Nu (
@Piaff m.f.l. ) har jag renskrivit 5 sidors anteckningar och jag har kortat lite. Säg till om något är obegripligt eller om jag ska förklara något mer..
Övergångar som görs med handen kallar Carl för Crap transitions. Inför övergången ska hästen förberedas och ryttaren ska vara i balans. Övergångarna ska ske i takt i riktning framåt med framåtbjudning.
Balans är det viktigaste. Hästen ska ha sin egen balans (och ryttaren sin). Gör måååååånga överstrykningar för att kontrollera detta. De varierar också formen ofta. Länger och kortar och hästen ska följa. Hästarna joggas fram, i lång form.
Hästen ska bära bakifrån och vara på väg uppåt framåt. Men den ska gå i en takt där den kan bära sig. Carl tycker att många unghästklasser rids i ett för hastigt tempo. Då rids de ur sin egen balans. Unghästklasser är inget han är intresserad av, det går för fort fram för många hästar, som mår bättre av att bygga styrka i lugn och ro. Kontrollfråga när du ökar: Kan hästen bära sig själv fortfarande? Eller faller den på bogarna.
Om du ska titta på hur en häst travar, ska du göra det mot slutet av passet, när den är avslappnad. Spänning stör hur traven egentligen ser ut. (noterade också hur traven förbättrades under traven, när Charlotte satt upp travade den inte lika bra som när hon ridit ett pass).
Hästen ska kunna galoppera på stället. Självbärigt. Helt utan hand. Detta är ett måste innan man börjar göra piruetter. Kan den inte bära på stället kan den inte bära runt i piruetten.
Har du en lång häst så ska du vara noga med att den blir stark bakom sadeln.
I öppna rider de innerskänkel mot yttertygel och i sluta mer ytterskänkel till innertygeln. Slutor längs med långsidan rider Carl som en lösgörande rörelse, som också används om hästen inte är stark nog så den lägger huvudet på sned.
När hästen skrittar ska halsen röra sig framåt hela vägen fram till nacken. Nacken ska inte nicka inåt.
Sen visade de en rörelse som de gör med många hästar, som de gör med många hästar. Först i enkla byten och sen vanliga byten. Det är bra för att hästen inte kan gå för fort och de måste vara undan för innerskänkeln. Ridhuset är lite bredare än ett vanligt ridhus, kanske 25 eller 27 brett..
Visa bifogad fil 144093
Angående byten: byteshjälpen är bara för benen (precis som fattningarna). Kränger ryttaren blir bytena inte raka. Gör dem gärna mot en spegel för att ha blicken framåt och ha koll så att du sitter själv.
Passagen är en framåtdrivande rörelse. De jobbar ofta med mellantrav och passage som lek. Får du till passagen är det också bra att rida det i skolorna för att få fram ytter framben, det är den som ger bra poäng när det svingar i kadensen.
I Bakdelsvändningar och piruetter: passa ytterskänkeln. Den ska inte putta åt sidan. Bakbenen ska vilja framåt men stå på stället. Takt - vändning - takt. Framdelen (och bogen) ska uppåt och vända frambenen korsa över.
Lucy (Carls hästskötare) visade en PRE. Carl pratade en del om att han älskar typen, och att han ville ha en PRE när han blir gammal. De är ofta lite stumma i länden och för att förebygga spänning red de mycket övergångar mellan trav och galopp.
Om galoppen är något kort i sprången, få den att sträcka ut i fram genom att jobba med ökningar.
Är halterna sneda: kontrollera hur du sitter. Lägg tid på att korrigera dem och berömma när det blir rätt. Det är värt det.
Detta ska funka:
Stretch – Böj (bend) – Samla. Och kontrollera lösgjordheten.
Alla ryttare har inte talang för svår klass. Men alla kan öva och bli bättre.