Nu har jag jobbat mig igenom denna tråden. Är inte mkt av problemen dålig utbildning och hantering från början egentligen? Jag slår inte mina hästar och är inte elaka mot dom. Men jag säger till dom med skarp ton när dom försöker ta sig friheter. Ja dom kanske är kuvade, vem vet!

men jag kan inte minnas att jag behövt skänkla hårdare eller piska eller något när jag utbildat dom. Jag har aldrig upplevt det som ett problem att dom inte förstått hjälpgivningen. Jag har ju alltid bara börjat från marken och hållt i tyglarna i ena handen och flyttat undan bakdelen åt båda hållen. I början får man ju peta på dom men ganska snart räcker det ju att peka. Sen bara lära in stopp och start och rida ut. Jag är nog för gammal och trött nu för att fatta något annat och hålla reda på alla plus och minus. Jag tycker det verkar komplicerat. Jag trivs i min stofilform.
Men jag har inga problem vare sig med det ena eller det andra i vare sig ridning eller hantering så det får vara så. Tydlighet i sitt kroppsspråk tror jag är viktigast.
Dom har varandra och går 4st i sin flock och där får dom göra vad dom vill.
Dom har fått mkt verbalt beröm i töntig bebisröst men aldrig godis i ridningen och hanteringen. Sen kan dom få godis i andra sammanhang, i helt fel sammanhang antagligen

Men jag har varit försiktig med just godiset i hanteringen och ridningen då jag tycker dom blir besatta av godiset och jag förstår ju att det går väldigt fort med inlärningen den vägen men jag är för kass på att veta hur och när och inte när det kommer till de situationer man ska ge och inte så jag låter bli. Med tanke på den ena som river ner hela jävla stallet på vägen ut till hagen för att han vet att godiset ligger just DÄR så nä... Det är sambon som köper godis och ger dom när jag är på jobbet. Det märks direkt när jag går förbi DÄR att han fått godis.