterinärer.

Dessutom var frågan i tråden inte om hunden besitter försvar, utan om hunden skulle försvara en, och däri är det ju en viss skillnad.

 

[Milosari]

Mina hundar har aldrig hamnat i en situation när de varit tvungna att försvara mig på riktigt, men tidigare schäferblandras försvarade sin förra ägare mot hennes misshandlande pojkvän. Det var en besvärlig hund att äga, hon använde alltid stor aggression (och fort gick det) så fort hon blev utsatt för någon form av hot. Eller rättare sagt, något som hon uppfattade som hot. Så under några år stod hon under ett konstant avlivningshot och fick under en period också bära munkorg när vi var ute på promenad. En sådan hund vill jag aldrig äga igen.

 

[Milosari]

Nej det stämmer inte på den hunden. Det spelade ingen roll vart jag var om hon var missnöjd med hur någon betedde sig, det var bara med veterinären så var fallet. Där var det säkerligen rädsla eftersom hon hade blivit opererad 8 ggr och verkligen avskydde veterinärer.

Dessutom var frågan i tråden inte om hunden besitter försvar, utan om hunden skulle försvara en, och däri är det ju en viss skillnad.

Fast alltså jag har också en hund som hade kunnat nypa till om han blev tillräckligt trängd. Han har en viss social osäkerhet och dessutom en stor portion integritet. Men hade någon angripit mig och varit riktigt hotfull så finns det inte en chans att jag kan lita på att han försvarar mig. Möjligtvis att han skulle försöka försvara sig själv något.

 

[Migo]

Fast alltså jag har också en hund som hade kunnat nypa till om han blev tillräckligt trängd. Han har en viss social osäkerhet och dessutom en stor portion integritet. Men hade någon angripit mig och varit riktigt hotfull så finns det inte en chans att jag kan lita på att han försvarar mig. Möjligtvis att han skulle försöka försvara sig själv något.

Ja, att hunden försvarar sig själv när den blir trängd/hotad, det skulle Boss också göra. Som sagt något helt annat än att gripa in i en situation där människa hotar människa.

 

[SiZo]

Fast alltså jag har också en hund som hade kunnat nypa till om han blev tillräckligt trängd. Han har en viss social osäkerhet och dessutom en stor portion integritet. Men hade någon angripit mig och varit riktigt hotfull så finns det inte en chans att jag kan lita på att han försvarar mig. Möjligtvis att han skulle försöka försvara sig själv något.

Hon behövde inte vara det minsta trängd för att anfalla. Hon har försvarat mig mot andra människor därför VET jag att hon gjorde det och sitter inte och gissar.
Som sagt, det var tur att hon var väldigt liten och väldigt lydig och förbar.

 

[AliceZeta]

Intressanta och lärorika svar i tråden.

En följdfråga..

Matte eller husse blir angripen av en människa med kniv som vapen Hunden försvarar och biter angriparen svårt i armen. Angriparen får ligga på sjukhus och anmäler händelsen.
Vad händer då? Görs det utredning på hund och förare eller tar dom hunden direkt om det är första gången det händer något med den hunden och den ägaren?

 

[tuaphua]

Jag skulle vilja påstå att det är en minoritet av Sveriges hundar som faktiskt besitter något riktigt försvar och som därmed är kapabla att avvärja riktiga hot och angrepp. Ett MH säger väldigt lite om hur hunden skulle reagera vid en attack. Det förekommer ju inte ens riktiga hot under beskrivningen. Spökena är inte direkt några stora hot. Det finns gott om hundar som gafflar och låter med svansarna rätt upp, men skulle spökena fortsätta ända inpå hunden och dessutom hota med röst och rörelser, då skulle hunden dra. Det enda som egentligen säger något om hundens resurser är L-test.

Summa summarum: Få hundar orkar stå emot riktiga hot och de som gör det är inte enkla att äga och handha.

Håller med!

Jag delade under många år stall med en tjej som hade en schäfer som var en av de där få riktigt tuffa. Den var också väldigt väl tränad.
Polisen hade hört av sig och velat köpa den efter att ha hört om den och sen sett på tävling/träning. Det var inte lite de erbjudit för den.
Men jag förstår varför! Den var så otroligt lydig och orädd. Men gick att få att tända till snabbt.
Den tror jag skulle stå pall för betydligt större angrepp och i längre tid än de flesta andra hundar. Väldigt hård..
Det hade dock varit tufft att fostra den även för den här duktiga tjejen med bra tränare till hjälp.
Den var inte direkt så förig från start.
Mycket intelligent, klok och häftig hund som också var bra socialt.

Den hårdheten har jag inte sett i någon annan hund snudd på förutom tränarens ena Cane Corso.
Den är dock inte tränad i försvar.

 

[paradiset]

lDetta är en väldig komplex fråga som jag tror man aldrig kan veta förrän det händer. Sedan är det nog så att olika situationer är olika hotfulla. Jag har två hundar. Melvin pudeln har blivit illa biten av hundar så pass många ggr så han uppvisar kraftigt hotfullt beteende när han blir rädd för särskilt amstaffs. Men i första hand flyr han. I koppel är han betydligt modigare. Mot skumma människor skäller han främst och jag är övertygad han skulle fly i hett läge. Han har väldigt långt till morrningar och bett.
Vinthunden är jag faktiskt osäker på...dels vet jag inte va han har i bagaget. Men han är otroligt fäst vid mig och det han kallar sin flock. Han drar sig tyvärr inte för att använda tänderna när han uppfostrar riktigt jobbiga unghundar ( alltid hanhundar ) och har även blivit skrämd 2 ggr här hemma och rispat dels min man och dels en kompis till min son. I samtliga fall INTE hundens fel men eftersom han blir så rädd och instinktivt tar till tänderna så räknar jag honom som skarp och undviker allt som kan leda till sådant här. T ex låter jag faktiskt inte småbarn gå till honom när han ligger i sin bädd utan ser till att hunden går o lägger sig i vår säng om han inte redan gjort det och min man har lärt sig att respektera hundens kroppsintegritet och tala mer "hundspråk" samtidigt som deras relation har stärkts rejält.

I alla fall så hände det en sommar att jag och 3 väninnor och en hel drös hundar gick lösa på en känd vandringsstig. Hundarna var lite framför oss och reagerade på en äldre kvinna med stavar. Vi kallade in och en del hundar tvekade men kom sedan men William vägrade att komma. Han nöp sedan kvinnan i låret så att hon fick ett blåmärke när hon började röra sig framåt mot oss. Han var van vid stavgångare sedan innan så det var inte det. Jag stod länge och pratade med den här kvinnan efteråt. Minst 30 min. Hon hade ett sätt som jag förstår hunden inte litade på! Hon var på ytan lugn och tystlåten men inombords full av ångest och oro! Hon var rädd att få rabies mm och jag försäkrade henne om att hunden var fullvaccinerad och det hade inte gått hål och blödde inte, det var ett nyp. Bad TUSEN ggr om ursäkt, att jag ska ha hunden kopplad i fortsättningen att det INTE är ok att han inte lyssnade på mig utan tog saken i egna händer ( tänder ) och att han har ALDRIG gjort så innan, då hade jag inte haft honom lös och gav henne mitt nr mm.
Jag jobbar inom vården och träffar massor av människor men har ALDRIG träffat en människa med så dåliga vibbar och det var säkert det ( och kroppspråket ) som min hund reagerade på. Jag tror efter denna situation att beroende på situation då denna kvinnan var SKUM men inte högljudd eller hotfull att William skulle kunna skydda mig i vissa situationer. En högljudd och hotfull person är mindre troligt men jag tror aldrig man kan veta säkert. Min hund verkar vek men jag tror inte han är det på insidan.

 

[Wingates]

Jag är osäker på min faktiskt. Han har många sociala rädslor och skulle kanske bita om han blev tillräckligt trängd.

När det gäller att försvara mig har han alltid vrålskällt och parkerat brevid mig vid hotfulla situationer (de få gånger det hänt) men iom att jag själv aldrig blivit rädd så vet jag inte hur han skulle reagera utan att jag är trygg. Han har dock avgrundsmorrat på en vän som fick för sig att lekbråka med min roomie, på ett sätt som får mig att fundera om han kanske inte skulle kunna försvara om det behövdes. (I den här situationen gick det från att vila i soffan till fullt rest ragg och ett sjukt mörkt morrande på 0.1s o han var inte trängd alls)

 

[Miedo]

Kan ju förtydliga att mina hundar är japanska spetsar. Det vill säga att även om jag tror en av tikarna faktiskt skulle gå in fysiskt och aktivt försvara mig i skarpt läge så skulle hon fortfarande inte duga till försvar pga storleken (det vita fluffet inger inte mer respekt heller ). Sedan tror jag inte hon skulle fortsätta striden efter att själv ha blivit skadad. Men jag tror att hon har modet/drivkraften att fullfölja hot och försöka försvara mig genom fysiskt motstånd/bett i skarpt läge.

 

[hastflicka]

Jag tankte pa den har traden nar jag var ute med Miss Mandy i morse. Hon var los och vi gick en stig som vi gar dagligen. Det ar en skogsdunge pa ena sidan, med ett hus bakom och pa andra sidan ett par stora angar. Ibland hor man grannarna pa andra sidan skogsdungen, men Mandy far ofta fram pa angen som uppenbarligen har manga interessanta dofter. I morse var Mandy pa angen som vanligt nar vi plotsligt horde hoga roster fran huset bakom dungen. Mandy var redan pa vag fram till mig nar jag horde dem. Hon for in mellan mig och dungen, med hogburet huvud och svansen i topp valde hon att ga "pa ta" precis framfor mellan mig och rosterna.
Jag kopplade den lilla "Missen" och hon fick vackert ga pa min andra sida. JAG ar flockledare och ska (banne mig!) vara den som beskyddar flocken for alla hemskheter. Som gralande grannar.

 

[Idahoe]

Min nuvarande hund (Golden) skäller och morrar ordentligt på "farliga" människor som beter sig konstigt (eller saker ) men jag är väldigt tveksam till om hon skulle göra mycket mer än så.

Som liten växte jag upp med en Berner Sennentik i familjen. Gudasnäll mot mig och andra barn, men ett par gånger när hon och jag gick ute på stan (Jag var typ 10-12 år) och mötte berusade eller hotfulla personer som gick emot oss så ställde hon upp sig framför mig dovt morrande och jag har inga som helst tvivel på att hon skulle försvarat mig med bett om så nödvändigt. Hon såg mig som något av en yngre medlem i flocken och skulle alltid "ta hand om" mig och hålla koll på mig. Däri ingick även försvara mig

 

[Monstermom]

För några år sedan (3-5 år kanske?) såg jag ett japanskt TV-program där de "kidnappade" en hundägare för att se hur hunden skulle reagera. Hela den där klassiska kidnappningsscenen där de kom farande i en skåpbil, tvärnitar, en bunt karlar hoppar ut och släpar in en "vilt kämpande" människa i bilen, och rivstartar iväg. Sen körde de ganska sakta iväg, hela tiden inom synhåll (tror till och med hundägren ropade på hjälp genom fönstret), till ett litet hus (eller skjul?), och poängen var att se vad hunden skulle ta sig till. Om jag minns rätt (inga garantier!) var det en enda hund som inte bara försökte fly utan försökte protestera lite milt. Alla hundar utom en (den upptäckte nöjt att den var lös och fick göra som den ville) sökte upp ägaren igen, men vågade inte gå in. Alla hade förväntat sig att hunden skulle försvara dem, ingen gjorde det.

Som sagt, minns inte det hela särskilt tydligt. Och japansk underhållningsTV är ju som den är, men jag tyckte det var rätt intressant i alla fall... Tror det var Fuji som sände det, men det är allt jag minns tyvärr, och jag kan inte hitta det nånstans igen.

(Förutom reservation för tasktigt minne ska väl läggas till en stor reservation för mina japanskakunskaper - jag tror jag fattade, men det behöver verkligen inte vara med verkligheten överensstämmande. )