Då blir det ju i princip som att man ordnar egen förskola hemma. Men även så, så tror jag det är svårt att få ihop så många barn varje dag som det blir på en riktig förskola. Om man inte bor på något speciellt ställe där det finns väldigt många barn, och av någon anledning ingen förskola så att alla är hemma hela tiden.
Är det en social och framåt familj kan man säkert ta igen det i skolan sen och komma ikapp, men jag ska erkänna att jag aldrig riktigt fattat detta vurmande för att få vara hemma med barnen tills de börjar skolan, eller att de ska gå korta dagar och vara så lite som möjligt på förskolan.
. Jag är född 1987. Syskon föddes 1990. Jag vet att det var tufft för mamma att vara hemma själv med oss båda, för jag har minnen som treåring av att sitta själv ute och leka i sandlådan, och att jag blev sur och rymde en del 
. Sen flyttade vi till villaområde och jag var en del hos dagmamma först, tror det var kanske nåt år medans jag var 4? Jag har svaga minnen därifrån, och tror inte att bebis lillebror var med. Sen började vi båda på nyöppnat kooperativt dagis, som mina föräldrar öppnade tillsammans med andra föräldrar i området. Vi hade både utbildade pedagoger och så var alltid minst en förälder där och hjälpte till, jag tror framförallt i köket. Lokalen var en villa.
. Brorsan fick uppleva nederländsk förskola (pappas jobb stod nog för den avgiften).
