Får/fick din partner stanna med dig på BB?

[SaraXX]

Ja, det verkar lite snurrigt vad folk kallar BB.
Tror inte någon ligger kvar på BB/förlossningen om det inte varit komplikationer utan det är patienthotell som gäller. Men det kanske funkar olika på olika ställen i landet.

Med tvåan låg vi i ett rum på förlossningen eftersom vi skulle hem dagen efter. Bebis kom kvart i tolv, vi var väl på det rummet strax före två och åkte hem på fm.
Med ettan låg vi på BB.

 

[Lazy Lady]

Med äldste sonen född -17 fick maken stanna första natten, andra natten blev det fullbelagt och jag fick dela rum med en annan mamma som födde sent på kvällen. Hon blev hemskickad på förmiddagen efter läkarkoll.
Lillebror född okt -18 så hade maken kunnat stanna men valde att åka hem till storebror som blev passad av mormor. (Han har aldrig sovit utan oss och va lite orolig och ledsen på kvällen)

Jag va inlagd 2dygn med båda eftersom jag blev snittad. Med sonen född -17 hade jag behövt maken båda dygnen eftersom jag hade väldigt ont efter snittet. Med lillebror va jag på fötter väldigt snabbt, vi hamnade dock på neo första dygnet eftersom han hade jobbigt med andningen och där är väldigt mycket personal som hjälper en.

Båda födda i Skövde.

 

[Elisha]

Båda två gångerna har pappan fått stanna och vi har haft eget rum. En gång på numera nedlagda Sophia BB (Stockholm) och andra på Karolinska (Huddinge).

 

[Sofie.S]

2014 var vi på sjukhuset sammanlagt en vecka, förlossningen tre dygn och resten av tiden på BB. Dottern föddes för tidigt. Jag sa direkt att jag åker hem om pappan inte fick stanna och eftersom de ville ha Ivar mig gav de oss ett eget rum.
2016 sov vi båda kvar en natt på BB och det var inget tal om att pappan skulle åka hem då.

Sjukhuset var Mälardalens sjukhus (Eskilstuna).

 

[Badger]

Frågan ang hur det funkar på landets BB avdelningar kom upp.
Fick din partner stanna med dig på BB eller skickades hen hem och du fick stanna på sovsal?

Lägg gärna till vart du bor.

Uppsala Akademiska 2010, eget rum, två sängar, men i "dublett" så delat badrum och liten hall med skötbord. Minns inte så noga, kanske 4 nätter, varav jag inte var där första utan han hade rummet själv med bebin. Akutsnitt.

 

[Badger]

Jag snittades under narkos + var väldigt sjuk så fick vara själv utan bebis och sambo i nästan 6 timmar efter snittet. Tyckte inte det påverkade anknytningen alls utan tyckte att det var jätteskönt att få vara själv efteråt och vila upp mig. Herregud fick ju träffa bebis och sambo efteråt. När vi sen fick vara alla tre kändes allt bara självklart. Dessutom berättade min sambo att bebis ändå bara sov de timmarna jag var borta så kan inte direkt se att jag missade ngt.

Jag gjorde detsamma och tror tvärtom att det var väldigt bra för anknytningen med pappan, speciellt att han var den förste som matade. Det kan ju finnas tillfällen då mamman har en naturlig fördel och om pappan tappar ytterligare direkt blir han hopplöst efter. Medan om han får några stunder extra så ger det väldigt mycket.

 

[BernT]

Jag gjorde detsamma och tror tvärtom att det var väldigt bra för anknytningen med pappan, speciellt att han var den förste som matade. Det kan ju finnas tillfällen då mamman har en naturlig fördel och om pappan tappar ytterligare direkt blir han hopplöst efter. Medan om han får några stunder extra så ger det väldigt mycket.

Jo men med den logiken som tidigare framfördes så borde ju anknytningen mellan mig och bebis inte funkat eftersom att jag inte var med första typ 6 timmarna. Och jag borde även tyckt att det var fruktansvärt att vara ifrån bebis. Vilket jag inte alls tyckte jag tyckte bara att det var skönt att få vila. Tyckte även att det var skönt att när jag väl fick träffa bebis var hon ren och tvättad inte kladdig och äcklig.

Men som sagt anknytningen mellan oss alla funkade utan minsta problem, så ser inget konstigt i att partnern åker hem och inte sover kvar på BB, förutsatt att mamman mår bra och känner sig trygg med att vara själv.

 

[Badger]

Jo men med den logiken som tidigare framfördes så borde ju anknytningen mellan mig och bebis inte funkat eftersom att jag inte var med första typ 6 timmarna. Och jag borde även tyckt att det var fruktansvärt att vara ifrån bebis. Vilket jag inte alls tyckte jag tyckte bara att det var skönt att få vila. Tyckte även att det var skönt att när jag väl fick träffa bebis var hon ren och tvättad inte kladdig och äcklig.

Men som sagt anknytningen mellan oss alla funkade utan minsta problem, så ser inget konstigt i att partnern åker hem och inte sover kvar på BB, förutsatt att mamman mår bra och känner sig trygg med att vara själv.

Nej inte alls, jag var ifrån min bebis de första 6 timmarna, nu var jag knappt vaken och så så jag vilade ju inte utan bytte blod och diverse medan sjukvårdspersonal sprang runt och viftade med händerna och var arga men jag led inte massa kval utan var helt på det klara med att bebis hade det mycket bra. Det var inte heller några som helst problem med anknytningen oss emellan.

Men visst tror jag att min man hade ett rejält försprång jämfört med pappor vars barn tillbringade sina första timmar på mammas bröst och ammades och där mamma bytte första blöjorna osv medan pappan har fått resa hem. Just eftersom vår kultur är som den är, att både mammor och pappor och sjukvården lätt faller in i mönster där mamman har huvudansvaret för en liten bebis och där en liten bebis blir otröstlig borta från maten.

Ett mönster som är lättare att falla in i om pappan åker hem direkt efter förlossningen och inte ser bebin på tre dagar, än om han är den som har bebin själv i 6 timmar, den förste som matar, den förste som byter. Att han får det självförtroendet att han kan.

 

[BernT]

Nej inte alls, jag var ifrån min bebis de första 6 timmarna, nu var jag knappt vaken och så iofs så jag vilade ju inte utan bytte blod och diverse men jag led inte massa kval utan var helt på det klara med att bebis hade det mycket bra. Det var inte heller några som helst problem med anknytningen oss emellan.

Men visst tror jag att min man hade ett rejält försprång jämfört med pappor vars barn tillbringade sina första timmar på mammas bröst och ammades och där mamma bytte första blöjorna osv. Just eftersom vår kultur är som den är, att både mammor och pappor och sjukvården lätt faller in i mönster.

Ett mönster som är lättare att falla in i om pappan åker hem direkt efter förlossningen och inte ser bebin på tre dagar, än om han är den som har bebin i 6 timmar, den förste som matar, den förste som byter.

Nej jag låg väl knappast och chillade utan skulle återhämta mig och få ner min feber från 41-42 grader och bli någotsånär pigg. Om anknytningen funkar perfekt mellan mammor och bebisar trots att man varit borta första sex timmarna är det ju bara bs att det inte skulle funka för papporna om de åker hem på natten och sen kommer tillbaka/man åker hem allihopa. Det är ju bara något lata (ointresserade) pappor skyller på isåfall.

Haha jag bytte inte en enda blöja första veckan, varken på BB eller hemma

 

[Imogen]

Jo men med den logiken som tidigare framfördes så borde ju anknytningen mellan mig och bebis inte funkat eftersom att jag inte var med första typ 6 timmarna. Och jag borde även tyckt att det var fruktansvärt att vara ifrån bebis. Vilket jag inte alls tyckte jag tyckte bara att det var skönt att få vila. Tyckte även att det var skönt att när jag väl fick träffa bebis var hon ren och tvättad inte kladdig och äcklig.

Men som sagt anknytningen mellan oss alla funkade utan minsta problem, så ser inget konstigt i att partnern åker hem och inte sover kvar på BB, förutsatt att mamman mår bra och känner sig trygg med att vara själv.

Nej det var inte alls det jag skrev. Jag skrev att det genom åren säkerligen har påverkat pappors anknytning att mammor har haft hand om bebisarna under deras första dygn.

Jag vet inte hur du kan få det till att anknytningen inte fungerat för någon som varit ifrån sitt barn de första timmarna.

För det första var det inga 6 timmar jag pratade om. Det är ju mindre än en nattsömn (förhoppningsvis ). Sen uttalade jag mig ju såklart inte om hur eller om anknytningen påverkats i ditt fall eller något enskilt fall.

Och jag skrev inte eller att du borde tyckt att det var fruktansvärt att vara ifrån din bebis.

 

[Badger]

Nej jag låg väl knappast och chillade utan skulle återhämta mig och få ner min feber från 41-42 grader och bli någotsånär pigg. Om anknytningen funkar perfekt mellan mammor och bebisar trots att man varit borta första sex timmarna är det ju bara bs att det inte skulle funka för papporna om de åker hem på natten och sen kommer tillbaka/man åker hem allihopa. Det är ju bara något lata (ointresserade) pappor skyller på isåfall.

Nej det är kulturen vi har som inte stöttar pappors anknytning lika mycket som mammors och som inte ger pappor lika mycket självförtroende med barn som mammor. Så där kan 6 timmar och ett blöjbyte ge ett självförtroende hos pappan.

Du skrev att du vilade och tog det lugnt och sedan blev någotsånär pigg. Jag försökte bara säga att jag vet inte om jag skulle tyckt det var fruktansvärt att vara ifrån min bebis om de bara hade skilt oss åt utan större orsak.

 

[BernT]

Nej det är kulturen vi har som inte stöttar pappors anknytning lika mycket som mammors och som inte ger pappor lika mycket självförtroende med barn som mammor.

Du skrev att du vilade och tog det lugnt.

Nej det är lata pappor som inte gör sin del för att knyta an med sitt barn.

Hur bra tror du man mår när man har blodförgiftning och precis snittats utan bedövning? Inte super direkt. Ja jag ”vilade och tog det lugnt” dvs sov och behövde inte ta hand om en bebis

 

[Badger]

Nej det är lata pappor som inte gör sin del för att knyta an med sitt barn.

Hur bra tror du man mår när man har blodförgiftning och precis snittats utan bedövning? Inte super direkt. Ja jag ”vilade och tog det lugnt” dvs sov och behövde inte ta hand om en bebis

Ok ok, vi har inte en kultur som uppmuntrar kvinnor till att ta hand om barn och uppmuntrar män att arbeta.

Man behöver inte bara slå på Disney kanalen för att se nästa generation kvinnor uppfostras till vårdande personer och män till slagskämpar.

 

[BernT]

Ok ok, vi har inte en kultur som uppmuntrar kvinnor till att ta hand om barn och uppmuntrar män att arbeta. Feminismen kan krypa in under en sten och borde gjort det för 100 år sedan.

Man behöver inte bara slå på Disney kanalen för att se nästa generation uppfostras så.

Fast det är ju bara kolla här på forumet, på forum för mammor på Facebook, prata med vänner eller vänner som jobbar inom vården. Det är inte alls ovanligt att män (pappor) sitter på BB heeeelt ointresserade av sitt nyfödda barn och surfar istället för att hjälpa sin partner. Trots att de stannat kvar. Så jo många män/pappor verkar sjukt lata.

Jag trodde alla pappor var som min sambo dvs sjukt engagerade men det är ju verkligen extremt långt ifrån alla. Många verkar rätt shitty.

 

[Reville]

Östergötland. Han fick vara kvar, vi hade eget rum med två sängar och ett eget badrum. Jättebra personal både på förlossningen och BB.

 

[Badger]

Fast det är ju bara kolla här på forumet, på forum för mammor på Facebook, prata med vänner eller vänner som jobbar inom vården. Det är inte alls ovanligt att män (pappor) sitter på BB heeeelt ointresserade av sitt nyfödda barn och surfar istället för att hjälpa sin partner. Trots att de stannat kvar. Så jo många män/pappor verkar sjukt lata.

Jag trodde alla pappor var som min sambo dvs sjukt engagerade men det är ju verkligen extremt långt ifrån alla. Många verkar rätt shitty.

Ja för att vi har en kultur som uppmuntrar kvinnor till att vårda och män till att trycka ned omvårdande tendenser.

De är uppfostrade till att tro att män, dvs de själva, inte kan ta hand om nyfödda barn. De har inget självförtroende och inget intresse, kanske för att de inte vågar och inte tror det är för dem. Men många av dem, när de tvingas till det och är ensamma med ett barn som de ensamma har ansvar för får kontakt och självförtroende och intresse. Som tex om de är tvungna att ta hand om barnet några timmar själv eller är föräldralediga sina 3 månader när barnet är äldre. Annars händer det kanske aldrig och de lär aldrig känna sina barn. Det är därför det spelar roll om det är just mannen som blir ivägtvingad från bebisen de första dagarna. När det inte spelar så stor roll om mamman blir det.

Sedan är det ju såklart du som säger att män bara surfar på BB. Jag har aldrig sett det och inte hört om det utanför Bukefalos (eller ok just den har jag inte sett på buke heller, men att män inte kan lämnas med bebisar har jag sett massor och där håller jag med dig, idioter och lata sällar). Det är liksom här och på familjeliv som de här sorgsna mansexemplaren härjar. Inte bland mina släktingar och vänner, som generellt sett är bra pappor.

 

[BernT]

Ja för att vi har en kultur som uppmuntrar kvinnor till att vårda och män till att trycka ned omvårdande tendenser.

De är uppfostrade till att tro att män, dvs de själva, inte kan ta hand om nyfödda barn. De har inget självförtroende och inget intresse, kanske för att de inte vågar och inte tror det är för dem. Men många av dem, när de tvingas till det och är ensamma med ett barn som de ensamma har ansvar för får kontakt och självförtroende och intresse. Som tex om de är tvungna att ta hand om barnet några timmar själv eller är föräldralediga sina 3 månader när barnet är äldre. Annars händer det kanske aldrig och de lär aldrig känna sina barn. Det är därför det spelar roll om det är just mannen som blir ivägtvingad från bebisen de första dagarna. När det inte spelar så stor roll om mamman blir det.

Håller inte med, av det jag sett bland tex vänner och bekanta med dåliga män (tack och lov inte så himla många, de flesta har bra partners) handlar det inte om att inte våga. Utan ren lathet/bekvämlighet/skönt slippa göra det tråkiga etc. Har en mkt nära person vars man trots föräldraledighet gör noll med barnet. Så föräldraledighet och tvingas ta hand om barnet är ingen magisk lösning, han är lat helt enkelt. Har massa exempel som visar att latheten är problemet men kan inte skriva ut det då det blir utpekande.

 

[Badger]

Håller inte med, av det jag sett bland tex vänner och bekanta med dåliga män (tack och lov inte så himla många, de flesta har bra partners) handlar det inte om att inte våga. Utan ren lathet/bekvämlighet/skönt slippa göra det tråkiga etc. Har en mkt nära person vars man trots föräldraledighet gör noll med barnet. Så föräldraledighet och tvingas ta hand om barnet är ingen magisk lösning, han är lat helt enkelt. Har massa exempel som visar att latheten är problemet men kan inte skriva ut det då det blir utpekande.

Ok du menar att om man lämnar en bebis med dem och går därifrån så skiter de i den? I så fall kanske de inte borde skaffat barn (med de männen heller för den delen).

Jag har faktiskt aldrig sett någonting sådant bland vänner och bekanta. Min erfarenhet är att pappans bror gosar och bär på bebisen så att pappan kan få tid att äta en kortis utan bebisen i famnen.

 

[Raderad medlem 6459]

I så fall kanske de inte borde skaffat barn (med de männen heller för den delen).

Schysst att lägga skulden på kvinnorna istället för männen som inte tar hand om sina egna barn.

 

[BernT]

Ok du menar att om man lämnar en bebis med dem och går därifrån så skiter de i den? I så fall kanske de inte borde skaffat barn (med de männen heller för den delen).

Jag har faktiskt aldrig sett någonting sådant bland vänner och bekanta. Min erfarenhet är att pappans bror gosar och bär på bebisen så att pappan kan få tid att äta en kortis utan bebisen i famnen.

Fast nu dumpar du ju över ansvaret på kvinnorna (att de inte borde skaffat barn med de männen) när ansvaret egentligen bara är männens, att sluta lata och göra sin del.

Jag vill inte skriva ut för mkt som sagt men för att nämna vissa saker så kan mamman komma hem efter jobb och barnet har bara fått frukost, har haft samma blöja hela dagen, har pyjamas fortfarande, inte fått gått ut ngt på hela dagen osv osv. Dvs ren lathet.