En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 3

[lil-sis]

Ni som testar med äl stickor, hur länge brukar ni testa plus?
Igår testade jag plus för första gången, sen testade jag på em, i morse, och nu ikväll. Tänkte jag skulle se när det trappades ner, men istället så ser jag att alla 4 testen är lika mycket plus?! Dvs, alla är starkare än kontrollstrecket.
Kan inte minnas att det var så förra gången, är det vanligt att man plusar så många timmar i streck? Och när kan man beräkna att ägget släpper?
Känns i varje som om det inte blir något denna gången, sexade i torsdags och fredags, 3-4 dagar innan beräknad äl, men som då visar sig bli 4-5 dagar äl, ännu ännu mer om nu ägget fortfarande inte släppt

Har haft stegringar på 2-3dgr som mest.

 

[vilse]

Har haft stegringar på 2-3dgr som mest.

just stegring hade jag inte sett som något konstigt, men nu gick det från "inget" (har alltid ett liite liitet streck), till plus med en gång, och sedan har det hållt sig där.
Förra gången vi försökte fick jag aldrig ens strecket så starkt som det är nu....

 

[Girasol]

@Girasol jag har också haft lite annorlunda mens nu efter Terolutkuren. Ingen direkt mensvärk, ganska riklig blödning (som vanligt) men jag tycker att det var mer slemhinna än vanligt. Är nu på dag 2 eller 3, beroende på ifall man räknar första dagen med spottings, ochjag tycker att det minskat rejält nu.

Dock har jag överraskat mig själv med att vara känslig och lättsårad. Har fått påminna mig själv om att mina känslor inte är riktig äkta, utan en biverkning. Då har det gått över och jag har kunnat vara mig själv.

Labbprov imorgon! Får stiga upp tidigt, för proven ska tas före kl 10 på morgonen, och man ska ha varit vaken i minst 3 timmar. Får köa till labben också, så måste vara där i god tid, helst före kl 9.

Jättelite mens denna gången, var bara direkt då den kom som den kom rejält. Nu bara lite brunblandat. Ska på ul imorgon för att räkna äggblåsor, så ska ta en diskussion med läkaren då..

 

[Miks]

Jag har varit med om knäppa kommentarer igen! Man är visst aldrig immun!

En av mina bästa kompisar. Hennes konstaterande var "ja men ett år är väll inte så himla lång tid". Nej det beror ju på vad man jämför med. Men har man prickat varenda j-a ägglossning i 12 månader så känns det ju helt enkelt lite hopplöst.

Hennes fortsatta kommentar blev då "ja men du tror inte att det bara kan ha låst sig!" Nej, sånt där är bara bullshit och ett sätt för folk att skuldbelägga kvinnor på. Sen finns det forskning på att det inte har något samband med barnlöshet och hur mycket eller lite man tänker på det. Och så vidare. Ja ni förstår mitt väldigt tydliga svar underbyggt av fakta.

Samtalet fortsatte då med att hon iallafall TROR att det har ett samband och att det är ju vanligt att de som ställer sig i adoptionskö eller skaffar hundvalp blir gravida! Hon bara går och väntar på att hennes barnlösa granne nu ska bli gravid när de bestämt sig för att skaffa hund!

Gaaaahh! Jag får fnatt!!!!

Vad gör man åt dessa människor? Om det inte går att tiga ihjäl dem eller prata fakta hur f-n tar man samtalet då?

Mvh Miks

 

[Hiddeous]

Jag har varit med om knäppa kommentarer igen! Man är visst aldrig immun!

Jag var ju ofrivilligt barnlös i betydligt fler år än ett, och jag har svårt att ändå känna det där agget som många barnlösa uttrycker när människor i ens omgivning är klumpiga. Varför väljer man att läsa in så mycket i deras kommentarer? De flesta försöker nog bara vara lite uppmuntrande - ytterst få har en dold agenda att få andra att må dåligt. Sedan kan man ju se på barnalstrande på många olika sätt. För mig är fertilitet någonting som lever sitt eget liv, men det beror säkert på att jag ägnat mig åt hästavel. Ibland har man tur, ibland inte - så enkelt är det och man behöver inte analysera det alla gånger. Jag håller med din väninna om att ett år inte är särskilt lång tid. Det är rätt normalt. Men ibland undrar jag om barnlösa i stället vill att man ska svara motsatsen? Eller ska man inte säga någonting alls och bara lyssna på ältandet? Jag vet faktiskt inte. Och ändå har jag ju varit där själv.

 

[Thera]

Jag tror inte heller att någon medvetet vill skuldbelägga kvinnan, det är ett motargument jag hört först på senare tid.

Jag tror lite att folk säger att det kanske "bara låst sig" för att man helt enkelt vill "uppmuntra". Alltså att man vill förmedla att det inte behöver vara nåt allvarligt fysiskt fel. Sen är det nog många också som inte vet vad de ska säga.

Myten lever nog kvar lite i och med att det faktiskt händer att folk adopterar/skaffar hundvalp och blir gravida, precis som att folk blir gravida även utan adoption/hundvalp. Och vissa blir inte gravida trots både adoption och hundvalp.

Annars verkar ju föl vara ett säkert kort. Har jag hört...

 

[em-pirre]

Fast det är ju inte så. Det känns jättejobbigt att höra. Ungefär som om man drabbades av någon sjukdom och någon sa att det beror på att jag stressat/velat ha något för mycket. Köp en hundvalp så blir du nog frisk. Bara du slutar tänka på sjukdomen går den nog om.

För för mig känns det som om jag vore sjuk. Det är något fel på mig. Visserligen kan man kanske reparera felet med enkla medel, men inte genom att köpa hundvalp.

Nu känns det bättre eftersom jag redan har hittat ett eventuellt fel (blockerade tuban, eventuell pco), och kan hänvisa till det ifall någon börjar prata om hundvalpar.

 

[lil-sis]

Fortsätter man med floskler när någon sagt ifrån så är det definitivt att gå för långt.

Och hur jobbigt man upplever att det tar evigheter är ju högst personligt och hur någon annan tog det är ju egentligen ganska ointressant.

Det är inte ANDRA som avgör när det är "okej" att börja tycka att det är jobbigt.

 

[lil-sis]

Jag fick förslaget att byta ut sambon till en yngre så skulle det ta sig.

 

[em-pirre]

Ja inte har det funkat för mig inte...

 

[Girasol]

Inte för mig heller... Måste bero på att vi är så desperata

 

[em-pirre]

Ah, okej. Vi vill helt enkelt för mycket. Det är DÄRFÖR min tuba var blockerad och inga äggblåsor växer. Facepalm

 

[Hiddeous]

Det är inte ANDRA som avgör när det är "okej" att börja tycka att det är jobbigt.

Fast om det nu är så känsligt, varför diskuterar du då ens dina barnlöshetsproblem med vänner som uppenbarligen inte säger det du vill att de ska säga? Är det dina vänner som driver samtalen eller är det du?

 

[em-pirre]

Folk brukar ju kommentera ifall man är gravid/ska skaffa barn snart/om man har barn o.s.v. Jag kan gärna berätta om saken, men vissa svarar otroligt klumpigt medan andra kan svara helt utan att anklaga mig för att vilja för mycket...

I lil-sis fall är det ju ganska uppenbart att hon haft problem, eftersom det inneburit två graviditeter och också en del frånvaro från jobbet. Då är det vissa som tycker sig ha rätt att fråga och kommentera och ge "tips".

 

[Hiddeous]

Och hur jobbigt man upplever att det tar evigheter är ju högst personligt och hur någon annan tog det är ju egentligen ganska ointressant.

Det undrar jag. Det är ju därför man har patientföreningar för alla möjliga olika åkommor, för att människor ska kunna mötas och utbyta erfarenheter. Det är positivt och det ger nya perspektiv på den egna upplevda smärtan. Kanske finns det andra sätt att förhålla sig till den på?

 

[em-pirre]

Nu tror jag att du missförstod lite. Att nån säger "äsch, ett år är ju inget" medan man själv är jättejätteledsen över att det tar sån tid och är orolig över att nåt är fel, då är det ju inte till någon stor hjälp att just du tycker att det inte är en big deal.

 

[Hiddeous]

Nu tror jag att du missförstod lite. Att nån säger "äsch, ett år är ju inget" medan man själv är jättejätteledsen över att det tar sån tid och är orolig över att nåt är fel, då är det ju inte till någon stor hjälp att just du tycker att det inte är en big deal.

Men ingenting jag hade sagt hade förmodligen hjälpt. Problemet jag upplever med barnlösa är just att de VILL vara fast i sin olycka, på något sätt. De vill inte ha någon uppmuntran, tröst, bara få vara ledsna. Och det kan bli lite jobbigt för omgivningen.

 

[DarkInNight]

Problemet jag upplever med barnlösa är just att de VILL vara fast i sin olycka, på något sätt.

Det där var inte vidare schysst, rent av elakt.

Jag håller inte med.

 

[lil-sis]

Fast om det nu är så känsligt, varför diskuterar du då ens dina barnlöshetsproblem med vänner som uppenbarligen inte säger det du vill att de ska säga? Är det dina vänner som driver samtalen eller är det du?

Just den kommentaren kom från en person som vet att vi har varit på fertilitetsutredning som visat att sambons spermier mår finfint medan min kvarvarande äggledare och ägg inte gör det.

Jag föredrar att de runtomkring mig vet vad som händer eftersom det har varit så mycket spring på akademiska, frånvaro osv.

Har fått höra massor med liknande historier från kollegor om de själva eller släktingar.

Och två "slappna av" och så sambobytet.

Inte med glimten i ögat.

Då tar jag mig rätten att bli lite irriterad. För det är vad jag blir. Inte ledsen, inte förolämpad osv.

Jag VET ju varför det inte fungerar till skillnad från många andra det inte lyckas för och slipper ju faktiskt grubbla.

Jag har en behandlingsplan från sjukvården, jag har fått hjälp.

Men i kretsen runt mig som ser och hör allt det här finns det garanterat folk som INTE vet varför det inte går, som inte får några svar. Och att folk då vanemässigt, på allvar föreslår att hon ska slappna av, ställa sig i adoptionskö osv är så jävla onödigt. För det hjälpte inte för grannens hunds fasters kompis heller, det var bara slumpen!

 

[Hiddeous]

Det där var inte vidare schysst, rent av elakt.

Nej, det var inte illa menat. Alls. Utan bara hur jag upplever det. Familjeliv dryper av den typen av retorik.