Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S
Delvis kl
Håller dels med i vad tanten skriver, man kan självklart älska sitt barn men ändå känna att hade man gjort valet med facit i hand så hade man valt annorlunda.
Det finns säkerligen en del mammor som ångrar sig i efterhand. Däremot är det nog oerhört få som någonsin skulle visa det/säga det högt. Som mamma "ska" man ju tycka ens barn är det absolut bästa i livet och allt annat är tabu, i princip.
Och det finns definitivt barn som önskar att de inte blivit födda. Självmord är vanligaste dödsorsaken i Sverige bland unga (upp till 25-30 år, minns inte exakt) och det sker ca 1300-1500 självmord varje år. Många av de kan såklart komma från "bra" familjer, men det är med stor sannolikhet vanligare att de kommer från sämre familjeförhållanden och uppväxt.
Personligen tror jag att oftast ordnar det sig och man är lycklig över att man behållit. Men så är det inte alltid. Det kan vara förödande att tänka "man ångrar aldrig ett barn" eller "det ordnar sig alltid", för ingenting gäller "alltid" eller "aldrig". Utan man får gå till sig själv och tänka och känna vad som är rätt, vilket val man vill leva med och om man tror att man har förutsättningarna för att ge barnet ett bra liv och uppväxt.
Till TS:
Jag har hela tiden tyckt att det låter som att du vill ha barnet. Oavsett vad du väljer kan du givetvis inte veta säkert hur det blir - du kanske inte får barnet även om du försöker fullfölja graviditeten, eller du kanske inte kommer ha kvar mannen även om du gör abort.
Känns inte rätt att råda dig till vad du borde göra, men min känsla genom hela tråden är att du verkligen vill ha barnet och att det är värt de chansningar som det innebär. Om du tänker bort mannen, så kanske valet rentav är:
1. Fullfölja graviditeten vid ett "dåligt" tillfälle.
2. Förvänta dig att inte få barn alls (på naturlig väg åtminstone).
Missfall kan ju ske och det är ju inte säkert det blir något barn trots att du låter bli abort. Men om du väntar så lär ju den risken höjas drastiskt vid graviditet längre fram, om du alls lyckas bli gravid igen.
För övrigt tycker jag mannen låter som en riktigt bra, sund och pålitlig människa och jag hoppas att ni har kvar varandra oavsett vad du gör för val nu.
Delvis kl
Håller dels med i vad tanten skriver, man kan självklart älska sitt barn men ändå känna att hade man gjort valet med facit i hand så hade man valt annorlunda.
Det finns säkerligen en del mammor som ångrar sig i efterhand. Däremot är det nog oerhört få som någonsin skulle visa det/säga det högt. Som mamma "ska" man ju tycka ens barn är det absolut bästa i livet och allt annat är tabu, i princip.
Och det finns definitivt barn som önskar att de inte blivit födda. Självmord är vanligaste dödsorsaken i Sverige bland unga (upp till 25-30 år, minns inte exakt) och det sker ca 1300-1500 självmord varje år. Många av de kan såklart komma från "bra" familjer, men det är med stor sannolikhet vanligare att de kommer från sämre familjeförhållanden och uppväxt.
Personligen tror jag att oftast ordnar det sig och man är lycklig över att man behållit. Men så är det inte alltid. Det kan vara förödande att tänka "man ångrar aldrig ett barn" eller "det ordnar sig alltid", för ingenting gäller "alltid" eller "aldrig". Utan man får gå till sig själv och tänka och känna vad som är rätt, vilket val man vill leva med och om man tror att man har förutsättningarna för att ge barnet ett bra liv och uppväxt.
Till TS:
Jag har hela tiden tyckt att det låter som att du vill ha barnet. Oavsett vad du väljer kan du givetvis inte veta säkert hur det blir - du kanske inte får barnet även om du försöker fullfölja graviditeten, eller du kanske inte kommer ha kvar mannen även om du gör abort.
Känns inte rätt att råda dig till vad du borde göra, men min känsla genom hela tråden är att du verkligen vill ha barnet och att det är värt de chansningar som det innebär. Om du tänker bort mannen, så kanske valet rentav är:
1. Fullfölja graviditeten vid ett "dåligt" tillfälle.
2. Förvänta dig att inte få barn alls (på naturlig väg åtminstone).
Missfall kan ju ske och det är ju inte säkert det blir något barn trots att du låter bli abort. Men om du väntar så lär ju den risken höjas drastiskt vid graviditet längre fram, om du alls lyckas bli gravid igen.
För övrigt tycker jag mannen låter som en riktigt bra, sund och pålitlig människa och jag hoppas att ni har kvar varandra oavsett vad du gör för val nu.
