I just denna situation gör jag alltså stor skillnad på världsettan och lilla Lisa som är ute med sin orutinerade häst i en LB.
Att Lisa fastnar i att genomföra ritten fast det går dåligt går att förklara. Mycket möjligt rider Lisa sämre, studsar mer och sparkar hårdare än världsettan för att försöka övertyga sin häst. Såklart är det synd om Lisas häst med för den får en dålig upplevelse och det blir knappast bättre av att det blir så där.
Men en världsetta (fd) ska tänka smartare och planera bättre, hon borde vara medveten om att alla följer hennes ritter för det första (dålig publicitet att visa en så rädd och obekväm häst på tävlingsbanan) plus då det orimliga i varför hon tror det blir bättre att fortsätta? Trodde hon verkligen att klämma den genom en GP skulle göra nästa försök enklare?
Jag trodde nästan alla proffsen numera utgick när saker låser sig fullständigt, för att slippa visa upp dåliga rutter och få usla bedömningar? OCH för att en sån där ritt oftast bara sätter mer motstånd och spänning i hästen, det är sällan de ”lär sig” något i en sån situation?
Men ridningen är trevlig. Och jag, iofs helt indoktrinerad i sporten, kan inte tycka att hästen ser ut att vara tränad på något elakt sätt. Den ser bara ut att vara för rädd för att kunna tränas eller tävlas där och då, och kanske inte passar som tävlingshäst på högre nivå av samma anledning?
Jag tycker inte heller att det ser "elakt" ut eller ovanligt hårt, men man ser tydligt hur artificiellt (långt från naturligt) rörelsemönster de här hästarna har numera.
Personligen tror jag att det är det som gör att "instagram-pöbeln" reagerar så hårt, nästan instinktivt. Att hästen blev spänd och rädd "avslöjar" (och då menar jag verkligen av-slöjar, deveiling) hur extrem elitdressyren är. Känslor triggas.
Och som du sa, hon borde ha utgått vid första skyggningen, för sin egen skull.