Får/fick din partner stanna med dig på BB?

[Blyger]

Ja. Vi hade eget rum med toalett och dusch och säng till pappan, födde i Västerås.
Tror att alla hade egna rum men är inte säker och vi stannade flera nätter (blev inte hemsläppta) och fick stanna hur länge vi ville (även om jag ville hem).

 

[Ja88]

Gamla lokaler skulle jag tippa på. Förr i tiden fick väl pappan knappt vara med på förlossningen så att det skulle göras plats på BB var väl bara att drömma om. Det finns inte plats helt enkelt. Hamnar man däremot på BIVA i Karlstad finns det jättefina familjerum, men där är också nyare lokaler.

Avd 14 i Karlstad är heller inte så gammal och de tvåsalarna var tänkta att bli familjerum men den planen fick stryka på foten till förmån för att kunna ha fler vårdplatser, fick jag höra av en BM första gången jag låg där.

 

[Guldaskig]

Avd 14 i Karlstad är heller inte så gammal och de tvåsalarna var tänkta att bli familjerum men den planen fick stryka på foten till förmån för att kunna ha fler vårdplatser, fick jag höra av en BM första gången jag låg där.

Det var mer än jag visste! Tråkigt när det blir så.

 

[Kecipeyniri]

Nej, trots att den andra sängen i rummet (2-bäddsrum) var ledig då den var bokad till en kvinna som som skulle snittas dagen efter och inte skulle komma förrän kl. 12 dagen efter. Jag födde på kvällen/natten och var chockad och mådde jättedåligt och bad om att min man skulle få stanna iaf den natten. De tyckte att det var för jobbigt att behöva bädda rent den andra sängen så min man fick sätta sig i bilen och köra hem mitt i natten. Skåne.

Min övriga upplevelse av BB var förfärlig. Otrevliga och oempatiska människor. De på förlossningen var underbara men BB-folket var gräsliga.

Samma upplevelse. Också Skåne. 2016. Mådde hemskt men lämnades ensam i en sovsal (som var tom) och min man fick ta taxi hem klockan 4.30 (kom tillbaka när besökstid började kl 8). Helt horribel upplevelse som bidrog till en oerhört jobbig inledning på min mammaroll.

 

[Jenka]

Det där med att inte bli ivägsläppt pga högt blodtryck har jag också varit med om. Jag ifrågasatte dock vad dom kunde göra för mig på BB som skulle göra saken bättre. Jag hade fått medicin (som nästa läkare dock satte ut), och erbjöd mig att låta min mamma ta trycket hemma. Hon är barnmorska och får ofta ett mer ärligt tryck då jag gärna får lite ”vitarockentryck”. Jag var (är) dessutom trasig i ryggen och behövde min mans hjälp. BB var fullbelagt och jag fick ingen hjälp av någon alls med bebis. Efter den diskussionen släppte dom hem mig.

————

För att svara på frågan så fick maken ligga kvar med första men inte med andra.

Ja! Oss glömde de i princip bort på BB, men fick inte åka hem eftersom de skulle "hålla koll" på blodtrycket.
Det är väl iof bra att de är noggranna vårdmässigt, men bemötandet lämnade en hel del att önska.

Det här hör ju inte till tråden, men hur kan det inte prioriteras med enkelrum på alla BB? Om det är nån gång man vill vara ifred så är det väl när man precis fått barn? Och pappan har väl också behov av att vara nära sitt barn? De två andra tillfällen jag varit inlagd på sjukhus hade jag lätt accepterat att dela rum om jag bara fått eget på BB.

Ja alltså jag förstår både brist på vårdplatser och att tiderna förändras vad gäller papparollen (även mammors "tillgång" till barnen på BB för den delen). Men jag är extremt tacksam över eget rum. Efter första barnet blev vi kvar 3 dygn (+2 innan förlossningen). Babyblues med storgråt, komplikationer som inte gjorde mig särskilt bekväm, få till amning osv.

Jag har inte ens tanken att det skulle ha med mammans ”säkerhet som mamma” att göra om pappan stannar eller inte. Jag tänker främst att det är en viktig del i anknytningen att få vara med på samma villkor från start. Mamman kommer de facto bli den som ”Vet bäst” om pappan bara får komma på besök de första dygnen. Och också att det är helt jäkla brutalt att precis efter att ha fått sitt barn behöva åka hem till en ensam bostad och inte kunna vara med sitt barn, och partner.

+1 på det! Det har känts viktigt för pappans närvaro och vår relation (varandra och till barnet), och mitt mående både psykiskt och fysisk förmåga. Just att ta hand om barnet hade nog inte varit den stora oron.

 

[Mois]

Föder man i Malmö så ska man ta sig till Lund fyra timmar efter förlossningen för där finns patienthotellet. Det innebar att vi fick packa in oss i vår bil vid midnatt, mörkt, snö och halt med en liten nyfödd. Det var verkligen ingen hit. Vi fick absolut inte lämna tidigare men inte heller stanna i Malmö över natten.
I Växjö blev jag skjutsad från förlossningen i rullstol till patienthotellet. Mycket enklare.

 

[Ajda]

Linköping.
2008 fick sambon stanna kvar. Vi låg på special-bb i 4 dagar tror jag. Jag hade feber under förlossningen. Dottern hade bajsat i vattnet och amningen strulade.

2010 fick han inte stanna. Låg på en två-sal ett dygn. Hade velat åka hem samma dag men det var en söndag och ingen läkare hade tid att undersöka sonen innan hemgång då.
Förlossningen var helt komplikationsfri och det var ingen höjdare att dela sal.

 

[SaraMara]

Frågan ang hur det funkar på landets BB avdelningar kom upp.
Fick din partner stanna med dig på BB eller skickades hen hem och du fick stanna på sovsal?

Lägg gärna till vart du bor.

Ja, Varberg 2016. Var noga med att slippa Göteborg där under samma period ingen av mina vänner slapp sal och ingen partner fick stanna.

 

[Fille]

Födde i Örebro men där fanns inte plats så vi åkte till BB i Karlskoga så vi fick eget rum där

 

[Poison-heart]

NÄL Trollhättan sep -18
Mannen fick stanna alla tre nätterna och vi hade eget rum med varsin säng och toalett samt dusch. Blev akut snittad så vet inte om det avgjorde att vi fick eget rum. Kanske hade vi tur att det inte var fullbelagt just då. Men det var väldigt skönt

 

[Loppanhellqvist]

Det där med att dela sal är ju ett jäkla påfund oavsett om partnern får stanna eller ej!
När jag fick sonen så delade jag rum med en annan mamma. Sonen hade ont i magen (troligtvis) och skrek så att ingen i rummet kunde sova.
Vandrade i korridoren för att den andra mamman skulle få lite sömn. Och när jag fick honom att somna och gick in för att få sova lite själv så väcktes han snart av att den andra bebisen vaknade och skrek.
Är det nån gång en behöver lugn och ro och lite avskildhet är det väl när en precis fött barn och försöker lära känna sin nya människa!

 

[BernT]

Jag har inte ens tanken att det skulle ha med mammans ”säkerhet som mamma” att göra om pappan stannar eller inte. Jag tänker främst att det är en viktig del i anknytningen att få vara med på samma villkor från start. Mamman kommer de facto bli den som ”Vet bäst” om pappan bara får komma på besök de första dygnen. Och också att det är helt jäkla brutalt att precis efter att ha fått sitt barn behöva åka hem till en ensam bostad och inte kunna vara med sitt barn, och partner.

Alltså hade det varit tvärtom dvs att min sambo födde andra barnet hade jag lätt kunnat åka hem efteråt till vårt första barn, om han hade känt sig trygg med att vara själv. Så att det skulle vara ”helt jäkla brutalt” är ju ingen sanning. Sant för dig kanske, absolut inte för mig. Men visst, jag är en väldigt chill människa som vet att jag klarar allt så jag kände inte att min sambo absolut inte kunde åka hem. Nu ville han stanna, men får vi fler barn ser jag hellre att han åker hem till vår dotter så hon slipper barnvakt.

Tror det spelar noll roll för anknytningen ifall en av föräldrarna åker hem och bara en stannar kvar faktiskt. Det är ju inte så att mamma och bebis blir kvar på BB i 3 veckor i normalfall.

 

[Pengy]

Det där med att dela sal är ju ett jäkla påfund oavsett om partnern får stanna eller ej!
När jag fick sonen så delade jag rum med en annan mamma. Sonen hade ont i magen (troligtvis) och skrek så att ingen i rummet kunde sova.
Vandrade i korridoren för att den andra mamman skulle få lite sömn. Och när jag fick honom att somna och gick in för att få sova lite själv så väcktes han snart av att den andra bebisen vaknade och skrek.
Är det nån gång en behöver lugn och ro och lite avskildhet är det väl när en precis fött barn och försöker lära känna sin nya människa!

Var samma för mig när jag delade sal fast tvärtom! Den andra mammans barn skrev typ konstant, min son sov dock gott ändå men jag var vaken hela tiden! Till slut kom personalen in och sa att de skulle ta hand om hennes dotter en stund så hon fick sova! Detta skedde ungefär lägligt till det var dags för sonen att vakna för mat.

Dessutom var jag mest sur för att personalen inte hade någon som helst framförhållning heller, sambon åkte hem vid 22,30 på kvällen och då var det ännu ingen som fått sängen bredvid mig men det sa att de hade många på förlossningen som behövde komma till BB och att sängen behövdes! Vid 1,30 tiden på natten rullar de in den andra mamman men då har de inte förberett med skiljevägg eller nått och mina saker kanske inte heller stod speciellt bra till för att få in en säng till! Då ska de försöka smyga och få till allt detta i mörkret vilket gör att allt ganska krångligt för dom! Till slut sa jag till dem att det är bättre ni tänder i taket så ni får gjort detta fort istället. Fattar inte varför de inte ordnade med allt på kvällen innan vi lade oss

 

[Linn-Nora]

Vi fick familjerum vilket vad jag förstår är standard på östra sjukhuset i Göteborg sen de fick klart nya jobbet bb-hotellet. Vet inte om gamla bb är men nya var fantastiskt bra! Två sängar som hakades i varandra så det blev som en dubbelsäng.
Tycker det är orimligt att partnern ska tvingas åka hem.

 

[kakan89]

Sambon fick vara kvar men det var absolut inte säkert. Fick definitivt svar typ 21 på kvällarna (2 nätter). Amningen strulade för oss, hade helst åkt hem efter första natten men de ville ha kvar oss. 40 min efter hemkomst tog han bröstet utan några som helst bekymmer.

 

[Imogen]

Alltså hade det varit tvärtom dvs att min sambo födde andra barnet hade jag lätt kunnat åka hem efteråt till vårt första barn, om han hade känt sig trygg med att vara själv. Så att det skulle vara ”helt jäkla brutalt” är ju ingen sanning. Sant för dig kanske, absolut inte för mig. Men visst, jag är en väldigt chill människa som vet att jag klarar allt så jag kände inte att min sambo absolut inte kunde åka hem. Nu ville han stanna, men får vi fler barn ser jag hellre att han åker hem till vår dotter så hon slipper barnvakt.

Tror det spelar noll roll för anknytningen ifall en av föräldrarna åker hem och bara en stannar kvar faktiskt. Det är ju inte så att mamma och bebis blir kvar på BB i 3 veckor i normalfall.

Jag menade att det var brutalt att behöva åka hem mot sin vilja. Om man vill åka hem är det ju såklart inte brutalt mot en själv någonstans. Och lite utanför debatten eftersom det står ju var och en fritt att göra även om man erbjuds stanna kvar.

Jag är övertygad om att det genom åren har påverkat pappors relation till sina bebisar att bebisars första dygn tillbringats i första hand med mamma. Sen tror jag också att det enkelt kan tas igen. Men det kräver ett aktivt val och det verkar inte vara självklart för alla.

 

[BernT]

Jag menade att det var brutalt att behöva åka hem mot sin vilja. Om man vill åka hem är det ju såklart inte brutalt mot en själv någonstans. Och lite utanför debatten eftersom det står ju var och en fritt att göra även om man erbjuds stanna kvar.

Jag är övertygad om att det genom åren har påverkat pappors relation till sina bebisar att bebisars första dygn tillbringats i första hand med mamma. Sen tror jag också att det enkelt kan tas igen. Men det kräver ett aktivt val och det verkar inte vara självklart för alla.

Om det inte är självklart för föräldern att aktivt se till att anknytningen fungerar (oavsett om man är den som stannar kvar på BB eller åker hem) så är man kanske inte lämplig/redo som förälder kan jag tycka.

Tror och hoppas det är rätt få där det inte är självklart, men jag tror inte ngn natt hit eller dit spelar någon större roll för anknytningen för de allra allra flesta, men om man inte vill ta sitt ansvar är det väl en go sak att skylla på kanske.

 

[Fille]

Karlskoga

Vi och partnern fick stanna exakt hur länge vi ville båda två. Fina familjerum med två sängar, badrum.

Fanns även sovsal om man skulle föredra det. De var dock inte särkilt välanvända


Därför många valde att åka dit även långväga ifrån.
Fina rum, nyrenoverat. Välplanerat. Tryggt.

Låg kvar på förlossningen tills man var redo för att åka rullstol vidare till BB vägg i vägg. Stor fördel att personalen var densamma. De gick runt på sina skift så därför träffade man samma personer på BB som var med förlossningen. Väldigt tryggt och trevligt.


De större sjukhusen i grannstäderna är det mer känt att partnern inte kan stanna hur som helst och helst inte mammorna heller Lite mer löpande band. ’Platsen behövs till andra’.

Tyvärr läggs ’mitt’ BB ner nu trots toppbetyg i landet.
Jag är glad att jag är klar med barn, hade aldrig pallat vara ensam efter förlossningen (eller inte veta om partnerns får stanna kvar) och känna mej som en i mängden som helst ska hem så fort det går.

Bor vi ”grannar”? Bor i Dfs

 

[Jozze]

Om det inte är självklart för föräldern att aktivt se till att anknytningen fungerar (oavsett om man är den som stannar kvar på BB eller åker hem) så är man kanske inte lämplig/redo som förälder kan jag tycka.

Tror och hoppas det är rätt få där det inte är självklart, men jag tror inte ngn natt hit eller dit spelar någon större roll för anknytningen för de allra allra flesta, men om man inte vill ta sitt ansvar är det väl en go sak att skylla på kanske.

Jag tror att det är väldigt lätt att komma på efterkälken när det gäller anknytningen. Det är nog viktigt att vara med från början. Själv påverkades jag mycket negativt av att min förstfödda togs ifrån mig direkt efter snittet och var borta i flera timmar.

 

[Charlotte1975]

Min man fick åka hem, fanns ingen plats. KS i Sthlm. Sen blev jag sjuk när bebis va fem dagar och då skickades min man hem tillsammans med bebis och nappflaska på nätterna pga platsbrist.