En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 12

[Kilauea]

Ägglossningstest positivt idag (eller om det blir imorgon, tyckte det såg lika ut men verkar vara en dålig batch för inget streck blir särskilt starkt). Kan inte låta bli att få upp hoppet.

 

[GardenAngel]

Spolade äggledarna 23/10. Gjorde vanvettigt ont! Gyn tyckte hon eventuellt såg en blockering och att en äggledare hade lite ”slingrig” form. 20 dagar efter spolningen hade jag ägglossning och sen mens. I helgen har jag haft ägglossning igen. Båda gångerna har jag känt på mig att något är på g. Bara en magkänsla liksom.
Jag ”bestämde” för två veckor sen att jag skulle ha ägglossning innan jul och vara gravid innan året är slut. Ägglossningen lydde och vi har gjort vårt! Känslan är fortfarande förhållandevis stark att den lilla flicka jag drömt om hela hösten är på intågande. Advent betyder ju ankomst

 

[Eli]

Får jag ställa en fråga? Ser ni också 2 sträck eller inbillar jag mig bara?

 

[Hedblomster]

Får jag ställa en fråga? Ser ni också 2 sträck eller inbillar jag mig bara?

Visa bifogad fil 42926

Absolut två streck!

 

[Eli]

Absolut två streck!

 

[Kilauea]

Får jag ställa en fråga? Ser ni också 2 sträck eller inbillar jag mig bara?

Visa bifogad fil 42926

Två streck helt klart. Grattis!

 

[Kilauea]

Här är mensen en dag sen, men testet negativt och nu har värken börjat så räknar med att den kommer idag eller imorgon.

 

[Eli]

Två streck helt klart. Grattis!

Tack!

 

[vinkelina]

Haft jättekonstig mens sedan missfallet. Först några dagar med klart, "rent" blod när man torkar (rätt mycket på pappret) men inget som kommer i bindan, inte brunt som spottings. Sedan de normala 7 dagarna med störtflod och massa klumpar. Förra cykeln på 34 dagar, denna verkar vara 26. Kan inte kroppen bara börja funka normalt igen?

 

[karamba]

Jag har nu ätit Letrozol 4 månader, vilket var vad vi hade bestämt med läkaren och att jag skulle höra av mig i januari om det inte hade fungerat.

Så sagt och gjort, negativt gravtest idag och beräknad mens imorgon så jag ringde kliniken, men där tog det stopp pga att dom vill att jag ska gå upp minst 2kg till innan dom remitterar vidare för ivf... Jag har lyckats gå upp 1,5-2kg sen vi började utredningen i maj, men nu går det trögt, trots att jag äter hela tiden och stoppar i mig allt möjligt skit som jag egentligen mår fysiskt dåligt av

Så kravet blev att gå upp dom kilona och att jag hör av mig när mitt BMI är på minst 20. Jag trodde verkligen att det skulle vara våran tur att få hjälp nu. Man blir ju lite stressad också när dom först ska remittera till en annan klinik, 1-2 månaders väntetid, och om det dessutom tar 1-2 månader minst för mig att gå upp dom här kilona så är det ju helt plötsligt dags för sommarstängningar överallt...

 

[Eloise]

Jag har nu ätit Letrozol 4 månader, vilket var vad vi hade bestämt med läkaren och att jag skulle höra av mig i januari om det inte hade fungerat.

Så sagt och gjort, negativt gravtest idag och beräknad mens imorgon så jag ringde kliniken, men där tog det stopp pga att dom vill att jag ska gå upp minst 2kg till innan dom remitterar vidare för ivf... Jag har lyckats gå upp 1,5-2kg sen vi började utredningen i maj, men nu går det trögt, trots att jag äter hela tiden och stoppar i mig allt möjligt skit som jag egentligen mår fysiskt dåligt av

Så kravet blev att gå upp dom kilona och att jag hör av mig när mitt BMI är på minst 20. Jag trodde verkligen att det skulle vara våran tur att få hjälp nu. Man blir ju lite stressad också när dom först ska remittera till en annan klinik, 1-2 månaders väntetid, och om det dessutom tar 1-2 månader minst för mig att gå upp dom här kilona så är det ju helt plötsligt dags för sommarstängningar överallt...

Känner igen all den där olidliga väntan när man bara vill få köra igång.
Kan styrketräning och bygga muskler hjälpa dig gå upp? Tänker att det är bättre än att äta en massa skräp som du mår dåligt av?

 

[MiniLi]

Jag har nu ätit Letrozol 4 månader, vilket var vad vi hade bestämt med läkaren och att jag skulle höra av mig i januari om det inte hade fungerat.

Så sagt och gjort, negativt gravtest idag och beräknad mens imorgon så jag ringde kliniken, men där tog det stopp pga att dom vill att jag ska gå upp minst 2kg till innan dom remitterar vidare för ivf... Jag har lyckats gå upp 1,5-2kg sen vi började utredningen i maj, men nu går det trögt, trots att jag äter hela tiden och stoppar i mig allt möjligt skit som jag egentligen mår fysiskt dåligt av

Så kravet blev att gå upp dom kilona och att jag hör av mig när mitt BMI är på minst 20. Jag trodde verkligen att det skulle vara våran tur att få hjälp nu. Man blir ju lite stressad också när dom först ska remittera till en annan klinik, 1-2 månaders väntetid, och om det dessutom tar 1-2 månader minst för mig att gå upp dom här kilona så är det ju helt plötsligt dags för sommarstängningar överallt...

Köp näringsdrycker. Med 3 näringsdrycker per dag utöver maten går du upp 2 kg på några veckor sålänge du äter bra i övrigt.
Du kan ju fråga om du kan få recept på näringsdrycker, annars finns det på apoteken (men det är dyrare utan recept).

 

[MiniLi]

Känner igen all den där olidliga väntan när man bara vill få köra igång.
Kan styrketräning och bygga muskler hjälpa dig gå upp? Tänker att det är bättre än att äta en massa skräp som du mår dåligt av?

Om man har svårt att bli gravid för att man väger för lite så kommer det inte hjälpa att öka muskelmassan. Det är troligen kopplat till för låg fettprocent eller att kroppen är i svältläge. Det kan också bero på att man äter för fettsnålt.

Dessutom så är det mer troligt att man hindrar viktåterhämtning om man tränar. Bättre att vila så att all energi går till att bygga upp kroppen.

 

[tomte]

Jaha, då är det dags för mig att ansluta till denna tråden också, och dessvärre är jag inte den mest positiva idag. Efter flera års jobb med att få sjukdomen stabil (Crohns) fick vi äntligen ok för 1,5år sen att sluta med en av mina mediciner som jag absolut inte fick ta om vi ville försöka bli gravida. Var tvungen att vänta minst 4 månader innan jag kunde sluta med p-pillerna för att se så att kroppen klarade sig utan den, och det var inga problem. Så i snart 14 månader har vi "försökt". Mer effektivt vissa månader än andra, absolut, men ändå. Tok-regelbunden ägglossning som jag både märker i kroppen och kan bekräfta med ägglossningstest så den har vi prickat flera gånger. Jag har aldrig varit gravid (31 år) och sambon har aldrig gjort någon gravid så vi har ingen aning om hurvida vi kan eller inte. Vi har fegat lite med beslutet att söka hjälp, för konstigt nog känns det fel att behöva göra det, men nu får det nog vara nock med ovissheten. Någon som vet en bra gun/gunnar i skåne? Gärna omkring hbg eller lund...

 

[Kilauea]

Jaha, då är det dags för mig att ansluta till denna tråden också, och dessvärre är jag inte den mest positiva idag. Efter flera års jobb med att få sjukdomen stabil (Crohns) fick vi äntligen ok för 1,5år sen att sluta med en av mina mediciner som jag absolut inte fick ta om vi ville försöka bli gravida. Var tvungen att vänta minst 4 månader innan jag kunde sluta med p-pillerna för att se så att kroppen klarade sig utan den, och det var inga problem. Så i snart 14 månader har vi "försökt". Mer effektivt vissa månader än andra, absolut, men ändå. Tok-regelbunden ägglossning som jag både märker i kroppen och kan bekräfta med ägglossningstest så den har vi prickat flera gånger. Jag har aldrig varit gravid (31 år) och sambon har aldrig gjort någon gravid så vi har ingen aning om hurvida vi kan eller inte. Vi har fegat lite med beslutet att söka hjälp, för konstigt nog känns det fel att behöva göra det, men nu får det nog vara nock med ovissheten. Någon som vet en bra gun/gunnar i skåne? Gärna omkring hbg eller lund...

Vad var det för medicin du var tvungen att avsluta?
Har också crohns men fick fortsätta med mina, förutom en som jag fick avsluta sista trimestern.

 

[tomte]

Vad var det för medicin du var tvungen att avsluta?
Har också crohns men fick fortsätta med mina, förutom en som jag fick avsluta sista trimestern.

Var tvungen att sluta med Puri-netholen. Gick på både Puri-nethol och Remicade, men nu klarar jag mig faktiskt väldigt bra på bara Remicade, så det är ju en ljuspunkt iaf. Samma sak för mig där, Remicade ok tom andra trimestern.

 

[Kilauea]

Var tvungen att sluta med Puri-netholen. Gick på både Puri-nethol och Remicade, men nu klarar jag mig faktiskt väldigt bra på bara Remicade, så det är ju en ljuspunkt iaf. Samma sak för mig där, Remicade ok tom andra trimestern.

Själv står jag på Azathioprin, utöver remicade, och det fick jag fortsätta med hela tiden.
För oss slutade det med IVF där min crohns misstänks vara boven för våra MF/MA och utebliven graviditet.

 

[tomte]

Själv står jag på Azathioprin, utöver remicade, och det fick jag fortsätta med hela tiden.
För oss slutade det med IVF där min crohns misstänks vara boven för våra MF/MA och utebliven graviditet.

Vet att den diskussionen var uppe, men iom att jag klarat mig helt skovfri utan Puri-netholen än så länge, så känns det onödigt i dagsläget. Det är svårt det där med Crohns, det finns inga studier som bevisar att det ska påverka, men samtidigt känner jag en del med liknande varianter av Crohns som mig som får beskedet att det nog är pga sjukdomen som det har varit svårt för dom. Det, i samband med att mannen har lite saker som gjort att det funderats på om allt varit ok med hans simmare, har gjort att vi var rätt inställda på att det nog kunde vara svårt. Men det är märkligt hur stor skillnad det gör från att "okej, vi kör, men det blir nog svårt" till "jaha, det va ju katten, nu kom menshelvetet igen, varför funkar det inte". Hjärnan vill verkligen inte samarbeta alltid...

 

[Eloise]

Jaha, då är det dags för mig att ansluta till denna tråden också, och dessvärre är jag inte den mest positiva idag. Efter flera års jobb med att få sjukdomen stabil (Crohns) fick vi äntligen ok för 1,5år sen att sluta med en av mina mediciner som jag absolut inte fick ta om vi ville försöka bli gravida. Var tvungen att vänta minst 4 månader innan jag kunde sluta med p-pillerna för att se så att kroppen klarade sig utan den, och det var inga problem. Så i snart 14 månader har vi "försökt". Mer effektivt vissa månader än andra, absolut, men ändå. Tok-regelbunden ägglossning som jag både märker i kroppen och kan bekräfta med ägglossningstest så den har vi prickat flera gånger. Jag har aldrig varit gravid (31 år) och sambon har aldrig gjort någon gravid så vi har ingen aning om hurvida vi kan eller inte. Vi har fegat lite med beslutet att söka hjälp, för konstigt nog känns det fel att behöva göra det, men nu får det nog vara nock med ovissheten. Någon som vet en bra gun/gunnar i skåne? Gärna omkring hbg eller lund...

Jag kan rekommendera en egenremiss till RMC i Malmö för att få utredning där av både dig och mannen.
De är en av få kliniker som gör dfi-test på mannens spermier, tack vare det så upptäcktes min mans avvikelse och vi fick rätt ivf-behandling från början.
Är väldigt nöjd med dem som klinik, men som med all offentlig vård så är det lite väntetider..

 

[tomte]

Jag kan rekommendera en egenremiss till RMC i Malmö för att få utredning där av både dig och mannen.
De är en av få kliniker som gör dfi-test på mannens spermier, tack vare det så upptäcktes min mans avvikelse och vi fick rätt ivf-behandling från början.
Är väldigt nöjd med dem som klinik, men som med all offentlig vård så är det lite väntetider..

Hej Eloise,
Tusen tack för det tipset! Malmö är lite längre, men det är absolut inga bekymmer att åka dit om det innebär bättre undersökningar och väntetiden är ju något man får acceptera även om det är drygt i längden.