Finns min ras?

[Lejonelle]

Sv: Finns min ras?

Har du funderat på heelern men vill ha en lite större så tycker jag du ska fundera på västgötaspets.

Ja, det är verkligen en väldigt trevlig ras som har många goda kvaliteter. Lite för liten för min smak dock. Jag vill ha den avskräckande faktorn av en lite större hund eftersom jag vill kunna känna mig trygg överallt även om jag är ensam. Jag vandrar ensam en del, t ex.

 

[IdaaaSun]

Sv: Finns min ras?

Men en labrador stämmer väl inte in på varken vaktandet och "inte älska allt och alla"? Dom labbar jag känner (jaktavlade) vaktar inte. Dom talar knappt om att nån kommer och skulle glatt släppa in en oinbjuden. Dessutom brukar labradorer vara kända för att älska folk och det va ju något som TS inte ville ha.

Våra hundar älskar familjemedlemmarna men är förövrigt ointresserade utav människor
De vaktar inte hysteriskt, men nog säger de till om någon kommer!

 

[MiniLi]

Sv: Finns min ras?

Våra hundar älskar familjemedlemmarna men är förövrigt ointresserade utav människor
De vaktar inte hysteriskt, men nog säger de till om någon kommer!

Fast det kan inte vara så rastypiskt?

 

[IdaaaSun]

Sv: Finns min ras?

Fast det kan inte vara så rastypiskt?

Många utav de labradorer jag har träffat tycker jag har varit såhär.
Kan mycket väl vara så att det skiljer mycket beroende på vilken inriktning man har på sin hund?
De avlas ju ganska olika...

 

[MiniLi]

Sv: Finns min ras?

Ja jag ska väl inte kalla mig expert på labradorer direkt men alla jag har träffat (gäller väl egentligen nästan alla retriverraser) har varit väldigt glada i folk.

 

[lady_vip]

Sv: Finns min ras?

Ja jag ska väl inte kalla mig expert på labradorer direkt men alla jag har träffat (gäller väl egentligen nästan alla retriverraser) har varit väldigt glada i folk.

Jaktlinjerna är inte alls så översociala som tjocklabbarna. Sen ska en labbe vara öppen och positiv, men det betyder inte att de saknar vakt eller älskar alla.

Vår sista labbe vår superskarp (käkade katter och tog faktiskt livet av ett par rävar tex) och släppte absolut inte in vem som helst. Var vi med kunde dock vem som helst pilla hur som med henne och hon vår väldigt stabil.

 

[Dentaku]

Sv: Finns min ras?

Ja, det är verkligen en väldigt trevlig ras som har många goda kvaliteter. Lite för liten för min smak dock. Jag vill ha den avskräckande faktorn av en lite större hund eftersom jag vill kunna känna mig trygg överallt även om jag är ensam. Jag vandrar ensam en del, t ex.

Rädd har jag faktiskt aldrig känt mig med min hund trots att JAG vet att han är en mes. Då är jag ändå ofta ute och promenerar sent på kvällen/natten i folktomma områden. Dels för att, som du säger, hundar av en viss storlek avskräcker, dels för att han ändå är på alerten och med sitt beteende visar om det är något som smyger i buskarna. Han sträcker också upp sig lite extra om vi möter någon på sena kvällspromenaden så han SER definitivt mer vaktig ut än han är.

 

[MiniLi]

Sv: Finns min ras?

Jaktlinjerna är inte alls så översociala som tjocklabbarna. Sen ska en labbe vara öppen och positiv, men det betyder inte att de saknar vakt eller älskar alla.

Vår sista labbe vår superskarp (käkade katter och tog faktiskt livet av ett par rävar tex) och släppte absolut inte in vem som helst. Var vi med kunde dock vem som helst pilla hur som med henne och hon vår väldigt stabil.

Man lär sig något nytt varje dag

Jag fick bara uppfattningen att TS sökte en hund mer åt det reserverade hållet och där passar de väl ändå inte in?

 

[lady_vip]

Sv: Finns min ras?

Tycker inte att jaktlabbar passar in eftersom de oftast kan uppfattas som "hyper" om de inte får jobba och de är och ska förbli arbetande jakthundar

 

[Piggelkot]

Sv: Finns min ras?

Golden? Tycker jag låter bra.. Förutom det med pälsvård så.. Annars kanske dalmatiner.. vet inte hur de e med jakten på dem?

 

[IdaaaSun]

Sv: Finns min ras?

Tycker inte att jaktlabbar passar in eftersom de oftast kan uppfattas som "hyper" om de inte får jobba och de är och ska förbli arbetande jakthundar

Håller med dig där

Vi har en som är lite åt träningsnarkoman-hållet hemma nu, men vi har också en som är helt nöjd med enbart promenader.

"Jag är en aktiv hundvan och hundintresserad vuxen som gärna tränar lydnad och är mycket ute i skogen men ingen träningsnarkoman."

=Därför tänkte jag att det mycket väl kan funka hur bra somhelst.

 

[lady_vip]

Sv: Finns min ras?

Fast jag tycker nog att en jaktlabbe kan räknas till träningsnarkoman faktiskt. Klart att det finns lugna individer, men då är det lättast att köpa en vuxen hund. Tycker det finns andra raser som kan passa in bättre.

 

[Turali]

Sv: Finns min ras?

Golden? Tycker jag låter bra.. Förutom det med pälsvård så.. Annars kanske dalmatiner.. vet inte hur de e med jakten på dem?

Jag tycker inte jakten är något problem hos dalmatiner, egentligen ska de inte ha någon jaktlust alls - men det är en del som har det, i måttlig mängd.
Några av mina har inte brytt sig när det studsat upp vilt, utan bara spetsat öronen, medan min ena tik springer några meter och sedan vänder.
Samtidigt vill vi ha lite jakt i hundarna i mh-profilen för att de ska bli lättare att belöna vid hundträning.

 

[Lejonelle]

Sv: Finns min ras?

Rädd har jag faktiskt aldrig känt mig med min hund trots att JAG vet att han är en mes.

Samma med mig. Jag har en löwchen och en mellanstor blandis. Den lilla är gullig tycker folk och den stora har de respekt för. I verkligheten skulle blandisen gå och dra något gammalt över sig och överge mig i en grisblink... men det vet ju bara han och jag. Storleken HAR betydelse.

 

[Lejonelle]

Sv: Finns min ras?

KL
Jag vill tacka alla som varit med och tyckt och kommit med förslag och delat med sig av erfarenheter
Nu har jag fått en massa att fundera på. Både raser som jag redan hade på min lista och nya idéer. Jag får tänka till kring vad som är viktigast av t ex vakt och förighet och jag har fått en massa nya infallsvinklar på allt möjligt. Så tack allihop! Nu får jag fundera på vad det ska bli, och när det blir dags kanske jag får återkomma med lite fler frågor.
Tack igen, och jag önskar alla en riktigt God Jul!

 

[Emerald]

Sv: Finns min ras?

- ideal storlek 50-55 cm. Lite mer eller mindre spelar ingen roll.
- lättskött päls, helst kort, så lite pälsvård som möjligt
- ska se ut som en hund och klara att föda normalt. Frisk och sund.
- lättfostrad, förig och samarbetsvillig. Ej jakt.
- ska vakta lite lagom, inte älska allt och alla
- inte alltför självständig, ska hålla sig på tomten och inte dra iväg

Amstaff!
43-48 cm i manken men ser ju större ut på grund av bredden
Släthårig, inge jakt, inte självständig, är sammarbetsvillig och releativt lättuppfostrade (ja, de är envisa men annars mycket lättlärda).
De kan föda normalt och är relativt frisk ras. De har mycket lätt att anpassa sig.

Enda som inte passar in är att de är lite för folkkära. Dock skulle de ju skälla om någon BRÖT sig in mitt i natten och när de skäller kan de skrämma vem som helst.
Vet Folk att man har en amstaff bryter de sig inte in

Jag är en aktiv hundvan och hundintresserad vuxen som gärna tränar lydnad och är mycket ute i skogen men ingen träningsnarkoman. Jag har ingen lust att ändra på mig så jag vill att hunden ska vara som jag. Som förare är jag lugn och konsekvent och har lätt för att anpassa kraven till individen.

Du låter faktiskt som en perfekt amstaffägare!

Om du tycker att de verkar för starka så finns annars engelsk staffe

 

[Humelibumlan]

Sv: Finns min ras?

Va lustigt, jag tänkte precis skriva det du skrev... passar in på allt utom just att de älskar alla

 

[angiepangie]

Sv: Finns min ras?

Men en labrador stämmer väl inte in på varken vaktandet och "inte älska allt och alla"? Dom labbar jag känner (jaktavlade) vaktar inte. Dom talar knappt om att nån kommer och skulle glatt släppa in en oinbjuden. Dessutom brukar labradorer vara kända för att älska folk och det va ju något som TS inte ville ha.

Mina föräldrars jaktlabbe är vääldigt selektiv med vilka han gillar och inte, men det går nog från hund till hund antagligen

 

[ch791022]

Sv: Finns min ras?

Vad kul att du tipsade om det, undrade just varför ingen nämnt dem. Både storleken och pälstypen passar bra, och man får en del vakt och arbetsvilja utan att det blir överrivet. Plus att de är vackra. Det jag funderar på är förigheten. Vad tänker du om det? Är de också frusna som en RR?

Dalmatiner tycker inte jag alls påminner om RR, för RR har varit mycket trevligare att ha med att göra.

Kan tyvärr inte alls säga så mycket positivt om dom dallar jag haft med att göra, har haft VÄLDIGT mycket vakt, väldigt mycket enmanshundar nästan mer som att försöka fostra katt än hund... Och allihopa har varit mattjuvar utan dess lika och haft mycket småproblem och dom har dom ändå bott i hundvana hem som haft andra hundar som fungerat kladderfritt, så dallarna känner jag att det är inget att ge sig på om man inte är beredd att ha väldigt mycket jobb, för dom kräver mer aktivering än man tror.

Grundhistorien som jag hört om rasens ursprung är att det var zigenarnas vagnshund som skulle vara skarp nog att dom skulle våga låta den självständigt vakta deras pengapung, sittande runt hundens halsen, och ha ork nog att springa bredvid vagnen i dagar när det behövdes, och längs vägen fixa sin mat själv bäst den kunde, för följet ville inte ha en mun till att mätta det räckte med dom mänskliga...

/Camilla

 

[boccia]

Sv: Finns min ras?

Dalmatiner tycker inte jag alls påminner om RR, för RR har varit mycket trevligare att ha med att göra.

Kan tyvärr inte alls säga så mycket positivt om dom dallar jag haft med att göra, har haft VÄLDIGT mycket vakt, väldigt mycket enmanshundar nästan mer som att försöka fostra katt än hund... Och allihopa har varit mattjuvar utan dess lika och haft mycket småproblem och dom har dom ändå bott i hundvana hem som haft andra hundar som fungerat kladderfritt, så dallarna känner jag att det är inget att ge sig på om man inte är beredd att ha väldigt mycket jobb, för dom kräver mer aktivering än man tror.

Grundhistorien som jag hört om rasens ursprung är att det var zigenarnas vagnshund som skulle vara skarp nog att dom skulle våga låta den självständigt vakta deras pengapung, sittande runt hundens halsen, och ha ork nog att springa bredvid vagnen i dagar när det behövdes, och längs vägen fixa sin mat själv bäst den kunde, för följet ville inte ha en mun till att mätta det räckte med dom mänskliga...

/Camilla

För mig låter det du beskriver väldigt främmande från de dallisar jag upplevt genom åren (och det har som sagt passerat en hel del under mina år, då jag är uppvuxen med rasen)

Vaktat "på riktigt" har de gjort när de varit själva i huset eller bilen/husvagnen (enligt hundvakternas utsago), men när vi varit med har de sagt till att någon kommit genom att ge ifrån sig 2-3 skall, och sedan har de gått åt ett annat håll, alternativt gått fram och hälsat med svansen glatt viftande.

Enmanshundar kan jag inte säga att någon av våra varit, de har varit utmärkta familjehundar (och då ingår även släkt/vänner i den familjekretsen för hundarna), men däremot har de ju inte lytt Svensson eller kreti och pleti.

När det gäller skarphet så är RR som ras generellt betydligt skarpare än dalmatinern, då dalmatinern snarare är åt det vekare hållet.

Däremto - mattjuvar är de gärna. Oerhört matglad ras, och ögontjänare så det bara skriker om det. Det krävs en gnutta tålamod för att fostra en dalmatiner, då de väldigt snabbt listar ut hur de kan slippa ifrån saker de tycker är mindre roliga. Däöremot så är de på samma gång oerhört lättlärda, just för att de listar ut mycket själva.