För alla "nygravida"!

[nybakad__]

Sv: För alla "nygravida"!

Kl

Gjorde grav.test igår och plussade, gjorde ett nu på morgonen också och plussade såklart igen

Är super-glad och sambon är helt lyrisk!!

Idag känner jag mig dock illamående, undrar om det rentav är enbart inbillning eftersom jag plussade igår, eller om jag faktiskt på riktigt är illamående. Dessutom är även jag törstig och pimplar vatten som en tok! Har tryckt i mig en halv gurka idag - underbart gott!!

 

[Wilfa]

Sv: För alla "nygravida"!

Min BM sa att det räckte om den bubblade. Det gör det efter ca 30 sek i micron. Brödet blir ingen höjdare, men ostsmaken finns kvar . Men någon kulinarisk höjdpunkt är det egentligen inte

 

[ensam_angel]

Sv: För alla "nygravida"!

Jag har läst igenom de första sidorna i tråden, men kände för att göra ett inlägg nu.
Jag har nyligen upptäckt att jag är gravid och ska tydligen vara i vecka 5+4.
Det är oplanerat och jag vet fortfarande inte hur jag ska göra. Allt blev ju lite på ända...

I nästa vecka ska jag träffa kurator och läkare och det enda jag bestämt mig för är att inte ta något slutgiltigt beslut före dess. Men det är ganska mycket tankar som snurrar i mitt huvud.

Jag upptäckte i alla fall att jag var gravid genom att tuttarna ömmade och att mensen inte kom när den skulle. Då köpte jag ett grav.test som visade positivt.
Har mått lite illa, men det har jag gjort till och från i flera år så det är inget som jag egentligen lagt vikt på.


Men ni kanske inte vill ha oss "osäkringar" i den här tråden?

 

[Eddvin]

Sv: För alla "nygravida"!

Men ni kanske inte vill ha oss "osäkringar" i den här tråden?

Jodå, självklart är alla tankar och känslor välkomna! För min del känns det så främmande när jag läser om alla som jublar och blir SÅÅÅÅÅ lyckliga när det gjorts ett positivt graviditetstest. Som om det är det viktigaste i hela världen och något man längtat efter sedan tolv års ålder...

Jag har aldrig varit säker på om jag velat ha barn, men nu ska jag det och är glad för det. Men ändå inte så jag jublar och är överlycklig, för det kommer vända upp på hela mitt liv så som jag skapat det och vill ha det. Stora förändringar kommer bli nödvändiga och det är förändringar jag egentligen inte vill göra.

Hoppas du får hjälp och stöd med dina tankar. Själv har jag gått in i veckan 11 och ska skrivas in på MVC på fredag. Vi får se vad de säger, förstår de inte hur jag känner byter jag till privat mödravård...

 

[Mabuse]

Sv: För alla "nygravida"!

Har man försökt länge, och kanske trott att man inte kommer kunna få barn utan kommer dö barnlös, så är man förståss ofta glad om man efter mycket om och men lyckas bli gravid. Man behöver ju inte ha längtat sen tolv års ålder för det, men många människor har ju någon idé om att de någon gång i livet gärna vill ha barn. Det tycker inte jag är någon särskilt konstig inställning.

Och det är kanske lite okänsligt av den som har lätt för att bli gravid att ställa sig frågande till varför människor blir så glada när de blir gravida, det är väl inget? Nej, inte för den som blev det oavsiktligt kanske, men det finns ju människor som kanske försökt i många år, är det konstigt om de bli glada?

 

[f-virrad]

Sv: För alla "nygravida"!

Jag har aldrig varit säker på om jag velat ha barn, men nu ska jag det och är glad för det. Men ändå inte så jag jublar och är överlycklig, för det kommer vända upp på hela mitt liv så som jag skapat det och vill ha det. Stora förändringar kommer bli nödvändiga och det är förändringar jag egentligen inte vill göra.

Jag känner i pricip exakt likadant. Jag är glad för att jag får denna gåva men jag är inte överlycklig(iallafall inte ännu)då jag är rädd och osäker hur detta kommer bli.

Min BM sa att dett är väldigt vanligt.

 

[f-virrad]

Sv: För alla "nygravida"!

Jo men det är klart att alla har rätt att känna på sitt sätt och som du skriver så finns det många som är överlyckliga och det är inget konstigt med det.

Men det är ofta så att samhället förväntar sig att en "nygravid" är överlycklig och är man inte det klassas man som konstig. Det är lite trist och okänsligt på samma sätt fast åt andra hållet.

 

[ensam_angel]

Sv: För alla "nygravida"!

Jag blev jätteglad när jag hade positivt grav.test trots att barnet är oplanerat och... oönskat är fel ord, för visst kan jag tänka mig att bli mamma, men inte just nu. Det är bara fel tillfälle sas.

Jag har aldrig velat ha barn innan. Har alltid sagt att jag ska abortera om jag blir gravid, och jag har varit noga med att skydda mig. Men nu när man står här med en liten som börjat sin färd emot livet inne i magen så är det ett beslut som jag inte kan ta bara genom att knäppa med fingrarna.

Än är det inte så många som vet om min graviditet, bara min absolut närmaste vän (som själv aldrig skulle göra abort men som stöttar mig i mitt beslut) och min mamma + några enstaka till. Man kan nog räkna dem på ena handens fingrar.

Jag har ett stadigvarande förhållande sen några år tillbaka, jag tvivlar inte på oss eller förhållandet. Han har vettig inkomst varje månad medan min inkomst varierar ganska mkt.
Samtidigt har jag saker som jag skulle vilja göra nu, och som blir svårt att skjuta på framtiden, saker som inte helt och hållet är enkelt med ett barn att ta hand om.

Jag har inte särskilt många som kan hjälpa mig som barnvakt, även om barnets farmor skulle ställa upp så långt hon orkade och hann, det är jag övertygad om. Det finns nog ingen kvinna som älskar barn så mycket som hon gör, både sina egna och andras.
Dessutom är jag ganska mycket ensam då min sambo jobbar en del borta.


Det ska bli skönt att prata med en kurator. Sedan jag fick tid där så har den värsta paniken släppt.


Alla ni andra: Jag vill inte påverka er. Jag hoppas att jag inte drar ner glädjen i tråden.

 

[ensam_angel]

Sv: För alla "nygravida"!

Jo men det är klart att alla har rätt att känna på sitt sätt och som du skriver så finns det många som är överlyckliga och det är inget konstigt med det.

Men det är ofta så att samhället förväntar sig att en "nygravid" är överlycklig och är man inte det klassas man som konstig. Det är lite trist och okänsligt på samma sätt fast åt andra hållet.

De få som vet om min graviditet har nästan kastat sig över mig och överöst mig med kramar och gratulationer, detta innan man hunnit avsluta meningen med att man inte vet hur man ska ha det.
En person blev så glad att h*n började gråta.
Att jag själv inte är lika lycklig, och egentligen inte önskar sig några gratulationer känns främmande för dem.

 

[Badger]

Sv: För alla "nygravida"!

Haha, kan du inte bubbla osten själv i micron och bre den som mjukost på mackan sedan?

 

[Zody]

Sv: För alla "nygravida"!

Och det är kanske lite okänsligt av den som har lätt för att bli gravid att ställa sig frågande till varför människor blir så glada när de blir gravida, det är väl inget? Nej, inte för den som blev det oavsiktligt kanske, men det finns ju människor som kanske försökt i många år, är det konstigt om de bli glada?

Jag kan nog tycka att det är okänsligt ja - alla reagerar vi olika och varför frånta någon lyckan över att vänta barn? Vissa av oss blir överlyckliga, gråter och skuttar - andra blir tveksamma och oroliga och allt är precis lika okej att känna liksom. Jag kan tycka att det är oerhört dumt att "skuldbelägga" några som helst känslor när det kommer till grav. Vi är så olika och reagerar så totalt olika, och det är väl klart att det ska få vara så?

 

[Eddvin]

Sv: För alla "nygravida"!

De få som vet om min graviditet har nästan kastat sig över mig och överöst mig med kramar och gratulationer, detta innan man hunnit avsluta meningen med att man inte vet hur man ska ha det.
En person blev så glad att h*n började gråta.
Att jag själv inte är lika lycklig, och egentligen inte önskar sig några gratulationer känns främmande för dem.

Min mor har tjatat om barnbarn i säkert 10 år, så jag visste hur reaktionen från henne skulle bli. Jag skickade ett sms som löd:

"Jag är med barn, men jag tycker inte det är särskilt kul och mår dåligt."

Då hann hon lugna sig innan vi pratade. Hon frågade om vi skulle fira på kvällen men jag sa NEJ och att jag inte ville prata om det.

Självklart är jag glad över ett ev kommande barn, och nu skulle det blir otroligt tungt om något gick fel, men lycklig kan jag inte säga att jag varit sen jag "plussade" som det så fint heter... Jag mår ju dessutom vidrigt dåligt, är fet ful och finnig. Inte direkt på topp om man säger så!

Självklart är det okej att vi reagerar olika, jag ville bara tala om för ensam_angel att vi inte är likadana i den här tråden!

 

[Eddvin]

Sv: För alla "nygravida"!

Men det är ofta så att samhället förväntar sig att en "nygravid" är överlycklig och är man inte det klassas man som konstig. Det är lite trist och okänsligt på samma sätt fast åt andra hållet.

Det var ungefär så jag menade. Tack!

 

[AKB]

Sv: För alla "nygravida"!

*knapplån*

Efter lite frånvarande i tråden så är jag tillbaks igen!
Måste säga GRATTIS till alla nytillkommna! Kul att vi börjar bli så många här!

Själv va jag på läkarbesök precis. Han kände inte livmodern ordentligt,
gissa om jag blev skraj och likblek ett tag! Men han gjorde ett ultraljud, då
såg jag den lille varelsen därinne omkringkultandes i små volter och vevandes med armar och ben! Det va då jag verkligen förstod att jag va gravid!
Är så fruktansvärt lycklig!

 

[f-virrad]

Sv: För alla "nygravida"!

Det ska bli skönt att prata med en kurator. Sedan jag fick tid där så har den värsta paniken släppt.


Alla ni andra: Jag vill inte påverka er. Jag hoppas att jag inte drar ner glädjen i tråden.

Jag tycker det är super bra att du får hjälp att prata om det och ta ett beslut!

Sen ska du inte känna att du drar ner glädjen utan jag tycker det är bra att vi kan lyfta alla känslor här för det är uppenbarligen olika. Jag tycker det är skönt att höra att det faktiskt finns fler som inte skuttar runt utan känner sig osäkra.
Samtidigt blir jag glad att läsa om alla som sprudlar. Så alla känslor är bra att få ta del av!

 

[f-virrad]

Sv: För alla "nygravida"!

Hmm, jag tror det är ett ultraljud jag behöver för nu känns allt så overkligt

Skönt för dig att få denna uppenbarelse

 

[ensam_angel]

Sv: För alla "nygravida"!

Jag blir faktiskt också jätteglad av alla här inne som är som små tomtebloss. Jag kan verkligen se alla glada nyblivna gravida framför mig, ni har alla ett stort leende.

Pratade lite med sambon idag och han sa att han inte vill säga nåt till sina föräldrar innan jag har bestämt mig. När jag sedan har bestämt mig, vilket det nu än blir, så kommer vi att berätta.


KL
På ett sätt känns det ändå overkligt, idag har jag mått lite illa, annars märker jag inte av graviditeten. Dock är jag ju väldigt tidig än.

 

[Mabuse]

Sv: För alla "nygravida"!

Jag känner i pricip exakt likadant. Jag är glad för att jag får denna gåva men jag är inte överlycklig(iallafall inte ännu)då jag är rädd och osäker hur detta kommer bli.

Min BM sa att dett är väldigt vanligt.

Överlycklig blir man väl kanske inte, bara för att man är gravid betyder ju inte det att man kommer få ett friskt barn, t ex. Men är barnet planerat och efterlängtat så uppfattar nog de flesta graviditetsbeskedet som något positivt. Var det inte meningen att det skulle bli barn så behöver beskedet såklart inte vara positivt alls, det finns ju en anledning till att människor gör abort.

 

[f-virrad]

Sv: För alla "nygravida"!

Överlycklig blir man väl kanske inte, bara för att man är gravid betyder ju inte det att man kommer få ett friskt barn, t ex. Men är barnet planerat och efterlängtat så uppfattar nog de flesta graviditetsbeskedet som något positivt. Var det inte meningen att det skulle bli barn så behöver beskedet såklart inte vara positivt alls, det finns ju en anledning till att människor gör abort.

Det finns en massa skalor på hur situationen är. Det finns många senarios mellan de som planerar barn och aktivit jobbar för att bli gravida och de som oönskat gravida på olika sätt.

Det viktiga är att man får känna som man känner och att man har förståelse för att alla har olika tankar.

 

[Mabuse]

Sv: För alla "nygravida"!

Absolut, min poäng var att det inte är konstigt om en del blir glada när de blir gravida, och att det inte behöver bero på att de är totalt barnfixerade och inte tänkt på annat än barn sen de var tolv.