Det där med att skaffa barn....

[Mammas]

Menar de som planerat skaffar barn när de inte har några ekonomiska förutsättningar för det och inte lär få det inom ett par år heller. Det är klart att alla ska få hjälp men i alla fall jag skulle ha svårt att känna mig som en bra förälder om jag inners inne visste att jag inte hade råd egentligen. Men så mår jag extremt dåligt av att känna att jag inte klarar mig själv så det är en personlig reflektion. De allra flesta människor har i alla fall en vilja att jobba och att klara sig själva.

Ska man dra det ännu längre så borde tidsperioden det är ok att leva på samhällets pengar rent moraliskt någonstans bygga på hur mycket man själv bidragit med men kan inte påstå att jag tänkt speciellt mycket på den typen av frågor och tror inte att det är en diskussion som passar i den här tråden.

Men hur vill du lösa det praktiskt? Ska alla som går på soc och blir gravida tvångsaborteras? Hur ska du lösa det, vilka poliser vill gripa och tvinga en panikslagen gråtande gravid kvinna till en abortmottagning, vilken läkare vill utföra en abort på samma kvinna som motsätter sig detta? Vilka ska besluta om vilka som får behålla sitt barn och vilka som ska tvingas genom en abort? Ska det tas hänsyn till religion?

Angående ditt andra stycke håller jag inte med. Jag tror att de flesta vill klara sig själva i så stor omfattning som möjligt. Vissa klarar det inte. Vissa har handikapp som innebär att de kostar samhället mycket pengar, utan någon utsikt till "återbetalning" alls. Och det är helt ok. Vad är alternativet? Att handikappade sätts på gatorna för att tigga istället för att ha en givande tillvaro med rätt till läkarvård, personlig assistans och givande aktiviteter på dagarna? Sedan ska givetvis alla bidra efter förmåga, men jag tror inte att det är speciellt många som snyltåker på samhället och lever på soc istället för att jobba. Och gör de det kanske det är psykiska bekymmer som ställer till det istället för fysiska.

 

[Angel]

Det jag har sagt är att jag personligen tycker att det är en dålig idé att skaffa barn om man inte kan försörja dom själv. Inte att jag ska starta Hitlerpartiet 2.0 och tvångsabortera foster från kvinnor som har tänkt dåligt i sin familjeplanering.

Det finns många saker jag inte tycker om i samhället idag, det innebär inte att jag tänker göra någonting åt dom.

 

[SiZo]

Jag tycker gott att alla som vill ha barn kan få skaffa sig det, oavsett om de går på soc eller jobbar! Det är en piss i havet när man börjar jämföra utgifter. Det krävs dessutom en hel del för att gå på soc, de är inte lätta att ha med o göra, så jag tror att de flesta faktiskt inte kommer gå på soc hur länge som helst.

Jag har nämligen provat, och det är INTE kul att jämt bli ifrågasatt ang ALLT.

 

[Angel]

Jag tycker gott att alla som vill ha barn kan få skaffa sig det, oavsett om de går på soc eller jobbar! Det är en piss i havet när man börjar jämföra utgifter. Det krävs dessutom en hel del för att gå på soc, de är inte lätta att ha med o göra, så jag tror att de flesta faktiskt inte kommer gå på soc hur länge som helst.

Jag har nämligen provat, och det är INTE kul att jämt bli ifrågasatt ang ALLT.

Är det då inte en bättre idé att vänta med barnen tills man har en bättre situation?

 

[sjoberga]

Ja, men det är ju rätt bra att vara klar med vad som gäller när man skriver det på nätet för folk att ta läsa. Det går inte att förutsätta att alla förstår att det är för att nödvärnsrätten flyttas till person istället för egendom som rättigheten blir såpass omfattande. Alla här har inte gått samma utbildning som du och jag har gjort.

Och dessutom var ju hela grundfrågan om människoliv "kontra" djurliv. Och då är det ju uppenbart hur samhället ställer sig i frågan. Samhället ställer inte djurliv likaställt med människoliv bara för att nödvärnsrätten utvidgas om ett mänskligt liv hotas. Det ingick i poängen kan man säga.

 

[SiZo]

Är det då inte en bättre idé att vänta med barnen tills man har en bättre situation?

Vad är det som säger att man kan vänta?

Dessutom tror jag att folk som planerar barn och går på soc är svindlande få faktiskt. Jag tror snarare att det bara råkade hända i de flesta fallen. Undantag finns säkert, men de är nog så pass få att det inte spelar någon större roll.

 

[sjoberga]

Är det då inte en bättre idé att vänta med barnen tills man har en bättre situation?

För en del. För andra inte. Bra ekonomi är inte den enda kvalifikatorn för en bra förälder.

Jag valde att skaffa barn som student med mycket låga inkomster. Jag anser inte att mitt första barn hade en "sämre" förälder än mitt sista (senaste...) barn för att ekonomin skiljer sig extremt mycket. Mindre erfaren, men det har inte med ekonomi att göra.

 

[Mammas]

Är det då inte en bättre idé att vänta med barnen tills man har en bättre situation?

Men vad ska de som ställs inför faktumet göra, annat än att abortera, mot sin vilja?

Du vägrar konsekvent att kommentera att en del av beslutsunderlaget är att detta kan ha att göra med funktionshinder, något som gör att personerna inte resonerar som du. Eller så har de andra skäl.

Oavsett är det lite ofint att fördöma en grupp som redan har det svårt, säga att man bara pratar om hur man själv skulle resonera i sitsen (undantaget ev anledningar till att personerna sitter i den icke avundsvärda sitsen till att börja med) för att sedan återigen fördöma de här utsatta personerna.

 

[Thaliaste]

Jag vet inte om det här är ett sidospår från trådstarten, men det står inte specifikt biologiska barn. Jag är rätt säker på att jag inte vill ha biologiska barn. Dels för att jag inte ser mig själv som mamma 20-25 år framöver, har ett bra liv nu som jag inte vill ändra så mycket som krävs för att ha barn. (Och bara tanken på att inte få sova, nu när jag för första gången i livet börjar få ordning på min sömn ) Dels ser jag inte att världen behöver fler barn än vad som kommer att produceras utan mitt eventuella bidrag, så jag lämnar gärna över det åt dem som verkligen vill ha barn. Och dels är jag väldigt skeptisk till att vara gravid och föda barn. Jag kan verkligen förstå att det kan kännas superhäftigt och att det är en sak i livet vissa vill testa, men det finns väldigt många saker i livet som jag vill uppleva utan lika stora konsekvenser om resultatet inte var så bra som jag hoppades...

För mig känns det perfekt med en särbo som har barn sedan tidigare (helst med bra relation till mamman). Då blir det lite barn i ens liv, men man behöver inte gå in i den dära Mammarollen. Nackdelen är ju om man få en bra relation till barnet, och kontakten sedan bryts om vårt förhållande tar slut.

Jag ser lite drömskt på en kompis situation, där det är två personer som har barn med varandra men har skilt sig. De har sedan barn med sina nya partners, som i sin tur åtminstone en av dem också har barn sedan tidigare. Dessa familjer bor nu väldigt nära varandra (inklusive kompisens nyas fördettas), och fungerar lite som en storfamilj. Alla barnen har utpekade vårdnadshavare, men har många föräldrar och syskon, typ (I mina mer cyniska stunder tänker jag iofs också att det är ju mysigt så länge det funkar...)

 

[Angel]

Men vad ska de som ställs inför faktumet göra, annat än att abortera, mot sin vilja?

Du vägrar konsekvent att kommentera att en del av beslutsunderlaget är att detta kan ha att göra med funktionshinder, något som gör att personerna inte resonerar som du. Eller så har de andra skäl.

Oavsett är det lite ofint att fördöma en grupp som redan har det svårt, säga att man bara pratar om hur man själv skulle resonera i sitsen (undantaget ev anledningar till att personerna sitter i den icke avundsvärda sitsen till att börja med) för att sedan återigen fördöma de här utsatta personerna.

På vilket sätt har jag "fördömt" människor? Du hittar på saker jag inte har sagt och förstorar väldigt!
Upprepar att det jag har sagt är att jag personligen tycker att det är en dålig idé att planerat skaffa barn om det är så att man inte har några förhoppningar om att kunna försörja dom. Det är inget fördömande utan en personlig reflektion att det kanske är en bättre idé att vänta lite om det är så att man kanske har det bättre ställt om ett par år. Inget förbud och tvångsaborter utan att det kanske inte är ultimat.

Det är inte min sak att avgöra om funktionshindrade personer blir bra föräldrar, därför har jag inte kommenterat det. Kan de inte det själva så hoppas jag de har någon form av stödperson i omgivningen som kan avgöra det. Men att uppfostra ett barn är ett rätt stort jobb och är man i så dåligt skick att man aldrig har kunnat, kan, eller kommer att kunna jobba med någonting i någon utsträckning alls trots hjälp och stöd så känns det spontant svårt att vara förälder om man inte har en partner som är väldigt stöttande.

 

[Mammas]

@Angel jag har inte sagt något om att du ska bedöma huruvida folk med funktionshinder är bra föräldrar eller inte (personligen tror jag att det, precis som för personer utan funktionshinder, beror på personen och hur den är), utan att väga in att detta kan påverka resonemanget i när beslut om barnskaffande fattas. Något du helt undvikit.

Och jo, i dina inlägg pratar du om att de som går på soc inte ska få skaffa barn. De, inte "jag i den situationen", mer än i något enstaka inlägg.

 

[Angel]

Jag har aldrig sagt att "de inte ska få", jag har sagt att jag personligen tycker att man ska låta bli att planerat skaffa barn om man inte har förutsättningar för det. Det är du som tolkat det som att jag vill förbjuda av någon underlig anledning.

Ser faktiskt inget konstigt eller kontroversiellt i det. De flesta människor som planerat sina graviditeter ser väl till att förutsättningarna är så bra som möjligt?
Om "så bra som möjligt" är att leva på bidrag ja då är det väl det men inte är det ultimat och anledningen till varför man är i den situationen avgör säkert om man klarar av att vara förälder eller inte. Men självklart skulle jag hellre se att personen hade ett jobb/annan försörjning än bidrag om det var möjligt innan hon bestämde sig för att bli gravid. Det måste väl ändå vara ett samhällsmål? Att alla ska ha jobb!


Det är klart att funktionshinder kan påverka beslutsfattande generellt, inte bara i barnfrågor. Förstår inte vad du egentligen vill att jag ska kommentera. Om någon med funktionshinder kanske inte förstår att de kanske inte är i en situation där det är lämpligt att bli gravid? Om någon med drogproblem skiter i om hon blir gravid?

 

[Elina8]

En brandman som bär ner katten före den äldre kvinnan på ett rökdykningsuppdrag blir både åtalad och sparkad för tjänstefel. En läkare/sjuksköterska/vårdbiträde som hjälper hunden före människan lider samma öde.

Sedan kan man ju ha en uppfattning och ändå agera i enlighet med det uppdrag man har. Men det måste sitta i ryggmärgen. Djupt. För precis som @kimmis87 påpekar är det först när situationen uppträder som man får veta.

Fast det är inte trådens ämne.

Är man av den åsikten jobbar man troligtvis som veterinär, djurskyddsombud eller liknande och inte som brandman eller undersköterska.

Ja OT, ber om ursäkt. Tycket bara det var ett konstigt påstående.

Jag har varit med om många som gått förbi gamla som ramlat på gatan också, utan att de haft en kattunge att rädda på andra sidan vägen så det räcker ju inte med att man sätter människa över djur. Det är betydligt mer komplext än så. Har sett samma sak hända med fyllon som ramlat och slagit sig blodiga. Folk går omvägar runt men ingen känner sig minsta manad att hjälpa.

 

[terrific]

Jag är 31, gift, äger ett hus. Enligt många är det "optimala förutsättningar" för att skaffa/vilja ha barn.

Men nej, jag har inga och vill inte ha några. Jag har aldrig haft ett sug efter barn och har aldrig kunnat/velat se mig själv som "mamma". Jag är helt enkelt för ointresserad av konceptet barn, barnuppfostran osv för att välja ett intresse som tar såpass mycket tid, omsorg och pengar. Jag vill inte ge upp så mycket av det jag vill göra själv, tillsammans med min man och mina hundar, som jag personligen tycker att man bör göra om man skaffar barn.

Vilken sund inställning du har! Tänk vad bra, om fler tänkte som du! Här skrivs om att "skaffa barn" som om det vore ett självklart val. Alla kan inte få barn hur gärna de än vill!
Att ha fått mina tre fina barn var en gåva för mig . Något jag aldrig skulle velat vara utan.
Det är inte som att skaffa en häst, hundvalp eller kattunge. Det är ett livslångt engagerande i en annan människas liv! En verkligt stor skillnad!

 

[kolblakkur]

Har inga barn och vill inga ha. Har aldrig velat ha barn och funderar aldrig över det.

 

[Hiddeous]

Jag tycker gott att alla som vill ha barn kan få skaffa sig det, oavsett om de går på soc eller jobbar!

Jag skulle inte uppmuntra mina barn att skaffa barn innan de har ekonomisk möjlighet att ta hand om en bebis. Absolut inte. Bortsett från att de små blir lidande på alla möjliga vis, drabbas även föräldrarna hårt såväl psykiskt och fysiskt av inte kunna garantera mat på bordet. Och vem har sagt att det ordnar sig?

Jag läste en fruktansvärd tråd på Familjeliv där barn till fattiga föräldrar (i dag vuxna) berättade om sin uppväxt. En flicka fick så lite mat i slutet av månaden att hon svimmade. Nej, någonstans måste samhället dra en gräns för när det är lämpligt att skaffa barn. Och då menar jag inte en juridisk gräns. Men att säga att allt löser sig och att allt är okej och alla som vill ha barn ska skaffa barn är en tveksam hållning, menar jag.

 

[Hiddeous]

Men vad ska de som ställs inför faktumet göra, annat än att abortera, mot sin vilja?

När det gäller exvis tonåringar och unga utan utbildning och jobb måste vi som är vuxna och har varit med en del tynga på vilka förutsättningar som krävs för att kunna uppfostra en familj. Samt att poängtera att en man med pengar, villa och bil inte är en hållbar lösning på bristen på egen ekonomisk stabilitet.

De som ställt inför det faktum att de inte kan välja får ta kraschen, så klart.

 

[Mammas]

När det gäller exvis tonåringar och unga utan utbildning och jobb måste vi som är vuxna och har varit med en del tynga på vilka förutsättningar som krävs för att kunna uppfostra en familj. Samt att poängtera att en man med pengar, villa och bil inte är en hållbar lösning på bristen på egen ekonomisk stabilitet.

De som ställt inför det faktum att de inte kan välja får ta kraschen, så klart.

Jag tycker inte heller att vi ska uppmuntra det, men det betyder inte att jag tycker att det finns någon anledning till att skuldbelägga de här personerna mer än de redan är, eller ta till mer drastiska metoder.

Angående barnfattighet, eller fattighet överlag, tycker jag att vi behöver ha ett skyddsnät i samhället för de som inte själva klarar att sätta mat på bordet. Folk ska inte behöva svälta.

 

[voltis]

Ang graviditet och förlossning.

För det första mådde jag fantastiskt bra under hela graviditeten, ja så pass bra att jag ibland bara kan önska att jag fick vara gravid igen, eller kanske till och med hela tiden, bara jag slapp förlossning och fler barn
Inte en enda krämpa (folk tror mig inte men det är sant!), stoor mage men den var inte nämnvärt i vägen, jobbade långt in i graviditeten och tränade likaså. Helt enkelt mådde jag toppen!

Men så till förlossningen.. jag har fruktansvärt låg smärttröskel! Hade inte haft en enda förvärk, så när värkarna kom fick jag en chock att de kunde göra så ont! Gick dock hemma så pass länge att när jag kom in på sjukhuset så var det nästan dags att krysta direkt.
Ska inte linda in det: enligt mig gjorde det fruktanstvärt ont!! Fick till och med lite skäll när jag vägrade krysta ett tag
Jag sprack litegrann och att krysta ut moderkakan var superobehagligt! Jag skulle aldrig i mitt liv vilja föda igen som det känns nu, 4,5 år senare fortfarande...

MEN ja det var värt det! Varje sekund av det! Inte så jag glömde smärtan när bebisen låg där i famnen efteråt, men det kändes inte viktigt, nu var hon hos oss och drog all uppmärksamhet till sig Men hon får fint vänja sig vid att inte få några syskon (inte pga förlossningen dock, utan bara för att vi är nöjda).

 

[voltis]

Fick dessutom problem med urinläckage efteråt, och det är en ganska vanlig åkomma. Inget att skämmas över och väldigt enkelt att åtgärda! Jämfört med förlossiningen var det ju en piece of cake för mig