När vi rider in är det massor med beröm och godis för att hänga på hästen med vikten på en pall, det är inte behagligt för hästen med vikt på ryggen men eftersom alla blir glada och den får beröm och godis (och den inte har så stort val att säga ifrån, säger den att det är obehagligt kommer vi övertala den att det nog går bra ändå) och det ändå känns som om hästen överlever detta så accepteras det. I nästa steg ligger ryttaren med hela sin vikt på och samma sak som ovan inträffar (oftast) igen följt av en ryttare som sitter upp, bärs i skritt osv.
Det är definitivt ett obehag från start, men alla vi kan nog säga att idag tycker våra hästar att det inte alls är läskigt (de är vana) och faktiskt väldigt roligt att ridas. Och för min del är jag okej med det upplägget, att jag kan ”pusha” (eller tvinga) fram träning av saker som därmed med tiden blir okej och sedan roligt.
första gången jag hörde talas om dig va när min korta ft karriär startades lika fort som den lades ner 
