Ditt boende

[BernT]

En grej detta far mig att reflektera pa ar hur manga som inte gillar att ha grannar

Ar det bara sjalva grejen att det finns andra manniskor i narheten som stor er, eller har ni erfarenhet av mer aktiv irritation/konfrontation med grannarna?
Min erfarenhet av att bo i overlag valdigt tatbebyggda miljoer ar att grannarna mer eller mindre ignorerar varanda och de sallan ar ett aktivt storningsmoment. Daremot kan jag forsta viljan att typ kunna sitta i tradgarden och veta att INGEN kan see en - dock for mig vet ag inte om det ar vart den ovriga isolationen och okade restiden som kommer med att bo mer isolerat..!

Jag tycker det är trevligt med grannar. Har nog alltid haft bra grannar. I lägenheten hörde vi bara grannarna när de borrade typ. Hälsade i hissen/porten men inte mer än så. Där vi bor nu är det också bra grannar. Visst går man förbi kan man kika in, men det är ju inte så att någon ställer sig i trädgården och glor in. Och om nån ser mig när jag rör mig i mitt hem gör inte så mycket, alltså det är ju inte så att jag går runt naken eller har toaletten i vardagsrummet framför fönstret.

Hade en granne i huset mittemot när vi bodde i lägenhet, hon gick runt naken och stod ofta framför spegeln framåtböjd och typ inspekterade sitt rövhål framför ett fönster, så vet inte om hon inte förstod att vi såg (husen stod tätt!) eller bara inte brydde sig.

 

[hjärter_dam]

Bor i villaförort i Göteborg, ca 20 minuters bussresa till centrala stan. Vi hamnade här eftersom detta var ett av områdena som hade huspriser som rymdes inom vår budget när vi köpte vårt första hus 2011. Jag hade ingen relation till området sedan tidigare men min man är uppvuxen inte så långt härifrån och hade haft kompisar här under skoltiden. Första huset var aldrig hemma för mig, kändes alltid som ett tillfälligt boende och blev aldrig inrett så som jag ville ha det.

2018 sålde vi vårt första hus och köpte ett större inom samma område och nu har vi hittat hem. Trivs så himla bra med vårt hus, det fyller de flesta behov vi har med avseende på storlek, standard och närhet till skog och natur. Barnen är rotade i området, har kompisar på gångavstånd och skola/förskola som de trivs i. Skulle möjligen kunna tänka mig att flytta inom område till ett större hus men då framförallt som ett steg upp på "bostadstrappan", inte för att vi egentligen har behov av större boende.

I en framtid utan hemmaboende barn har jag en romantisk tanke om att bo i en stor, äldre lägenhet centralt i Göteborg, kunna promenera till mataffär/retaturanger/bibliotek etc. och på det stora hela leva ett aktivt storstadsliv och ta del av allt som staden erbjuder, men jag tror att jag kanske hade känt mig lite instängd i en lägenhet.

 

[Migo]

Varför bor du där och som du bor, vad får dig att trivas eller inte och vad skulle göra att du valde att flytta och i så fall vart och varför och vann jag härmed tävlingen om bukes längsta mening?

Bor för tillfället i en tjänstebostad på gården där jag jobbar. Alldeles för stort hus, uselt med promenadvägar fast det är mitt på landet och väldigt bullrigt pga motorväg 200 m bort.

Vi vill ha ett mindre hus, max 100m2, och möjlighet till bra hundpromenader utan att behöva gå en km på 70-väg först. Gärna mer enskilt än detta, då vi bägge gillar att det är tyst... Sen behöver vi ha ekonomibyggnad för fåren i närheten...

 

[gul_zebra]

Jag flyttade ihop med min partner, det är enda anledningen. Jag är förtidspensionär och bodde innan i en alldeles lagom tvåa i ett miljonprogramområde. Nu bor jag i en stor villa på andra sidan stan och det finns inte på världskartan att jag skulle ha råd med det om jag inte just flyttat in med min sambo. Jag hade dessutom aldrig valt att flytta till ett villaområde utan har alltid tänkt att skaffar man hus kan man lika gärna slopa närhet till grannarna också. Men det är en bra insynsskyddad tomt så jag trivs förvånansvärt bra så sett, grannarna känns inte så nära ändå.
Det som får mig att trivas annars är främst just sambon. Jag tycker om huset men det är lite rörigt just nu Och såhär års kan jag glatt erkänna att jag saknar min gamla carport

Flyttar gör jag om sambon tröttnar på mig Då blir det en billig hyrestvåa igen.

 

[Happimess]

Jag bor i ett enplanshus i liten ort i yttersta utkanten av Göteborgs kommun, flyttade från lägenhet i Göteborg i somras.
Köpte för att det var ett lagom stort hus för oss, bra pendling till båda våra jobb, mycket av de "stora jobben" med huset gjorda, trädgård med mycket potential, och rimlig prislapp (vi hade lånelöfte på drygt 3 miljoner ytterligare över vad vi gav för huset, men är idag väldigt glad att vi inte maxade ut) vilket gör att vi har lite spelrum när allt blir dyrare. Vi kände helt enkelt att vi infriade många värden till ett okej pris.

Att vi hamnade i just den orten där vi hamnade var nog främst för att jag fick nytt jobb och då koncentrerade vi husletandet åt just detta hållet, innan hade vi letat i hela pendlingscirkeln runt Göteborgs Kommun.

Det som kan få mig att flytta är, just nu, en lottovinst. Huset har störtdykt i värde sedan vi flyttade, så nu får vi helt enkelt bo här tills vi har råd att antingen ta förlusten eller tills priserna vänder igen. Men som det ser ut just nu trivs vi, så det är inget större problem.

 

[orientalkatten]

Älskar vårt hus utanför kungsbacka där vi bott sedan 2000.
Nära till stall och kungsbacka. 2 garage och ett extrahus där sonen bor. Lösvirkes hus byggt 1994.
Lagom stort, rejäl tomt avskilt läge vid skog och sjö med grannar på lagom avstånd.

 

[Halfrek]

Jag bor i en hyfsat nybyggd hyrestvåa på 64 kvm i centrala Malmö. Har bott i det mesta, kollektiv, hyres, bostadsrätt. Samtliga i Malmö, flyttade hit från norra skåne efter studenten. Fick för några år sen för mig att hus på landet var drömmen. Flyttade till Blekinge, vantrivdes kopiöst och flyttade hem till stan igen efter två år. Kan tänka mig annan lägenhet, den här är väldigt dyr. Men Malmö tror jag inte jag lämnar fler gånger, min stad

 

[Breaktown]

Jodå, men inte när vårblommorna kommer.
Resten av året vore fint.
Kyla, snö och mörker besvärar inte mig.
Däremot värme och mörker utan snö.

Isf är det lugnt, finns inga vårblommor där

Såklart inte helt allvarligt! Men det är ju inte vårblommor på samma sätt längst i norr. En av mina bästa vänner kommer från Pajala. Hon såg bland annat vitsippa, blåsippa och gullviva för första gången när hon flyttade till Stockholm för att plugga.

 

[Lycan]

Jag är precis likadan, fritt citerat, (och skulle gärna kunnat se norrsken men det hindras av det sydligare läget). Skulle kunnat flyttat norrut - men då hade jag inte kunnat jobba med det jag kan och älskar. (Naturen bakom knuten är mer av att vi finns utkastade mitt i naturen.) Väljer bort halvt bortglömd by eftersom jag vill räkna kilometer till närmaste granne....

Så får nöja mig utan norrsken med mitt totalt avskilda läge utan grannar och ljud-ljusföroreningar, inga tyckanden från andra, med mark till hästar, fågelträsk/sjö, slott på klippa i bakgrunden och ändå bara 30 minuter med bil till två av landets större städer (i ena finns mitt arbete).

Tycker det låter som att du har väldigt vackert läge och fördelaktigt läge om man vill ha ett bättre jobb än vad som går att få i småbyarna här uppe.
Här i norr finns det byar som är i princip avfolkade eller där det bara är ett par gårdar och sen bara skog igen. Där vi bor nu har vi grannar men de husen är inte så nära så man stör sig på dem. Sen verkar just den här byn ha en härlig sammanhållning så då är det lite lättare att ha grannar. Annars är det bland det jobbigaste som finns grannar som ska tycka en massa och lägga sig i. Eller som ser allt man gör och är obotligt nyfikna. Tack och lov är vi förskonade från det.
Precis som många små byar är husen är byggda efter skogskanten eller där terrängen var för eländig för att brukas så vi har naturen bakom knuten och åkrar framför huset.

 

[Avalbane]

Jag bor just nu i en hyresetta på 43kvm med uteplats.
Trivs jättebra här. Lugnt område, jag hör knappt grannarna förutom när dom ska in till tvättstugan och råkar öppna den kiorridorsdörrenn in i min ytterdörr typ...
En mindre by/ort? precis i närheten av Riksvägen så har ca 15 min till jobbet i mindre stad åt ena hållet och ca 10 min in till större staden.

Hade hyresvärden hört av sig och sagt att dom kommer bygga ut min etta till en tvåa eller trea hade jag bott kvar utan tvekan.
MEN det kommer inte ske för jag är rätt så säker på att mina grannar vill ha sina förråd kvar.

Så mitt stora problem är att jag har växt ur lägenheten och behöver något större. Så nu håller jag på att kika på bostadsrätter i större staden på Hemnet, samt ska till och fråga hyresvärden om det går att byta till tvåa här i området. Så får se hur jag gör tillslut. Skulle kunna köpa, men samtidigt smidigt att hyra.
Köper jag vill jag bo centralt sålänge. Men i framframtiden skulle jag kunna tänka mig ett mindre hus med trädgård något sånär centralt eller lagom pendling från större staden.

 

[Lycan]

En grej detta far mig att reflektera pa ar hur manga som inte gillar att ha grannar

Ar det bara sjalva grejen att det finns andra manniskor i narheten som stor er, eller har ni erfarenhet av mer aktiv irritation/konfrontation med grannarna?
Min erfarenhet av att bo i overlag valdigt tatbebyggda miljoer ar att grannarna mer eller mindre ignorerar varanda och de sallan ar ett aktivt storningsmoment. Daremot kan jag forsta viljan att typ kunna sitta i tradgarden och veta att INGEN kan see en - dock for mig vet ag inte om det ar vart den ovriga isolationen och okade restiden som kommer med att bo mer isolerat..!

Människor låter, tycker, klagar och är obotligt nyfikna. Jag är uppvuxen med grannar som bodde så nära att de såg allt man gjorde. Jag kom ihåg hur jag alltid sökte mig till skogen för att slippa nyfikna blickar. Eller sökte mig utom synhåll för att slippa att grannen skulle se när jag tränade hunden. Jag älskade dock dessa grannar som barn då de alltid hade bra historier.

En annan granne som vi hade senare när jag flyttade hemifrån störde sig på att vi inte höll efter våra buskar eller klippte gräset nog ofta. Hon var även fönstertittare och hade sina kommentarer om att jag var för slarvig med att hålla efter disken. Samma tant matade min katt så att han försvann för hon tyckte så synd om honom. Båda dessa grannar som jag haft har bott nära. Dvs bara en grusväg som skiljde husen åt.

En tredje granne under min uppväxt i en annan by där min mamma bor kvar har som sitt kall att trakassera min familj. Nu har det gått så långt att lillebror vägrar gå ut då denna granne filmar minsta rörelse. Klagar gärna över att hundarna skäller samtidigt som hon allt hon kan för att härja upp hundarna så att de ska skälla...Så att hon kan gnälla om det och anmäla om störande levnadsmiljö. Hon kastar sitt skräp på mors gård och anmäler det sedan till kommunen att mamma har soptipp på gården. Hon anmäler om allt förbannat till alla myndigheter hon kan och hittar på dumheter. Jag är numera mördande arg på denna människa efter 10 års trakasserier och pga att lillebror med diagnos inte längre vill gå ut för att hon står i fönstret och filmar.

Ska man ha en granne så ska det vara någon man tycker om eller åtminstone tolererar. Det ska inte vara en pina att behöva lämna huset. Jag gillar mina nuvarande grannar men de bor inte supernära heller.

 

[cassiopeja]

En grej detta far mig att reflektera pa ar hur manga som inte gillar att ha grannar

Ar det bara sjalva grejen att det finns andra manniskor i narheten som stor er, eller har ni erfarenhet av mer aktiv irritation/konfrontation med grannarna?
Min erfarenhet av att bo i overlag valdigt tatbebyggda miljoer ar att grannarna mer eller mindre ignorerar varanda och de sallan ar ett aktivt storningsmoment. Daremot kan jag forsta viljan att typ kunna sitta i tradgarden och veta att INGEN kan see en - dock for mig vet ag inte om det ar vart den ovriga isolationen och okade restiden som kommer med att bo mer isolerat..!

Jag gillar inte att bli iakttagen när jag är ute på min egen tomt, men OK, det kanske jag hade kunnat leva med. Men min dåliga erfarenhet av grannar handlar alltså om rena störningsmoment.
På förra stället jag bodde så spelade grannen på ena sidan hög musik (techno?) hela nätterna när de hade semester och tyckte bara att de måste kunna få njuta och göra vad de vill under sin semester (det var tyvärr extremt lyhört och husen låg nära varandra). På andra sidan hyrde husägaren ut sitt hus till mindre nogräknade kreti och pleti som var rätt gränslösa, strök runt i området in på folks tomter, betedde sig mycket hotfullt och gjorde intrångsförsök i mitt hus på natten. Tack men nej tack - där ville jag inte bo.

 

[Jfrelin]

Jag är lägenhetsbarn.
Har i princip bara bort i lägenhet förutom en sväng tidigt 80-tal då vi bodde i radhus men var för liten för att minnas mycket. Dock har vi alltid haft lantställe, dels i Fryksås och nu har mamma en kolonilott med liten stuga 15 min hemifrån.

Bor i samma förort som jag är uppväxt i. 20 min från Sthlm.
Bor ensam i en 3a på 80 kvm som är en bostadsrätt. Just denna har jag bott i sen 2009. Bor på 4de våningen av 5 med hiss.

Trivs mycket bra då jag bor i centrum, har 4 min gångväg till pendeln, 2 min till mataffär, 5 min till stooooooooooooor handelsplats med Maxi, Ikea osv. Jobbar i stan så kommer åt allt jag behöver där med.
Har garage och parkeringsplats till mina bilar och nära till stallet, 10 min med bil.

Jag HATAR att pendla, oavsett om det är till stall eller jobb, så skulle aldrig kunna bo någonstans där det är längre än 20 min enkel väg. Pendling är bortslösad tid.

Jag stör mig inte speciellt på grannarna. Visst kan någon gå som en elefant ibland och någon TV är på högt men det bor inga småbarn, tack gode gud, och i princip bara pensionärer i min port.

Skulle kunna tänka mig bo på landet på en gård och ha massor av hästar men då får jag nog vinna drömvinsten för vill kunna betala någon för att göra de tråkiga grejerna och kunna åka på semester.

När jag bli pensionär ska syrran och jag flytta till Florida har vi bestämt

 

[DarkInNight]

För tio är sedan var vi på väg att köpa en hästgård, visserligen var allt slitet men det var funktionellt, grunden fanns där med boxar, ridbana, hagar, utrymmen mm. En dröm för hästägaren!

Nu föll det sig som så att ett annat par fick köpa det och det var så jobbigt.
Jag hatade vårt dåvarande hus och omgivning och distansen till min släkt.

Höll stenkoll på allt som kom ut på hemnet, såg en fritidsbostadsvilla i min gamla hemby som visserligen var litet, med gammal standard, ocharmigt och intetsägande men jag såg framför mig att ha hästarna i trädgården och rida på mina gamla ridvägar igen..
Ja.. Så vi köpte det!

Herregud, vilken tur att jag inte förstod hur mycket jobb det skulle bli. Vi har antingen fått bygga nytt vad vi än ska göra, eller totalrenovera eftersom inget i huset renoverats på trettio år. På vägen har vi köpt till en grannstuga (mestadels för att få en till hage), byggt för häst och höns och bil-hållning.
Vi vill bygga ut huset så vi får plats med blivande tonåringar men det får nog vänta...

Nu med distans är jag glad att det inte blev den där gården. Även om jag önskar mig mer yta så är det ett mycket bättre läge här, vi bor så nära ute på landet utan att vara på landet som det går att komma, nära till skola och jobb, vänner och släkt, snart kan barnen cykla in själva till skolan.
Tids nog kommer nog även huset bli snyggt och bra

 

[Sleepy]

Så intressant att läsa allas tankar och resonemang. Absolut finns det olika boendeformer som passar bättre olika tidpunkter i livet.

Angående grannar och annat så stämmer jag upp till sång:

Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ
Ingen kommer i min närhet, som stänger in och stjäl
Jag trivs bäst när dagen bräcker, när fälten fylls av ljus
När tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus
Men ändå så pass nära att en tyst och stilla natt
När man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ

 

[__sofia__]

En grej detta far mig att reflektera pa ar hur manga som inte gillar att ha grannar

Ar det bara sjalva grejen att det finns andra manniskor i narheten som stor er, eller har ni erfarenhet av mer aktiv irritation/konfrontation med grannarna?
Min erfarenhet av att bo i overlag valdigt tatbebyggda miljoer ar att grannarna mer eller mindre ignorerar varanda och de sallan ar ett aktivt storningsmoment. Daremot kan jag forsta viljan att typ kunna sitta i tradgarden och veta att INGEN kan see en - dock for mig vet ag inte om det ar vart den ovriga isolationen och okade restiden som kommer med att bo mer isolerat..!

Jag har aldrig haft några konflikter med några grannar.

Jag har svårt att komma till ro när det är andra människor i närheten. Under hela uppväxten var jag väldigt mycket på mitt rum, och jag kunde aldrig t.ex. läsa en bok eller sitta vid datorn eller "ta det lugnt" om det var någon annan där. Det är fortfarande så att jag inte är helt mig själv när det är andra människor där, jag agerar inte helt på samma sätt som om jag var ensam (jag bor också helt ensam, ingen sambo). Jag trivs med att ha det lugnt och tyst och inte så mycket störningar, samtidigt som jag också trivs med att när som helst på dagen/natten kunna dammsuga, spela hög musik, banka ner staketstolpar eller liknande utan att behöva fundera på om jag stör någon. Eller för den delen gå från duschen till ovanvåningen utan handduk utan oroa sig överdrivet för att någon ser, eller liknande. Att inte behöva fundera på grannarna om jag skulle vilja skaffa t.ex. pärlhöns, påfåglar, getter eller vad det nu kan vara. Att inte behöva höra att grannen som bråkar/festar eller vad det nu kan vara.

Sedan har jag också hundar som går ganska fritt i huset och trädgården och som kan vakta om någon går/cyklar/rider förbi, så utifrån det hade det inte varit optimalt med för nära grannar.

 

[Voeux]

Människor låter, tycker, klagar och är obotligt nyfikna. Jag är uppvuxen med grannar som bodde så nära att de såg allt man gjorde. Jag kom ihåg hur jag alltid sökte mig till skogen för att slippa nyfikna blickar. Eller sökte mig utom synhåll för att slippa att grannen skulle se när jag tränade hunden.

Det där måste ju också ha att göra med hur många grannar man har/hur många som bor på samma plats? Jag har aldrig upplevt nyfikna grannar, faktum är att jag inte ens vetat vilka de är. Upplever, där jag bott, att folk lever i sina egna bubblor och på sin höjd lyfter blicken och säger ”hej” i trapphuset av ren artighet. En del anser det ju som otrevligt eller kyligt men jag har ärligt talat gillat anonymiteten. Förstår om det är annorlunda i villakvarter där man blir lite mer exponerad och kanske framför allt glesare områden där man bara har ett fåtal grannar. Men i lägenhetshus i stan är min upplevelse att folk ger blanka fan i varandra, på gott och ont

 

[Görel]

Det där måste ju också ha att göra med hur många grannar man har/hur många som bor på samma plats? Jag har aldrig upplevt nyfikna grannar, faktum är att jag inte ens vetat vilka de är. Upplever, där jag bott, att folk lever i sina egna bubblor och på sin höjd lyfter blicken och säger ”hej” i trapphuset av ren artighet. En del anser det ju som otrevligt eller kyligt men jag har ärligt talat gillat anonymiteten. Förstår om det är annorlunda i villakvarter där man blir lite mer exponerad och kanske framför allt glesare områden där man bara har ett fåtal grannar. Men i lägenhetshus i stan är min upplevelse att folk ger blanka fan i varandra, på gott och ont

Jag delar den erfarenheten. Har aldrig upplevt några nyfikna grannar (undantag några år på 90-talet då jag var ihop med en kille som spelat i ett halvkänt band). Älskar anonymiteten och skulle aldrig trivas på ett litet ställe där alla visste vem jag var och vad jag gjort eller vilka mina föräldrar är.
I flerfamiljshus upplever jag att man stör sig på två saker, grannar som låter för mycket och grannar som inte följer reglerna. I min brf har någon börjat dumpa saker i vårt soprum som är sånt man själv får ansvara för att transportera bort, datatangentbord, bokhylla, böcker med mera, sånt som föreningen får betala för att frakta bort.

 

[snorp]

Jag har bott i nästa alla typer av boende. Bostadsrätt, hyresrätt, eget ägande, villa, lägenhet, radhus osv. Har aldrig haft störiga eller nyfikna grannar.

 

[Myrten]

Jag är både rastlös och rotlös och har å ena sidan svårt att känna mig hemma någonstans. Å andra sidan kan jag ibland känna mig väldigt hemma när jag reser och bor på hotell ett par veckor.

Jag bor i Uppsala sedan 35 år. Som mest har jag bott 16 år på samma gata i ett av stadens ytterområden. Sedan 2017 har jag varit i en flyttkarusell:

Jag pendlade till Stockholm och behövde komma närmare stationen. Flyttade därför till bättre läge i nybyggd lägenhet våren 2017. Med tiden blev läget, mellan två skolor, ohållbart. Porten var fylld av rökande elever som hängde där varje rast och hade fester på skolgården på helgerna. De skulle in och värma sig i trapphuset när det var kallt. Innergården var kaos med skrikande barn och hög musik sent på kvällarna. Därtill var det ständiga inbrott i källarförråden. Lägenheten var dessutom i minsta laget (34 kvm). Så våren 2021 hittade jag en något större lägenhet med bra planlösning i ett nybyggt kvarter i centrala stan. Jag sökte och fick den. Fin lägenhet, MEN…

…kvarteret var långt ifrån färdigt + att jag underskattat hur långt det var till grönområden där jag kunde gå med hunden. Hon blev helt stissig av att bara gå i stadsmiljö. Mängder med hundar i kvarteren och hundskit överallt (!!!) gjorde promenaderna mindre trevliga. Dessutom började de riva kvarteret på andra sidan gatan. Jag insåg att jag skulle få bo på en byggarbetsplats i 5-10 år. Så jag stod bara ut i åtta månader.

Nu bor jag i en stor etta i ett mindre centralt område i direkt anslutning till grönområden. Tyvärr har jag aldrig gillat den här stadsdelen och första halvåret här har inte omvänt mig. Men det är skönt att ha bättre promenadstråk, en större lägenhet och slippa byggtrafik! Men jag har svårt att se att jag kommer att bli kvar här.

Efter 35 år på slätten känner jag mer och mer att jag skulle vilja bo vid havet (delvis uppvuxen på västkusten). Sen är jag tvehågsen för å ena sidan tycker jag om att ha nära till allt men å andra sidan vill jag ha visst lugn. Sen skulle jag önska att någon gång få bo i en lägenhet med stil jag gillar - sekelskifte och högt i tak. Skulle gärna tänka mig någon samfällighet eller kollektiv som inte var helt ungdomsinriktat.

Som det väl framgår vet jag vare sig ut eller in just nu!