Fler barn, hur resonerar ni?

[lippan]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Hur resonerar ni när det gäller antalet barn? Det minns jag faktiskt inte...det var så länge sedan vi resonerade om saken! Att vi ville ha barn det var vi överens om, dock inte hur många!

Hur många barn har ni och hur många vill ni ha? Vi har fem barn och det blir inga fler nu! Äldsta barnet fick jag när jag var 23 (hon fyllde förresten 20 igår!) och det yngsta när jag var 33! Barn 1-3 var planerade medan barn 4 och 5 "bara blev till"... men var lika välkomna som de tre första! Flera år efter nummer fem hade jag svårt att förlika mig med tanken på att inte få flera barn (maken sa stopp). För ungefär fem år sedan vände det och plötsligt kändes det bra! Nu hade jag "gjort mitt" på barnfronten!

Har ni åsikter och tankar om hur många år man "bör" ha mellan syskon? Nej, bara egna erfarenheter med barn relativt tätt, vilket har funkat finfint för vår del!
Det är 26 månader mellan ettan och tvåan, 20 månader mellan tvåan och trean, 3 år och 9 månader mellan trean och fyran och slutligen 21 månader mellan fyran och femman!

Lycka till alla ni som har, och väntar, barn! Själv får jag börja längta efter barnbarn!

OT: Vi har skaffat valp, och det är nästan som att ha en bäbis...så jag får ju det myset en gång till, kan man säga!

 

[Mynta2]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Absolut inte mer barn säger vi. Vi orkar ärligt talat inte med mer ansvar.. Ett barn duger hur bra som helst för oss.

 

[paradiset]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Jag blir less på alla som försvarar sitt val av antal barn så hårt att de måste lägga sig i andras! Tänker på tex min svärmor som bara har ett adopterat barn. Tror helt ärligt hon hade kört på 1 även om hon hade kunnat få biologiska. Hon var inte så förtjust i tanken på att vi skulle ha 2 och nästan skitsur över att vi gjort en trea!
Sedan en "bekant" i parken som sa, "ska ni ha en till?" väldigt förvånat. Hon har själv 2. Jag upplever det lika vanligt att ha 2 som att ha 3 i dagens sverige så därför förstår jag inte riktigt förvåningen...4 eller mer då räknar jag med reaktioner men inte på 3 barn liksom. men det värsta är de som har inställningen som svärmor har att har man många barn = lodisar typ. och att man inte kan älska alla lika ycket och ge alla lika mycket tid och uppmärksamhet. Bullshit! Att bara ha ett är bekvämt men inte skulle jag kalla ngn med bara 1 barn för lat, men jag kan känna att svärmor ser mig som en fabrik lite som inte tänker på att man ska uppfodstra dem oxå. men så är hon sådan oxå att allt ska vara så himla ultraperfekt och det är klart, det är svårare med fler!

 

[vansinnet]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

kl

Jag tyckte inte om att vara gravid. Hade jobbigt med foglossningar och mådde inte så bra varken fysiskt eller psykist. Förlossningen var däremot hur häftig som helst, och det kan jag verkligen tänka mig att göra om.
Jag är inte heller "avskräckt" från att få fler barn eftersom Nikki är världens snällaste bäbis. (Det tycker ju alla att ens bäbis är, men ) Hon är inte komplicerad om man säger så. Äter, skiter och sover och är alltid glad.

Det som gör att jag vill vänta är att jag vill kunna ge Nikki all min tid, som inte går åt till hästen. Eftersom jag var halvt handikappad under min graviditet så känns det som att just nu vill jag satsa på mig själv, på hästen och på Nikki. Jag är inte redo att låna ut min kropp till en graviditet igen på ett bra tag.

Sambon blir arg och ledsen när jag säger att jag vill vänta 4 år minst. Han skulle nog gärna vilja att jag blev gravid snart. Han är ju så mycket äldre än mig och känner kanske lite panik. Han vill inte vara för gammal känner han.

Jag känner mig så himla egoistisk när jag säger att det är min kropp och att jag vill vänta, men det är så jag känner.

Oj vad jag svammlar..

 

[jerseyko]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Du svamlar inte alls. Vill han ha flera barn så får han faktiskt acceptera att vänta på dig annars finns det säkert massor av fruntimmer där ute som vill ha en massa barn nu nu nu.

Det är ju varken han eller du som skaffar barn. Det är NI.

Sen tycker jag det är lite konstigt att säga ett visst antal år. Då låter det som evigheter. Varför inte bara säga att när jag är klar med "det och det och det" och jag har gjort "det och det och det" är jag redo att skaffa ett syskon åt Nikki?

 

[vindvissla]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Här på Irland där det är ganska vanligt (iaf bland min sambos generation, men vanligare än i Sverige nu också) med 4 barn eller fler (hans förra granne hade 21 barn) så verkar det som att de klarar sej bättre än de med få barn. De är liksom vana vid att klara sej själv.

Jag säger inte att det är bättre att ha 21 barn än 1, men de blir absolut inte lodisar bara för att man har fler! Jag hade gärna haft massor!

 

[mino]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Ang detta med många barn (fler än 3) så tycker jag att det är många som växt upp i större syskonskaror som sedan absolut inte vill ha många barn själva. Däremot känner jag ingen som säger att de absolut inte vill ha två barn eftersom de själva växt upp med ett syskon. Det kan jag oroa mig för när jag drömmer om många barn. Det finns så många sidor att se saken ifrån, funkar det praktiskt, vill vi, orkar vi, har vi råd, hur blir det för de äldre barnen, vad händer om vi får ett sjukt barn etc etc. Sen är det sån skillnad om man känner efter ur ett livsperspektiv och i det praktiska nuet.

 

[Petruska]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Däremot känner jag ingen som säger att de absolut inte vill ha två barn eftersom de själva växt upp med ett syskon.

Både min man och jag har varsitt (hel-)syskon där åldersskillnaden är den vanliga (2-3 år ca) och ingen av oss vill ha två barn, just därför. Vi har inte särskilt goda erfarenheter av att ha/vara syskon, helt enkelt.

(Sen har vi förvisso två barn, men det är min son samt en (numera utflugen) fosterdotter, så det är en helt annan sorts familjebygge.)

 

[vindvissla]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Jag kan känna lite också att jag gärna hade haft en pojke och en flicka. Om det sen blir två eller tre spelar inte så stor roll. Mer än tre försök hade jag nog inte gjort, sen måste man ju byta bil o grejjer. Så om jag får tre pojkar är jag nöjd med det, men får jag en flicka nästa gång kanske jag nöjer mej med det.

Själv har jag en bror som jag pratar med två gånger om året ungefär. Det är 2 år mellan oss. Min sambo har 4 syskon som han har rätt så bra kontakt med.

 

[jerseyko]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Mellan mig och syrran är det 3½ år, mellan syrran och brorsan 2 år (mellan mig och brorsan 5½ år). Mellan maken och hans bror 2½ år. Vi är alla överens med våra syskon och håller kontakten. Maken jobbar t.om. med sin bror.

Vi tycker 2-2½ år är lagom, men hellre längre än tätare.

Kollade på en dokumentär på tv för några veckor sen, familjer som hade +10 barn. Vissa hade ingen rutin eller koll alls och där var det ju också kaos. En annan familj så bäddade alla barnen sin egen säng, hjälpte till med allt osv osv de hade verkligen koll på allting och det lilla man såg verkade alla barnen väldigt bra uppfostrade och hjälpsamma.

 

[Brunte]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Vi har två tjejer med 23 månader mellan. UNDERBART! De har så kul ihop. Visst var det lite jobbigt under småbarnstiden, men det är det värt!!! Själv har jag tre syskon och skulle gärna ha fler barn, men min man tycket att två är bra... Jag är så glad att mina flickor har varandra eftersom jag vet hur mycket det betyder att ha syskon. Vänta inte för länge med att försöka. Man vet aldrig om man lyckas igen.

 

[Gnist]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Vi har tre barn. 17, 14½ och nyss fyllda 7 och det känns som lagom med tre och i de åldrar de är, även om vi nog ganska lätt skulle kunnat "producera" det dubbla om man tittar till åldern på mig och maken (36 resp 37).

Känns bra att ha barnen så pass stora nu och jag skulle inte gjort ett annat val om jag hade haft möjlighet att på förhand veta hur livet skulle bli

 

[tinissen]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

vi väntar fösta bebisen, jag vill bara ha 2 barn men sambon vill ha massa, det är ju så kul o skaffa dem enligt honom. haha han ångrar sig nog när han får en hel del o göra till våren

 

[Vinnibruna]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Ang detta med många barn (fler än 3) så tycker jag att det är många som växt upp i större syskonskaror som sedan absolut inte vill ha många barn själva. Däremot känner jag ingen som säger att de absolut inte vill ha två barn eftersom de själva växt upp med ett syskon. Det kan jag oroa mig för när jag drömmer om många barn. Det finns så många sidor att se saken ifrån, funkar det praktiskt, vill vi, orkar vi, har vi råd, hur blir det för de äldre barnen, vad händer om vi får ett sjukt barn etc etc. Sen är det sån skillnad om man känner efter ur ett livsperspektiv och i det praktiska nuet.

Men vi är också många som växt upp i stora syskonskaror och som GÄRNA vill ha många barn! Själv är jag näst äldst av 9 syskon och jag och min man har 7 barn. Jag har alltid drömt om många barn, minst 8, men jag hatar att vara gravid, för att inte tala om förlossning... Så det får räcka nu. Men vi drömmer om att fortsätta skaran med fosterbarn så småningom om vi får förtroendet att vara fosterföräldrar...
Så dröm du om många barn! Det är mycket jobb OCH mycket glädje.

 

[Vinnibruna]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Våra barn är födda:
-95
-96
-98
-00
-01
-02
och så lilla sladdisen:
-07

 

[vindvissla]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Härligt! Jag önskar att min man var inne på samma linje Men sen ska man ju kunna försörja allihop också!

 

[mino]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Jag blir så himla nyfiken på hur man får ihop det med så många barn! Går det att ha något annat liv än familjen? Hur hinner man med vänner? Hur gör man med barnvakt? Hur orkar man med hushållsarbetet? Hur gör man för att alla barn ska få tillräckligt med uppmärksamhet? Hur gör man om man vill förflytta hela klanen, vad har man för bil?

Nu när vi har två barn så tycker jag att vi i stort sett bara ägnar oss åt barnen. Nu är de ju små men ändå. Redan 4 barn känns helt klart som living on the edge i min värld... :-)

 

[Sol]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Vi börjar med ett och ser vad som händer. Vi vill båda gärna ha fler barn än ett (än så länge iaf) men vi vet inte hur många eller med hur många års mellanrum. Det får tiden utvisa...

 

[heineken]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Vi har 2 barn, och det var vi överens om flera år innan första kom. Vi hade sån tur att vi dessutom fick en av varje.

Vi har 1,5 år mellan våra, och det är inget jag rekomenderar. Dottern var så pass stor att hon kunde göra illa lillebror ordentligt så fort man vände ryggen till, men ändå så pass liten att man inte kunde förklara varför hon inte fick göra illa honom. Vi har gjort ett par sjukhusbesök pga det. Lillebror spenderade första halvåret i en babysitter upställd på ett bord eller en bänk, så fort vi inte kunde hålla 100% koll på dom. Nu är han strax över ett år och har börjar förstå att man kan ge igen, så nu börjar det tack och lov lugna ner sig.

Deras kusiner skiljer det 11 månader mellan, och dom bråkar aldrig, dom är nästan som tvillingar. Men 11 månader skulle nog inte jag orka med. Det där är nog helt beroende på hur man är själv också. Vissa tycker att det är jättebra med en sladdis, men jag har själv en syster som är sladdis, och hon har alltid varit, och är fortfarande för liten för att jag ska kunna ha något gemensamt med henne.

 

[Vinnibruna]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Eeeehh...vi har även tre hästar, tre hundar (ena tiken har vi tagit två valpkullar på, den senaste nu i somras), fem raskatter (kattungar med jämna mellanrum då vi föder upp Ragdoll), två marsvin och fyra nyinköpta kaniner då barnen vill starta kaninavel.
Dessutom far jag iväg och rider för instruktör varje vecka, maken är gärna på gymmet regelbundet, barnen har rid-, hund- och fotbollsträningar, olika barn- och ungdomsgrupper de är med i osv.
Vi jobbar båda (jag på deltid) men jag är f-ledig nu med lillan.
Så ja, jag tycker att vi hinner med rätt mycket.

Tyvärr bor vi långt från släkten, skulle vara skönt med lite avlastning när något händer (typ när jag for av hästen för några veckor sen och fick åka ambulans, när något barn ligger inne för operation, när vi är sjuka osv.) Man blir så sårbar och låst när man inte har någon som kan hoppa in och ta barnen. Fast våra är duktiga på att passa varann kortare stunder (med grannen som backup).

Vi tycker att vi hinner med varje barn, vi är mkt tillsammans i familjen, främst runt djuren som vi har som gemensam hobby.

Vänner träffar vi en gång i veckan ungefär, mer hinner och vill vi inte. Barnen däremot har kompisar nästan varje dag. Så har man många barn och ett öppet hem så får man räkna med att man inte bara har sina egna utan även alla deras kompisar, vilket i vårt fall leder till att här kan vara uppåt 13 barn en dag!

Hushållet (läs städningen) blir periodvid lidande, jag är inte förtjust i att städa precis...är ju roligare att gå ut till stallet vi har på gården.
Men vi hjälps åt mycket alla i familjen, barnen har sina egna uppgifter och gör dessutom en massa extra för att få sitta vid datorn (bra tips om ni har städ-ovilliga barn!).

I och för sig har vi valt bort TV:n för att få mer familjetid och djur- och naturtid. TV-program eller film ser vi då och då på datorn.

Man har en minibuss + en miniliten bensinsnål bil och använder den ena eller bägge beroende på hur många som ska förflyttas.

Pengar är förstås en bristvara, mycket ärvda kläder och second hand blir det - men våra barn har då ännu inte klagat. Fast själv tycker jag förstås barnbidraget är gigantiskt som vi får varje månad (tack staten!) men det går förvånansvärt fort åt, mat, barnens aktiviteter och saker (cyklar, skidor, skridskor mm det mesta beg), skor osv.

Min erfarehet är många barn = mycket kärlek och stor gemenskap! Förstås mycket jobb oxå, som jag skrev innan.

Men nu är ju barn liksom "Min Grej" jag är förskollärare till yrket oxå och trivs som fisken i vattnet. Jag älskar vårt liv på landet med många barn och många djur!

Oj, nu blev det långt och kanske lite trådkapning - men försökte svara på dina frågor.