Det här med förskola och barnomsorg.

[Imogen]

De sover ju på dagis också när de är små, men mina barn har aldrig haft det där enorma sömnbehovet som många barn verkar ha. Jag hade inte heller det som liten, minns att jag nästan skämdes i skolan när det visade sig att jag var uppe till 22 och många andra var tvungna att gå och lägga sig mycket tidigare. 8-9, absolut max 10 timmars sömn per natt, mycket mer än så har inget av mina barn kunnat sova när de varit över året och slutat nattamma.

Egenvärdet i de långa dagarna på förskolan ligger ju inte i de långa dagarna i sig, utan att familjen som helhet kan få ihop tillvaron utan att slå knut på sig, eller fullständigt gå omlott. Det möjliggör att man kan behålla jobbet och yrket, fast man har barn. För mig har det ett rätt stort egenvärde, att slippa hetsa genom dagen.

Det är inte negativt att barnen är jättepigga och vill åka på utflykt efter dagis, det negativa är att de är tvungna att göra det med en aptrött och sliten förälder, som har huvudet fullt med saker som man inte hann idag heller på jobbet, som har konstant sömnbrist och aldrig hinner sköta sin hälsa, och därför inte är den roligaste anföraren för pigga upptåg på stan under eftermiddagen.

Hade man själv legat hemma och sovit medan barnen var på dagis, så skulle det förstås vara perfekt att de var lika pigga på utflykter som en själv vid tresnåret!

Umgås kan man ju göra ändå, lite mer stillsamt, t ex i en lekpark, eller hemma. Ungefär som man brukar göra efter en aktiv dag. Det är ju något annat än att göra utflykter som är själva aktiviteterna, och kånka barn, vagn, dator etc genom kollektivtrafiken lagom till rusningen, eller genom skogen på klätteräventyr.

Men om ett barn lämnas först (säg kl 7) och ska sova 10 timmar kan det omöjligen gå och lägga sig vid 22, vilket var vad jag menade Går man och lägger sig vid 20 blir det inte många vakna timmar med familjen om man är på förskolan till 17.

Det jag menade med att det inte finns något egenvärde med långa dagar på förskolan var just det att det inte är något positivt i sig. Att barnen kan tvingas gå långa dagar för att det är det bästa för familjens skull totalt sett är ju en helt annan sak. Där är det ju upp till varje familj att välja vad man prioriterar och drar gränserna när det gäller inkomster, karriärer, tid tillsammans, och tid på förskolan

Fast varför skulle man behöva åka på utflykt varje dag kl 15 om man hämtar barnen då? Att barn som vanligtvis är kvar sist vill åka på utflykt med föräldrarna om de en gång hämtas tidigt är ju inte konstigt alls. Men inte samma sak som att barn som alltid hämtas 15 skulle "kräva" det varje dag. Det kan ju knappast vara så att förskolan gör sådana utflykter varje eftermiddag.

 

[Mabuse]

Haha.. Jag vaknade utvilad och pigg, @Mabuse dottern sover ofta länge. Sen är jag "gravid-trött" större delen av dagen såhär 3 veckor före bf men en stund får jag vara pigg i alla fall.

Du måste ju verkligen ha gett dina barn mycket av dina gener vad gäller det här ämnet med dagis. Jag upplever överlag att barn gärna blir trötta efter dagis även om de går hem flera timmar innan läggdags. Sen är det klart att om det är vad en familj helst vill ha så ska man prova att ha barnen de tider som funkar bäst och i värsta fall får man lösa det på något vis. Jag tror dock att det är kämpigt för många barn att bli kvar sist. Särskilt de minsta. Kanske blir bättre med de äldre, det vet jag inget om. Sen kan det säkert vara så att om man börjar med korta dagar och trappar upp dem kanske steget blir mindre och därmed mer "skonsamt" än när man som vi fick köra lite pang på när vi körde igång dagis. Vi hade inte så mycket val just då.

Så kan det absolut vara, att det funkar bättre om man trappar upp, det är ju stor skillnad att gå långa dagar med kompisar och vuxna man tycker om, och att gå långa dagar med en massa nya människor man inte känner.

Men om ett barn lämnas först (säg kl 7) och ska sova 10 timmar kan det omöjligen gå och lägga sig vid 22, vilket var vad jag menade Går man och lägger sig vid 20 blir det inte många vakna timmar med familjen om man är på förskolan till 17.

Fast varför skulle man behöva åka på utflykt varje dag kl 15 om man hämtar barnen då? Att barn som vanligtvis är kvar sist vill åka på utflykt med föräldrarna om de en gång hämtas tidigt är ju inte konstigt alls. Men inte samma sak som att barn som alltid hämtas 15 skulle "kräva" det varje dag. Det kan ju knappast vara så att förskolan gör sådana utflykter varje eftermiddag.

Därför att de annars hade varit på dagis och busat med kompisar med gott om plats i två timmar. Hämtar man kl 15 behöver den kompisbusenergin få utlopp på annat sätt, vara hemma i lägenheten är liksom inte på samma nivå. Så jo, de kräver en utflykt. Vilket är jätteskoj om man själv har slutat tidigt och är utvilad, men inte om man tokkört sen kl 7 och är helt slut. Då hamnar familjen i osynk, vilket inte blir särskilt kul för nån. Förskolan behöver inte göra en utflykt, för de har fler barn och väldigt mycket större och mer lekanpassade lokaler än vad vi har hemma.

Vad gäller sömnen - absolut max tio timmar, som sagt. Det går inte att få dem att sova tio timmar varje natt, men om de sovit väldigt lite några nätter så händer det att de sover tio timmar. 22-07 är nio timmars sömn, uppenbarligen räcker det eftersom de inte sover mer. Det händer som sagt att de somnar redan kl 21, men det är verkligen kors i taket och långledig kväll för oss föräldrar om det händer, så blir det bara undantagsvis. Vi lämnar 7:20, till frukost, så bland de första, inte absolut först. Inte alla dagar heller, men mellan 7:20 och 9 lämnas barnen, det är lite olika.

 

[susanne]

Vi gjorde så att jag snålade så mycket jag kunde med minföräldraledighet, och började ganska tidigt på dagis, på 50 %.
För oss har det kännts mycket bättre att inte behöva ha så långa dagar och kunna dra ut på den tiden med deltid så länge det går.
Min dotter hade verkligen inte uppskattat att vara på dagis så länge som det hade inneburit med heltidsarbeten. Hon tycker fortfarande nu när hon är 5 år att det är för länge att vara på dagis 8-16.30

 

[Sar]

Egenvärdet i de långa dagarna på förskolan ligger ju inte i de långa dagarna i sig, utan att familjen som helhet kan få ihop tillvaron utan att slå knut på sig, eller fullständigt gå omlott. Det möjliggör att man kan behålla jobbet och yrket, fast man har barn. För mig har det ett rätt stort egenvärde, att slippa hetsa genom dagen.

Det är inte negativt att barnen är jättepigga och vill åka på utflykt efter dagis, det negativa är att de är tvungna att göra det med en aptrött och sliten förälder, som har huvudet fullt med saker som man inte hann idag heller på jobbet, som har konstant sömnbrist och aldrig hinner sköta sin hälsa, och därför inte är den roligaste anföraren för pigga upptåg på stan under eftermiddagen.

Där tänker nog jag att jag själv skulle behöva göra en förändring i livsstil om en tidig hämtning med barn medför att det blir så jobbigt att jag hellre väljer att ha dem kvar på förskolan och själv hellre välja "vuxentid" på jobbet. Kan ni täcka upp för varandra så ni kan få sova ikapp? Finns det något familjevänligt sätt att sköta din hälsa så den blir bättre?

Därför att de annars hade varit på dagis och busat med kompisar med gott om plats i två timmar. Hämtar man kl 15 behöver den kompisbusenergin få utlopp på annat sätt, vara hemma i lägenheten är liksom inte på samma nivå. Så jo, de kräver en utflykt. Vilket är jätteskoj om man själv har slutat tidigt och är utvilad, men inte om man tokkört sen kl 7 och är helt slut. Då hamnar familjen i osynk, vilket inte blir särskilt kul för nån. Förskolan behöver inte göra en utflykt, för de har fler barn och väldigt mycket större och mer lekanpassade lokaler än vad vi har hemma.

Det låter fantastiskt att de fortfarande har kvar så mycket bus kl. 15 sedan de redan busat hela dagen. På vår förskola börjar det definitivt lugna ner sig efter mellis. Här kanske det blir skillnad mellan hus och lägenhet också, lättare att bara öppna dörren när man kommit hem så kan barnen hoppa studsmatta ett tag än att hela familjen åker iväg på en utflykt.

 

[Raderad medlem 19815]

Mina går 8.30-15.30 och har jättemycket energi kvar. Det är verkligen inte läge att gunga lite i parken och sen gå hem och ta det lugnt fram till läggdags vid 20.30-21.

Vi kommer in ca kl 17 eller senare, ofta efter någon exkursion i närliggande skog eller besök i plaskdamm, sen är det barnkanalen fram till kl 18 då vi äter. Inte sällan går vi ut en runda igen.

Jag är lite nervös inför höst och vinter då det inte är lika lätt och lockande att vara ute på kvällen när det är mörkt. Då blir det 100% aktivering och uppmärksamhet mellan efter kvällsmaten annars rivs lägenheten. För vår del så tror jag det beror på aktiva barn i kombination med att vi bor i lägenhet.

 

[Mabuse]

Där tänker nog jag att jag själv skulle behöva göra en förändring i livsstil om en tidig hämtning med barn medför att det blir så jobbigt att jag hellre väljer att ha dem kvar på förskolan och själv hellre välja "vuxentid" på jobbet. Kan ni täcka upp för varandra så ni kan få sova ikapp? Finns det något familjevänligt sätt att sköta din hälsa så den blir bättre?




Det låter fantastiskt att de fortfarande har kvar så mycket bus kl. 15 sedan de redan busat hela dagen. På vår förskola börjar det definitivt lugna ner sig efter mellis. Här kanske det blir skillnad mellan hus och lägenhet också, lättare att bara öppna dörren när man kommit hem så kan barnen hoppa studsmatta ett tag än att hela familjen åker iväg på en utflykt.

Nej, det är ju just det. Om vi ska hinna sköta våra jobb, och barnen ska gå korta dagar, då hinner vi inte dessutom täcka upp för varandra så att vi vuxna får sova. Det finns liksom inte riktigt timmar på dygnet för att den ekvationen ska gå ihop. Båda vi vuxna har dessutom skador som gör att vi behöver köra rehabträning regelbundet för att inte få ont av dem, och den träningen är inte särskilt barnvänlig. Sen rider vi båda två, och det kunde vi förstås sluta med så att vi kunde jobba de kvällarna istället, och därför hämta barnen tidigare på dagis andra dagar - men jag vill inte. Vi gillar att rida, och barnen trivs bra på dagis, det verkar inte värt det att ge upp ridningen.

Jag har nog helt enkelt inte riktigt bilden att det är så värdefullt för barnen att umgås med oss vuxna att det inte spelar nån roll hur trötta vi är eller hur för dem tråkiga saker de måste hänga med på, det är alltid bättre att vara med oss än att vara på dagis.

Sen är det förstås jättestor skillnad på att bo i hus och lägenhet - givetvis har vi ingen studsmatta i lägenheten. Prova att enbart ha barnen i kök och vardagsrum i ert hus efter dagis, så misstänker jag att ni också skulle tycka att det där med utflykt efter dagis inte vore så dumt.

 

[Badger]

Det låter fantastiskt att de fortfarande har kvar så mycket bus kl. 15 sedan de redan busat hela dagen. På vår förskola börjar det definitivt lugna ner sig efter mellis. Här kanske det blir skillnad mellan hus och lägenhet också, lättare att bara öppna dörren när man kommit hem så kan barnen hoppa studsmatta ett tag än att hela familjen åker iväg på en utflykt.

När min mamma hämtar runt 16:30 så tar det dem en timma eller mer att gå tiominutersvägen hem eftersom han vill stanna och leka överallt på vägen och helst vill gå genom skogen hem. (Jag är så tråkig så jag oftast hämtar med bil, 17.)

Sedan med Mabuse, många verkar ta väldigt lång tid på sig på morgonen med barnen, en timma eller två att komma iväg. Dvs om barnet ska vara på dagis 8 så går de upp vid 6:30. Mabuse verkar fixa det på 20 minuter, jag kör på 30 minuter om jag har flyt men då äter han frukost också.

 

[Badger]

Det är så att jag faktiskt någon gång funderat över det motsatta. Hur uppfattar ett barn dagis och personal om de bara varit där mellan 9-15 då det är 25 barn på 3 i personalen. Vi lämnar och hämtar lite olika men när A var yngre så märktes det hur stressen höjdes klockan 9 när han skulle lämnas med 40-45 barn på gården jämfört med när man lämnade honom med en smörgås vid frukostbordet med två fröknar och tre barn och han kunde se de andra trilla in. Likaså när man kommit sist och han suttit och "ägt" favoritfröken helt själv med en bok.

Jag önskar jag inte hade en timma till jobbet men jag unnar honom ändå de där lugna stunderna och kollen på de olika fröknarna på dagis, avdelningar slås ihop vid 16. (-mamma tror du jag är först idag! -neeej de har hunnit gå ut.)

Likaså sommardagis har dåligt rykte, vi har lyckats undvika att någonsin ha honom på dagis mellan midsommar och nåon vecka in på augusti. Men i år gick det inte, två veckor i juli på (sammanslaget)dagis. Det var få barn, mycket personal, utflykter, äventyr, lugnt och glatt. Nya sociala skills, vänner som ringer på dörren. Vi ska inte tveka alls om vi måste göra om det.

 

[Sar]

Nej, det är ju just det. Om vi ska hinna sköta våra jobb, och barnen ska gå korta dagar, då hinner vi inte dessutom täcka upp för varandra så att vi vuxna får sova. Det finns liksom inte riktigt timmar på dygnet för att den ekvationen ska gå ihop. Båda vi vuxna har dessutom skador som gör att vi behöver köra rehabträning regelbundet för att inte få ont av dem, och den träningen är inte särskilt barnvänlig. Sen rider vi båda två, och det kunde vi förstås sluta med så att vi kunde jobba de kvällarna istället, och därför hämta barnen tidigare på dagis andra dagar - men jag vill inte. Vi gillar att rida, och barnen trivs bra på dagis, det verkar inte värt det att ge upp ridningen.

Det är där jag inte riktigt får ihop det. Långa dagar på förskolan för barnen, ridning för de vuxna 2 kvällar /vecka (?!), rehabträning utan barn 1-2 ggr/ vecka utan barn (?!) Det blir så himla lite barntid kvar i mina ögon. Nu verkar det ju fungera bra för er (och det är ju huvudsaken! )

Jag har nog helt enkelt inte riktigt bilden att det är så värdefullt för barnen att umgås med oss vuxna att det inte spelar nån roll hur trötta vi är eller hur för dem tråkiga saker de måste hänga med på, det är alltid bättre att vara med oss än att vara

Nja, jag tror ju på kvantitetstid tillsammans men nog har barnen roligare på ett barnkalas än att hänga med en trött och less förälder. Däremot har föräldern ansvaret att se till att denne inte alltid är trött och less och att barnet/barnen också kan vara prioritet.

Sen är det förstås jättestor skillnad på att bo i hus och lägenhet - givetvis har vi ingen studsmatta i lägenheten. Prova att enbart ha barnen i kök och vardagsrum i ert hus efter dagis, så misstänker jag att ni också skulle tycka att det där med utflykt efter dagis inte vore så dumt.

Jag har full förståelse för lägenhetsboende med energifulla barn. Därför bor jag själv i hus.

 

[Sar]

Sedan med Mabuse, många verkar ta väldigt lång tid på sig på morgonen med barnen, en timma eller två att komma iväg. Dvs om barnet ska vara på dagis 8 så går de upp vid 6:30. Mabuse verkar fixa det på 20 minuter, jag kör på 30 minuter om jag har flyt men då äter han frukost också.

Jag stiger upp 07.27 och yngste barnet lämnas ca 07.50 (vi har förskolan utanför huset) och jag är på jobbet vid 8. Sambon stiger upp tidigare med de två äldsta som äter frukost hemma.

 

[Rhinos]

Tack för alla svar och erfarenheter. Det verkar (som alltid när det gäller barn) som att vi helt enkelt får prova oss fram och se vad som verkar passa vår son bäst. Vi vill ju självklart tillbringa så mycket tid tillsammans som familj som vi bara kan så vi kommer nog gå ner i tid så småningom.

Det verkar som att förskolan är A och O snarare än hur många timmar som spenderas där, så nu får vi börja reka i området för att se vilka som verkar bra.

 

[Badger]

Spionera nej men om man går förbi och ser alla fröknarna stå i ett hörn och prata och dricka kaffe så kanske det ger ett annat intryck än om man går förbi och de är spridda över gården och engagerade i olika lekar...

(Vi gick från fantastisk förskola till en bra och det märks ju. På den fantastiska hade de inte tio sekunder över till att prata med föräldrarna som skolade in, de var engagerade i barnen. På den bra så satt en och pratade med mig länge när hon inte kvickt öste upp sonen på en trehjuling och skickade ut honom i horden. Att en smärre krock skedde, mellan andra barn, eller att farten på cyklandet gjorde mina ögon till tefat bekom henne inte alls. (och jag tänkte att jag inte kunde tillrättavisa andras barn första dagen där) Pojkar är ju ändå pojkar som hon sa när jag frågade om jämställdhetsarbetet. (och som jag elakt tolkade vidare som att de får väl tåla lite, om mildare barn (många flickor) inte vågar cykla må det väl vara hänt.))

 

[kamomillo]

En tanke bara, barn behöver inte alltid aktiveras...
Jorden snurrar så fort runt dom i alla fall, att en stund med kritor och papper före middagen kan vara nog så bra som en utflykt och hopp och stuts aktiviteter.
Jag tycker lite stillsamt pyssel med SAMTAL mellan föräldrar och barn är nog så bra aktivitet.
De behöver inte hända något hela tiden

Vi passivitetstränar våra hundar, men barnen gasar vi upp
*Obs! skämt *

* Jenny *

 

[Raderad medlem 19815]

En tanke bara, barn behöver inte alltid aktiveras...
Jorden snurrar så fort runt dom i alla fall, att en stund med kritor och papper före middagen kan vara nog så bra som en utflykt och hopp och stuts aktiviteter.
Jag tycker lite stillsamt pyssel med SAMTAL mellan föräldrar och barn är nog så bra aktivitet.
De behöver inte hända något hela tiden

Vi passivitetstränar våra hundar, men barnen gasar vi upp
*Obs! skämt *

* Jenny *

Kommer du och städar upp hos mig efter passivitetsträningen?

Min svärfar, fd speciallärare, sa något liknande, att det är bra för barn att ha tråkigt ibland. Det slutade med att han tappade tålamodet efter någon minut och röt till min son att om han inte slutade hoppa på bordet så skulle han få gå och lägga sig.

När jag är själv med stora barnet går det bra att samtala vid köksbordet, pyssla, jobba med lera, rita, etc, men inte med båda. Det går helt enkelt inte. Och jag vägrar tro att det har något med min föräldraförmåga att göra.