Fler barn, hur resonerar ni?

[mino]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Det låter väldigt härligt! Ändå är det obegripligt för mig hur du orkar, men jag antar att du är en arbetsmyra och inte har samma behov av att vara ensam och filosofera som jag har. Jag tror att jag har ett behov av att ha lite marginaler åt alla håll och det blir ju svårare att ha ju fler barn/måsten man har som du beskriver.

 

[Hot Shot]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Har alltid velat ha två barn men nu när jag fått mitt första (i somras) så vete sjutton. Sa redan när jag var gravid att det nog får räcka med ett och så känner jag nog fortfarande, att vara gravid var inte alls min grej även om det självklart var värt det. Fick ju en åttaåring "på köpet" också så vi har ju två i familjen. Men man ska aldrig säga aldrig.

 

[jennyjenny]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

*kl*
Jag är gravid med första barnet och tycker att graviditet inte är någon höjdare direkt. Maken däremot vill väldigt gärna ha mer än ett barn, men jag känner mig mycket tveksam nu.

Sen är jag 37 år så det är ju mycket möjligt att det inte blir några fler av rent fysiska skäl.

 

[majeld]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Vi har 2 barn, innan jag träffade min man skulle jag ALDRIG ha barn, har aldrig gillat barn, men allt ändrades när jag träffade den "rätte". Efter första barnet var jag dock inne på samma linje, eller åtminstone inte något mer barn, hade hemsk grav, hemsk förlossning (14 dagar över tiden,ingång satt,mmmm.) strul med amning, fick ge flaska efter första jobbiga veckan med pump och mjölkstockning o sönderbitna bröst, amningspsykos, osv. Svårt att vilja ha fler barn, men åren går och suget kom igen, 5 år efter dottern och 2 dagar senare kom så sonen, älskad, "härlig" graviditet, bra förlossning, kunde amma. I efter hand skulle jag önskat att det var tätare mellan barnen, de hade haft roligare med varandra då, inbillar jag mig iallafall, skulle gärna vilja haft fler barn me vi är så skeptiska och tror att eftersom vi fått 2 friska barn så tror vi att tredje kanske inte skulle bil det larvigt kanske men så är det. Nu känner jag mig för gammal och skulle aldrig orka börja om....blivit lat barnen är nu 15 o 10.
majeld

 

[taccotad]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Våra planer är att vi ska ha två barn. Ville inte vänta allt för länge. Emil kommer vara runt 2.5 när nästa kommer...om allt går som det ska.

 

[Pille]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

1 barn vill vi ha och det har vi:-)
OM det blir syskon till honom så kommer det att dröja minst 5-6 år (Vår son är lite drygt 4 månader). Jag har alltid velat ha ett barn, sambon nöjer sig med sonen men är öppen för ett barn till i framtiden.

 

[Björk]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Men min sambo vill inte ha fler barn (han ville inte ens ha ett men blev världens underbaraste pappa när det råkade hända) och det känns väl inte helt aktuellt att byta sambo, så jag får finna mig i att "bara" ha ett barn. Och när alla frågar om det inte är dags snart (var ju över 30 när A föddes) så ler jag och säger att "vi" vill bara ha ett. Och jag får förklara mig mycket för det känns inte OK att bara ha ett (ska ni inte skaffa ett litet syskon? det är ju synd om honom utan syskon! han blir så bortskämd om han är enda barnet!), trots att jag ju inte själv håller med.

Känner igen mig... min sambo var tveksam... han fick lång betänketid och bestämde sig ändå för att "vi kör på". Han älskar verkligen vår son och är just nu den som är föräldraledig. För honom har det varit lika självklart som för mig att vår son är bådas ansvar.

Nu är sonen snart 10 månader. Jag skulle gärna vilja ha ett barn till. Jag är dessutom så lastgammal som 39 så SKA vi ha fler så kan man inte vänta typ 5 år (eller tja, kan kan man ju, men...). Sambon däremot är väldigt tveksam. Så; jag försöker tänka att jag kanske får ställa in mig på "bara" ett barn. Jag försöker se det positiva med "bara" ett barn (för visst finns det fördelar för både mig som enskild person och även för familjen som sådan). Men... det ska erkännas att jag ändå när en liten förhoppning/dröm om att sambon ändå ska känna för ett till barn om något- max 2 år till....

Jag känner dock att jag kommer att ha svårt att ställa mig och säga "vi vill bara ha ett barn". Jag förstår varför du gör det; kanske är det mest "rätt" att liksom stå bakom beslutet som en enhet. Men samtidigt känner jag att jag väl ändå måste ha rätten till MINA känslor och MIN vilja? Och inte behöva "låtsas" inför andra att jag som person är helt nöjd med bara ett barn när/om jag egentligen inte är det....? Man vill ju dock inte "hänga ut" sin sambo. Men jag tänker mig att jag kanske kommer att svara (om/när frågan dyker upp) "ja, jag hade nog kunnat tänka mig ett barn till, men min sambo kände att det räckte med ett." När vi nu har pratat löst om saken han och jag så känner jag att jag ändå måste ha rätten att få känna mig lite ledsen över att det (eventuellt) inte blir fler barn. Och jag måste ha rätten att ventilera den ledsenheten om jag behöver. Dock inte älta förstås!

 

[Nobless]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Jag har två döttrar med 19 månader emellan. Det är perfekt! De har "roat varandra" sedan de var små. När lillan var 6 månader körde storasyster omkring henne på pakethållaren på trehjulingen...
Gulligt!!

Sedan fick jag en son 2,5 år efter "nr 2", och om jag kunde göra om något, så skulle jag gett honom ett "tätt" syskon strax efter. För han har blivit utanför.
Men jag tyckte då inte, att jag orkade 4 barn. Min kropp kändes slut. Fast nu är jag pigg (yngste sonen är 11 år), så jag hade säkert orkat!

 

[sweet_extraa]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

låter precis som mina tankar.. jag känner samma sak. ser det inte alls som speciellt roligt mest värk och tung samt krångel.

sambon däremot är lycklig som satan

 

[mumrikan]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Jag känner dock att jag kommer att ha svårt att ställa mig och säga "vi vill bara ha ett barn". Jag förstår varför du gör det; kanske är det mest "rätt" att liksom stå bakom beslutet som en enhet. Men samtidigt känner jag att jag väl ändå måste ha rätten till MINA känslor och MIN vilja? Och inte behöva "låtsas" inför andra att jag som person är helt nöjd med bara ett barn när/om jag egentligen inte är det....? Man vill ju dock inte "hänga ut" sin sambo. Men jag tänker mig att jag kanske kommer att svara (om/när frågan dyker upp) "ja, jag hade nog kunnat tänka mig ett barn till, men min sambo kände att det räckte med ett." När vi nu har pratat löst om saken han och jag så känner jag att jag ändå måste ha rätten att få känna mig lite ledsen över att det (eventuellt) inte blir fler barn. Och jag måste ha rätten att ventilera den ledsenheten om jag behöver. Dock inte älta förstås!

Det beror ju såklart på vem jag pratar med. Det finns såklart de jag berättat för att jag känner mig ledsen för vårt gemensamma beslut. Men om jag får en kommentar av nån bekant jag inte känner alltför väl tycker jag det är bättre att berätta om "vårt" beslut eftersom det ju är det som blir slutsatsen. Tycker att våra diskussioner inom familjer är våra. Också för min del av familjen är jag försiktig med att "hänga ut" min sambo eftersom jag tror att tex min mamma kommer att pressa honom eller få mig att pressa honom och det vill jag inte. Det måste i så fall få mogna. Jag är 35 så det kanske finns någon liten mer tid för oss...

 

[lingonben]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

*kl*

Innan vi skaffade barn hade jag nog kunnat tänka mig tre, men efter nummer ett så säger jag två barn, absolut inte fler. Väntar nummer två nu och det är nog lika bra att ställa in sig på att det här också blir en jobbig graviditet. Och att den här bebisen också tycker det är en bra plan att typ inte sova sitt första 1.5 år utan kräva full fart framåt jämt.

Fastän jag är rädd för hur det kommer att bli och jag låter väldigt neg nu så skulle det vara en stor sorg för mig om inte ettan fick något syskon. Varken jag eller sambon har några syskon, och det är inget vi önskar vår plutt. Okej, vi inbillar oss inte att syskonen kommer att dra jämt alltid, eller gå ut i världen hand i hand och älska varann över allt annat. Men de kommer iaf att ha någon som har samma bakgrund och samma erfarenheter från tidig ålder. Och åtminstone inte vara ensamma om att ha dåligt samvete för gamla föräldrar långt bort, som vi har.

 

[PopcornPlayer]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

*KL*

Jag är nog inne på ett barn, sambon vill ha 11...

Framtiden får väl utvisa, för ett halvår sedan skulle jag absolut inte ha ett ens.

 

[Björk]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Det beror ju såklart på vem jag pratar med. Det finns såklart de jag berättat för att jag känner mig ledsen för vårt gemensamma beslut. Men om jag får en kommentar av nån bekant jag inte känner alltför väl tycker jag det är bättre att berätta om "vårt" beslut eftersom det ju är det som blir slutsatsen. Tycker att våra diskussioner inom familjer är våra. Också för min del av familjen är jag försiktig med att "hänga ut" min sambo eftersom jag tror att tex min mamma kommer att pressa honom eller få mig att pressa honom och det vill jag inte. Det måste i så fall få mogna. Jag är 35 så det kanske finns någon liten mer tid för oss...

*drar upp denna tråd igen*

Jag förstår hur du menar. Jag känner nog likadant som dig. Man vill inte diskutera alla privata angelägenheter utanför familjen med "vem som helst". Jag håller också med dig om att man inte vill förorsaka att ens respektive ska bli "utsatt" från andras påtryckningar. Eller att man ska få höra hur "dum" han är (något jag fick höra här på Buke faktiskt när jag berättade om mina och hans funderingar inför barnanskaffande innan vi fick sonen).

Men.... nu måste jag bara avslöja härinne (under någorlunda anonymitet) att sambon faktiskt har ändrat sig i frågan om syskon. Och jag är bara SÅ glad över det. Han är (även denna gång) lite "ångestfylld" inför det hela, men har ändå beslutat sig för att vi ska köra på.

 

[Calazirya]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Innan jag blev gravid har jag alltid sagt att jag skulle vilja ha minst två gärna tre barn.

Men nu när jag är gravid känns det som om det skulle räcka med ett ..

Vi får se, jag är ju ung så tiden finns absolut om vi vill ha ett syskon. Det kommer inte bli täta barn iaf.

Jag är lite begränsad i min ork och jag vill kunna ge mitt barn ( mina barn ) den egentid som dom är värda .

Sambon vill gärna ha två barn, men förstår om min kropp inte orkar .

 

[Kattennizze]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Nu har inte mitt första barn fötts än, men jag känner faktiskt redan nu att jag vill absolut ha ett till. Innan jag blev gravid äntligen så tänkte jag bara, bara jag kan få ett enda så skulle jag vara nöjd, men nu har jag blivit "girig" och har redan börjat spara till nästa provrörsförsök...!
Jag vill dock inte ha fler än två, framförallt pga min ålder, jag fyller 37 nästa år, så det finns liksom inte så mycket tid att vinka på.

 

[Kattennizze]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Du är min förebild litegrann Björk, för att du är äldre liksom mig, och det känns så himla bra att inte vara ensam!

 

[Njála]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Jag hade tänkt mig 3-4 barn för några år sedan. Men sen insåg vi att barn inte är något man planerar. Först tog det nästan 3 år att bli gravid med första. Hoppades på att få syskon tätt efter, men så blev det inte. Nu var det inte längre några problem att bli gravid längre. Istället har vi haft 2 år med missfall och annat. Nu är jag gravid igen i v. 5 (och vågar inte hoppas på något ännu). Men har vi tur denna gången blir det 4 år mellan barnen.
Allt detta med att få till ett barn har tagit en hel del på mina nerver. Så när vi väl fått två så får det räcka.

 

[Björk]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Du är min förebild litegrann Björk, för att du är äldre liksom mig, och det känns så himla bra att inte vara ensam!

OJ! Det var värst. Vad kul att du känner så.
Ja, det där med ålder är ju ett litet "aber", men jag ser det enbart som det ur ett rent biologiskt perspektiv. Det ÄR ju svårare att få barn när man blir äldre; svårare för vissa än andra (vi var lyckligt lottade!). Annars tror jag inte skillnaden behöver vara så stor. Kanske är man "mognare", men kanske också inte. Det hänger nog mer på person än fysisk ålder.

Vi är ju inte ensamma numera i att få barn lite senare i livet. Det kanske kan kännas så när man ser sig omkring i närmsta omgivningen; om man nu; liksom jag; bor i småstad. Men i större städer skulle vi nog snarare tillhöra den vanliga förstagångsmödrarna med vår (jättehöga... hahahahaha) ålder.

 

[Kardinal]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

max två.... en till varje förälder om ni skiljer er

 

[kisse]

Sv: Fler barn, hur resonerar ni?

Fantastiskt! Tycker att ni verkar helsköna. Önskar att jag kunde förmå min man att kasta ut tvn också...

Jag väntar 4an nu. Planen har varit fyra för min del lääänge. Maken säger nu tilll alla han pratar med att fyra är vad han drömt om också. Jag vet inte, jag tror dock att jag kan ha pratat så mycket om fyra att han tror att han alltid velat ha så många...

Känner dock redan nu att jag inte vill att detta ska vara min sista graviditet. Trots illamående och kräkningar till långt in i graviditeterna, ryggont, smådepp mm. Jag kan nog tänka mig två till, fast längre fram. Har precis fyllt 30, så kanske när jag är 36???

Har 18 mån mellan killarna, (01 & 03). Sedan 5 år till tjejen (08), och hon kommer vara 14 mån när hon blir storasyster!!!

Maken säger dock att han "knipsar" efter fyran, men jag tycker det verkar skitdumt. Tänk om han ångrar sig? Tänk om något händer och han träffar en ny kvinna och de vill ha ett gemensamt barn? Han är ju också bara 30 om jag... MIN FÖRHOPPNING är såklart att bli gammal med min man, men separationer förekommer ju, och det är ju inget man "planerar" i förväg. Det hemskaste vore om en av oss dog, men sådant händer ju också, även om man inte vill ta det med i planen.

Vill han ABSOLUT inte ha fler barn kan jag ju alltid ha en spiral, har aldrig blivit gravid med det tidigare iaf.

I värsta fall om jag nästan dör av barnlängtan får jag väl hitta en ny hingst , nädå, då får jag väl gilla läget och skaffa en häst till...

Ett litet ps till er som är oroliga att inte få något liv, vi har 8 hästar (tävlande galoppörer samt avel), 2 hundar, (tyvärr gick tiken tom efter parningen nu i somras) två raskatter som ska paras, de äldre barnen har två aktiviteter var som de håller på med, och de tar ofta hem kompisar. Dock putsar jag mer än sällan mina fönster...