Förvärvsfrekvensen bland kvinnor var ungefär som nu på 1990-talet och åtminstone under den senare delen av 1980-talet.Nu är procenten av svenska barn som är en inskrivna på förskolan hög det kan jag hålla med om, men var det verkligen så för en generation tillbaka?
En generation brukar man räkna 30 år. För 30 år sedan var förskolan dyr för maxtaxan hade inte införts. Rätten till 15-timmar för syskon vid föräldraledighet var inte införd så alla barn som hade ett syskon under 1 år var hemma. Så det skulle verkligen var intressant att se procenten svenska barn som var inskrivna på förskolan 1993. Dessutom tror jag att dagmammor var vanligare på nittiotalet än idag.
Innan föräldraförsäkringen var så utbyggd, så började en hel del barn redan vid 9 månader, eller 1 år.
Så nog var många barn inskrivna i den kommunala barnomsorgen.
Så dyrt var ändå inte förskolan på vare sig 1980 eller 1990-talet.
Kommunerna hade differentierade taxor, beroende på inkomst och vistelsetid. Kostnaderna var inte alls så "astronomiska" som t.ex. i de utländska exemplen som det länkades till ovan.
Det var köer till barnomsorgen genomgående, och syskon fick oftast (men inte alltid) gå kvar när man var föräldraledig.
Att dagmammor (oftast "kommunala dagmammor") var vanligt, berodde på att man helt enkelt inte hade byggt förskolor, samtidigt som omsorgsformen var billigare för kommunerna.
Det fanns inte samma krav på det pedagogiska innehållet, vilket gjorde att dagmammor utan särskilt gedigen utbildning var, så att säga mer gångbara.
Många föräldrar skulle valt förskola snarare än dagmamma om det bara funnits plats, just för att "dagis" hade gedignare verksamhet.
Vi får också komma ihåg, att syftet med förskolan - som ju då kallades daghem, fram till den första läroplanen 1998, var att ta hand om barn medan föräldrarna jobbade, men med ett pedagogiskt innehåll.
Egentligen blir först iom att läroplanen senare reviderades, som man egentligen skapar "förskola" till skillnad från "daghem".
Förskoleklass undantaget.