Sv: Dobermann!
KL
vi hade en dobberman när jag var liten, han var min bästa vän! vi var ute på många långa skogspromenader tillsammans, han var alltid lös och skyddade mig från ormar och, jaa allt. ledde mig alltid hem när jag gått vilse också.
Dock så var han en fegis. Mörkrädd som tusan, pappa fick följa honom ut när han skulle kissa på kvällen. När det var saker som kunde vara läskiga fick pappa gå först.
Det lustiga är att folk var så rädd för honom, han var bra att ha när det kom försäljare osv, men han ville ju bara hälsa och som sagt var väldigt rädd av sig själv.
han hade kuperad svans vilket jag tycker är synd, men snygg var han ändå!
tyvärr fick vi ta bort honom, han fick någon sjukdom tror jag. att baken slutade fungera på honom(?) minns inte riktigt för jag var för liten.
saknar den hunden, många minnen ploppar upp..en av de få saker jag minns tydligt från min barndom är just vandringarna med honom.
Skulle inte tveka att skaffa dobberman om jag hade tiden till hunden, då jag bara har bra erfarenheter från de jag träffat.