Farmor vet inte om sitt barnbarn, berätta?

[Amha]

(Pressa honom avsiktligt, tvinga honom att "facea" läget är däremot helt galet enligt mig.)

Nu är han ju fri att välja att inte träffa barnet även om hans mamma har kontakt så det var inte riktigt det jag menade med facea det hela. Det handlade mer om att han inte kan styra in ts och barnet under någon sten och ta fram dem ifall det skulle råka passa honom någon gång i framtiden. Ts verkar ha anpassat sig mycket efter honom och vad som skulle få honom att må bättre, betydligt mer än vad jag nog hade gjort. Dessutom sväljer hon anklagelser om att hon förstört hans liv, hennes fel att han krökar på vardagar osv. Klart att det blir lättare att hantera när man väljer att inte se sin del i det hela.

 

[Monstermom]

Jag vill nog säga det också, att om jag hade valt att kontakta farmor och om jag hade valt att göra det via brev, då hade jag hållit det kort och snävt. Det handlar om dottern, punkt.

Att börja berätta för en mamma hur hennes son mår (när han uteslutit mig ur sitt liv), beskriva ett förhållande hon kanske inte alls vill veta något om, be henne hålla hemligheter från sonen, osv... Nej. "Det här barnet finns, om du är intresserad välkomnar jag kontakt." Vill hon veta mer kan vi i så fall prata när vi möts! Den stora fördelen med brev är att det är minst påträngande och konfronterande i ögonblicket, börjar man lägga till extra information så motverkar man syftet tycker jag. Vill hon veta mer så får hon fråga när hon är redo, vill hon inte veta av oss så har jag inte prackat på henne detaljer hon aldrig bett om.

 

[Monstermom]

Nu är han ju fri att välja att inte träffa barnet även om hans mamma har kontakt så det var inte riktigt det jag menade med facea det hela. Det handlade mer om att han inte kan styra in ts och barnet under någon sten och ta fram dem ifall det skulle råka passa honom någon gång i framtiden. Ts verkar ha anpassat sig mycket efter honom och vad som skulle få honom att må bättre, betydligt mer än vad jag nog hade gjort. Dessutom sväljer hon anklagelser om att hon förstört hans liv, hennes fel att han krökar på vardagar osv. Klart att det blir lättare att hantera när man väljer att inte se sin del i det hela.

Ja, men det är skillnad på att inte tassa på tå och på att avsiktligt pressa. Även om det enbart skulle skilja i bakomliggande motivering så är det en stor och viktig skillnad, tycker jag.

Han hanterar inte situationen bra, det håller jag helt med om. Det betyder dock inte alls att han skulle hantera det bättre om han blev mer trängd, eller att TS har rätten (eller ansvaret!) att tvinga honom till något.

 

[Amha]

Ja, men det är skillnad på att inte tassa på tå och på att avsiktligt pressa. Även om det enbart skulle skilja i bakomliggande motivering så är det en stor och viktig skillnad, tycker jag.

Han hanterar inte situationen bra, det håller jag helt med om. Det betyder dock inte alls att han skulle hantera det bättre om han blev mer trängd, eller att TS har rätten (eller ansvaret!) att tvinga honom till något.

Jag tror att vi egentligen inte är så långt ifrån varandra i tankarna. Jag har aldrig tolkat det som att ts vill pressa kk, även om hon lekt med tanken att gå dit och banka på och lämna över dottern och känner mig därför säker på att det inte heller är därför hon vill kontakta farmor. Ts vill (med all rätt) ge farmor och dottern möjlighet att lära känna varandra och jag ser ingen anledning till att pappans strutsmetod ska stå i vägen för det.

 

[LenaH]

Måste bara lägga mig i!!! Jag saknar också inläggs nummer, @LenaH får flirta med Gunnar och fixa så man ser dom från mobilen också

Det är ju bättre att tagga just @Gunnar då....

 

[Cocos]

KK vill inte att hon ska kontakta hans mamma, ts har också fått indikationer om att kk är i en kris och att det nog inte är läge att pressa honom. I mina ögon finns det ingen anledning att inte ge honom tid för att må lite bättre innan hon förändrar hans liv på ett sätt som han inte välkomnar.
För jag tror alla förstår att kk inte kommer kunna fortsätta undvika detta på samma sätt om farmor vet, det är ju rätt så troligt att det i minsta fall blir konflikter.

Just pga att han är i en kris tänker jag avvakta ett tag. Inte flera år, utan nån/några månader.
Min förhoppning är att han kan fortsätta undvika detta precis så mycket han vill. Dotterns kontakt med farmoderna har ju facto inte med honom att göra utan om just farmodern och hennes barnbarn.

Alltså jag tycker också att både kvinnor och män ska ta ansvar och skydda sig. Och självklart är det i slutändan kvinnans val.
Men jag har ändå förståelse för att mannen mår skit om livet förändras på ett sätt han verkligen inte vill.

Tycker det är bra att du faktiskt har förståelse för att en man kan må skit för att hans liv blir totalkförändrat mot hans vilja. Det är nämligen så jag tänker och jag förstår och accepterar att kk krisar och är arg.
Det finns dock en gräns för hur mycket och länge jag och dottern ska anpassa vårat liv efter hans önskemål. Han är ju trots allt inte här och det gör att han i min ögon inte heller kan styra och ställa hur mycket som helst.

 

[Cocos]

@Cocos
Om det nu skulle bli så att dottern växer upp utan pappa och farmor så kommer hon bli en alldeles fantastisk tjej ändå med tanke på hur du är.

Det här med att barn frågar har vi redan upplevt. Sonen är 5 år och det kom frågor första gången när han var 4.

Min familjesituation är lite udda. Min pappa bröt med mig och min syster för snart 4 år sedan (3 år 9 månader och 4 dagar). Anledningen; hans nya tjej tyckte inte om oss! Han gjorde valet att bryta med oss och i hans huvud är det dessutom vårt fel När sonen frågat om han har en morfar har jag svarat att "ja det har du men morfar är arg på mamma och vill inte träffa mej". Än så länge har sonen nöjt sej med det svaret. Senare får jag bestämma mej för hur mycket av historien jag vill dela med mej av. Kanske vill sonen (eller dottern) någon gång ta kontakt med morfar och då vill jag inte stå emellan Även om jag aldrig mer i hela mitt liv vill se fanskapet igen Lite önskar jag att gubben dog för då kunde jag iaf sörja att jag inte har en pappa. Nu är jag arg som fan, besviken och ledsen för att en person som älskat mej i 30 år bara kan välja bort mej och allt som hör till. Han låtsas som att jag inte finns. Så uppenbarligen kan även äldre män bli puckade och välja bort sina barn. Och det kan tydligen hända när som helst.

Jag kan definitivt förstå din frustration, ilska, undran, besvikelse, sorgsenhet och ambivalens över KK.

Mvh Miks

Tack!

Kk framstår ju som en vettig prick i förhållande till din pappa, vafan är det för fel i huvet på honom?!

 

[Cocos]

Nu är jag inte så säker på att jag hade valt att kontakta farmodern i TS situation, det är givetvis väldigt svårt att tänka sig in i ett sådant läge på ett helt realistiskt sätt om man inte faktiskt levt/lever i det... Men jag tror att min rent praktiska sida hade varit det avgörande för mig, finns det information att få vill jag ha den och halva det genetiska arvet är ganska mycket info för mig att tacka nej till. Vad finns det för vanliga sjukdomar i släkten, finns det några ovanliga men allvarliga sjukdomar i släkten, blir alla dementa vid 60 års ålder, är halva släkten alkoholister, osv, osv. Förvarnad är beväpnad, ungefär.

Tack! du påtalar en sak som faktiskt är viktig, och det är ju att det faktiskt är väldigt svårt att sätta sig in i knepiga situationer om man själv inte varit med om nått liknande.
Den medicinska delen har jag frågat kk om men fått rätt korta svar. Vad jag vet finns det både dödsfall i ung ålder och alkoholism så det skulle jag faktiskt vilja veta mer om.

Så jo, det är möjligt jag skulle vilja kontakta farmodern och få en länk till den sidan av barnets släkt. Och om jag fattat det beslutet, då hade jag absolut velat gå vidare så snart som möjligt. Ska farmor vara med i bilden så hade jag velat ge henne en chans att vara en närvarande, viktig person i barnets liv, utveckla band från början och låta relationen utvecklas med barnets utveckling. Inte presentera en främling för ett äldre barn, och kanske dessutom skapa ett bagage av bitterhet för att jag hållit henne hemlig och dold i flera år.

Det är ju just det, jag skulle absolut kunna vänta ett par år men det känns som att OM jag ska kontakta henne så vill jag göra det när dottern är liten. Det är ju en helt annan sak att va med från början jämfört med att försöka lära känna ett äldre barn.

Jag har sympati för pappan, han verkar minst sagt förvirrad och oförmögen att hantera det som hänt. Men läget är som det är, barnet existerar och livet går vidare. Han har haft ett år på sig hittills att hantera det hela, och även om det inte finns någon tidsgräns för när man ska bli "klar" med en kris så finns det absolut en gräns för hur mycket jag låter någon annan påverka mitt liv och de jag har ansvar för. Jag hade absolut inte kontaktat farmor för att påverka pappan åt något håll - och jag håller med dig om att TS motiveringar verkar väldigt grumliga där - men jag hade inte låtit bli av den anledningen heller. Vänta ett eller ett par år till för att han kanske ska må bättre? Nej. Och hur ska TS ens veta hur det ligger till med honom, familjerättskontakten är slut nu och någon annan kontakt har de inte.

vart/hur har jag varit grumlig? jag har väl ändå varit ganska tydlig med att jag inte är så väldigt förtjust i kk och att jag önskar att dottern kan ha kontakt med farmodern utan att kk blir inblandad iaf inte från början.

Jag hade funderat rejält på om jag verkligen ville kontakta farmor över huvud taget, och jag hade verkligen velat ha klart för mig vilka motiveringar som drev mig. Men om jag kom fram till att jag ville att barnet och farmor skulle ha en chans till en relation, då hade jag tagit kontakt genast.
Pappan kommer helt enkelt inte först, för mig. Hänsyn ska tas där hänsyn kan ges, men på bekostnad av min bedömning av barnets bästa blir det inte.

(Pressa honom avsiktligt, tvinga honom att "facea" läget är däremot helt galet enligt mig.)

Kks vilja och önskningar kommer inte först vilket det är dags för mig att inse.

Han kommer troligtv is känna sig pressad av att farmodern och dottern har kontakt men jag kan faktiskt inte göra så mycket åt det

 

[Cocos]

Allts har skett på hans villkor och hur han vill ha det. Som så många har påpekat tidigare i tråden så har allt bara varit han, han, han.

Det kanske är dags att börja lägga på focus på barnet. För du tycker väl ändå inte att barnet skall betala priset för sina föräldras beteende?

Jag inser när jag läser det du skriver att allt focus har legat på kk. Hur/om/varför han reagerar/tycker si eller så.
Jag är fruktansvärt rädd att förvärra situationen, kanske dags att verkligen exkludera honom från mina tankar. Vad han anser om att jag kontaktar farmodern är faktiskt inte viktigt då jag värderar att min dotter får fina relationer med sina släktingar framför att han får sin vilja igenom.
QUOTE]

Jag tror att vi egentligen inte är så långt ifrån varandra i tankarna. Jag har aldrig tolkat det som att ts vill pressa kk, även om hon lekt med tanken att gå dit och banka på och lämna över dottern och känner mig därför säker på att det inte heller är därför hon vill kontakta farmor. Ts vill (med all rätt) ge farmor och dottern möjlighet att lära känna varandra och jag ser ingen anledning till att pappans strutsmetod ska stå i vägen för det.

 

[Cocos]

Jag vill nog säga det också, att om jag hade valt att kontakta farmor och om jag hade valt att göra det via brev, då hade jag hållit det kort och snävt. Det handlar om dottern, punkt.

Att börja berätta för en mamma hur hennes son mår (när han uteslutit mig ur sitt liv), beskriva ett förhållande hon kanske inte alls vill veta något om, be henne hålla hemligheter från sonen, osv... Nej. "Det här barnet finns, om du är intresserad välkomnar jag kontakt." Vill hon veta mer kan vi i så fall prata när vi möts! Den stora fördelen med brev är att det är minst påträngande och konfronterande i ögonblicket, börjar man lägga till extra information så motverkar man syftet tycker jag. Vill hon veta mer så får hon fråga när hon är redo, vill hon inte veta av oss så har jag inte prackat på henne detaljer hon aldrig bett om.

jag håller med din, grejen är ju bara den att det blir lite märkligt att skriva typ:

Hej du har ett barnbarn, hoppas du vill träffa henne.
Med vänlig hälsning coccos och lilla E

Är hon normalt nyfiken lär hon undra lite mer och därför tänker jag att viss info kan va bra att hon får direkt. Jag kommer dock inte skriva att hennes son mår dåligt. Utan skriva att han valt att inte ha nån kontakt med oss och inget mer med det.

Jag är dock fortfarande tveksam till brev då det känns som att det blir mer en upplysning och inte en inbjudan till dotterns liv där massor av frågor säkert uppkommer.
Funderar vidare och troligtvis kommer ju kk att berätta för farmodern först (jag kommer informera honom om att jag tänker kontakta honom) och då känns det som att hon redan vet det jag skriver i brevet..

 

[Cocos]

Det är ju bättre att tagga just @Gunnar då....

äsch då.. du va ju redan här men nu har du anropat honom så hoppas vi att inläggen blir numrerade även när man surfar från mobilen

 

[Cocos]

Jag tror att vi egentligen inte är så långt ifrån varandra i tankarna. Jag har aldrig tolkat det som att ts vill pressa kk, även om hon lekt med tanken att gå dit och banka på och lämna över dottern och känner mig därför säker på att det inte heller är därför hon vill kontakta farmor. Ts vill (med all rätt) ge farmor och dottern möjlighet att lära känna varandra och jag ser ingen anledning till att pappans strutsmetod ska stå i vägen för det.

Jag vill inte pressa honom, jag vill undvika honom så mycket det bara är möjligt! Jag kommer självklart inte hindra honom från att träffa sin dotter men om han vill träffa henne så kommer jag inte att vara med.
Det är precis som du skriver bara en tanke och inget jag kommer göra (alltså att gå dit med dottern)

 

[Madick]

Kör nu, vänta inte till sommaren. Som 4 mån bebis är E öppen för alla människor omkring sig, om ett par månader börjar hon göra skillnad på de hon känner och inte och bli mer mammig och gör det svårare för farmor att känna en god kontakt från början om hon vill. Min tjeja är precis 6 månader (igår) och det är stor skillnad från bara ett par månader sen eller ens en månad sedan.

 

[Monstermom]

Mitt internet kippar efter andan så det får bli (ovanligt...) kortfattat: "grumlig" var angående dina motivationer, inte angående hur tydligt du uttrycker och förklarar dig. Alltså just det att du lägger så stor vikt vid om/hur/vad påverkar kk.

Vad gäller brev så ja, det blir knappt med info - men det är ju det som är meningen. Vill hon inte veta mer så får hon en chans att just slippa det. Infodumpa en massa så ger man henne inte längre det valet, vilket jag tycker förtar poängen(?) med ett brev. Att infodumpa bygger på förutsättningen från början att hon faktiskt vill bli en deltagande farmor, och det är ett felaktigt antagande. Ger du henne info om barnet och kontaktmöjligheter ger du henne chans att tänka igenom vad hon vill i lugn och ro och smälta saken i sin egen takt. Och ja, det blir självfallet frågor kvar om hon är intresserad. Då vill hon sannolikt ha kontakt och kan alltså efterfråga önskad information av den sort och i den takt hon klarar av. Men blir det inget brev så är det ju en teoretisk frågeställning hur som helst.

 

[Cocos]

Kör nu, vänta inte till sommaren. Som 4 mån bebis är E öppen för alla människor omkring sig, om ett par månader börjar hon göra skillnad på de hon känner och inte och bli mer mammig och gör det svårare för farmor att känna en god kontakt från början om hon vill. Min tjeja är precis 6 månader (igår) och det är stor skillnad från bara ett par månader sen eller ens en månad sedan.

Öppen kan jag inte påstå att hon är.. Hon är svårflirtad
Nä men jag förstår vad du menar och har själv tänkt lite på det!
Mormor tex träffar hon ofta och hon föredrar ju henne framför folk hon inte känner och det lär ju bli mer och mer så ju större hon blir.

 

[Cocos]

Mitt internet kippar efter andan så det får bli (ovanligt...) kortfattat: "grumlig" var angående dina motivationer, inte angående hur tydligt du uttrycker och förklarar dig. Alltså just det att du lägger så stor vikt vid om/hur/vad påverkar kk.

Vad gäller brev så ja, det blir knappt med info - men det är ju det som är meningen. Vill hon inte veta mer så får hon en chans att just slippa det. Infodumpa en massa så ger man henne inte längre det valet, vilket jag tycker förtar poängen(?) med ett brev. Att infodumpa bygger på förutsättningen från början att hon faktiskt vill bli en deltagande farmor, och det är ett felaktigt antagande. Ger du henne info om barnet och kontaktmöjligheter ger du henne chans att tänka igenom vad hon vill i lugn och ro och smälta saken i sin egen takt. Och ja, det blir självfallet frågor kvar om hon är intresserad. Då vill hon sannolikt ha kontakt och kan alltså efterfråga önskad information av den sort och i den takt hon klarar av. Men blir det inget brev så är det ju en teoretisk frågeställning hur som helst.

Att jag lägger vikt vid kk's tyck och tänk är ju för att jag inte vill förvärra situationen. Jag måste verkligen sluta tänka så för jag märker att det begränsar både mitt tänkande och handlande kring dottern!

Jag tänkte nog inte info dumpa direkt men skriva iaf lite mer än hej du har ett barnbarn hej då

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker du ska skriva ett brev och berätta. Men var beredd på att hon kan behöva lite tid att smälta det då hon kanske blir chockad. Att berätta på telefon tror jag inte är så bra. Hur chockad skulle man inte bli om någon ringde och sa ngt liknande.

Så skriva brev och ge henne lite tid.

Sen är min tanke att ta det som set kommer. I de bästa av världar blir hon jätteglad och de får en bra relation. Men det kan också vara så att hon inte vill ha kontakt. De kan ju också bli så att hon misstror dig i början och inte tror det är sant om hon inte hört ngt om dig och dottern.

Men jag tycker du ska skriva brevet och skriva ngt om att du vill berätta om att dottern finns och att om hon önskar så får hon gärna träffa barnet.
Så hoppas på det bästa men ha realistiska förväntningar.

 

[aprilmaj]

@Cocos Jag har inte lusläst tråden, så jag kan ha missat något. Men hade familjerätten några tankar eller råd?

 

[em-pirre]

@Cocos Jag har inte lusläst tråden, så jag kan ha missat något. Men hade familjerätten några tankar eller råd?

Hon har svarat på det redan

 

[aprilmaj]

Hon har svarat på det redan

Oki. Då ska jag leta.