En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida del 13

[Dorinda]

Imorgon ska vi till första besöket på IVF-kliniken i Uppsala. Det känns lite nervöst av flera anledningar, dels att göra utredningen och framförallt ta amh-värde och kolla den andra äggledaren. Typ väga sig framför annan person, känner skam kring min övervikt. Sen är det också tajt om tid, vi måste lämna lillan prick kl 7 på föris för att hinna - och med tre timmars bilfärd i detta väder är jag rädd att den halvtimman vi har till godo lätt rinner iväg...

Jaja, bara hålla tummarna att allt klaffar!

Hur gick besöket?

 

[cherie]

Hur gick besöket?

Bra! Äggstockarna såg fina ut på ultraljudet, AMH-värde på 1,37 (är väl lite lågt för min ålder men läkaren tyckte det var bra/ok), sköldkörtel var okej, spermierna var normala.

Hon sa att hon tror vi har goda chanser att få ett syskon med våra värden och vår historik.

Vi blev erbjudna paketpris på tre omgångar trots att det står att det inte gäller vid mitt bmi, så jag antar att de faktiskt tror att det är goda chanser på riktigt för de borde ju inte erbjudna något ekonomiskt ofördelaktigt för dem.

Jag fattar ju också att det är prognostiskt gott att vi fått till tre befruktningar på naturlig väg inom senaste året. Så ibland undrar jag om vi är lite för snabba på IVF-bollen. Men nu har ju faktiskt en äggledare rykt också... Och åldern tickar... Och AMH-värdet är ju inte skyhögt. Så det är kanske lika bra att köra... Men det går ju inte att sticka under stol med att det svider med pengarna. Hade man kunnat hade man ju gärna behållt sisådär 100' (eller ev mer) och lagt de pengarna på annat...

 

[vemsomhelst123]

Bra! Äggstockarna såg fina ut på ultraljudet, AMH-värde på 1,37 (är väl lite lågt för min ålder men läkaren tyckte det var bra/ok), sköldkörtel var okej, spermierna var normala.

Hon sa att hon tror vi har goda chanser att få ett syskon med våra värden och vår historik.

Vi blev erbjudna paketpris på tre omgångar trots att det står att det inte gäller vid mitt bmi, så jag antar att de faktiskt tror att det är goda chanser på riktigt för de borde ju inte erbjudna något ekonomiskt ofördelaktigt för dem.

Jag fattar ju också att det är prognostiskt gott att vi fått till tre befruktningar på naturlig väg inom senaste året. Så ibland undrar jag om vi är lite för snabba på IVF-bollen. Men nu har ju faktiskt en äggledare rykt också... Och åldern tickar... Och AMH-värdet är ju inte skyhögt. Så det är kanske lika bra att köra... Men det går ju inte att sticka under stol med att det svider med pengarna. Hade man kunnat hade man ju gärna behållt sisådär 100' (eller ev mer) och lagt de pengarna på annat...

Både positiva och negativa besked på något sätt antar jag? Jag avundas dig inte, kommer ihåg hur du skrev om ert barns energi när hon var mindre och precis så var våran unge också, överallt och ingenstans och det fanns aldrig ro, och att man faktiskt inte hade orkat ett till tätt inpå, nu såhär flera år senare är vårat barn en ganska enkel unge i jämförelse med andra (energin är kvar men den är positiv, har aldrig träffat någon som ser så positivt på livet som mitt barn) och det är klart vi hade kunnat ha en 2 eller 3 åring och rett ut det, nu. För oss är det nog för sent (även om vi aldrig försökt, inte ens när barnet blev till) jag blir 40 nästa år, vi planerar att flytta/ändra livet så småningom, vi har äntligen fått lite frihet tillbaka och kunnat börja sova på morgnarna. Det blev såhär och hur det än blir för er hoppas jag ni kan landa i att det blev såhär, och att du och din stackars kropp får lite mer återhämtning

 

[Dorinda]

Bra! Äggstockarna såg fina ut på ultraljudet, AMH-värde på 1,37 (är väl lite lågt för min ålder men läkaren tyckte det var bra/ok), sköldkörtel var okej, spermierna var normala.

Hon sa att hon tror vi har goda chanser att få ett syskon med våra värden och vår historik.

Vi blev erbjudna paketpris på tre omgångar trots att det står att det inte gäller vid mitt bmi, så jag antar att de faktiskt tror att det är goda chanser på riktigt för de borde ju inte erbjudna något ekonomiskt ofördelaktigt för dem.

Jag fattar ju också att det är prognostiskt gott att vi fått till tre befruktningar på naturlig väg inom senaste året. Så ibland undrar jag om vi är lite för snabba på IVF-bollen. Men nu har ju faktiskt en äggledare rykt också... Och åldern tickar... Och AMH-värdet är ju inte skyhögt. Så det är kanske lika bra att köra... Men det går ju inte att sticka under stol med att det svider med pengarna. Hade man kunnat hade man ju gärna behållt sisådär 100' (eller ev mer) och lagt de pengarna på annat...

Men så skönt med ett bra besök med goda nyheter

Om ni försökt ”lagom” länge är det bara ni som kan svara på. Alternativet vänta finns ju absolut. Själv kände jag att jag skulle ånga mig så om jag väntade och vi sen skulle misslyckas med en ivf. Slippa fundera på det är ju oxå värt en del.

 

[cherie]

@Dorinda Ja, det kändes hoppfullt! Sen är ju risken för ett till utomkveds ganska hög (när man redan haft ett), och det kan ju inte kliniken påverka, så inga garantier att nästa ev graviditet sätter sig rätt... Men annars tänker och resonerar vi nog som du - väntar vi för länge och sen blir det liksom inget, nä det skulle ju vara jättejobbigt! Detta är nog bara min vanliga beslutsångest som jag får kring de flesta val, men vi lär köra vidare med IVF så fort vi får. Jag märkte att min partner blev väldigt glad efter besöket, började prata om namn på ev syskon osv så jag förstod att han nog haft ganska lågt hopp innan

@vemsomhelst123 Ja, jag minns att ditt barn också var väldigt piggt! Vi hade aldrig orkat ett syskon när hon var yngre, precis som du beskriver. Det är fortfarande skräckblandad tanke att gå tillbaka till småbarnsåren, jag håller med om att livet är mycket, mycket enklare nu! Jag är övertygad om att vi många, många gånger kommer tycka det är övermäktigt om det skulle bli ett syskon. Och ändå vill vi nog ha ett till. Jag saknar ett litet barn OCKSÅ. Att få lära känna och se en ny individ växa upp. Men kroppen som du säger, hur mycket ska den behöva genomlida, det känns fortfarande som det svåraste beslutet. Nu när jag är stark igen känns det bättre/enklare, men tanken på ett till utomkveds eller ett till kejsarsnitt känns faktiskt tuff. Är nog bra att vi har minst två månader till på oss att klura och bestämma oss

 

[cherie]

Kan tillägga att dottern (idag 5 år ) verkligen inte vill ha ett syskon Tur att hon inte har något att säga till om! Jag trodde hon till slut skulle bli avis på alla förskolekompisar mm men hon är SÅ bestämd "Nä, verkligen inte, småsyskon bara dregglar på ens saker och skriker! Sen har ens föräldrar inte lika mycket tid för en och det barnet vill också trängas i er säng" Ja, jo, förvisso...