Det där med att skaffa barn....

[Mammas]

@kimmis87 Ja, men när du väl gått in för att skydda din egendom och personen istället vänder sitt våld mot dig handlar det ju inte längre om nödvärn gällande din egendom, då handlar det om nödvärn gällande din egen person, och du har alltså helt andra rättigheter än när det gäller egendom. Om det krävs för att skydda ditt liv att du tar livet av gärningsmannen så har du rätt att göra det. Om du måste göra det för att rädda din hund har du inte rätt att göra det. Det är väl inget som är konstigt med det?

 

[Thaliaste]

Eftersom det var jag som skrev det där om att se lite annorlunda ut efteråt, så kan jag svara på följdfrågan också - för min del så är funktionen och känslan exakt likadan. Det har inte förändrats öht genom förlossningen. Jag gick iofs sönder hyfsat mycket, går man sönder mindre syns det nog inte ens skillnad heller.

Helt OT men när jag gillade detta inlägg fick jag upp en fråga "är du säker på att du vill gilla detta inlägg?". Det har jag inte fått vid något annat, är det något särskilt med just detta inlägg...?

 

[Angel]

ja men du tar ju inte i beaktande att folk kanske lider av psykisk eller fysisk ohälsa, var går gränserna för det? Många som söker bidrag har sådana begränsningar, ibland har de det före de skaffat barn ibland får de efter. Ibland lever man sambo med någon och helt plötsligt separerar man och har inte råd att betala allt själv. Situationer förändras, en kan inte bara kräva att man betalar bara för att man skaffat barn. Det är ju det skatten är till för. Jag betalar skatt ifall något skulle hända mig en vacker dag som gör att jag behöver det extra skyddsnätet som tex socialtjänsten kan erbjuda.

Det är klart att det kan hända någonting som gör att man tillfälligt behöver hjälp, det jag har någonting emot är de människor som planerat blir gravida och ofta skaffar rätt många barn trots att ekonomiska förutsättningar saknats hela tiden.

 

[Sleepy]

@Angel Du får betrakta dig själv som ett dräktigt avelssto då, om det blir aktuellt.

 

[mandalaki]

Helt OT men när jag gillade detta inlägg fick jag upp en fråga "är du säker på att du vill gilla detta inlägg?". Det har jag inte fått vid något annat, är det något särskilt med just detta inlägg...?

Jag har fått det några gånger när jag gillat många inlägg på raken. Har tolkat det som ett slags halvhalt, typ tänk dig för nu.

 

[Mammas]

Det är klart att det kan hända någonting som gör att man tillfälligt behöver hjälp, det jag har någonting emot är de människor som planerat blir gravida och ofta skaffar rätt många barn trots att ekonomiska förutsättningar saknats hela tiden.

Men i dessa fall kan det ju dels finnas hinder för att människorna någonsin ska kunna arbeta själva på grund av funktionshinder, men skulle bli underbara föräldrar, då tycker jag att de givetvis ska kunna få hjälp. Sedan kanske det finns de som på grund av olika hinder har svårt att låta bli att skaffa barn, och dessa kanske är i ännu större behov av insatser än andra. Vad är din lösning, om de inte ska få hjälp av samhället?

Och vad gör just dessa, ofta redan utsatta, barn till mindre värda av samhällets hjälp än andra? Vad har de barnen gjort för att de ska vara undantagna samhällets skyddsnät?

 

[SaraBon]

Det är klart att det kan hända någonting som gör att man tillfälligt behöver hjälp, det jag har någonting emot är de människor som planerat blir gravida och ofta skaffar rätt många barn trots att ekonomiska förutsättningar saknats hela tiden.

Menar du dem som går på socialbidrag kontinuerligt då eller menar du dem som får socbidrag ibland?

 

[stjarnhimmel]

Jag har fått det några gånger när jag gillat många inlägg på raken. Har tolkat det som ett slags halvhalt, typ tänk dig för nu.

Haha.. Man skulle börja använda uttrycket halvhalt. Det är ku ett så bra uttryck.

 

[mandalaki]

Haha.. Man skulle börja använda uttrycket halvhalt. Det är ku ett så bra uttryck.

Ja, det som det står för är användbart i många sammanhang

 

[SaraBon]

Men i dessa fall kan det ju dels finnas hinder för att människorna någonsin ska kunna arbeta själva på grund av funktionshinder, men skulle bli underbara föräldrar, då tycker jag att de givetvis ska kunna få hjälp. Sedan kanske det finns de som på grund av olika hinder har svårt att låta bli att skaffa barn, och dessa kanske är i ännu större behov av insatser än andra. Vad är din lösning, om de inte ska få hjälp av samhället?

Och vad gör just dessa, ofta redan utsatta, barn till mindre värda av samhällets hjälp än andra? Vad har de barnen gjort för att de ska vara undantagna samhällets skyddsnät?

Ja precis, de ungarna som är fattiga, herregud de får de inte lättare.. Huvva alltså. Jag har verkligen hatat att jobba med socialbidrag, jag hade en mamma vars barn hade rätt att få pengar till glasögon men på grund av byråkratisk skit(och att mamman såklart inte fattade exakt våra krångliga regler) så blev det inga pengar till glasögon. Och då hade vi fått läkarintyg på att barnet inte såg ett skit. Tänk er dessa barn, ja menar denna unge får inte ens rätt hjälp nu.

 

[Inte_Ung]

Du har förstås rätt till din åsikt men nej, barnen tillhör inte mig på något sätt.

Det är inte en åsikt utan det är den samhällsordning som du lever i.
Och vad jag vet så kan du inte göra något åt den då en överväldigande majoritet vill ha det på det viset.
Den enda som lider av att du inte vill förstå sammanhanget är du själv som behöver irritera dig på det hela.

 

[SiZo]

Som sagt så kommer ju nödvärnsrätten flyttas när man ställer sig i skottlinjen, så det är en rejäl icke diskussion...

 

[Thaliaste]

Jag har fått det några gånger när jag gillat många inlägg på raken. Har tolkat det som ett slags halvhalt, typ tänk dig för nu.

Aha, jag fick det vid mitt första på en lång stund, och inte på det jag gjorde strax efteråt.

Dock fick jag det nu igen när jag skulle svara dig, för jag tryckte på fel knapp. Så då var det ju väldigt lämpligt "nej, jag är faktiskt inte säker på att jag vill gilla detta".

 

[Mammas]

Ja precis, de ungarna som är fattiga, herregud de får de inte lättare.. Huvva alltså. Jag har verkligen hatat att jobba med socialbidrag, jag hade en mamma vars barn hade rätt att få pengar till glasögon men på grund av byråkratisk skit(och att mamman såklart inte fattade exakt våra krångliga regler) så blev det inga pengar till glasögon. Och då hade vi fått läkarintyg på att barnet inte såg ett skit. Tänk er dessa barn, ja menar denna unge får inte ens rätt hjälp nu.

Ja men precis. Fy fan, soc och migrationsfall är något jag näver bäver skulle kunna jobba med, det skulle tära på tok för mycket på mig. Jag skulle ta med mig jobbet hem varje dag. All heder till de människovänner som orkar! Men så tragiskt att barnet inte kan få hjälp. Att inte kunna se är ju otroligt stigmatiserande, hur ska det barnet kunna prestera i skolan och vara en god medmänniska, när hen går genom dagen utan att se och säkert med huvudvärk?

Det är inte alla som kan vara så lyckligt lottade som en annan, som hade föräldrar som var kompetenta och hade ekonomiska medel. Bara någon av de sakerna fallerar är ju barnen otroligt utsatta.

 

[Angel]

Menar du dem som går på socialbidrag kontinuerligt då eller menar du dem som får socbidrag ibland?

Menar de som planerat skaffar barn när de inte har några ekonomiska förutsättningar för det och inte lär få det inom ett par år heller. Det är klart att alla ska få hjälp men i alla fall jag skulle ha svårt att känna mig som en bra förälder om jag inners inne visste att jag inte hade råd egentligen. Men så mår jag extremt dåligt av att känna att jag inte klarar mig själv så det är en personlig reflektion. De allra flesta människor har i alla fall en vilja att jobba och att klara sig själva.

Ska man dra det ännu längre så borde tidsperioden det är ok att leva på samhällets pengar rent moraliskt någonstans bygga på hur mycket man själv bidragit med men kan inte påstå att jag tänkt speciellt mycket på den typen av frågor och tror inte att det är en diskussion som passar i den här tråden.

Men det jag har någonting emot är alltså folk som hellre skaffar barn är jobbar fast de inte kan försörja sig själva och egentligen har i alla fall fysisk och mental möjlighet att jobba men inte vill. De är inte speciellt många men de finns, känner en sådan person från min barndom. (Nej vi har inte speciellt mycket att prata om nuförtiden.)

 

[Inte_Ung]

@SaraBon Men så hemskt. Hur skall det stackars barnet klara av skolan under de förutsättningarna.

 

[Teilani]

Efter att ha läst igenom denna mastodonttråd så vill jag också framlägga mina två cent. Jag har ett barn, han är 1,5 år.

Var jag säker på att jag vill ha barn? Nej, jag lutade mer åt inte hållet, men min man hade någon luddig uppfattning om att han såg barn i sitt liv, så okej då.

Tyckte jag graviditet var mysigt? Nej! Förvånade mig själv där, hade trott att jag skulle fyllas av mysiga varmkänslor över att något växte i magen. Men det växte ju för tusan nåt i magen! En helt okänd ailen! Inte mysigt alls och trots en supersmidig graviditet utan varken illamående, foglossning eller bristningar var jag jätteglad när det var över.

Förlossning kändes från början skitläskigt, men på slutet ville jag verkligen bara få ut ungen, lämna honom till hans pappa och få vara själv i min egen kropp igen! Kejsarsnitt ville jag inte ha, läkningen gör att det tar ännu längre att få sin kropp tillbaka som jag ser det. Jag tyckte det gick bra, lustgas är bra grejer och trots att jag sprack rätt mycket så läkte det ihop fint.

Amning var jag rätt skeptisk till från början, hade hört att det kan göra ont, och med flaska blir det ju lättare att dela på ansvaret. Under graviditeten så fick jag ändå funderat ut att jag skulle försöka amma, rätt mycket propaganda för ammning kan jag säga. Det gick bra att amma, jag fick inte ont, och det är förbannat skönt att snabbt kunna mata en hungrig bebis på natten. Tyvärr gick det skitdåligt att pumpa mjölk så det där delandet i början blev det lite si och så med. Ett par gånger kunde barnet tänka sig att äta ersättning och jag fick sova vidare. Då var brösten å andra sidan sprängfulla när man vaknade och bebis mätt... Funkade inte att pumpa då heller.

Bebisen då? Moderskärleken? Meningen med livet? Nej, så kan jag inte säga att det kändes. Visst kändes det att han var viktig, kunde bli väldigt stressad om pappan tog en lång promenad med honom, men kärlek, njä. Den har växt fram långsamt i takt med att vi lärt känna varanda. Nu har jag ju fått ett oemotståndligt fint barn så det var inte svårt att bli kär Men det hände inte pangbom bara han kom ut.

Pappan då? Ni menar mannen som härom natten när det var hans tur att gå upp muttrade "jag vill byta till en hamster istället"? Han ångrade sig nog en del i början faktiskt. Hur bra känns det att ha en partner med kronisk sömnbrist och ett hem i kaos? Men efter att han fått ta sin halva av föräldraledigheten och lärt känna barnet så kan jag säga att han är en superbra pappa.

Negativt med barn, de sover inte när de är små. Det finns säkert barn som sover mycket, nen föräldrar sover nästan alltid mindre än de skulle önska. Man kan inte lämna dem ett par timmar utan tillsyn för att gå på bio. Man kan inte ta med dem på fallskärmshoppning eller flodränning på sin semester. Men man måste inte åka på lekland heller.

Positivt, för mig, med barn att upptäcka allting på nytt. Hur kul det är att leva och bara vara i nuet i solen i en plastpool på gården. Att se utvecklingen och få följa en människa från början. Kramarna och leendena!

Jag har fått vääldigt mycket karaktärsdanande utveckling mitt första år med barn. Jag har fått ett nytt perspektiv på livet, vilket jag inte alltid tyckt varit så roligt i stunden, men jag har växt som människa, skulle fortfarande inte kalla mig för mamma i första hand. Jag är så många andra saker också.

Jag är glad att vi har våran son, men han kommer inte att få några syskon och vi kommer att skämma bort honom nåt kopiöst!

 

[Mammas]

Som sagt så kommer ju nödvärnsrätten flyttas när man ställer sig i skottlinjen, så det är en rejäl icke diskussion...

Ja, men det är ju rätt bra att vara klar med vad som gäller när man skriver det på nätet för folk att ta läsa. Det går inte att förutsätta att alla förstår att det är för att nödvärnsrätten flyttas till person istället för egendom som rättigheten blir såpass omfattande. Alla här har inte gått samma utbildning som du och jag har gjort.

 

[Thaliaste]

Haha.. Man skulle börja använda uttrycket halvhalt. Det är ku ett så bra uttryck.

Hm...jag brukar använda det begreppet. Har faktiskt aldrig reflekterat över att andra, icke-ridande människor, kanske inte förstår

 

[sjoberga]

Så nödvärn kan betyda att du får peta på personen och inte ett dugg mer, men det kan oxå betyda att du får använda ruskigt mkt våld, våld som kan ha dödande effekt om man har otur. Allt beror på hur mkt våld man möter.

Nej, inte så länge våldet är riktat enbart mot hunden.