Erat bästa relationsråd

[Lingon]

Alla snarkar dock inte så mycket att det stör deras partners sömn. Jag har haft flera partners som snarkat, det har varit på en ganska vanlig nivå där man tex kan peta lite på personen så att den skiftar position i sängen och därmed slutar snarka.
Alla är inte heller lite lättstörda, bara för att du inte kan sova alls när någon snarkar betyder inte att alla störs på samma sätt.

Bara det att man väcks och behöver vakna så mycket att man behöver peta på den andra är en störd nattsömn. Nä, en period är det ingen fara. Det klarar man. Men när det är så varje natt resten av livet så blir det skadligt. Problemet är att många inte inser det förrän de faktiskt får sova ordentligt.

 

[Inte_Ung]

Jag har levt med samma man i snart 25 år.
Och vi har dragit några slutsatser av hur vi får det att vara trevligt.

Vi väntar med att ta upp saker som vi är upprörda över till att vi har lugnat ner oss.
Typ tar en promenad eller sover på saken.
Man är mycket mer mottaglig för andras åsikter och mycket mer konstruktiv när man inte är upprörd.

Vi skrattar åt eländet.
Vi ser alltid humorn i det som går galet.
Livet är en parodi.

Vi äger inte varandra.
Utan var och en gör som den vill så länge som det inte går ut över den andra.
Typ sover där den vill och så, vi har 6 rum varav yngste sonen disponerar 1 (han äger del av gården), men 5 rum borde räcka till. Jag har eget kontor med gästsäng plus sovrummet med extrasäng. Sambon sover helst på soffan och det gör oftast jag också. Soffan är jättestor och pimpad med extra madrasser. Vi har också en sovhytt och ett sovrum på min gård.

Min sambo snarkar kraftigt, men jag störs inte av det. Att han sover i soffan beror på att han somnar framför TVn och sedan inte går att flytta på.
Jag flyttar mig till sängen ibland beroende på temperatur i rummet (jag gillar kallt), myggor eller att sängen är bekvämare på något sätt. När elpriset var skyhögt så värmde vi bara upp TV-rummet, köket och badrummet. Det fungerade det med.

Vi har inte så mycket ideer om hur saker skall vara och respekterar den andres behov.
Det är viktigt att vara tydlig med sina behov och att hålla isär behov från önskningar och förväntningar.

 

[MiniLi]

Bara det att man väcks och behöver vakna så mycket att man behöver peta på den andra är en störd nattsömn. Nä, en period är det ingen fara. Det klarar man. Men när det är så varje natt resten av livet så blir det skadligt. Problemet är att många inte inser det förrän de faktiskt får sova ordentligt.

Fast nä. Det jag pratar om är inte skadligt. Man kan ha uppvaknanden på nätterna utan att det skadar en.

 

[Lingon]

Fast nä. Det jag pratar om är inte skadligt. Man kan ha uppvaknanden på nätterna utan att det skadar en.

Det beror på hur ofta och hur många uppvaknanden. Om uppvaknandena gör att man får för lite djupsömn är det inte bra. Om uppvaknandena gör att man bara får lättsömn så kommer man gå igenom livet konstant trött.

 

[et_flickan]

Fast nä, sova tillsammans är ju en av höjdpunkterna med att ha en partner. Vem vill gå och lägga sig ensam varje kväll när man är tillsammans?

Dessutom, vem har råd med ett extra sovrum för att kunna sova isär?

Fast nä, jag gillar inte att sova tillsammans med någon vuxen. Vill ha mitt eget space. Min man är likadan. Vi har olika sömnrutiner och olika problem runt sömnen som skulle bli väldigt problematiskt om vi sov tillsammans. De åren vi bodde trångt sov jag i soffan i vardagsrummet för där ute fanns tvn jag kunde kika på om jag hade svårt att sova.

Vi är inne på år 14 tillsammans och sovit isär i säkert 10 av de åren.

 

[the_connemara]

Helt fantastiskt att det i en tråd om de bästa råden man fått blir flera olika tjafs om HUR man ska leva sitt liv med en partner

Gissar det bästa rådet är att hitta någon som tänker och funkar lika kring dessa områden @strawberrysylt, jag föredrar iaf att tänka lika om sömnen

 

[hundtant]

Helt fantastiskt att det i en tråd om de bästa råden man fått blir flera olika tjafs om HUR man ska leva sitt liv med en partner

Jag har också lite roligt åt det! Den här tråden hamnade i kategorin På buke kan man tjafsa om ALLT.

Sen blir det också tydligt för mig hur stark normen att sova ihop är. Några i tråden kan inte för sina liv förstå varför man föredrar att inte göra det. Och för mig kuggar det i bilden av att inte sova ihop som ett Problem, ett Tecken på att något är fel. Som uttrycket "skilda sovrum" som ofta fylls med nåt slags ödesmättad ton, och i populärkultur när paret grälar och han rafsar ihop kudde och täcke och sover på soffan. Som om man inte kunde sova i samma rum för att man grälat?

Jag har aldrig haft ha skilda rum men har inget som helst problem med att förstå det. Tvärtom, det låter jätteskönt, inte minst med en storsnarkande partner.

 

[cassiopeja]

Problemet är att många inte inser det förrän de faktiskt får sova ordentligt.

Jag gick ner 8 kg efter min skilsmässa, bara av att jag äntligen fick sova ordentligt och kroppen gick ur sitt konstanta stressläge. Fattade aldrig under tiden vi var ihop (18 år) hur illa det påverkade mig att dela säng med någon, men nu har jag återupptäckt hur skönt det kan vara att sova, och hur UTVILAD och ÅTERHÄMTAD man faktiskt kan känna sig efter en natts sömn! (halleluja)

 

[MiniLi]

Jag har också lite roligt åt det! Den här tråden hamnade i kategorin På buke kan man tjafsa om ALLT.

Sen blir det också tydligt för mig hur stark normen att sova ihop är. Några i tråden kan inte för sina liv förstå varför man föredrar att inte göra det. Och för mig kuggar det i bilden av att inte sova ihop som ett Problem, ett Tecken på att något är fel. Som uttrycket "skilda sovrum" som ofta fylls med nåt slags ödesmättad ton, och i populärkultur när paret grälar och han rafsar ihop kudde och täcke och sover på soffan. Som om man inte kunde sova i samma rum för att man grälat?

Jag har aldrig haft ha skilda rum men har inget som helst problem med att förstå det. Tvärtom, det låter jätteskönt, inte minst med en storsnarkande partner.

Jag vet inte om det uppfattats som att jag skulle tycka att det är konstigt och fel att inte sova ihop. Det är verkligen inte det jag menar. Jag har bara ifrågasatt att det skulle vara något vettigt sådär allmänt råd att ge folk. Mår båda bra och trivs med egna sovrum så är ju det fine, men det finns nog lika många par där ett sånt råd skulle bli bekymmersamt för relationen. Tex då det försvårar enkel tillgång till närhet och intimitet.

 

[gulakatten]

Vem vill gå och lägga sig ensam varje kväll när man är tillsammans?

Den som inte får sova en blund på hela natten pga partnerns snarkande?

Du kan ju inte bara utgå från sig själv. Jag och maken sover ihop nu och det är jättefint. Men om han börjar snarka när jag är 68 kommer jag ju lätt välja eget sovrum framför alternativen att vara vaken hela nätterna eller skilja mig från min make sedan 40 år tillbaka.

Alla förvånade ”hur kan man vilja sova själv”-inlägg får mig att skratta lite. Är det så svårt att sätta sig in i en situation där man vill leva med sin partner men inte kan sova tillsammans?

 

[hundtant]

Jag vet inte om det uppfattats som att jag skulle tycka att det är konstigt och fel att inte sova ihop. Det är verkligen inte det jag menar. Jag har bara ifrågasatt att det skulle vara något vettigt sådär allmänt råd att ge folk. Mår båda bra och trivs med egna sovrum så är ju det fine, men det finns nog lika många par där ett sånt råd skulle bli bekymmersamt för relationen. Tex då det försvårar enkel tillgång till närhet och intimitet.

Jag tänkte inte på någon särskild. Men jag har inte något som helst problem med det som allmänt råd, det lär ju knappast leda till att några ligger och lider i varsitt sovrum.

Tvärtom tycker jag att det är jättebra att det kommer upp som råd här, eftersom normen är så stark. Det kan vara jätteskönt för någon att se att det kanske kan vara lösningen på ett sömnproblem, att det inte är skrivet i sten att man måste dela sovrum.

 

[hollypolly]

Fast nä. Det jag pratar om är inte skadligt. Man kan ha uppvaknanden på nätterna utan att det skadar en.

Man och man jag blir helt förstörd om jag måste vakna flera gånger på natten särskilt dom nätter det är svårt att somna om.
Det räcker med en sån natt för mig och jag är trött hela dagen efter.

 

[Lingon]

Jag vet inte om det uppfattats som att jag skulle tycka att det är konstigt och fel att inte sova ihop. Det är verkligen inte det jag menar. Jag har bara ifrågasatt att det skulle vara något vettigt sådär allmänt råd att ge folk. Mår båda bra och trivs med egna sovrum så är ju det fine, men det finns nog lika många par där ett sånt råd skulle bli bekymmersamt för relationen. Tex då det försvårar enkel tillgång till närhet och intimitet.

Jag kan inte se att det försvårar "enkel tillgång till närhet och intimitet". Vad nu det skulle vara? Sängen finns ju där ändå. Man kan ha närhet och intimitet ändå även utan att sova tillsammans. Det funkar faktiskt alldeles utmärkt. Faktiskt så funkar det ännu bättre när båda är utvilade och har energi till intima aktiviteter än när den ena är trött hela tiden p.g.a. för lite sömn alt för låg sömnkvalitet.

Dessutom tycker jag att det är jättebra att just det rådet kommit upp här. Jag vet inte hur många gånger jag hört att om man sover i olika rum så har förhållandet ingen chans. Att om man sover i olika rum så måste ju förhållandet vara kasst! Du skriver själv att olika sovrum "försvårar enkel tillgång till närhet och intimitet". Sånt här hör man rätt ofta! Det kan inte vara mer fel och det du skriver är inget annat än en fördom. Därför är det viktigt att det rådet kommer upp i just en sån här tråd!

 

[hollypolly]

Den som inte får sova en blund på hela natten pga partnerns snarkande?

Du kan ju inte bara utgå från sig själv. Jag och maken sover ihop nu och det är jättefint. Men om han börjar snarka när jag är 68 kommer jag ju lätt välja eget sovrum framför alternativen att vara vaken hela nätterna eller skilja mig från min make sedan 40 år tillbaka.

Alla förvånade ”hur kan man vilja sova själv”-inlägg får mig att skratta lite. Är det så svårt att sätta sig in i en situation där man vill leva med sin partner men inte kan sova tillsammans?

Jag går gärna och lägger mig själv bor visserligen helst själv också
Men sambo jobbar natt och jag får sova själv så älskar det

 

[hollypolly]

I mitt senaste förhållande har jag lärt mig att man behöver inte lösa allt utan ibland kan man bara skita i det.
Sova eller göra något annat så har vi glömt problemet efter det.
I början kunde vi bråka i 12 timmar tills vi inte visste vad vi bråkade om längre.

 

[Palermo]

I det här fallet handlade det om medvetet normföljande, eftersom mitt svar var riktat till @Lingon ifråga om hur många som är "... envisa med att man ska sova tillsammans för att normen säger det."

I det läste jag inte in att det är så de där som envisas tänker. Snarare tolkade jag det som att de "envisas" för att det (pga internaliserat, omedvetet normtryck) är svårt att göra på annat sätt.

 

[Palermo]

Jag avsåg inte att säga att det var ett medvetet normföljande. Det var det du som tolkade in. Jag menade bara att normen att man ska sova tillsammans är så enormt stark att många inte ens tänker på att man faktiskt kan sova separat. Så de står ut längre än vad som är hälsosamt för dem. Ofta kvinnor eftersom män snarkar mer än kvinnor.

Det är min erfarenhet att personer som inte helt lärt sig hur normer funkar, tolkar på det viset.

 

[Nepenthe]

Tro inte att någon förändras för den säger det, gå på handlingar.

 

[MiniLi]

Man och man jag blir helt förstörd om jag måste vakna flera gånger på natten särskilt dom nätter det är svårt att somna om.
Det räcker med en sån natt för mig och jag är trött hela dagen efter.

Det är fortfarande inte skadligt, vilket var det påstående jag svarade på.

Jag kan inte se att det försvårar "enkel tillgång till närhet och intimitet". Vad nu det skulle vara? Sängen finns ju där ändå. Man kan ha närhet och intimitet ändå även utan att sova tillsammans. Det funkar faktiskt alldeles utmärkt. Faktiskt så funkar det ännu bättre när båda är utvilade och har energi till intima aktiviteter än när den ena är trött hela tiden p.g.a. för lite sömn alt för låg sömnkvalitet.

Dessutom tycker jag att det är jättebra att just det rådet kommit upp här. Jag vet inte hur många gånger jag hört att om man sover i olika rum så har förhållandet ingen chans. Att om man sover i olika rum så måste ju förhållandet vara kasst! Du skriver själv att olika sovrum "försvårar enkel tillgång till närhet och intimitet". Sånt här hör man rätt ofta! Det kan inte vara mer fel och det du skriver är inget annat än en fördom. Därför är det viktigt att det rådet kommer upp i just en sån här tråd!

Jag vet inte hur du läser men du gör så märkliga och överdrivna tolkningar att jag knappt orkar svara.

Med försvårar enkel tillgång till närhet och intimitet menar jag inte att det är helt omöjligt att ha sex eller hur du nu tolkade mig. Men min uppfattning är att ändå många människor uppskattar att man tex kan ligga nära varandra (hela eller delar av natten), spontan beröring vid läggdags/sömn/uppvaknande och såklart allt spontansex som sker efter läggdags men som kanske man inte har trott att man skulle ha.

Ingen säger att folk som sover separat har dåliga förhållanden eller liknande.

 

[hollypolly]

Det är fortfarande inte skadligt, vilket var det påstående jag svarade på.

Jag vet inte hur du läser men du gör så märkliga och överdrivna tolkningar att jag knappt orkar svara.

Med försvårar enkel tillgång till närhet och intimitet menar jag inte att det är helt omöjligt att ha sex eller hur du nu tolkade mig. Men min uppfattning är att ändå många människor uppskattar att man tex kan ligga nära varandra (hela eller delar av natten), spontan beröring vid läggdags/sömn/uppvaknande och såklart allt spontansex som sker efter läggdags men som kanske man inte har trott att man skulle ha.

Ingen säger att folk som sover separat har dåliga förhållanden eller liknande.

Klart det är skadligt?
På vilket sätt skulle det inte vara skadligt? Sömnbrist ger massor av biverkningar?