Det är inte föris uppgift

[Luff]

Ja det är ofta inte många barn kvar, de dagar jag kör lämnar jag 8 (skolan börjar då) och hämtar 16. Jag får då ihop 6 timmars arbetsdag. Det är stressigt och jobbigt för det betyder ju att de där timmarna ska tas igen någon annan dag. Just nu har jag -20 timmar flex för att jag ska kunna lämna sent och hämta tidigt. Har alltså -20 timmar flex trots att de dagar jag inte kör jobbar jag 10-11-12 timmar och åker kollektivt.

Just ja jag måste köra i 120-130 nästan hela vägen för att hinna till hämtning. Det är 80 på den vägen. Kan inte gå tidigare för då blir min redan alldeles för korta arbetsdag ännu kortare. Detta pga hets att hämta hämta hämta. Min man hämtar alla andra dagar och det är SÅ skönt.

Så från ena hållet är det tjat att hämta tidigt, andra hållet är det gnäll för att jag går tidigt. Det är rätt rövig sits. Jag tror alla föräldrar gör så gott de kan.

Jag fattar inte? Varför ska du bryta trafikregler för att tillmötesgå hämttiden? Sätt ner foten och hämta 20 minuter senare.

 

[Imogen]

Du missuppfattar statistiken.
Statistiken visar hur många som var indkrivna i KOMMUNAL barnomsorg.

Många barn fanns istället hos föräldrakooperativ, hos privata dagmammor (inte sällan svartjobb), i trefamiljsystem, eller andra privata lösningar.

En del som var mer som privata dagis, andra mer som enklaste barnpassning.
Många fick plats i den kommunala barnomsorgen efter idogt köande under några år.

Om du vill koppla till förvärvsfrekvens, blir det helfel.

Om du vill påtala att kommunal högkvalitativ barnomsorg var en bristvara, så stämmer det.

Men hur som helst, var det betydligt fler barn som hade någon form av organiserad barnomsorg, än som var inskrivna i den kommunala barnomsorgen.

Den länkade statistiken redovisar inskrivna barn i förskola med både kommunal och enskild huvudman, samt inskrivna barn i familjedaghem. Både särredovisat och sammanslaget.

 

[Soapbubble]

Du missuppfattar statistiken.
Statistiken visar hur många som var indkrivna i KOMMUNAL barnomsorg.

Många barn fanns istället hos föräldrakooperativ, hos privata dagmammor (inte sällan svartjobb), i trefamiljsystem, eller andra privata lösningar.

En del som var mer som privata dagis, andra mer som enklaste barnpassning.
Många fick plats i den kommunala barnomsorgen efter idogt köande under några år.

Om du vill koppla till förvärvsfrekvens, blir det helfel.

Om du vill påtala att kommunal högkvalitativ barnomsorg var en bristvara, så stämmer det.

Men hur som helst, var det betydligt fler barn som hade någon form av organiserad barnomsorg, än som var inskrivna i den kommunala barnomsorgen.

Har du bättre statistik som stödjer din åsikt?

 

[skogaliten]

Har du bättre statistik som stödjer din åsikt?

Nej.

Annat än att många lösningar på barnomsorgsproblemet var inte kända av myndigheterna, så det blev ingen statistik.

En svart dagmamma t.ex., eller olika varianter på lösningar av typen "vi tre-fyra närboende går samman och betalar en person för att ta hand om våra barn i hemmiljö", ger inget avtryck i någon statistik.

Det fanns större efterfrågan på platser, än det fanns tillgängliga platser.

Jag undrar fortfarande vad poängen med din staitstik är? Vad är det du försöker få fram?

 

[Smoothi]

Nu har vi lämnat jäntan på föris och föris personal vet vem jag är . Man måste lämna över till personal vid grinden eller inomhus. Såg nån som släppte av från bilen och sen körde iväg utan att se att personal tog hand om ungen. Skulle jag aldrig våga .

 

[TinyWiny]

Nu är procenten av svenska barn som är en inskrivna på förskolan hög det kan jag hålla med om, men var det verkligen så för en generation tillbaka?

En generation brukar man räkna 30 år. För 30 år sedan var förskolan dyr för maxtaxan hade inte införts. Rätten till 15-timmar för syskon vid föräldraledighet var inte införd så alla barn som hade ett syskon under 1 år var hemma. Så det skulle verkligen var intressant att se procenten svenska barn som var inskrivna på förskolan 1993. Dessutom tror jag att dagmammor var vanligare på nittiotalet än idag.

Ja det var det. Visst försökte staten med hjälp av vårdbidraget (som var en skitsumma) få kvinnor tillbaka till spisen men det misslyckades så kapitalt att det snart försvann. Däremot hann de allra flesta kommuner inte med bygga och starta tillräckligt många platser för 90 talets babyboom utan många privata daghem fanns. De barn som var inskrivna där finns inte med i statistiken. De privata alternativen i min kommun var förhållandevis dyra om man hade fler än ett barn eftersom de tog samma summa för varje barn. Ett som jag tittade på skulle kosta 2200 kr/barn och månad. Detta var runt -91. Inte ens de privata var alltså inte på långa vägar så dyra att det skulle löna sig för en förälder att stanna hemma ens som låginkomsttagare.

Den kommunala barnomsorgen var inte dyr, man betalade procentuellt på inkomsten. Min kommun införde dessutom maxtaxa -94 om jag inte minns fel. Kan ha varit -93. Det ledde till att endel hade sina barn längre på förskolan eftersom man då inte längre betalade för den tid de faktiskt var där utan för hel eller deltid. Behövde man barnomsorg 20,5 timmar i veckan betalade man alltså för en heltid.

I min kommun försvann alla dagmammor runt -90. Kommunledningen ansåg att barnomsorgen skulle drivas pedagogiskt och inte vara så sårbar som en dagmamma kunde bli om hon blev sjuk. Ett fåtal dagmammor hade en form av verksamhet där de var i en lokal fyra dagar i veckan men det försvann fort.

I min kommun hade alla föräldralediga eller arbetslösa föräldrars barn rätt till 15 timmar i veckan och från tre år var det inte bara ett erbjudande utan nästan ett krav. Den kommunledningen ansåg inte att föräldrar hade förmågan att ta hand om och fostra sina barn tillräckligt eller se till att kultivera sina barn vilket man fick hem ett brev om ifall man hade mage att ha sin treåring hemma. Det skulle barnomsorgen göra. Man fick ha sina timmar som det passade bäst vilket innebar att de flesta hade 5 timmar tre dagar i veckan. Den förmånen försvann när det blev lag på att alla skulle ha rätt till 15 timmar.

 

[Imogen]

Däremot hann de allra flesta kommuner inte med bygga och starta tillräckligt många platser för 90 talets babyboom utan många privata daghem fanns. De barn som var inskrivna där finns inte med i statistiken.

Statistiken som länkats till inkluderar barnomsorg med enskild huvudman. Varför skulle de "privata daghem" du beskriver inte ingå där?

 

[skogaliten]

Statistiken som länkats till inkluderar barnomsorg med enskild huvudman. Varför skulle de "privata daghem" du beskriver inte ingå där?

Det är endast de "privata" verksamheter som kommunen placerade barn ur barnomsorgskön och som hade stöd från kommunen som finns med.
Den övriga vildvuxna floran av "privat" barnomsorg är osynlig.

 

[Imogen]

Det är endast de "privata" verksamheter som kommunen placerade barn ur barnomsorgskön och som hade stöd från kommunen som finns med.
Den övriga vildvuxna floran av "privat" barnomsorg är osynlig.

Jo jag fattar ju såklart att om man anlitade grannen svart eller liknande så finns man inte med i statistiken. Det @TinyWiny beskrev som privata daghem lät betydligt mer organiserat än så därav frågan.

 

[skogaliten]

Jo jag fattar ju såklart att om man anlitade grannen svart eller liknande så finns man inte med i statistiken. Det @TinyWiny beskrev som privata daghem lät betydligt mer organiserat än så därav frågan.

Det var mer "komplicerat" än att man anlitade grannen svart.

Ett exempel: man annonserade i tidningen (papper, radannonser) efter närboende som också saknade organiserad barnomsorg, och organiserade sig i en grupp med några familjer, som turades om att ha barnen i sin bostad. Inte sällan anställdes någon person för att fungera som barnskötare ich finansierades gemensamt av gruppen.

 

[Soapbubble]

Ja det var det. Visst försökte staten med hjälp av vårdbidraget (som var en skitsumma) få kvinnor tillbaka till spisen men det misslyckades så kapitalt att det snart försvann. Däremot hann de allra flesta kommuner inte med bygga och starta tillräckligt många platser för 90 talets babyboom utan många privata daghem fanns. De barn som var inskrivna där finns inte med i statistiken. De privata alternativen i min kommun var förhållandevis dyra om man hade fler än ett barn eftersom de tog samma summa för varje barn. Ett som jag tittade på skulle kosta 2200 kr/barn och månad. Detta var runt -91. Inte ens de privata var alltså inte på långa vägar så dyra att det skulle löna sig för en förälder att stanna hemma ens som låginkomsttagare.

Den kommunala barnomsorgen var inte dyr, man betalade procentuellt på inkomsten. Min kommun införde dessutom maxtaxa -94 om jag inte minns fel. Kan ha varit -93. Det ledde till att endel hade sina barn längre på förskolan eftersom man då inte längre betalade för den tid de faktiskt var där utan för hel eller deltid. Behövde man barnomsorg 20,5 timmar i veckan betalade man alltså för en heltid.

I min kommun försvann alla dagmammor runt -90. Kommunledningen ansåg att barnomsorgen skulle drivas pedagogiskt och inte vara så sårbar som en dagmamma kunde bli om hon blev sjuk. Ett fåtal dagmammor hade en form av verksamhet där de var i en lokal fyra dagar i veckan men det försvann fort.

I min kommun hade alla föräldralediga eller arbetslösa föräldrars barn rätt till 15 timmar i veckan och från tre år var det inte bara ett erbjudande utan nästan ett krav. Den kommunledningen ansåg inte att föräldrar hade förmågan att ta hand om och fostra sina barn tillräckligt eller se till att kultivera sina barn vilket man fick hem ett brev om ifall man hade mage att ha sin treåring hemma. Det skulle barnomsorgen göra. Man fick ha sina timmar som det passade bäst vilket innebar att de flesta hade 5 timmar tre dagar i veckan. Den förmånen försvann när det blev lag på att alla skulle ha rätt till 15 timmar.

Eftersom man betalade procentuellt på hushållets inkomst, fick det samma effekt som sambeskattningen. Exakt hur många procent som helst av mammans lön efter skatt kunde gå till avgifen för barnomsorg eftersom det inte fanns någon maxtaxa (om pappan var höginkomsttagare). Jag har en släkting som berättade att hon betalade 15-25% av sin lön efter skatt till förskolan. Min släkting blev väldigt glad när maxtaxan infördes 2001.

Maxtaxan infördes i hela landet inte förrän 2001.

 

[Imogen]

Det var mer "komplicerat" än att man anlitade grannen svart.

Ett exempel: man annonserade i tidningen (papper, radannonser) efter närboende som också saknade organiserad barnomsorg, och organiserade sig i en grupp med några familjer, som turades om att ha barnen i sin bostad. Inte sällan anställdes någon person för att fungera som barnskötare ich finansierades gemensamt av gruppen.

Även det är ju något helt annat än ett privat daghem. Lite mer likt familjedaghem (som också fanns med i statistiken).

Jag vet inte riktigt varför du tror att du behöver förtydliga för mig att tidningen var gjord av papper på 90-talet?

 

[Imogen]

Det var mer "komplicerat" än att man anlitade grannen svart.

Ett exempel: man annonserade i tidningen (papper, radannonser) efter närboende som också saknade organiserad barnomsorg, och organiserade sig i en grupp med några familjer, som turades om att ha barnen i sin bostad. Inte sällan anställdes någon person för att fungera som barnskötare ich finansierades gemensamt av gruppen.

Tillägg till inlägget ovan.

Jag har ingen uppfattning om hur vanligt det var att föräldrar gick ihop och gemensamt anställde en barnskötare UTAN att bilda föräldrakooperativ och då få kommunala bidrag. Men det låter ju som ett märkligt förfarande när möjligheten fanns.

 

[Badger]

Samma här, är född -76 och alla gick på förskola. Var väl en i klassen som hade varit hemma, men det var för att hans mamma var dagmamma.

Samma här född -75, gick på först dagmamma (pengar svart , hon var bra så jag minns det) och sedan på dagis och det var definitivt kombinerat sedan ungefär samma barn som i första klass . (fast ett barn hade mamma som var hemmafru, det var mycket märkligt)

Kan inte varit hysteriskt dyrt, mamma har aldrig sagt ngt om det. Däremot pratar hon gärna om alla jobbiga trefamiljssystem som jag gick på innan dagmamman och det värsta systemet av dem alla, det med två olika barnträdgårdar där den ena var öppen förmiddag och den andra eftermiddag och man var tvungen att fiska upp barnen, ge dem lunch och lämna på nästa. Hon försökte dela på bördan med en annan mamma men fick bara ett barn till att skyffla istället. (som inte åt, inte ens glass, tydligen jätteirriterande).

Tillägger gärna att dagis (som jag fick när jag var fem eller så efter köande) var mycket hög nivå även jämfört med idag. De hade rejäl pedagogisk verksamhet och huset står kvar och ser likadant ut nu. Minns att jag tyckte det var väldigt mycket rutiner som jag var ovan vid. Läskigt att sitta i ring och säga namn osv och sova middag vid min höga ålder . Fläta garn, göra garnbollar, snögubbar, luciatåg, julpynt, snölyktor, promenader o utflykter till pulkakullar, lera, lära ut gunga, sångsamling varje morgon i ring. Trejulingar och klätterställningar på den stora gården, musikrum där man fick använda bandspelaren själv osv. Har nästan mer grejs kvar från mig och dagis än från min unge och förskolan. De hade sexårsverksamhet på förmiddagarna när man fyllde sex och där man fick lära sig sitta still och fylla i böcker och lite siffror och bokstäver.

I första klass fick man stå i en ny evighetskö till fritids och under tiden var dagmammefritids. När man fick fritids var det några kvarter bort och det stod skolpoliser när hela fritidsgänget skulle över gatorna.

 

[Badger]

Nu har vi lämnat jäntan på föris och föris personal vet vem jag är . Man måste lämna över till personal vid grinden eller inomhus. Såg nån som släppte av från bilen och sen körde iväg utan att se att personal tog hand om ungen. Skulle jag aldrig våga .

Blev helt chockad av kollega som precis hade problem med förskolan. De mötte inte barnen i dörren alls eller tog emot. Man fick dumpa dem bara och dra. Fungerade inte alls för hennes barn. De verkade totalt flippade. Ringde dessutom nära 90% av tiden runt 14 eller tidigare och sa att barn var sjuka och behövde hämtas.

 

[Badger]

Tillägg till inlägget ovan.

Jag har ingen uppfattning om hur vanligt det var att föräldrar gick ihop och gemensamt anställde en barnskötare UTAN att bilda föräldrakooperativ och då få kommunala bidrag. Men det låter ju som ett märkligt förfarande när möjligheten fanns.

Tror inte min stressade mamma skulle orkat hålla på och starta kooperativ och allt möjligt. De hankade sig fram och betalade för det tills skolan började eller de kom fram i dagiskön. Tror absolut inte att jag hamnade i ngn statistik förrän runt 4 årsåldern och då hade jag absolut ngt slags omhändertagande fram till dess också, om än en miljon olika fram till min dagmamma.

Med tanke på att en god andel av klasskamraterna delade dagmamma med mig så måste de också ramlat ur statistiken där misstänker starkt att man kanske nu skulle totalt underskatta hur många dagmammor som fanns överallt och hur de figurerar i statistiken. Det var inte gemensam kö med dagis utan mer finders keepers och annons.

 

[Imogen]

Tror inte min stressade mamma skulle orkat hålla på och starta kooperativ och allt möjligt. De hankade sig fram och betalade för det tills skolan började eller de kom fram i dagiskön. Tror absolut inte att jag hamnade i ngn statistik förrän runt 4 årsåldern och då hade jag absolut ngt slags omhändertagande fram till dess också, om än en miljon olika.

Vem betalade de?

 

[Smoothi]

Blev helt chockad av kollega som precis hade problem med förskolan. De mötte inte barnen i dörren alls eller tog emot. Man fick dumpa dem bara och dra. Fungerade inte alls för hennes barn. De verkade totalt flippade. Ringde dessutom nära 90% av tiden runt 14 eller tidigare och sa att barn var sjuka och behövde hämtas.

Va, så får man ju inte driva föris. Hade jag upplevt detta hade jag ju anmält förisen till kommunen

 

[Badger]

Vem betalade de?

Till dagmamman? Eller hur menar du?

 

[Badger]

Va, så får man ju inte driva föris. Hade jag upplevt detta hade jag ju anmält förisen till kommunen

Jag sa att hon måste göra det, maila förskolan och kommunen och förskolechefen i ett mail. Barnet trivdes mycket bättre i ett par månader tills hon flyttade, bytte fsk och skrev ett slutmail med alla klagomål som hon inte vågat skriva från början pga rädd för sämre behandling. Då började det gråta vid lämningarna igen. Nya förskolan är super, annan kommun.