Det där med att skaffa barn....

[lil-sis]

Ja det är annorlunda för män men faktiskt så resonerar även män för och emot fast inte med exakt samma argument.

Jag har inte heller sett något klart samband att kvinnor som fött barn har sämre hälsa än barnlösa. Men visst du har en klar poäng.

Förlossningsskador kräver just en förlossning för att de ska ske. Liksom de problem man kan få under en graviditet som inte går över för alla, t ex foglossning.

 

[Lejonelle]

Hur är det egentligen?

Ena delen av mig vill ha barn, självklart liksom! Medan andra delen rynkar på näsan och tycker att det blir på tok för mkt uppoffringar och att det är skitjobbigt!


Det verkar som att alla familjer ha det så bra med sina barn, att de älskar sina barn över allt annat och de gör allt för dem. Blir det alltid så?
Struntar man i allt annat den dag man står där med ett barn?

Hur mycket förändras livet? Ångrar man sig?

Ja, helt enkelt, hur är det att få barn egentligen?

Hur har Du det, barn eller inga barn?

Jag har två vuxna barn. Nej, ångrat mig har jag aldrig gjort. Däremot känt mig misslyckad och som en dålig förälder, varit arg, frustrerad, orolig, överlycklig, glad, stolt, ledsen - ja, alla livets känslor finns där kopplade till föräldraskapet.

Låt oss först inte krångla till det. Att bli förälder är ändå ganska naturligt (med det menar jag INTE att det skulle vara onaturligt att inte vilja ha barn) och mycket kunskap finns redan i våra kroppar. Att ta hand om barnet och älska det är inte något vi bestämmer oss för, i de flesta fall funkar det helt av sig själv.

Livet förändras, yes. Oftast pga av att man väljer och vill annorlunda från det att barnet finns. Det är så naturligt att man inte tänker på det. Saker man aldrig tänkt på förut blir plötsligt jätteviktiga.

Jag har misslyckats med en hel del i mitt föräldraskap och ångrar en del beslut jag tog. Mina barn blev ändå fantastiska och båda överlevde till vuxen ålder, ibland undrar jag hur det gick till med två unga omogna fattiga föräldrar.

Jag hoppas kunna reparera en del genom att bli världens mest fantastiska mormor men kommer säkert inte lyckas med det heller.

Hur du ska göra vet bara du. Det jag ser är att väldigt få människor ångrar sina barn och att det är det i livet som de flesta är mest tacksamma och glada över att ha fått vara med om. Och att barnen också ger de största sorger och den största oro vi får vara med om.

 

[sjoberga]

Jo.. samtidigt är det ju olika för män och kvinnor när det gäller att skaffa barn. Olika rent fysiskt men samtidigt upplever jag också som barnlös att det verkar ställas helt olika krav på män och kvinnor. Min uppfattning är att mammorna slutar väldigt mkt med sina intressen etc när de får barn medan män inte går in i den rollen lika mkt. Sen säger jag absolut inte att det behöver vara så- bara att det i min bekantskapskrets är så.

Den delen bör man diskutera i förväg. Hur förväntar man sig att livet med barn ska bli? Hur ska man dela upp det? Att ta den diskussionen EFTER att man fått barnet, är lite hål i huvudet - ändå är det många som gör det så.

 

[stjarnhimmel]

Ja det är annorlunda för män men faktiskt så resonerar även män för och emot fast inte med exakt samma argument.

Jag har inte heller sett något klart samband att kvinnor som fött barn har sämre hälsa än barnlösa. Men visst du har en klar poäng.

Jo självklart är det även ngt män funderar på om de vil ha barn eller inte.
Men samtidigt är det ju två olika världar eftersom mannen inte behöver ta gravidtet, förlossning, amning. Dvs de första par åren är det väldigt mkt mamma.

 

[Lejonelle]

Och just nu sitter jag väl med glansiga ögon och är skiträdd och helt övertygad om att jag inte ska ha barn! Har i hela mitt liv varit SKITRÄDD för själva förlossningen, och med alla förlossningsskador jag läst om nu, så NEJ TACK!!! Usch och fy ! Stor eloge till alla som fixat det där!

OK då får jag väl balansera det där. Att föda barn är en påfrestning så ja, precis som förut blir kroppen inte. Samtidigt kan jag tänka att det är det allra mest kreativa kroppsarbete jag någonsin gjort. Tänk på det som ett svettigt smutsigt muskelarbete med en enormt stor belöning. Din kropp har alla möjliga fina lösningar på problemet hur barnet ska komma ut, och vi bor i ett land som har en enormt fin förlossnings- och mödravård. Skulle något skita sig finns det sååå goda chanser att det slutar lyckligt.

Du rider och umgås med häst, och det är en sport som är rätt så farlig, de flesta jag känner inklusive jag själv har råkat ut för skador och farliga händelser. Jag har ärr både här och där, ett dåligt knä, en dålig vrist. Åren med häst gav mig mer skador än förlossningarna.

 

[sjoberga]

Jo självklart är det även ngt män funderar på om de vil ha barn eller inte.
Men samtidigt är det ju två olika världar eftersom mannen inte behöver ta gravidtet, förlossning, amning. Dvs de första par åren är det väldigt mkt mamma.

Jag skulle nog vilja säga att strax efter födseln är en man precis lika bra på att ta hand om ett barn som kvinnan som födde barnet. Eller en annan kvinna för den delen. De första par åren bör alla föräldrar vara mkt med. Det är ett bekymmer att uppfattningen att det är mamman som måste ta större delen av ansvaret efter förlossningen lever kvar fortfarande.

 

[Lena Furberg]

Men du slipper ju problemet med att din kropp tar stryk av det.
Det måste vara så mycket enklare då.

Men tar kroppen så mycket stryk av att föda barn? Jag har ingen direkt åsikt, jag bara undrar. Själv är jag i bättre form nu, än innan jag födde barn. Både fysiskt och mentalt. Jag tycker jag har blivit starkare som människa på alla möjliga plan. Jag har blivit modigare, tar inte lika mycket skit som innan, och jag bryr mig inte om vad folk tycker och tänker.

Fysiskt är jag definitivt starkare och uthålligare. En bekant till mig födde 5 barn och började sen springa, för första gången i livet. Efter ett år spränger hon sina rekord på halvmaror, det ena efter det andra. Jag tror det har en mental orsak också, om jag får gissa vilt - eftersom jag själv lyftes av att bli förälder. Jag är inte lika skraj längre och jag är envisare. Tjurskalligare.

Ok - en ny ångest har infunnit sig, rädslan att något ska hända barnet. Den är å andra sidan den största rädsla jag upplevt i hela mitt liv..................

 

[Petruska]

Det där att kroppen skulle ta stryk, undrar jag också över.

Vad menar man med det?

Brösten var kanske inte direkt yppigare efter avslutad amning, jag har ett halvfult ärr efter kejsarsnitt och en del bristningar på magen.

Är det sådant som är det kroppsliga förfallet?

Själv har jag nog aldrig sett mig som så snygg att sådana förändringar just är ett problem.

 

[stjarnhimmel]

Jag skulle nog vilja säga att strax efter födseln är en man precis lika bra på att ta hand om ett barn som kvinnan som födde barnet. Eller en annan kvinna för den delen. De första par åren bör alla föräldrar vara mkt med. Det är ett bekymmer att uppfattningen att det är mamman som måste ta större delen av ansvaret efter förlossningen lever kvar fortfarande.

Jo visst. men samtidigt är det ju så de flesta lever. Att mamman är hemma pga amning. I min bekanstkapskrets så är mamman hemma kanske 1,5 år och pappan hemma någon månad. Sen är det mest mamman som är hemma med sjuka barn.
Sen är det förstås inte så man måste göra, men det är ju det som folk mest gör. Och jag har en vän som försökte göra annorlunda dvs pappan skulle vara hemma efter 3 månader och mamman jobba. De fick mkt kommenterar av det av barnmorskan de hade kontakt med som förklarade att barnet skulle få problem i framtiden om det inte var mamma som var hemma. Och amma var man tvungen att göra för annars skulle barnet få mkt problem i framtiden och ville de inte att barnet skulle få bästa möjliga uppväxt?

Så samtidigt så tror jag man måste förstå att det är en olika situation för män och kvinnor att få barn.

 

[sjoberga]

Så samtidigt så tror jag man måste förstå att det är en olika situation för män och kvinnor att få barn.

Jag menar mest att det är skillnad på "är" och "måste vara" när det gäller barnet efter förlossningen. Innan "måste det vara" verkligen stor skillnad, med graviditet och förlossning. Efter finns det inget måste utan där formar man sin eget liv tillsammans; förhoppningsvis utan att ta in normerna alltför mycket.

 

[stjarnhimmel]

Jag menar mest att det är skillnad på "är" och "måste vara" när det gäller barnet efter förlossningen. Innan "måste det vara" verkligen stor skillnad, med graviditet och förlossning. Efter finns det inget måste utan där formar man sin eget liv tillsammans; förhoppningsvis utan att ta in normerna alltför mycket.

Jag tror många tänker att mamman måste vara med barnet pga amning.

 

[Björk]

Jo visst. men samtidigt är det ju så de flesta lever. Att mamman är hemma pga amning. I min bekanstkapskrets så är mamman hemma kanske 1,5 år och pappan hemma någon månad.

Så mammorna i din omgivning ammar barnen till 1,5 års ålder? Det var ovanligt länge tror jag i dagsläget.

Bland de jag träffat häromkring så är det jag som är ovanlig på flera sätt. Jag ammade båda barnen tills de var dryg 1 år (13-14 månader för båda två); helamning till och med 4-5 månaders ålder.
Dessutom jobbade jag; började på heltid när första barnet var 6,5 månader, började jobba 25 % när vår yngsta var 4 månader, gick upp på halvtid när hon var 6 månader och sen heltid från och med hon var 8 månader.

Bland en majoritet av dem som talar om amningen som argument för att mamman är hemma i 1,5 år är jag övertygad om att det är ett konstruerat argument. De flesta av dem heltidsammar inte barnen mer än 4-6 månader i alla fall. Det är inte amningen som är "hindret"; det är att de inte VILL dela på föräldraledigheten när barnet är litet.

Vi är långtifrån jämställda i vår relation (om jag ska göra en bedömning, jag tror maken tycker vi är väldigt jämställda), men jag tror vi byggt upp förutsättningarna att vara liiiite mer jämställda än vad vi hade varit om vi inte delat på föräldraledigheten redan tidigt i barnens liv.

De fick mkt kommenterar av det av barnmorskan de hade kontakt med som förklarade att barnet skulle få problem i framtiden om det inte var mamma som var hemma. Och amma var man tvungen att göra för annars skulle barnet få mkt problem i framtiden och ville de inte att barnet skulle få bästa möjliga uppväxt?

Så samtidigt så tror jag man måste förstå att det är en olika situation för män och kvinnor att få barn.

Ja, det är olika. Och det är olika mest för att normerna säger olika saker till män och kvinnor. Jag har fått kommentarer som "men AMNINGEN då?", "ja, du säger det nu, men sen när barnet kommit så vill du vara hemma längre tid", "jag skulle aldrig ge bort MINA dagar till karln". Min make har fått kommentarer om att han VAB:ar, kommentarerna hade sannolikt ALDRIG kommit om han vore kvinna.

 

[Björk]

Bland en majoritet av dem som talar om amningen som argument för att mamman är hemma i 1,5 år är jag övertygad om att det är ett konstruerat argument. De flesta av dem heltidsammar inte barnen mer än 4-6 månader i alla fall. Det är inte amningen som är "hindret"; det är att de inte VILL dela på föräldraledigheten när barnet är litet.

Tillägg: och jag tror att det är både kvinnor och män som inte vill dela. Flera faktorer påverkar den viljan varav normerna är den starkaste faktorn.

 

[Petruska]

Jag menar mest att det är skillnad på "är" och "måste vara" när det gäller barnet efter förlossningen. Innan "måste det vara" verkligen stor skillnad, med graviditet och förlossning. Efter finns det inget måste utan där formar man sin eget liv tillsammans; förhoppningsvis utan att ta in normerna alltför mycket.

Problemet är väl att du där enbart pratar om hur det borde vara. Mycket lite om hur det är.

Tycker du att det i samhället ser ut så? Som att föräldrapar på något "normbefriat" sätt tar itu med sitt föräldraskap, vanligtvis?

 

[sjoberga]

Problemet är väl att du där enbart pratar om hur det borde vara. Mycket lite om hur det är.

Tycker du att det i samhället ser ut så? Som att föräldrapar på något "normbefriat" sätt tar itu med sitt föräldraskap, vanligtvis?

Nej, jag reagerar bara på de självklara utspelen att det "är" så, som om det vore någon universell sanning att det "måste" vara så. Det måste man våga ifrågasätta och det tycker jag man kan göra från och med sekund 1 från förlossningens avslut. Jag ser exempel på både och, med klar övervikt för att bete sig som normerat.

 

[Hiddeous]

Det där att kroppen skulle ta stryk, undrar jag också över.

Vad menar man med det?

Brösten var kanske inte direkt yppigare efter avslutad amning, jag har ett halvfult ärr efter kejsarsnitt och en del bristningar på magen.

Vissa saker blir ju till och med bättre efter en förlossning. Skyddet mot bröstcancer, tex.

Men när jag tänker skador tänker jag i första hand bristningar och den typen av problem, men det mesta går ju i så fall att fixa till. Lite besvärligare är kanske kroniska besvär från foglossning, som kan hänga i länge och som man inte kan göra mycket åt. Men annars skulle jag gissa att psykiska ärr är de svåraste att bli av med. Känner en kvinna som gick in i en psykos och som än i dag, 8 år senare, inte är helt återställd. Men det är ju extremt ovanligt.

 

[Inte_Ung]

Men tar kroppen så mycket stryk av att föda barn?

För de allra flesta så gör den ju inte det.
Min kropp är då helt oskadd, den blev lagad det sista med nål och tråd.
Men ibland så går det ju fel och en man behöver inte sätta sin kropp på spel i det lotteriet.
Dessutom så är själva graviditeten ett hindrande skit att genomföra som män slipper.

Det kostar inte en man på samma sätt att skaffa barn som det kostar en kvinna.

 

[Lena Furberg]

För de allra flesta så gör den ju inte det.
Min kropp är då helt oskadd, den blev lagad det sista med nål och tråd.
Men ibland så går det ju fel och en man behöver inte sätta sin kropp på spel i det lotteriet.
Dessutom så är själva graviditeten ett hindrande skit att genomföra som män slipper.

Det kostar inte en man på samma sätt att skaffa barn som det kostar en kvinna.

Att vara gravid KAN också vara en rent fenomenalt härlig upplevelse Jag hade nog tur, för jag njöt nåt outsägligt av hela processen. Jag är, personligen, väldigt själviskt tacksam att det var jag av oss två som fick uppleva det hela. Fast det hade nog varit bra om man som föräldrar kunnat välja vem av de två som ska vara gravid och genomgå en förlossning!