Egoistiska separerade föräldrar

A

askur

Vi separerade för ca två år sedan, innan dess var pappan inte särskilt delaktig i barnets liv. Han levde sitt liv framför datorn och tv:n medan vi andra skötte skola, möten och ja allt som ingår i ett familjeliv.
Efter separationen så har barnet, nu snart femton år, sagt att hen har fått en bättre pappa.
Det är ju bra så långt.
Förra påsken så var de till släkten som bor rätt långt upp i norrland, där det finns snö och roliga aktiviteter att göra på lovet.
Det skulle de göra i år igen och hen har sett fram emot det länge!
Nu får jag höra att hen får inte följa med utan det är bara pappa och farfar som ska åka:eek:

Jag trodde inte att det var sant faktiskt men med tanke på hur pappa har varit i alla år så är det ju i linje med det.

Till saken hör att jag fyller jämnt i år och ska åka på en drömresa med kompisar som barnet inte alls är intresserad av, resmålet alltså, för mig är det som sagt en dröm.
Men nu känner jag att jag kan inte också resa iväg ensam utan mitt barn, det känns hemskt att vi föräldrar båda två bara ska leva våra egna liv plötsligt och så fort hen är hos den andra så händer det roliga där barnet inte är för tillfället.

Jag funderar allvarligt på att avboka resan som vi pratat om i tre år:crazy:
 
Sv: Egoistiska separerade föräldrar

Blir det bättre av att du blir martyr? Blir du mindre sur på exsambon av det?
Kan du inte hitta på något med barnet också, före el. efter din resa?
 
Sv: Egoistiska separerade föräldrar

Jag planerar semester med barnet också förstås!
Jag förstår att jag framstår som en martyr men det känns bara så fel att vi vuxna bara ska roa oss och lämna barnet i vardagen hela tiden.

Jag fattar inte hur man kan neka barnet att följa med på något som varken kostar pengar eller är något större besvär för pappa.
 
Sv: Egoistiska separerade föräldrar

Vad grymt gjort av ditt ex :(, jag förstår inte hur man kan göra så mot sina barn.

Men h*n är 15 år, då måste h*n ju ha en viss förståelse för att du vill åka på din resa, och att det faktiskt inte är ditt fel att det blev såhär?

15 år är inte så himla litet, h*n kanske förstår mer än du tror?
 
Sv: Egoistiska separerade föräldrar

Jo visst förstår hen att jag vill resa men det gör verkligen ont i ett modershjärta när barnen blir svikna på det här sättet.
Det är egentligen inte en känsla av martyrskap för mig om jag inte åker på min resa utan det är mer en naturlig följd av att jag har barn och att de för mig går först.
Hen skulle aldrig säga något till pappa om besvikelsen att inte få följa med heller.
Det är aldrig några klagomål ang hur pappa väljer att göra saker.
Det har väl att göra med att hen inte är riktigt lika säker på pappa som på mamma.
 
Sv: Egoistiska separerade föräldrar

Nej, visst. Har han mer förtroende för dig än för sin pappa kanske han också törs visa sina känslor mer. Och det är ju inget negativt i sig, men det gör det ju inte lättare för dig.

Eftersom mina barn inte är så stora så kan jag inte riktig tänka mig in i din sits, mer än att du och sonen hamnat i en jobbig sits.
 
Sv: Egoistiska separerade föräldrar

Har du prata med pappan? förklarat för honom hur mycket barnet sett fram emot detta?
Endel pappor (och andra med) har svårt att förstå hur mycket de betyder för barnen, kanske fattar han inte att han är viktig?

Jag tycker inte du ska avboka din resa, det blir inte bättre för det, risken är bara att barnet får dåligt samvete för att du stannar hemma istället för att åka på din drömresa.

Jag hade sagt till pappan hur mycket ert barn har sett fram emot att få åka och att han får ta besvikelsen själv från barnet och gott göra skadan.

Jag känner så väl igen det där med att barnen inte kräver något från pappan:( kanske gammal vana eller ett skydd för att slippa bli besviken:(
 
Sv: Egoistiska separerade föräldrar

Säg till "barnet" att själv uttrycka sin besvikelse eller önskemål till sin far. Det är inget litet barn längre. Sedan får du fråga "barnet" om det är okej att du ändå åker om h*n får vara hos exempelvis mormor eller liknande under tiden.
 
Sv: Egoistiska separerade föräldrar

Det spelar ju ingen roll om det är ett litet barn eller ett lite större, de kan ju bli besvikna ändå:crazy:
Det kan ju också vara så att det är jag som har problem med att hen blir ledsen och sviken av sin far.
Som ni har påpekat blir det ju inte bättre av att jag inte åker men det känns jättejobbigt att inte pappan har empati nog att förstå hur det känns för "barnet" som det ju är till den okänsliga pappan.
 
Sv: Egoistiska separerade föräldrar

Det spelar ju ingen roll om det är ett litet barn eller ett lite större, de kan ju bli besvikna ändå:crazy:
Det kan ju också vara så att det är jag som har problem med att hen blir ledsen och sviken av sin far.
Som ni har påpekat blir det ju inte bättre av att jag inte åker men det känns jättejobbigt att inte pappan har empati nog att förstå hur det känns för "barnet" som det ju är till den okänsliga pappan.
 
Sv: Egoistiska separerade föräldrar

Självklart blir man besviken över en sån sak oavsett ålder. Vad jag menade är bara att barnet/personen i fråga faktiskt är såpass gammal att h*n själv borde ställa sin far emot väggen för detta och kräva lite respekt/omtanke. Sedan om pappan fortfarande inte förstår tycker jag att du kan gå in och förklara hur besviken dottern/sonen är och att en sån här sak faktiskt kan förstöra deras framtida relation eftersom det för "barnet" är ett stort svek.
 
Sv: Egoistiska separerade föräldrar

Men hur lätt är det för en femtonåring att gå till sin pappa och ställa honom mot väggen? Särskilt om det är en pappa som varit mycket "frånvarande" tidigare... Jag tror inte att det är så lätt bara för att barnet är så gammalt som femton, tvärtom så tror jag att de flesta barn har svårt att ärligt säga till sina föräldrar att de är besvikna. Kanske tror femtonåringen att den gjort nåt fel och att det är därför h*n inte får följa med?
Det är inte så lätt att kräva respekt och omtanke från en förälder - oavsett hur gammal man är och särskilt om man är så ung som femton år.
 
Sv: Egoistiska separerade föräldrar

Man kan aldrig kompensera för vad den andra föräldern gör/inte gör. Du ska alltså inte anpassa dina handlingar/planer efter vad pappan väljer att göra.

Tänk bort pappan när du beslutar hur du ska göra med din resa. Hur tycker du är rätt och rimligt att göra vad gäller semester?

Om barnet är besviket för att det inte får följa med pappan kvittar det hur många resor du och barnet gör tillsammans. Det är fortfarande pappans avvisande som gör ont.
 
Sv: Egoistiska separerade föräldrar

Jag talar bara av egen erfarenhet.. jag hade inga problem med att tala om för min far vad jag tyckte och tänkte vid den åldern. Men alla är ju förstås olika.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 972
Senast: Anonymisten
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 615
Senast: Enya
·
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
31 317
Senast: Elendil
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 594

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp