För alla "nygravida"!

[Cilla]

Sv: För alla "nygravida"!

Så har varit helt beredd på att det är mensen som kommer snart.. Ojoj.

var inte så säker på det du, det kan lika gärna vara livmodern som sträcker ut och börjar växa och det känns precis som mensvärk. (varit gravid 2 ggr, samma sak med båda graviditeterna.

kan hålla i sig ganska många veckor innan det släpper helt!

å känna sig gravid behöver man inte heller göra.
kände mig inte gravid förrän magen börja växa och synas!

 

[Hemlisen]

Sv: För alla "nygravida"!

Det stämmer nog som du säger Har läst om att det kan spänna i livmodern, men som sagt - förvirrande likt en lättare mensvärk. Jag hoppas slippa illamående, har inte känt av något sådant än, men det kanske är för tidigt?

Jag borde alltså vara i vecka 6, om jag ska tro på vårdguidens beräkningar. Har aldrig riktigt lyckats greppa hur man ska räkna det där, och verkar ha glömt det mesta om graviditeter som jag snokade upp när vi började planera utökning i samma sekund som streck nr 2 dök upp på teststickan.. Chock?

En sommarbäbis borde det bli, om allt går som det ska.

 

[sofflan82]

Sv: För alla "nygravida"!

Räkna veckor från senaste mensens första dag. Om du tex. har en 28 dagars cykel så borde du vara i ca v.5+0? Alltså i v. sex. Detta räknade jag snabbt på om du är en vecka sen med mensen nu..

 

[piber]

Sv: För alla "nygravida"!

Hej! Får jag vara med i tråden? Har inte orkat läsa hela då det är ganska många inlägg.
I alla fall så är jag tydligen gravid (gjorde två tester hemma igår) och om jag räknat rätt är jag i femte veckan. Det är inte planerat utan beror på slarv (jag som biologilärare borde veta bättre och jag är nu mer än förvirrad. Jag är 32 år, har ett stabilt och bra förhållande, jobb etc, med andra ord bra förutsättningar för att skaffa barn, men... Jag har alltid sagt att jag aldrig ska ha barn, men senaste åren har jag mjuknat och tänkt; om några år. Nu sitter jag alltså här och är gravid, hjäääälp! Det känns som ett hån mot dem som verkligen vill och försöker länge och jag blir gravid direkt utav en gångs slarv! Det fåniga är att jag hade bestämt mig för att äntligen förverkliga min dröm och köpa häst! Har haft häst på foder, men skulle nu äntligen köpa en egen och hade tänkt mig att få komma igång med träning i både hopp och dressyr. Känner mig helt knäpp, men jag är alltså ledsen över att jag inte borde köpa häst nu, när jag borde vara överlycklig över att jag är gravid. Ser framförmig nio månaders helvete när jag kommer att bli stor som ett hus och må dåligt, och vad det sedan innebär att ha ett barn vågar jag knappt tänka på. Samtidigt tror jag att både jag och sambon kommer att älska det lilla barnet och göra allt för att det ska ha det bra - men är det värt det?
Är det någon som förstår mina förvirrade känslor eller är jag bara knäpp?

 

[Hemlisen]

Sv: För alla "nygravida"!

Då stämmer det säkert Måste bara lära mig det där med "5+0" osv, har ju förstått vad det går ut på men ska bara vänjas in också.

Och herremingud vad mycket som redan hänt i vecka.. 5+0! Kollade som sagt på vårdguidens sida igår, och bäbis (ja, eller embryot) är alltså ca 7 mm stort och ser ut som en liten böna , hjärtar slår med en kammare och munnen har börjat bildas. Helt vansinnigt!

Inte är det lätt heller att veta vad som är okej att äta, vad som inte är okej och vad man måste äta. Kaffet måste jag definitivt dra ner på, tur att jag slutade med nikotinet när vi bestämde oss för att börja försöka..

 

[Hemlisen]

Sv: För alla "nygravida"!

Piber: Jag förstår absolut förvirringen men har inga bra svar annat än att då är vi ungefär lika långt inne i graviditeten!

Har själv en häst som är väldigt krävande, så det börjar redan vara lite ångestladdat hur det ska lösa sig med den saken. Det positiva är ju att bäbis kommer mitt i sommaren om allt går som det ska, och hästen kan alltså få ett långt bete och må gott både före och efter förlossning utan allt för mycket uppmärksamhet från min sida. För ja, jag är också övertygad om att jag kommer bli ginormous, ha smärtsamma foglossningar, kräkas hela graviditeten och vara inkapabel till att ta hand om mina stackars djur.

Men SAMTIDIGT så är det bara nio månader (give or take beroende på hur snabbt jag kan vara tillbaka i sadeln), det är inte så lång tid. Säg att jag kan motionera hästen helt själv in i februari, då är det ungefär 3 månader som jag behöver mer hjälp. Sedan 3 månaders bete, och då har bäbis varit ute i ungefär 2 månader och DÅ räknar jag med att vara tillbaka

Så, för dig kanske det blir att lägga hästeriet "on hold" i ett år? Alla kloka mammor brukar ju säga att man får en annan syn på tillvaron när bäbisen kommit, så då är det säkert inte hela världen att hästeriet fått vänta.

Lika förvirrat blev det här

 

[piber]

Sv: För alla "nygravida"!

Tack för ditt svar! Jo, att köpa häst nu skulle ju vara vansinnigt. Lite skillnad för dig som redan har en (lyckliga du...), om det inte fungerar med ridning etc så kan du säkert ta hjälp av någon tills du är tillbaka i sadeln! Lycka till!

 

[Hemlisen]

Sv: För alla "nygravida"!

Mmmm.. jag hoppas det iallafall! Hästen är ett spralligt energiknippe så det är inte vem som helst som kan rida. Har en medis nu, får hoppas att hon hänger med och kanske kan ta någon dag extra längre fram.

*kl*

Har nu skummat igenom hela tråden, var ett tag sedan jag läste den men vissa av er kanske minns att jag hoppade in med några inlägg just i början så vi precis påbörjat avelsarbetet

Jag ställer mig bredvid dem som inte exploderar av lycka (mycket för att det inte riktigt känns som att jag är gravid) och har dessutom en sambo som är rätt reserverad känslomässigt. Mötte honom i hallen igår och sa med en skeptisk min
- det ser ut som att du ska bli pappa
- va, har du fått mens? säger den smått förvirrade, blivande pappan.
- men näe!
- har du kissat? (på stickan, för den som inte kopplade det )
- mm.. svarar jag, fortfarande skeptisk och vänder mig om för att gå mot toaletten och titta på stickan igen. Tiden hade inte ens hunnit gå ut, men strecket kikat fram.
- men, kom hit då, säger sambon och ger mig en puss.
- det blir väl bra? frågar han.
- mm.. säger jag och går till stickan.

Jag ältade senare de små graviditetssymptom jag haft (lite ömma bröst, lite mensvärkliknande känningar, lite uppsvälld och gasig).
- Och så har du varit extra bitchig, säger sambon.
(Tsss, har jag inte alls )

 

[f-virrad]

Sv: För alla "nygravida"!

*kl*

Grattis till er alla nytillkomna och förvirrade nygravida!

I min lilla förvirrade värld börjar jag berätta för min omgivning. Spännande. Man möts av mycket glädje och det ger energi!

Berättade bla för en kompis igår som visade sig vara bara 2 veckor efter mig. Spännande att ha någon man kan följa och bolla med!

Det som dock förbryllar mig är att jag nu i v15 (14+2) börjar må illa på morgonen? Why? ska det inte blir bättre nu?

 

[Cilla]

Sv: För alla "nygravida"!

jag har bara 22 dagar till BF och är fortfarande inte toklycklig över att vara gravid och ja har förstått att man inte behöver vara det heller. (som tur är!!!)

å det där med veckor är ju ett helt mysterium!
jag brukar tänka på hur många fulla veckor jag har gått, idag har jag gått 36 fulla veckor och 6 dagar, alltså är jag i vecka 37. i morgon har jag gått 37 fulla veckor och går då in i vecka 38. men mååååånga gångar har ja fårr kolla p nån internetsajt med räknare för att komma på vilken vecka jag är i!

brukar tjuvkika in här å längta tillbaka till i början, när magen fortfarande inte såg ut som en badboll och var i vägen hela tiden och när jag fortfarande kunde sova å mage!!!

 

[Hemlisen]

Sv: För alla "nygravida"!

Åh, du är ju JÄTTELÅNGT framme! (Säger hon som är i vecka 5+1)

Förstår att det måste vara kul att berätta för folk Har sett fram emot det när vi började planera, men nu backar jag lite. På ett sätt vill jag såklart berätta och se glada miner, men eftersom jag är ganska privat av mig och inte någon känslostormare så känns det på samma förvirrade gång lite jobbigt med en massa emotionella människor.

Hade någon förhoppning tidigare att det skulle ta sig snabb så att jag var förbi vecka 12 vid jul, och kunna berätta det för hela släkterna på samma gång. Nu tog det ju inte så länge ändå, men vid jul är jag.. vänta nu, vad är jag då? 20 november är jag 10+0, 20 december 15+0?! Jag är inget mattesnille, hjälp!!

 

[Hemlisen]

Sv: För alla "nygravida"!

Haha, jag längtar tills jag har en söt liten kula men iiiinte till en stor och otymplig 22-dagar-kvar mage Kommer säkert bli en såndär gravid som jämt missbedömer sin egen storlek och slår i magen i allting

 

[Hemlisen]

Sv: För alla "nygravida"!

Hugger snabbt egen knapp! Vecka 14 tror jag det blir vid jul - då kan jag ju förklara varför jag dissar gravlaxen!

 

[Cilla]

Sv: För alla "nygravida"!

å gissa om det är lätt hänt!!!!!!
kommer på mig själv stup i ett att slå i magen i nått!
just nu har jag en intorkad mjölrand på tröjan, jag har bakat bullar på morgonen å givetvis råkat lägga magen på köksbänkskanten där allt mjöl fanns.

 

[Zody]

Sv: För alla "nygravida"!

20 december är du i v. 14+2, alltså vecka 15. Det är krångligt som tusan att lära sig det där, jag får kika på nätet mest hela tiden för att komma ihåg haha.

Imorgon går jag in i v. 18 och på måndag är det dags för ultraljud! Som vi längtat, och nu är dagen snart här. Snart har jag gått halvtid också, Gud vad tiden går fort helt plötsligt?! Första 12-13 veckorna var ju segare än döden, och nu bara swischar det förbi.

 

[Wilfa]

Sv: För alla "nygravida"!

*KL* Vi var på UL i går. Blev framflyttad från 24 till 29 mars, så nu är jag i vecka 19 (18+2). Svårt att förstå att jag snart gått halva tiden. Ser fortfarande bara lite fet ut, och mår som vanligt. Rider, men sitter inte ner i trav och ska på klubbtävling i hoppning på lördag. Inga höga höjder dock . Kul med UL. Sjukhuset hade precis fått ny apparat, så de var 2 barnmorskor och en instruktör från leverantören hos oss hela tiden och vi lärde oss ganska mycket om UL-apparater på kuppen. Vi tyckte det var spännande, men om det hade varit första barnet hade det nog kännts som för mycket "tekniksnack". Vi har ju dessutom redan sett underverket i vecka 13 när vi gjorde KUB. Intressant att se hur mycket det har utvecklats på de här veckorna!

 

[Hemlisen]

Sv: För alla "nygravida"!

Då kan vi släppa bomben till jul Förutsatt att allt går som det ska, såklart.

Är ju inte lite nojjig.. Ska göra ett test till imorgon, eller kanske idag beroende på om jag kan hålla mig. Baraföratt. Och i sådana fall ringa BVC (?) på fredag eller måndag.

Någon här som fått ta fragminsprutor under sin/sina graviditeter? Det kommer jag med störtsa sannolikhet behöva göra.

Cilla: haha, ser mjölmagen framför mig

 

[Mabuse]

Sv: För alla "nygravida"!

20 december är du i v. 14+2, alltså vecka 15. Det är krångligt som tusan att lära sig det där, jag får kika på nätet mest hela tiden för att komma ihåg haha.

Imorgon går jag in i v. 18 och på måndag är det dags för ultraljud! Som vi längtat, och nu är dagen snart här. Snart har jag gått halvtid också, Gud vad tiden går fort helt plötsligt?! Första 12-13 veckorna var ju segare än döden, och nu bara swischar det förbi.

Fast när jag var hos läkare i måndags räknade hon inte så. Jag var i vecka 8+3, alltså vecka åtta. Hon poängterade att man räknar hela veckor. Så att man är i vecka åtta tills hela vecka nio är slut, då är man i vecka nio tills hela vecka tio är förbi, och så vidare.

Eller fattade jag fel?

 

[Cilla]

Sv: För alla "nygravida"!


Fast när jag var hos läkare i måndags räknade hon inte så. Jag var i vecka 8+3, alltså vecka åtta. Hon poängterade att man räknar hela veckor. Så att man är i vecka åtta tills hela vecka nio, då är man i vecka nio tills hela vecka tio är förbi, och så vidare.

Eller fattade jag fel?

både jag och nej.
i vecka 8+3 är du just i vecka 8+3, men i graviditetsvecka 9!
ungefär som ens ålder. när man fyllt 20 är man 20 år och sen fylls det på antal månader, men är inne på sitt 21a levandsår! och på sitt 21a levandsår är man tills den dagen man fyller just 21, då går man helt plötsligt in på sitt 22a levandsår.

hur bökigt som helst.......

 

[Zody]

Sv: För alla "nygravida"!

Fast när jag var hos läkare i måndags räknade hon inte så. Jag var i vecka 8+3, alltså vecka åtta. Hon poängterade att man räknar hela veckor. Så att man är i vecka åtta tills hela vecka nio är slut, då är man i vecka nio tills hela vecka tio är förbi, och så vidare.

Eller fattade jag fel?

Cilla förklarade så himla bra så jag slipper. Det är som sagt apkrångligt det där med veckor, man kan ju bli snurrig för mindre många gånger.