Under mina tio år utan barn, blev jag rejält avundsjuk en gång när en nära vän fick barn. I övrigt brydde jag mig inte så mycket faktiskt.När upplevde ni som lidit av ofrivillig barnlöshet att ni började uppleva att ni bara såg gravida och bebisar överallt och att ni inte kunde känna genuin glädje över att vänner och kollegor berättar att de väntar barn? eller ni kanske aldrig fått de känslorna?
Vi har försökt bli med barn sen maj -18 och jag har ännu inte upplevt sådana känslor. Efter cirka ett halvt år började jag tappa hoppet om att bli gravid på naturlig väg och har sen dess inte tagit ett enda graviditetstest, även om mensen varit några dagar sen. Jag blir inte ens besviken när mensen kommer.
Jag är rädd att otrevliga känslor om andras familjelycka ska infinna sig även för mig. Kanske det är vanligt att börja känna någon slags hopplöshet och viss bitterhet när/om man inte lyckas bli gravid trots hjälp från sjukvården..?