Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[Inte_Ung]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det enda viktiga nu är att du gör som du vill och inte som någon annan vill.
Oavsett vem denna "någon annan" är.

 

[Lejonelle]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det är väl inte världens konstigaste grej att han tycker situationen hade vart lite annorlunda om

Nej, det är inte världens konstigaste. Tajmingen i det som hänt är inte den bästa. Nu sitter ni här, det är ett beslut som måste tas och vad du än gör får det konsekvenser. Du kan inte väga in alla tänkbara hypotetiska framtider i ditt beslut utan bara göra det bästa du kan utifrån kända fakta just nu.

Om relationen ska hålla i längden eller inte vet man aldrig, så det har egentligen inte så mycket med saken att göra. Inte heller risken/chansen för missfall. Sånt ligger utanför din kontroll.

Det jag föreslår är att du försöker vikta eller rangordna de olika konsekvenserna som kan bli följden av ditt val. Hur allvarliga är konsekvenserna, plus eller minus.

T ex såhär:
Göra abort:
- kanske aldrig får en ny chans. -5 p
- förhållandet får chansen att utvecklas, en bättre start. +3
Behålla barnet:
- känslomässigt "rätt". +3 p
- stor påfrestning på relationen, troligt att den inte klarar sig. -4

(bara ett exempel).

Kan vara en hjälp att komma fram till vilka argument som egentligen är starka och vilka som ska väga tyngst när du fattar ditt beslut.

 

[Fenestra]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

kl

Jag känner ingen som har ångrat ett barn.Finns säkert de som gör men de antalet är nog litet.

Däremot finns det många som ångrar en abort.

Så var helt säker i ditt beslut.

 

[Mia_R]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Om ingen ångrar sitt barn, var kommer då alla övergivna, misshandlade och oönskade barn ifrån? Var kommer alla de som här på buke i omgångar vittnar om frånvarande föräldrar och dåliga relationer? Jag tror att betydligt fler än de man hör talas om ångrar sina barn men tvingas ta hand om dem, nåja, pga det stigma det är att överge ett barn, något som allt för många män och en handfull kvinnor ändå dagligen gör.

Jag tror många ångrar att de inte gjorde abort.

 

[Thera]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag tror många ångrar att de inte gjorde abort.

Inte där man har en fungerande relation med barnet och det vågar jag säga att TS skulle ha med sitt barn.

Normalt fungerande föräldrar ångrar inte sina barn.

 

[TinyWiny]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Om ingen ångrar sitt barn, var kommer då alla övergivna, misshandlade och oönskade barn ifrån? Var kommer alla de som här på buke i omgångar vittnar om frånvarande föräldrar och dåliga relationer? Jag tror att betydligt fler än de man hör talas om ångrar sina barn men tvingas ta hand om dem, nåja, pga det stigma det är att överge ett barn, något som allt för många män och en handfull kvinnor ändå dagligen gör.

Jag tror många ångrar att de inte gjorde abort.

Fast då kan man ju också undra hur många av de övergivna, oönskade och misshandlade barnen som hela sitt liv går och önskar att deras mamma hade gjort abort istället så att de hade sluppit födas? Jag gör det iallafall inte. Jag är trots min barndom glad över att jag finns och jag är tacksam över att jag lever.

 

[escodobe]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fast då kan man ju också undra hur många av de övergivna, oönskade och misshandlade barnen som hela sitt liv går och önskar att deras mamma hade gjort abort istället så att de hade sluppit födas? Jag gör det iallafall inte. Jag är trots min barndom glad över att jag finns och jag är tacksam över att jag lever.

Det finns gott om personer som önskar att de inte hade fötts. En del lyckas korrigera det på egen hand :-( genom att ta livet av sig på olika sätt.

Hade du aborteras så hade du inte funnits och därmed inte kunnat vilja bli född.

 

[escodobe]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Inte där man har en fungerande relation med barnet och det vågar jag säga att TS skulle ha med sitt barn.

Normalt fungerande föräldrar ångrar inte sina barn.

Det verkar inte vara helt ovanligt att föräldrar,även om de älskar sina barn, inte skulle göra om valet om de hade haft möjlighet.

Inte så att man önskar livet ur de barn man har, men hade man kunnat göra det.ogjort så..

 

[Thera]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Allvarligt?

Låter helt fruktansvärt, stackars barn!

 

[Ginne]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Om ingen ångrar sitt barn, var kommer då alla övergivna, misshandlade och oönskade barn ifrån? Var kommer alla de som här på buke i omgångar vittnar om frånvarande föräldrar och dåliga relationer? Jag tror att betydligt fler än de man hör talas om ångrar sina barn men tvingas ta hand om dem, nåja, pga det stigma det är att överge ett barn, något som allt för många män och en handfull kvinnor ändå dagligen gör.

Jag tror många ångrar att de inte gjorde abort.

Jag kan tänka mig att många av dem som övervägt abort, funderat fram och tillbaka och sedan valt att föda barnet inte speciellt ofta ångrar sig. Jag tror att många övergivna, misshandlade och oönskade barn har föräldrar som inte funderat fram och tillbaka och slutligen gjort ett aktivt och väl övervägt val. Jag kan tänka mig att dessa oönskade barn har föräldrar som inte funderat speciellt mycket kring vad det innebär att vara förälder, kanske befinner de sig i en svår situation själva, kanske deras situation förändrades till det sämre efter det att barnet föddes?

 

[TinyWiny]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det finns gott om personer som önskar att de inte hade fötts. En del lyckas korrigera det på egen hand :-( genom att ta livet av sig på olika sätt.

Hade du aborteras så hade du inte funnits och därmed inte kunnat vilja bli född.

Självklart finns det endel som tar sitt eget liv men det var inte frågan. Frågan var om alla som farit illa som barn hela sitt liv går och önskar att de inte hade fötts. Så är det inte. Ja vissa mår så dåligt av sin barndom att de i perioder av livet önskar att de inte hade fötts och ja vissa mår så dåligt av sin barndom att de tar livet av sig men den större delen överlever ju faktiskt och lever sitt liv.

Att jag inte hade funnits om jag hade blivit aborterad fattar faktiskt jag med. Det hade inte du heller

 

[tanten]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Allvarligt?

Låter helt fruktansvärt, stackars barn!

Vilken väldigt konstig kommentar?

Är det så svårt att begripa att man kan se att livet tagit andra vägar om det där barnet inte fötts och att man kanske borde valt annorlunda. Om barnet inte fötts skulle man inte veta något om det.

Samtidigt kan man älska sitt barn oerhört. Det är ju individen man älskar. Inte valet. Är det så svårt att hålla isär?

Själv älskar jag mitt barn högre än allt annat. Men i backspegeln kan jag se att det var verkligen inte så supersmart att skaffa barn med den mannen. Valet var aningen fel. Barnet är fantastiskt.

 

[tgd]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

*KL*

Blir man ensam med sitt barn, är man ändå bunden till att bo nära pappan till barnet om pappan och barnet har en relation. Är det vecka-vecka för barnet mellan föräldrarna, kan man inte ens flytta till kommunen brevid till sin nya kärlek t.ex. eftersom ens barn då inte kan ta sig hem från skolan själv eller fortsätta umgås med sina vänner som vanligt. Och eftersom barnet bor varannan vecka hos pappan kan man inte ta barnet med sig och ha barnet att byta skola. Och om ens nya kärlek i grannkommunen också har barn varannan vecka kan inte han heller flytta. Så man är under väldigt många av sina mest aktiva år i livet "fast" med en man som man inte ens är tillsammans med. Vilket i sin tur gör det något svårare att komma vidare i livet med familjebildande.

Bara en liten aspekt till på hur det är att ha barn själv och hur det kan komma att påverka ens livs möjligheter under väldigt många år i livet.

 

[Grana]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Självklart finns det endel som tar sitt eget liv men det var inte frågan. Frågan var om alla som farit illa som barn hela sitt liv går och önskar att de inte hade fötts.

Nej frågan var inte så. Utan frågan var om många föräldrar ångrar att de fött barn. Var du som tog upp barnets synpunkt.

 

[Mia_R]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Exakt vad jag skulle skriva men du hann före, jag skrev att det finns de som ångrar sina barn oavsett hur fantastiska alla abortmotståndare tycker att graviditeter är och "man ångrar aldrig sina barn", när det bevisligen finns väldigt många som ångrar sig och många barn som far illa.

Det behöver inte ens vara personer med många problem i livet eller att de är ensamstående, arbetslösa osv utan de kan utåt se leva väldigt välordnade liv men ändå ångra sitt val att behålla.

Jag säger inte att TS ska göra abort, men jag säger inte heller att hon ska behålla, att hon kommer ångra sig resten av livet om hon inte gör det eller att allting ordnar sig bara hon behåller fostret. Jag tycker det är fult att försöka övertala henne till att göra någonting alls annat än att känna efter själv vad hon vill, vilket många andra redan sagt.

Det jag vänder mig emot är kören av "det ordnar sig alltid", kommer ni att stå där tills det ev barnet är myndigt och vara skyddsnät? Nä, det är så lätt att råda när man slipper ta ansvaret.

 

[ameo]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag säger inte att TS ska göra abort, men jag säger inte heller att hon ska behålla, att hon kommer ångra sig resten av livet om hon inte gör det eller att allting ordnar sig bara hon behåller fostret. Jag tycker det är fult att försöka övertala henne till att göra någonting alls annat än att känna efter själv vad hon vill, vilket många andra redan sagt.

En rätt intressant frågeställning i denna fråga behandlades på föräldraforumet - När är det rätt att råda någon att göra abort?
http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1182227

 

[Thera]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Då läser jag väl in nåt annat än du då. Jag tycker det är stor skillnad i att ångra sitt barn som det nu handlade om - än att känna att tidpunkten kunde varit annan, så känner väl många.

Reflekterar någon så att "jag borde gjort abort" så tycker jag synd om barnet. Själv inser jag också att vi kunde valt en bättre tidpunkt för vår, men jag hade gjort samma sak tusen gånger om, och ångrar mig? Aldrig!

 

[Kattennizze]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det verkar inte vara helt ovanligt att föräldrar,även om de älskar sina barn, inte skulle göra om valet om de hade haft möjlighet.

Inte så att man önskar livet ur de barn man har, men hade man kunnat göra det.ogjort så..

Ja, det tror jag också. Därför borde inomlandsadoptionerna öka i Sverige så fler barn kunde få en möjlighet till en bättre barndom.

 

[Kattennizze]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det jag vänder mig emot är kören av "det ordnar sig alltid", kommer ni att stå där tills det ev barnet är myndigt och vara skyddsnät? Nä, det är så lätt att råda när man slipper ta ansvaret.

Precis. Och som nån skrev på Buke, vällingträsket är långt och djupt, och ingen annan än du måste koka välling kl 3 på natten. Det är som sagt lättare med en abort än att föda barnet.

 

[Ginne]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Precis. Och som nån skrev på Buke, vällingträsket är långt och djupt, och ingen annan än du måste koka välling kl 3 på natten. Det är som sagt lättare med en abort än att föda barnet.

...och kokar välling gör man ju de närmaste 18 åren efter barnafödsel... inte.

Det må vara lättare rent fysiskt och praktiskt att göra abort än att föda barn. Ibland är det till och med det allra förnuftigaste valet man kan göra. Speciellt om man riskerar att bli lämnad ensam med barnet. Men det finns mer än förnuft i livet. Det finns existentiella frågor, känslor, en massa icke förnuftsmässigt baserade saker som också påverkar individen. Livet är inte endast en räcka förnuftiga val, livet är också det som händer, det som ramlar över en, känslor av glädje, ångest, tvivel, sorg. Att enbart ta förnuft och tanke i beräkningen är inte alltid möjligt.