En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 3

[lil-sis]

Men ingenting jag hade sagt hade förmodligen hjälpt. Problemet jag upplever med barnlösa är just att de VILL vara fast i sin olycka, på något sätt. De vill inte ha någon uppmuntran, tröst, bara få vara ledsna. Och det kan bli lite jobbigt för omgivningen.

Låt de vara ledsna då!

Och att du vet hur alla tänker och vill ha det är ju fantastiskt.

Stackars omgivningen som måste trösta, de får väl skaffa nya och gladare vänner.

Uppmuntran i form av "slappna av så kommer det ta sig ska du se" är ju ett fantastiskt råd. Typ "tänk positiva tankar så kommer cancern försvinna av sig självt".

 

[lil-sis]

Nej, det var inte illa menat. Alls. Utan bara hur jag upplever det. Familjeliv dryper av den typen av retorik.

Men Familjeliv är väl ingen ingen bra måttstock?!

Ungefär som att döma de i tråden här som har problem utifrån tråden. HÄR kommer allt det dåliga ut så att kan släppa det i resten av sin vardag.

Då ser det ju ut som om man inte gör någonting annat.

 

[lil-sis]

Inte för mig heller... Måste bero på att vi är så desperata

Den jag har nu har ju iaf producerat flera barn och uppenbarligen gjort mig på smällen två gånger trots allt så jag vet inte vad ett byte skulle ge...

Fast om det ska vara så, så behåller jag hellre sambon och struntar i det här med barn. Faktiskt.

 

[em-pirre]

Men ingenting jag hade sagt hade förmodligen hjälpt. Problemet jag upplever med barnlösa är just att de VILL vara fast i sin olycka, på något sätt. De vill inte ha någon uppmuntran, tröst, bara få vara ledsna. Och det kan bli lite jobbigt för omgivningen.

Öh, på riktigt? Klart man är ledsen, och inget nån säger kan göra det bättre. Dock kan man göra det värre. Ungefär som du just gjorde.

 

[Hiddeous]

Öh, på riktigt? Klart man är ledsen, och inget nån säger kan göra det bättre. Dock kan man göra det värre. Ungefär som du just gjorde.

Jag försöker inte såra dig eller någon annan, men jag förstår inte heller varför man ondgör sig över sina sk nära vänner på ett öppet forum när dessa vänner troligen inte har en aning om vad som är rätt eller fel att säga till er, och bara vill er väl. Jag menar nog på allvar att man inte ska prata om den här typen av problem med andra om det är som du skriver ovan. Risken är ju extremt överhängande att allt då blir, som du skriver, betydligt värre.

 

[em-pirre]

Och vissa vet inte aaalls att det inte är okej att säga neger heller.

Ännu värre är det om man håller allt inne och försöker låtsas vara glad och positiv t.ex. på jobbet då tretton personer diskuterar sina pågående graviditeter.

Som sagt är det ofta folk som vet precis hur man "ska" svara utan att såra den andra. T.o.m. såna som inte själv har barn eller har försökt bli gravida. De bara vet.

 

[lil-sis]

Jag försöker inte såra dig eller någon annan, men jag förstår inte heller varför man ondgör sig över sina sk nära vänner på ett öppet forum när dessa vänner troligen inte har en aning om vad som är rätt eller fel att säga till er, och bara vill er väl. Jag menar nog på allvar att man inte ska prata om den här typen av problem med andra om det är som du skriver ovan. Risken är ju extremt överhängande att allt då blir, som du skriver, betydligt värre.

Det är ett ytterst litet fåtal som inte tänker först.

 

[Rumpnissen]

Det är ett ytterst litet fåtal som inte tänker först.

Jag tror faktiskt många tänkt på barnlöshet, men vet inte bättre. Har man inte själv försökt få barn en längre tid har man inte kunskapen.

Dessutom så finns det ju faktiskt ingenting att säga som gör det bättre, vilket försvårar det hela.

 

[lil-sis]

Jag tror faktiskt många tänkt på barnlöshet, men vet inte bättre. Har man inte själv försökt få barn en längre tid har man inte kunskapen.

Dessutom så finns det ju faktiskt ingenting att säga som gör det bättre, vilket försvårar det hela.

"Jag hoppas det löser sig för er snart".

Fungerar toppenbra.

Och det klarar tom mina äldre manliga kollegor av att klämma ur sig.

Dvs tänker på vad man säger innan man säger det.

 

[Hiddeous]

Det är ett ytterst litet fåtal som inte tänker först.

Jag har själv aldrig ens varit "utsatt" för den klumpighet som beskrivs i trådar som denna. Men jag har heller aldrig diskuterat min barnlöshet på det viset. Jag har bara sagt typ "i morgon ska jag till doktorn då och då" och sedan är det inte så mycket att prata om. "jaha", säger kollegorna. Ungefär. Jag har nog tagit alla diskussioner som har varit mer känsliga med min man.

 

[Hiddeous]

Ännu värre är det om man håller allt inne och försöker låtsas vara glad och positiv t.ex. på jobbet då tretton personer diskuterar sina pågående graviditeter.

Behöver man verkligen låtsas vara glad och positiv? Jag är inte på topp alla dagar och hos oss är det inget problem. Man bara går in i sitt jobb vissa dagar, helt enkelt.

 

[em-pirre]

Men det är jobbigt. Många på mitt jobb är och har varit gravida, och jag har sett dem försöka bli gravida, bli gravida och fått barn, allt medan vi bara försöker men inget händer.

Och som sagt är det många som fungerar som ett bra stöd då man pratar med dem.

Vad jag vill minnas fick Miks även höra en del tjat redan innan någon visste att de ville ha ett till barn. Sånt är ju också jobbigt, och då kan det kännas skönt att kunna säga som det är. Vissa förstår och backar, men någon enstaka kan klämma ur sig någon dum kommentar om hundvalpar eller nåt.

Även om detta är ett diskussionsforum undrar jag vad du egentligen vill med att skriva i tråden..

 

[lil-sis]

Jag har själv aldrig ens varit "utsatt" för den klumpighet som beskrivs i trådar som denna. Men jag har heller aldrig diskuterat min barnlöshet på det viset. Jag har bara sagt typ "i morgon ska jag till doktorn då och då" och sedan är det inte så mycket att prata om. "jaha", säger kollegorna. Ungefär. Jag har nog tagit alla diskussioner som har varit mer känsliga med min man.

Mitt uppenbarade sig genom utomkveds med operation osv. Jag var tvungen att gå hem från jobbet med extremt kort varsel och var sen borta ett tag.

Det är ju sånt som märks och sen har det rullat på.

Men sen är jag överlag öppen. Det gör att folk vågar prata med mig om annat och när jag var fackligt aktiv så var det bra.

Jag slutade med det aktiva arbetet med den uttalade planen att istället bli föräldraledig och det var "officiellt" då jag var huvudskyddsombud när jag slutade.

Så det faller sig naturligt att få frågor om hur det går och jag mår osv.

Och ibland har jag bittra dagar, de är få men det är oerhört praktiskt när folk vet varför.

 

[Hiddeous]

Även om detta är ett diskussionsforum undrar jag vad du egentligen vill med att skriva i tråden..

Vilket bekräftar det jag redan har uppfattat som ett problem i kommunikationen med personer som är ofrivilligt barnlösa.

 

[em-pirre]

Öh? Sen när är alla ofrivilligt barnlösa en och samma person?

 

[Hiddeous]

Öh? Sen när är alla ofrivilligt barnlösa en och samma person?

Nej, det är de förstås inte. Men rätt lika i många avseenden. Bland annat i rädslan att möta andras (utomståendes) perspektiv.

 

[Hiddeous]

Så det faller sig naturligt att få frågor om hur det går och jag mår osv.
Och ibland har jag bittra dagar, de är få men det är oerhört praktiskt när folk vet varför.

Jag förstår absolut det. Kanske mina kollegor är mer privata i allmänhet, eller kanske yngre (många av dem har inte ens övervägt skaffa familj).

 

[Hiddeous]

Låt de vara ledsna då!
Uppmuntran i form av "slappna av så kommer det ta sig ska du se" är ju ett fantastiskt råd.

Om man väljer att vara öppen och diskutera sina väldigt intima problem inför omgivningen kanske man får ta det good with the bad?

 

[Hiddeous]

Även om detta är ett diskussionsforum undrar jag vad du egentligen vill med att skriva i tråden..

Jag vill få fram att omgivningen vanligen menar väl, så varför göra en grej av det?

 

[lil-sis]

Jag förstår absolut det. Kanske mina kollegor är mer privata i allmänhet, eller kanske yngre (många av dem har inte ens övervägt skaffa familj).

Mina är 21-80 så tja både ja och nej antar jag