Jag gick hos dagmamma som liten, och skulle inte välja det till mina barn. Även om dagis har större grupper, så är man ju sällan alla 15 i en hög, barnen delar normalt upp sig i smågrupper i leken ändå, av sig själv eftersom alla inte vill leka exakt samma sak. Att dagmamma skulle vara som att vara hemma känner jag inte alls igen, de dagmammor jag har träffat på har alla haft rätt begränsad del av hemmet där dagbarnen får vara, så det är väldigt mycket mer avgränsat än om man är hemma på riktigt, eller hemma hos en kompis. Man är inte som hemma, man är i någon annans hem där man gjort lite plats för verksamheten, men där en hel del förstås är privat. Dessutom är det ju en vuxen på fem barn och ingen avlösning, så medan dagmamman fixar mat/byter blöja/går på toa, så får övriga barn klara sig utan tillsyn en stund. På förskola finns ju normalt fler än en personal, man kan hjälpas åt på ett annat sätt, och det finns särskild personal som lagar maten medan förskolepersonalen kan vara med barnen. På en förskola har man dessutom normalt mycket mer anpassade lokaler, bättre utrustning, mer leksaker, etc, än vad en dagmamma har möjlighet att skaffa. Säkert kan det kännas bra för föräldrarna, men som barn tyckte jag inte att dagmamman kändes tryggare eller mer hemlikt än att vara på dagis. Ibland kan man rentav känna sig tryggare och mer välkommen på ett ställe som är ingens hem, än i någon annans hem där man inte är gäst utan kund/levebröd.