Det här med förskola och barnomsorg.

Blir lite nyfiken: ni som gör ert yttersta för att få till så korta dagar som möjligt, och tycker det är hemskt om barnen hämtas sist eller går heltid på dagis, gick ni själva på dagis/förskola som barn, eller var era mammor hemma med er tills ni började skolan?

Jag tycker inte det är hemskt med förskola men tycker att en heltid för vuxna är mycket för småbarn, min mamma gick ner på deltid när jag var liten för att vi skulle få gå kortare dagar (och hon var ensamstående) men om mina barn varit i omsorg från 07:30 till ca 17:00 varje dag hade de varit jättetrötta och inte hade det varit mycket tid kvar för mig att vara med dem heller då de somnar runt 19:00 för att orka kliva upp till 07:00.

Hämtas sist är inget problem eller komma först det är egentligen de bästa tiderna på hela förskolan, få barn och mycket tid att umgås med pedagogerna men att komma först och fara sist varje dag är inget alternativ för mig. Mina barn har båda börjat runt 1 år och gått från 07:30-15.00 det är 7,5h dvs i stort sett en vanlig arbetsdag för oss vuxna då sov de bort 1-2 timmar av den tiden.

Sen att maken jobbar skift är egentligen inget vi styr över då hans arbetstider ser ut så alternativ får han söka ett annat jobb. Jag styr då lite mera över mina tider som lärare även om lektionerna är fasta och vissa möten kan jag flexa en del så länge allt blir gjort.
 
Blir lite nyfiken: ni som gör ert yttersta för att få till så korta dagar som möjligt, och tycker det är hemskt om barnen hämtas sist eller går heltid på dagis, gick ni själva på dagis/förskola som barn, eller var era mammor hemma med er tills ni började skolan?

Jag var en 'först där och sist hem unge'. Och min sambo gillade aldrig gå på hos dagmamma eller dagis.

Vi har valt att inte sätta våra barn på förskola förrän det är absolut nödvändigt och när det blir kommer vi göra vad vi kan för att korta ner dagarna.
 
Blir lite nyfiken: ni som gör ert yttersta för att få till så korta dagar som möjligt, och tycker det är hemskt om barnen hämtas sist eller går heltid på dagis, gick ni själva på dagis/förskola som barn, eller var era mammor hemma med er tills ni började skolan?

Dagis.

Jag har som plan att jobba så lite vi har råd med för att orka umgås med barnet. Inte ha korta dagis-dagar för korta dagars skull.
 
Blir lite nyfiken: ni som gör ert yttersta för att få till så korta dagar som möjligt, och tycker det är hemskt om barnen hämtas sist eller går heltid på dagis, gick ni själva på dagis/förskola som barn, eller var era mammor hemma med er tills ni började skolan?

Jag och min bror kunde både vara först och sist på dagis. Pappa pendlade över en timmes väg till jobbet, så jag minns inte att han någonsin hämtade eller lämnade. Mamma jobbade heltid som förskollärare på ett annat dagis, och öppnade eller stängde hon så började alt. avslutades våra dagar med henne på hennes arbetsplats.
 
De handlar väl om hur många VAKNA timmar man har med sitt barn? Mer än först och sist på dagis?
Jag har jobbar på förskola i väldans många år, och aldrig upplevt att de första barnen tyckt att det varit jobbigt. Men de som alltid var sist... Även om vi pedagoger slog knut på oss själva så var dagen ändå slut... De andra har gått hem, det börjar mörkna, Magen knorrar (trots frukt eller extra mellis) Tröttheten smyger sig på... Samma saker som vi själva känner efter en lång dag.

* Jenny *
 
De handlar väl om hur många VAKNA timmar man har med sitt barn? Mer än först och sist på dagis?
Jag har jobbar på förskola i väldans många år, och aldrig upplevt att de första barnen tyckt att det varit jobbigt. Men de som alltid var sist... Även om vi pedagoger slog knut på oss själva så var dagen ändå slut... De andra har gått hem, det börjar mörkna, Magen knorrar (trots frukt eller extra mellis) Tröttheten smyger sig på... Samma saker som vi själva känner efter en lång dag.

* Jenny *

Som sagt, jag var ett sånt barn, och delar inte din upplevelse. Inte heller känslan efter en lång dag, tiden mellan 16 och 18 är ofta då jag är mest produktiv på jobbet, jag tycker det är rätt trivsamt just att de andra gått hem, det är lugn och ro, man behöver inte hetsa iväg - det är helt enkelt en bra stund på jobbet. Ungefär som det var när man var liten och var kvar sist på dagis, förmodligen.
 
Jag var en 'först där och sist hem unge'. Och min sambo gillade aldrig gå på hos dagmamma eller dagis.

Vi har valt att inte sätta våra barn på förskola förrän det är absolut nödvändigt och när det blir kommer vi göra vad vi kan för att korta ner dagarna.

Gillade du inte att vara först och sist, eller varför vill du inte göra så?
 
Jag tycker inte det är hemskt med förskola men tycker att en heltid för vuxna är mycket för småbarn, min mamma gick ner på deltid när jag var liten för att vi skulle få gå kortare dagar (och hon var ensamstående) men om mina barn varit i omsorg från 07:30 till ca 17:00 varje dag hade de varit jättetrötta och inte hade det varit mycket tid kvar för mig att vara med dem heller då de somnar runt 19:00 för att orka kliva upp till 07:00.

Hämtas sist är inget problem eller komma först det är egentligen de bästa tiderna på hela förskolan, få barn och mycket tid att umgås med pedagogerna men att komma först och fara sist varje dag är inget alternativ för mig. Mina barn har båda börjat runt 1 år och gått från 07:30-15.00 det är 7,5h dvs i stort sett en vanlig arbetsdag för oss vuxna då sov de bort 1-2 timmar av den tiden.

Sen att maken jobbar skift är egentligen inget vi styr över då hans arbetstider ser ut så alternativ får han söka ett annat jobb. Jag styr då lite mera över mina tider som lärare även om lektionerna är fasta och vissa möten kan jag flexa en del så länge allt blir gjort.

Mycket beror såklart på barnen, hämtar vi våra barn vid 15 är de superpigga, och nöjer sig absolut inte med att "bara" gå hem, då vill de åka på utflykt, alltså åka iväg med tåg/spårvagn till något spännande och vara borta några timmar. Middag äter vi vid 18:30-19 ungefär, och sen går de och lägger sig 21-22 nånting. Somnar barnen redan kl 19 förstår jag att det blir stressigt att hämta och hinna laga middag etc om man hämtar kl 17. Åtminstone våra barn brukar det ta minst en timme bara att få hem från dagis (C:a fem minuters promenad för en vuxen), eftersom vägen går tvärs över en park där man vill stanna och leka, springa iväg till närliggande lekparker etc, hämtar man 17, är hemma 18, och ska sen fixa middag, äta och natta på 60 minuter, det skulle inte jag heller vilja. Somnar barnen så tidigt kan man ju rimligen jobba lite efter de har somnat istället, och hämta tidigare.
 
Gillade du inte att vara först och sist, eller varför vill du inte göra så?

Jag tror jag gillade att gå på dagis, minns faktiskt inte. Men jag var rätt stor (4år) när jag börja dagis, jag var hemma med min mamma och lillebror tills han var redo att börja.

Att jag har mina hemma (främst stora då som är 2,4 år, den andra är för liten 3 månader bara) är för att jag kan ta hand om mina barn själv. Jag vill vara med dem och umgås så mycket vi bara kan. För tiden går alltför fort.
 
Blir lite nyfiken: ni som gör ert yttersta för att få till så korta dagar som möjligt, och tycker det är hemskt om barnen hämtas sist eller går heltid på dagis, gick ni själva på dagis/förskola som barn, eller var era mammor hemma med er tills ni började skolan?

Men du och din man hade väl barnen på fsk typ 9-15.30 förut samtidigt som ni båda jobbade heltid och gick omlott för att klara det? Om jag kommer ihåg rätt så började din man jobbet vid 06 för att få ihop sina timmar, och du jobbade sena kvällar.

Gjorde ni inte då "ert yttersta" för att få korta dagar för barnen? Jag kommer ihåg att jag tyckte ert schema var jättetufft och vi valde istället att jobba deltid, vi hade brutit ihop av ett upplägg.. Eller varför gick inte barnen fler timmar?
 
Kombinationen gå och lägga sig 22 och lämnas först låter som väldigt få timmar sömn för ett dagisbarn..

Vi kommer "göra vårt yttersta" för att vår son ska få så få timmar på förskolan som möjligt när han börjar. Jag kan inte se att det finns något egenvärde i att gå långa dagar på förskolan. Att sonen är pigg nog efter dagens slut för att umgås med familjen har jag svårt att se som något negativt..
 
Vi kommer att göra så att jag jobbar tidigt och min man jobbar sent. Barnen kommer gå mellan ca 09:00-16:00 3-5 dagar i veckan.
Har gjort så förut och det har fungerat utmärkt.

Så länge min man jobbar 75% så går dom bara 15h/v.
 
Vi kommer "göra vårt yttersta" för att vår son ska få så få timmar på förskolan som möjligt när han börjar. Jag kan inte se att det finns något egenvärde i att gå långa dagar på förskolan. Att sonen är pigg nog efter dagens slut för att umgås med familjen har jag svårt att se som något negativt..
Så resonerar vi också.
 
Men du och din man hade väl barnen på fsk typ 9-15.30 förut samtidigt som ni båda jobbade heltid och gick omlott för att klara det? Om jag kommer ihåg rätt så började din man jobbet vid 06 för att få ihop sina timmar, och du jobbade sena kvällar.

Gjorde ni inte då "ert yttersta" för att få korta dagar för barnen? Jag kommer ihåg att jag tyckte ert schema var jättetufft och vi valde istället att jobba deltid, vi hade brutit ihop av ett upplägg.. Eller varför gick inte barnen fler timmar?

Jo, första året gjorde vi så, alltså mellan ett och två års ålder. 9-16 var det, om jag minns rätt. Men absolut, ett år gjorde vi på det sättet, lite kanske just för att man är lite osäker med första barnet, och får höra mycket om hur hemskt det är med långa dagar för barn. Efter det första året, och med barn nr två, så har vi inte gjort så.
 
Att jag har mina hemma (främst stora då som är 2,4 år, den andra är för liten 3 månader bara) är för att jag kan ta hand om mina barn själv. Jag vill vara med dem och umgås så mycket vi bara kan. För tiden går alltför fort.

Jag tycker nog tvärtom att småbarnsåren går långsamt, hur många gånger har man t ex inte bytt blöjor vid det här laget? Hur länge sen är det man kände sig utvilad och pigg? ;) Överlag tycker jag nog att mitt liv går precis lagom fort, det händer ju massor när barnen är små, så snarare är det som att tiden går långsammare - det känns som att man alltid haft barnen, och det är svårt att fatta ibland att det ju faktiskt bara var några år sen de föddes, inte mer än förra året som minsta inte pratade riktigt än, osv. Snarare än att tiden går alltför fort när man får barn, så känns det som att den saktar ner, åren rullar inte på längre, utan det hinner hända hur mycket som helst på ett år, eller till och med en sommar.

Men visst, har man den känslan, att man helst skulle vilja umgås med barnen 24/7, så förstår jag att man inte vill jobba utan hellre vara med barnen istället. Jag har nog aldrig riktigt haft den känslan, jag vill fortfarande göra saker utan barn, och träffa andra människor än barnen, fast jag är förälder. Jag tycker absolut man kan få nog av barnen, precis som man skulle få nog av precis vem som helst om man umgicks aktivt med dem dygnet runt. :)
 
Kombinationen gå och lägga sig 22 och lämnas först låter som väldigt få timmar sömn för ett dagisbarn..

Vi kommer "göra vårt yttersta" för att vår son ska få så få timmar på förskolan som möjligt när han börjar. Jag kan inte se att det finns något egenvärde i att gå långa dagar på förskolan. Att sonen är pigg nog efter dagens slut för att umgås med familjen har jag svårt att se som något negativt..

De sover ju på dagis också när de är små, men mina barn har aldrig haft det där enorma sömnbehovet som många barn verkar ha. Jag hade inte heller det som liten, minns att jag nästan skämdes i skolan när det visade sig att jag var uppe till 22 och många andra var tvungna att gå och lägga sig mycket tidigare. 8-9, absolut max 10 timmars sömn per natt, mycket mer än så har inget av mina barn kunnat sova när de varit över året och slutat nattamma.

Egenvärdet i de långa dagarna på förskolan ligger ju inte i de långa dagarna i sig, utan att familjen som helhet kan få ihop tillvaron utan att slå knut på sig, eller fullständigt gå omlott. Det möjliggör att man kan behålla jobbet och yrket, fast man har barn. För mig har det ett rätt stort egenvärde, att slippa hetsa genom dagen.

Det är inte negativt att barnen är jättepigga och vill åka på utflykt efter dagis, det negativa är att de är tvungna att göra det med en aptrött och sliten förälder, som har huvudet fullt med saker som man inte hann idag heller på jobbet, som har konstant sömnbrist och aldrig hinner sköta sin hälsa, och därför inte är den roligaste anföraren för pigga upptåg på stan under eftermiddagen.

Hade man själv legat hemma och sovit medan barnen var på dagis, så skulle det förstås vara perfekt att de var lika pigga på utflykter som en själv vid tresnåret!

Umgås kan man ju göra ändå, lite mer stillsamt, t ex i en lekpark, eller hemma. Ungefär som man brukar göra efter en aktiv dag. Det är ju något annat än att göra utflykter som är själva aktiviteterna, och kånka barn, vagn, dator etc genom kollektivtrafiken lagom till rusningen, eller genom skogen på klätteräventyr.
 
Senast ändrad:
Jo, första året gjorde vi så, alltså mellan ett och två års ålder. 9-16 var det, om jag minns rätt. Men absolut, ett år gjorde vi på det sättet, lite kanske just för att man är lite osäker med första barnet, och får höra mycket om hur hemskt det är med långa dagar för barn. Efter det första året, och med barn nr två, så har vi inte gjort så.
Okej! Vi kommer också öka på snart för våra trivs superbra på sin förskola och de är inte trötta när vi hämtar.
 
;)

Men visst, har man den känslan, att man helst skulle vilja umgås med barnen 24/7, så förstår jag att man inte vill jobba utan hellre vara med barnen istället. Jag har nog aldrig riktigt haft den känslan, jag vill fortfarande göra saker utan barn, och träffa andra människor än barnen, fast jag är förälder. Jag tycker absolut man kan få nog av barnen, precis som man skulle få nog av precis vem som helst om man umgicks aktivt med dem dygnet runt. :)

Jag gör saker på egen hand, utan barn. De har ju en pappa. ;) Han har liksom också ansvar över dem.
 
Haha.. Jag vaknade utvilad och pigg, @Mabuse :p dottern sover ofta länge. Sen är jag "gravid-trött" större delen av dagen såhär 3 veckor före bf men en stund får jag vara pigg i alla fall.

Du måste ju verkligen ha gett dina barn mycket av dina gener vad gäller det här ämnet med dagis. Jag upplever överlag att barn gärna blir trötta efter dagis även om de går hem flera timmar innan läggdags. Sen är det klart att om det är vad en familj helst vill ha så ska man prova att ha barnen de tider som funkar bäst och i värsta fall får man lösa det på något vis. Jag tror dock att det är kämpigt för många barn att bli kvar sist. Särskilt de minsta. Kanske blir bättre med de äldre, det vet jag inget om. Sen kan det säkert vara så att om man börjar med korta dagar och trappar upp dem kanske steget blir mindre och därmed mer "skonsamt" än när man som vi fick köra lite pang på när vi körde igång dagis. Vi hade inte så mycket val just då.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 766
Senast: Anonymisten
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
1 929
Övr. Barn Hejsan! Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det...
2
Svar
22
· Visningar
2 510
Senast: orkide
·
Gravid - 1år Jag kommer förhoppningsvis få ett barn till hösten. Jag bor idag i Malmö, där jag också jobbar. Jag kommer att vara självstående. Jag...
Svar
15
· Visningar
1 521
Senast: Queen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp