Diskussion kring npf-diagnoser (Utbruten)

[MiaMia]

Jag fattar det, jag valde bara tillgänglighet som en sorts paraplybegrepp eller kortare form.

Det kanske inte är helt funktionellt för diskussionen om de två i varje enskild situation för individen är ömsesidigt uteslutande och snarare är ett motsatspar. Om du vill förstå diagnosernas använding i samhället och när de behövs och inte.

 

[Petruska]

Jag har försökt förklara varför några av dina ifrågasättanden om personer med autism verkligen har så stora svårigheter lätt uppfattas som förminskande och whataboutism eftersom du verkar uppriktigt förvånad över en del av den repons du fått. Men jag lyckas uppenbarligen inte så bra. Skulle jag använda en liknelse är det bästa jag kommer på just nu när någon lyfter frågan om mäns våld mot kvinnor och en annan direkt kommer dragande med att "men många fler män mördas ju!".
Diskussioner om autism behöver absolut inte bara handla om att betona svårigheter, men om någon ifrågasätter om svårigheterna verkligen är så stora så är det väl inte så konstigt att svaren du får blir på temat "ja, svårigheterna finns, ja svårigheterna är större än genomsnittet"?

Min poäng är att ifrågasättande av diagnosen legitimitet i förlängningen lätt ses som ett ifrågasättande av de rättigheter diagnosen medför.

Du verkar inte ens finna det värt att kommentera ditt citat om "att åberopa diagnos i tid och otid". Jag tycker tyder på en riktigt obehaglig inställning mot en grupp människor som redan är utsatta i samhället. Du och jag kommer knappast längre i den här diskussionen.

När du gör parallellen till män och kvinnor, skulle jag snarare säga att jag i så fall ser paralleller till att öht dela in människor i kön. Det är också en kulturell grej som skulle kunna se helt annorlunda ut, även om det inte kommer att ske inom vår livstid eller någonsin.

Jag kan inte göra något åt att du tycker att jag är nedlåtande när jag tycker att åberopandet av en diagnos inte riktigt har förklaringsvärde, inte ens i de fall då det är en diagnos jag iofs är bekant med i den betydelsen att jag vet vilken typ av svårigheter den så att säga pekar ut. Om en person inte kan göra x, kvittar det fullständigt för min del om det är pga en diagnos eller inte. Det problem vi har att hantera, är ju att x inte funkar om vi inte ändrar på något.

Och jag ifrågasätter inte svårigheterna. Att du läser det så kan jag uppenbarligen inte påverka. Men ett sådant ifrågasättande är bara ointressant och meningslöst för min del. Inget av det jag tycker är svårhanterligt i sammanhanget drar åt det hållet. Inget. Och därför blir det inte heller särskilt intressant att bemöta.

 

[Petruska]

Det kanske inte är helt funktionellt för diskussionen om de två i varje enskild situation för individen är ömsesidigt uteslutande och snarare är ett motsatspar. Om du vill förstå diagnosernas använding i samhället och när de behövs och inte.

Som sagt, jag fattar vad du menar och jag uttryckte mig slarvigt.

 

[Milosari]

Utan att vilja diskutera saken öht, de finns personer som kan uttrycka sig bättre än jag men de finns ett stort antal inlägg som du skrivit som också borde tas bort.
Jag tackar de som i tråden ifrågasätter dina plumpa och respektlösa inlägg.

Fast är det verkligen okej? Jag uppfattar inte att @Petruska medvetet försöker trampa någon på tårna, och ämnet kan inte vara så känsligt att man inte kan prata om det. Det måste få vara okej att ifrågasätta.

 

[Hyacinth]

Fast är det verkligen okej? Jag uppfattar inte att @Petruska medvetet försöker trampa någon på tårna, och ämnet kan inte vara så känsligt att man inte kan prata om det. Det måste få vara okej att ifrågasätta.

Jag ser det som ett filosofiskt resonemang kring samhället mer än något annat. Att vi borde ha ett samhälle som tillåter mer och ett större spann för vad som är ”normalt”. Jag personligen vill knte frånta någon vare sig stöd eller diagnoser, jag bara funderar på om vi inte borde vara tolerantare överlag, mer se folk som att ”jaha, xx har det jobbigt med ljud idag och har hörselkåpor” mer än ”xx har diagnos y och då är man ljudkänslig”. Att vara mer tillåtande och ha ett större omfgång för normal. Lite mer empati och förståelse för att folk är olika. Och att det är bra. Exakt diagnos är För Mig inte intressant, men jag intresseras mycket av hur andra tänker.
Sen finns det grader av svårigheter, ibland behöver man anpassa allt. Men jag önskar fler kände att normalmallen var så vid att de inte behövde anpassa sig så mycket. Att fler kunde vara sig själva.
Jag har några tics jag försökte dölja länge, det har jag slutat med. Däremot kan jag berätta att det sker utan att jag tänker på det om det verkar störa någon. Om jag känner för det.

 

[Hyacinth]

@Petruska , jag finner ditt resonemang intressant, det vidgade mina vyer lite så jag tänkte till kring hur jag tänker. Uppskattas!

 

[Dentaku]

Jag ser det som ett filosofiskt resonemang kring samhället mer än något annat. Att vi borde ha ett samhälle som tillåter mer och ett större spann för vad som är ”normalt”. Jag personligen vill knte frånta någon vare sig stöd eller diagnoser, jag bara funderar på om vi inte borde vara tolerantare överlag, mer se folk som att ”jaha, xx har det jobbigt med ljud idag och har hörselkåpor” mer än ”xx har diagnos y och då är man ljudkänslig”. Att vara mer tillåtande och ha ett större omfgång för normal. Lite mer empati och förståelse för att folk är olika. Och att det är bra.

Det vore förstås jättebra om vi kunde ha ett mer tillåtande samhälle med tolerans för olika personers styrkor och svagheter. Men jag förstår inte riktigt varför den diskussionen måste tas upp i samband med NPF. Jag ser aldrig liknande diskussioner föras när det gäller andra funktionsnedsättningar.

 

[Hyacinth]

Det vore förstås jättebra om vi kunde ha ett mer tillåtande samhälle med tolerans för olika personers styrkor och svagheter. Men jag förstår inte riktigt varför den diskussionen måste tas upp i samband med NPF. Jag ser aldrig liknande diskussioner föras när det gäller andra funktionsnedsättningar.

Jag tycker det borde gälla alla. Problemet är väl att NPF sällan syns på utsidan. Och på buke finns många med olika former av npf, som ofta och gärna diskuterar det. Jag pratar hellre med folk, än om.
Men det känns konstigt att dra upp rullstolar och downs i tråden. Varför skulle jag det?
Jag är typ kroniskt deprimerad, men det är ju jag. En del av min personlighet.

 

[Hyacinth]

Jag tycker det borde gälla alla. Problemet är väl att NPF sällan syns på utsidan. Och på buke finns många med olika former av npf, som ofta och gärna diskuterar det. Jag pratar hellre med folk, än om.
Men det känns konstigt att dra upp rullstolar och downs i tråden. Varför skulle jag det?
Jag är typ kroniskt deprimerad, men det är ju jag. En del av min personlighet.

Jag tycker att det är svårt att inte ha ett samhällsperspektiv, snarare än individnivå. Det är gräsligt hur många med npf mår, kämpar och behandlas av samhället, då är det ju samhället vi måste ändra. Inte de individerna.

 

[Petruska]

Det vore förstås jättebra om vi kunde ha ett mer tillåtande samhälle med tolerans för olika personers styrkor och svagheter. Men jag förstår inte riktigt varför den diskussionen måste tas upp i samband med NPF. Jag ser aldrig liknande diskussioner föras när det gäller andra funktionsnedsättningar.

Liknande diskussioner som vilka? I alla fall jag är mer eller mindre uppvuxen med en ständigt pågående diskussion kring hur en ska förstå (fysiska, mycket konkreta) funktionshinder jämfört med att samhället de facto är byggt för en viss typ av kroppar med en viss typ av förmågor. Kanske mer när jag var runt 20-30 än nu, men ändå. Men tex i mitt facebookflöde, ser jag mycket från någon sorts funkisrörelse, som handlar just om typ rullstolar och dövhet, och hur relationen mellan sådana funktionshinder och samhället i stort ser ut osv.

 

[Dentaku]

Jag tycker det borde gälla alla. Problemet är väl att NPF sällan syns på utsidan. Och på buke finns många med olika former av npf, som ofta och gärna diskuterar det. Jag pratar hellre med folk, än om.
Men det känns konstigt att dra upp rullstolar och downs i tråden. Varför skulle jag det?
Jag är typ kroniskt deprimerad, men det är ju jag. En del av min personlighet.

Det finns många andra funktionshinder som inte syns på utsidan. Varför inte starta en allmän diskussion i stället för att den ska ske i en tråd om autism?

Dessutom är jag rädd för att vi nog är rätt många som känner att det i flera inlägg pratas OM oss och inte MED oss, även om det kanske inte gäller för det du skriver.

 

[Petruska]

Liknande diskussioner som vilka? I alla fall jag är mer eller mindre uppvuxen med en ständigt pågående diskussion kring hur en ska förstå (fysiska, mycket konkreta) funktionshinder jämfört med att samhället de facto är byggt för en viss typ av kroppar med en viss typ av förmågor. Kanske mer när jag var runt 20-30 än nu, men ändå. Men tex i mitt facebookflöde, ser jag mycket från någon sorts funkisrörelse, som handlar just om typ rullstolar och dövhet, och hur relationen mellan sådana funktionshinder och samhället i stort ser ut osv.

Svarar mig själv: en skillnad mellan den diskussion jag kommer i kontakt med på det temat, och diskussionen här, är att det i det förra fallet är fullt rimligt och okej att prata om funktionshinder som ett slags konstruktion, som ett sätt enligt vissa kroppar tolkas, som något som tillskrivs betydelser det inte alls måste tillskrivas. Och den diskussionen förs i hög grad av de funktionshindrade själva, gärna under egenbenämningen "funkisar". Dvs, min sorts funderingar finns redan där, varför jag inte behöver ställa de frågor jag har försökt ställa här i de sammanhangen.

 

[Petruska]

Det finns många andra funktionshinder som inte syns på utsidan. Varför inte starta en allmän diskussion i stället för att den ska ske i en tråd om autism?

Dessutom är jag rädd för att vi nog är rätt många som känner att det i flera inlägg pratas OM oss och inte MED oss, även om det kanske inte gäller för det du skriver.

Fast om man pratar om hur samhället konstruerar autism, så pratar man varken mer eller mindre om personer som har autism än om andra personer.

 

[Dentaku]

Liknande diskussioner som vilka? I alla fall jag är mer eller mindre uppvuxen med en ständigt pågående diskussion kring hur en ska förstå (fysiska, mycket konkreta) funktionshinder jämfört med att samhället de facto är byggt för en viss typ av kroppar med en viss typ av förmågor. Kanske mer när jag var runt 20-30 än nu, men ändå. Men tex i mitt facebookflöde, ser jag mycket från någon sorts funkisrörelse, som handlar just om typ rullstolar och dövhet, och hur relationen mellan sådana funktionshinder och samhället i stort ser ut osv.

Så om samhället var tillräckligt anpassat, skulle döva inte behöva kallas döva? Skulle inte rullstolsburna behöva diagnos - eller rullstol? Jag tror inte att det är någon som skulle ha något emot att samhället var mer kompatibelt med våra diagnoser. Det som leder till debatt är vad som verkar vara en syn på att just NPF-diagnoserna inte skulle finnas om samhället såg annorlunda ut. Och visst - om man drar det till sin spets så är inte dövhet ett handikapp i ett samhälle där all kommunikation baseras på teckenspråk...


NPF ingår f ö också i funkisrörelsen genom föreningen Attention.

 

[Hyacinth]

Det finns många andra funktionshinder som inte syns på utsidan. Varför inte starta en allmän diskussion i stället för att den ska ske i en tråd om autism?

Dessutom är jag rädd för att vi nog är rätt många som känner att det i flera inlägg pratas OM oss och inte MED oss, även om det kanske inte gäller för det du skriver.

Det är inte avsikten. Men det är synd att det tas så negativt, när det som efterlyses är en större öppenhet och ett mer tillåtande samhällsklimat.
Jag startar inte en dylik tråd eftersom jag inte har den typen av svårighet, däremot var ämnet intressant. Denna är väl utbruten just för att vara mer allmän?
Jag är inte diagnosticerad med något, likt förbaskat skaver kostymen rätt ofta. Jag känner mig fel, jag passar inte in, jag måste plocka på mig glada fejset i sociala sammanhang. När någon frågar ”hur är läget” känns det ju inte ok att svara ”jodå, bara lite suicidal, tackar som frågar”.
Jag förstår inte aversionen, faktiskt. Att säga att alla har svårigheter förminskar inte på något sätt en diagnos, men man kan mötas i likartade problem, känslor och tankar.

 

[Petruska]

Jag tycker att det är svårt att inte ha ett samhällsperspektiv, snarare än individnivå. Det är gräsligt hur många med npf mår, kämpar och behandlas av samhället, då är det ju samhället vi måste ändra. Inte de individerna.

Jag sitter i en stiftelse som ger stipendier till personer med funktionshinder varje år. Det är en liten stiftelse, med ett litet kapital, och de som söker hjälp har alla möjliga typer av funktionshinder. Från adhd till elektrisk rullstol, typ. Och det blir så plågsamt tydligt hur djävla illa de här personerna far i samhället. De är så smärtsamt utsatta och så smärtsamt fattiga. Många av dem söker typ 5000 kr till en tvättmaskin.

Det blir extremt tydligt att samhället inte förmår skapa vettig plats åt personer som inte funkar på väldigt noggrant specificerade vis.

 

[Dentaku]

Fast om man pratar om hur samhället konstruerar autism, så pratar man varken mer eller mindre om personer som har autism än om andra personer.

På vilket vis "konstruerar" samhället autism?

Mitt inlägg handlar om hur det ser ut här på buke, inte minst i den här tråden.

 

[Petruska]

Så om samhället var tillräckligt anpassat, skulle döva inte behöva kallas döva? Skulle inte rullstolsburna behöva diagnos - eller rullstol? Jag tror inte att det är någon som skulle ha något emot att samhället var mer kompatibelt med våra diagnoser. Det som leder till debatt är vad som verkar vara en syn på att just NPF-diagnoserna inte skulle finnas om samhället såg annorlunda ut. Och visst - om man drar det till sin spets så är inte dövhet ett handikapp i ett samhälle där all kommunikation baseras på teckenspråk...


NPF ingår f ö också i funkisrörelsen genom föreningen Attention.

Typ. Vad vet jag. Det finns i alla fall en mängd frågor där, som går att formulera lite mindre dilemmatiskt än du väljer att göra.

Ja, men du kan väl inte först problematisera att jag inte skriver om rullstolsburna och sen när jag gör det slå mig på fingarna för att jag då inte skrev om npf.

 

[Monstermom]

Det vore förstås jättebra om vi kunde ha ett mer tillåtande samhälle med tolerans för olika personers styrkor och svagheter. Men jag förstår inte riktigt varför den diskussionen måste tas upp i samband med NPF. Jag ser aldrig liknande diskussioner föras när det gäller andra funktionsnedsättningar.

Precis min tanke när jag läst den här tråden! (Bit för bit, med stor bedrövelse...)

@Petruska , @Hyacinth (mfl, men för mig är det ni som stuckit ut), om vi flyttar det till en annan funktionsnedsättning? "Det är inte du som är blind, det är vi som är olika! " Man behöver kanske inte se funktionsnedsättning om man ser det utifrån, det är jättemysigt att vi alla är olika och har olika förutsättningar, alla är lite sådär mysigt normalstörda (som det så inkluderande sägs)...? Men vi bygger samhället och vår gemensamhet på att vi är, i någon mån, "normala". Kan man se fungerar saker väldigt annorlunda motför om man inte kan se. Är man neurotypisk fungerar saker väldigt annorlunda motför om man är autistisk... Jag tror inte ni skulle försöka säga till en blind person att varför tjatar du om att du inte kan se hela tiden, du är precis som jag ju, nog ser ni något värde i att ha förklaringar till varför saker behöver göras annorlunda för vissa pga avvikelse x?

Eller tänker ni er ett samhälle där allt är på något sätt neutralt, där inget är uppbyggt enligt hur vår art normalt fungerar? Verkligen?

Sen förstår jag inte riktigt... I början av tråden var jag väldigt undrom @Petruska om du menade att det var bättre förr när folk inte fick npf-diagnoser som tex aspergers (vilket är en horribel tanke för mig, som har en släkt till ganska stor del innehållande "kufar" - det var inte bättre förr bara för att man inte hade en diagnos ), men senare har du vad jag förstått skrivit att det inte var ett lättare liv för de som idag skulle fått en npf-diagnos. Så hur har ökande diagnoser blivit ett problem?

För övrigt, jag har inte insikt i precis hur alla utredningar går till, men av de jag har haft insikt i? Det var inte något man snöt ur näsan och sen slumpade fram diagnos"svaret" genom en magic 8-ball. Har man inte stora avvikelser från det normala tror jag det är jäkligt svårt att "få" en diagnos...

Jag har inte velat vara på bukefalos så mycket sedan jag läste hur feminister borde hålla käft, men det gjorde mig inte hälften så jävla ledsen som att läsa den här tråden.

 

[Petruska]

På vilket vis "konstruerar" samhället autism?

Mitt inlägg handlar om hur det ser ut här på buke, inte minst i den här tråden.

Förståelsen av den. Precis som med allt annat. Autism är inte ett fenomen som därvidlag skiljer sig från alla andra fenomen. Jämför tex hur kön konstrueras.