Jag ska försöka fatta mig lite kort samt inte deppa ner tråden alltför mycket..
Jag bor i en etta på 45 m2. Det finns ingen balkong och det är söderläge vilket betyder persiennerna nere jämt större delen av året för att inte behöva bo i en ugn. På senare tid har jag börjat tycka att det är jobbigt. Det är litet och trångt, jag saknar att ha balkong och att inte få riktigt ljus. Det började som en dröm om att flytta "nån gång" och nu närmast vantrivs jag hemma.
Jag vill verkligen flytta. Samtidigt dras jag med en depression och allt känns jobbigt. Det känns som om jag köper något nytt har jag accepterat att jag kommer vara ensam för resten av livet, alternativt att jag köper stället jag kommer dö i. Jag har också länge haft tanken att jag kanske borde utbilda mig till något, flytta till en ny stad osv, köper jag nytt känns det som att jag liksom ger upp den tanken för evigt och rotar mig här för livet. Jag inser att detta är i mitt huvud och skulle jag träffa någon eller få ändrade planer nån gång så är det ju inte värre än att flytta igen. Kan dock inte komma ifrån att detta adderar en enorm stress, samtidigt som jag verkligen vill flytta.
Problem två då angående att vara ensam. HUR har man råd att flytta själv? Jag bor i en mindre ort men vi har väldigt höga hyror här. Jag hittade en närmast perfekt 2a nyligen som har allt jag vill ha, utgångspriset är okej men hyran ligger på över 5000 kr i månaden. Min nuvarande är på 3600 så det är ett stort hopp (dessutom ingår fiber i min nuvarande men inte i den nya). Över halva min lön kommer gå på boende och andra fasta utgifter. Hur mycket är rimligt egentligen? Jag har inte jättemycket sparkapital just nu och en lägenhet är ju inte gratis så det känns som hur jag än gör kommer jag skuldsätta mig för livet typ.
Osäker på vad jag vill med det här inlägget egentligen utöver att ventilera. Är så fruktansvärt trött på mitt boende